Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
423. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Oktober 25/November 4 Pr.: Osnabrück 1645 Oktober 26/November 5

25
423

26

Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius


27
Münster 1645 Oktober 25/November 4
28
Pr.: Osnabrück 1645 Oktober 26/November 5

29
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 6 der Nr. 425

30
Besuch Wittgensteins: Schwedische Ansprüche auf Pommern, feindliche Absichten
31
der Franzosen gegen die evangelischen Reichsstände.

32
I går var grefven af Witgenstein hoos mig, berättade

36
Regest u. Auszug des folgenden Gespräches in Urk. u. Aktenst. 23 S. 73f.
, hurusom han för
33
någre dagar sedan hade varit hoos grefven af Nassow och theribland annat
34
förnummit allierade cronornes intention vara at begära til satisfaction
35
Pomeren och Elsass, hvilket honom myckit sälsampt är förekommit, be-

[p. 825] [scan. 857]


1
synnerligen effter Eders E. E. altidh hade låthidt försäkra hans herre, at
2
cronan Sveriges intention inthet vore at stå effter Pommeren, uthan Eders
3
E. E. hade förtröstat honom at ingå deröfver medh churfursten särskilte
4
tractater, och fördenskuldh synes nu, lijkasom man thermedh hafver
5
velat uppehålla och bedraga honom. Sedan vore thet een saak, som aldrig
6
i evigheet kunde skie. Ty först skulle stenderne aldrig gifva dhertil sitt
7
samtyckie, uthan heller låtha komma på extrema och fatta desperata con-
8
silia . I anseende at theres fäderneslandz säkerheet och interesse dheruthi
9
så högt verserar, ty dher the tvenne portar åt Tysklandh skulle stå yppne,
10
så blefve thet een theatre af alle främmandes innlopp och evigt vahrande
11
krig. Ty oansedt man för thenne tiden kunde föreenas och inthet så brått
12
hafva något at förmoda, så kunde genom tijder och persohners förandringar
13
lätteligen tilslå, at man dageligen hade at vänta them på halsen. Dess-
14
föruthan vore och hans herre churfursten resolverat at förr mista altsam-
15
mans och tiläfentyrs nödgas göra det han aldrig hade tänkt, än at mista thet
16
ringeste af Pommeren; hvaropå han vore så försäkradt, at han deröfver ville
17
sättia lijf och siäl i vaadh. Skulle man och medh gevalt villia maintenerat,
18
så måtte man låtha komma på hvadh som deraf ville föllia. Keijssaren hade
19
icke allenast lofvat mainternera honom vidh Pomeren, uthan kongen i
20
Pålandh hade och til den ende tilbudit honom allience och bijståndh.
21
Frantzöske gesandterne hade och i lijka motto, i fall thet skulle komma til
22
ruptur emellan cronan Sverige och Franckrijke, sökt churfurstens vänskap
23
och närmare allience både igenom förnembd gifftermåhl som elliest.
24
Stenderne vore ingen tvifvell opå at the i sådant fall icke skulle bifalla hans
25
herre. Fördenskuldh begärte han, jag ville, när Eders E. E. hijt komme,
26
derom göra påminnelse, at Eders E. E. ville taga thet i betänckiande och
27
medh then praetensionen på Pomeren afstå. Ty elliest hvadh cronan Sverige
28
härtil hade upbygt och giordt sig emoot stenderne meriterat, skulle medh
29
thenne begäran nederrijfvas och förandras, såssom han thetta vidhlyfftigt
30
och medh een vehementia, at jag mig deröfer förundrade, uthförde och
31
äfven på samma sättet een dag eller två tilförende emot een annan persohn
32
hafver uthbrustit.

33
Jag svarade theropå mig inthet vara vitterligit, at man hade i synnerheet
34
nämbt och begärat Pomeren til satisfaction, doch dher så skulle komma,
35
hoppades jag thet medh gott maneer skulle skie, så at hans herre icke behöfde
36
lida skadan allena; och förmodade jag, hans herre skulle unna sitt fädernes-
37
land den roo och hvijla, som det högst åtränger, och fördenskuldh inthet
38
vara så scrupuleux at göra något byte. Han viste derhoos emellan alla
39
krigande partien vara brukeligit, at den som någon förmån i hender hafver,
40
den inthet gerna släpper uthan real assecuration och nöije. Den tacksamheet
41
man vil förmoda hoos stenderne synes requirera thetsamma, at the mehra
42
insistera derupå, änn at the skole vara chronan hinderlige, synnerligen
43
effter the i förre tractater och projecter icke hafva hållit thet een gång

[p. 826] [scan. 858]


1
disreputerligit, uthan mehra pro necessario och concesso; och såssom
2
churfursten härtil hafver hafft then renoméen at föra gode consilia och
3
stå på the evangelisches sijda, jemväl unna cronan Sverige sin säkerheet,
4
altså ville jag hoppas, at han ifrån så lofligit upsååt icke affträder, emedan på
5
annadt sätt och medh undsägningar ingen fridh vore at förmoda. Medh
6
hvadh mehra sådant jag i störste höfligheet kunde repliquera honom.

