Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
195. Rosenhane an die Königin Münster 1644 Juli 12 / 22 Pr.: Stockholm 1644 September 1/11

14
195

15

Rosenhane an die Königin


16
Münster 1644 Juli 12 / 22
17
Pr.: Stockholm 1644 September 1/11

18
Ausf.: DG, A I 1 , resid. , 972–974’; ursprünglich Beilage der Nr. 196

19
Besuch bei d’Avaux: Bericht über Zusammenkunft mit den beiden Vermittlern,
20
Verhandlungen mit Dänemark, Kriegslage, England. – Reise Rortés nach Ost-
21
friesland .

22
Ifrån thet E. K. Maij:tz legat, her Salvius, härifrån är förreest, hafver jag
23
inthet förstådt på thenne orthen något vara in publicis passerat föruthan
24
thet, at the keijsserlige och Spansche gesandter then sidste i förledne monadt
25
herifrån til Lengerchen, een by emellan Ossnabrügk och här, förreste ähre,
26
thersammastedes medh dhe keijsserlige legater ifrån Ossnabrügk at
27
conferera; och såssom man pa annadt sätt inthet hafver kunnat erfahra,
28
hvadh ther är tracterat vordet, så hafver jag effter Eders Kongl. M:ts
29
legaters ordre

36
Konz. von Mylonius. Osnabrück 1644 Juli 8/18 in J. Ox. Slg. A II.
i dag begifvit mig til Frantzösche legaten, h. d’Avaux, at
30
befråga, hvadh honom therom vore vitterligit, och then relation bekommit,
31
at sedan be:te legater vore hijt tilbaka kompne och i fyra dagar hållit sig
32
inne och inthet låthit sig märckia, hafva the omsijder trädt tilhopa hoos
33
nuncium, ther den Venetianische gesandten Contareni sigh och hafver
34
befunnit, och mediatorerna proponeradt, huruledes the hafve varit til
35
conference medh sine medhcolleger keijsserl. gesandterne ifrån Ossnabrügk

[p. 280] [scan. 312]


1
och medh them förnemligen öfverlagdt, huruledes tractaternes begynnelsse
2
och fortgång kunde vara at facilitera igenom fullmachternes richtigheet på
3
alla sijdor, besynnerlig effter Frantzösche gesandterne hafve tillförende
4
föreslagit och låthit sig behaga, at hvadh som i fullmachterne på een sijda
5
och annan vore någon thera parten för när och misshageligit, at sådant alt
6
blefve corrigeradt och förändradt igenom een form utaf fulmacht, som begge
7
parterne låthe sig medh åthnöija, och at man sedan innan viss förelagdt tijdh
8
medh een sådan fullmacht fullkombligen authenticerat, underschrifven och
9
förseglad på alle sidor sig försedde; hvilket bemelte Frantzosernes förslag
10
the så vida hafva öfverlagt och gott befunnit, at the på sin sijda sammaledes
11
thertill vore benägne, allenast man theruthinann ville fortfara och om ett
12
sådant concept af een fulmacht sig föreena.

13
Thenne the keijss. och Spansche gesandternes proposition berättade h.
14
d’Avaux at mediateurerne honom igen och sin medhcollegae h. Servien
15
föredragit hafve och theropå til svar bekommit, at oansedt the förmeente
16
sin fullmacht bestå i the terminis, at hon väl kunde passera och försvaras
17
och ingen correction behöfver, lijkväl ville the theruthi inthet opiniastrera,
18
uthan medh förr giorde förslagh vore tilfridz, effter the andre på sin sijda
19
ville göra thetsamma. Allenast hafver han them frågadt, om the och vore
20
sinnade på samma sätt fahra fort i Ossnabrügk eller och them försäkra, at
21
Keijssaren sine gesandter thersammastedes medh äfven lijka fullmacht
22
motte försee, såssom thet här blefve approberat och gillat; hvartil the skulle
23
hafva svarat sig väl vara i then opinion, at Keijssaren skulle väl låtha vara
24
gott in Ossnabrüg, hvadh som här om fullmachternes richtigheet afhand-
25
lades , men at the lijkväl icke kunde gifva sin parole theröfver; och at, ther
26
medh fulmachternes uthväxling drögdes, vore nogsambt kundtbar, at det
27
Danske väsendt thertil vore orsak och at Keijssaren konungen föruthan
28
inthet vore sinnadt at tractera.