7
Därtil han svarade, at han effter sin herres befalning hafver förbrådt keijss.
8
gesandterne, thet the i sitt svar hafva referat sig på Schönbäckes upsattet
9
och thermed gifvit chronan Sverige lijkasom hoppning til någon satis-
10
faction , hvilket och Franckrijke uthan tvifvel vil taga effter och inthet mindre
11
låtha nöija sig medh. Dermed vore evangelische stenderne inthet ringa
12
graverade, effter lasten thermed vil falla på them allena; doch ther man effter
13
förbenämbde förslag skulle gå, så ähr thet i penningar förståendes och så
14
månge tunnor guldh och inthet sagt, at hans herres landh thertil skulle up-
15
gå ; och såssom chrfursten aldrig vore sinnadt thet medh gode at afftså, så
16
kunde han icke heller förstå til något byte och recompence och kunde thet
17
alrig emot posteriteten och sitt fäderneslandh försvara, uthan ville heller
18
gå ifrå altsammans och sågo heller, at thet medh gevalt tagas honom ifrån,
19
än han godvilligen skulle cederat, hvilket han medh eeder på ähra och
20
redligheet bekräfftade.

21
Jag lät den discursen så passera och hemstälte tijden och stendernes gott-
22
finnande , huru the medh gott maneer kunde skillia cronorne ifrån sigh
23
och finna på något förslag, hvarmedh friden kunde befordras, när så vidt
24
kommer.

25
Dervidh begynte han referera, huru hans förslag emot Eders E. E. hafver
26
varit, at hans herre churfursten motte få H. M:tt vår drottning, så vore den
27
striden medh Pomeren uphäfvin och cronan kunde i thet stellet få een
28
annan satisfaction, men at han väl viste, at consilierne gå däremot och man
29
inthet vil låtha H. K. M:tt komma til något gifftermåhl, på thet man fram-
30
deeles hade at formera rijket til een republique eller itt vahlrijke.

31
Jag opponerade mig emot thet skählet, så mycket jag kunde, och refererade
32
thet öfrige om churfursten på Hennes M:tts ägit och stendernes behag och
33
gottfinnande, moverade doch så vida, at, i fall sådant kundde skie, så vore
34
doch den conjunctionen medh Pomeren ett personal värck, som på eens
35
menniskias lijfstijdh bestode och cronan ingen beständigheet hade at fundera
36
sig upå. Dertil meente han, at man skulle finna medell, och när så vida kom-
37
me , kunde man på annat sätt medh cronan förbinda sig och thet så heemligen,
38
at stenderne i Tysklandh deraf inthet viste, som elliest uthan all tvifvel skulle
39
sig deremot opponera. Dervidh komme vij til tahla om discrepance i
40
religionen, hvilket han meente inthet så stoor vara, at den något skulle hafva
41
til betyda, effter churfursten ju bekänner sig til Augspurgiske confessionen.
42
Sedan berättade han, hvadh fahrlige consilia Frantzoserne föra emot them
43
protesterande i Tysklandh, i thet the sökia til at draga alle catholiske chur-

[p. 827] [scan. 859]


1
fursterne på sin sijda med then promesse och försäkring, at the sedan ville
2
hielpa til at göra klart medh them evangeliske, thet han sade sig hafva
3
Eders E. E. tilförende berättadt och jag fördenskuldh onödigt håller alla
4
omständigheeter at upreepa. I synnerheet bekände han, att een churfurstl.
5
gesandter nyligen hafver sagt, at, dher Keijssaren inthet kan beskydda them,
6
så vore them äfven så kärt, at the vidh sin religion, dignitet och privilegier
7
blefve beskyddade af cronan Frankrijke; och at något allaredo motte vara
8
dherann, dömbde han af thet den Beyersche gesandten i churfurstl. collegio
9
hafver sagdt honom i ögonen, at I herrar reformerte meena hafva oss
10
catholiske i säcken, men förrän I vetta ordh aff, hoppas vij hafva Eder dheri.
11
Hvadh elliest för discurser emellan honom och Frantzoserne ähre fallne
12
öfver thet, at Galli hafva illa uptagit the keijsserl. resolution in puncto
13
religionis; item huru honom såväl som secretario legationis Brande-
14
burgicae ähr pension af Franckrijke tilbuden, thermedh at draga churfursten
15
sig til handa, och huru the hafva sökt at nyttia och betiena sig den difference,
16
som emellan Eders Excell., her Oxenstierna, och her Löben skulle vara
17
förefallen, håller jag onödigt at schrifva, effter jag praesupponerar sådant
18
alt vara Eders E. E. nogsampt kunnigt, medan han så nyligen är kommen
19
dherifrån. In summa han troor Frantzoserne mechta illa och önskar, att
20
Sverige vore contenterat, så skulle the ingen möda hafva at vijsa Frant-
21
zoserne vägen åth Paris igen …

Dokumente