29
Uppå thetta sade sigh h. d’Avaux hafva svarat, at, hvadh kongen i Danmarck
30
vidhkommer, gifver sielve förnufftet medh, at han som een mediator inthet
31
admitteras kunde och thet sielf aldrig skulle begiähra, vore thet ovist, om
32
han i sin tvist medh E.K.M.:tz och Sveriges chrono begärte ther at con-
33
currera . The skulle förthenskull laga så, att som gesandter ther komme, så
34
såge man, at ther vore alfvar medh. Men som att the kan skee icke vore
35
sinnade at komma där i 10 åhr, hafver han frågadt, om theras meening vore,
36
at man thereffter skulle här så länge förbijda. Fördenskuld effter the inthet
37
ville på samma sätt fara fort i Ossnabrügh, så hafver han gifvadt them thet
38
svaret, at onödigt vore här något häruthi at företaga, effter thet vore giordt
39
värck, och at man äntå sädan inthet kunde vidare komma. Ty hända kunde,
40
at uthi fullmachterne uthi Ossnabrügk något kunde sedan förefalla, som
41
förandring behöffves, och therttill ville någon tijdh aflöpa, altså kunde thet
42
thå medh samma förrättas hvadh som här vore theruthi at göra, derföre
43
ville the keijs. sig resolvera antingen coniunctim göra något, som vore itt

[p. 281] [scan. 313]


1
giordt värck, eller låtha altsammans blifvat. Sådan sade h. d’Avaux hafva
2
varit theras conference medh mediatorerna och ändlig fattad resolution,
3
then han förmeente vara lijkmätig medh E.Kongl M:tz intention och up-
4
rättade alliance begges rijkerne emellan.

5
Sedan discurrerade han något öfver the keijserskes obenägenheet til tracta-
6
ten och huru the sökia at separera chronorna och omsijder at gäcka och
7
fixera them, brukandes som oftast the formalier, ils ne font que se mocquer
8
de nous, och at theruthaf inthet annat ville föllia, änn at the motte omsijder
9
släppa them och draga härifrån. Han frågade och, hvadh mig vitterligit vore
10
om then Dansche tractat i Ossnabrügg, som the keijsserlige nu så myckit
11
beropa sig uppå, om theruthaf något skulle vara at förmoda; therupå jag
12
svarade, at sådan som the Dansche rijkzrådh hafver föreslagit tractat opå
13
grentzerne och Eders Kongl. Maij:tt såväl som kungen hafva låthidt sig
14
behaga Frankerijkes mediation, som nu är ther förhanden; jemväl och
15
Hollendsche gesandterne på vägen, hafver jag inthet annat förstådt än at
16
thervidh skulle blifva, helst emedan man uthaf keijs. residenten Pletten-
17
bergs schrifvelsse uthur Köpenhamn förnimmer, at Langerman blifver ifrån
18
Ossnabrügk avocerat och i hans een secreterare bemält Clein dijt förskickadt,
19
hvilkedt är nogsampt teckn, at kungen inthet tänckte sin composition medh
20
Eders Kongl. Maij:tt och cronan Sverige derhän at transferera, föruthan
21
andre maximes d’Éstat, som kunde gifva honom betänckiande at meslera sitt
22
interesse medh Keijssaren, ehuruväl han utaf ifver i förstonne hafver begärt,
23
man skulle uthi tractaterne inthet gå honom förbij, hvilket kunde förstås, så
24
vida han vore ett membrum imperii ratione Holsatiae. Her d’Avaux hölt
25
rådeligast, at thervidh motte blifva, sade sig och inthet kunna troo, at kungen
26
annat skulle tänckia och begiähra, hölt thet allenast vara een finesse utaf
27
vederparten, som capterar alle occasioner at protrahera tractaten och skiutha
28
skulden ifrån sig opå andra, önskade allenast, at thet motte komma till at
29
entameras något på andre sijdan medh konungen, at the keijs. sädan inthet
30
längre må hafva at hielpa sig medh den praetext.

31
Sidst önskade han myckin lyckan och framgång för E.Kongl. Maij:ttz
32
armeer till landh och vatn, synnerligen at feldtmarskalken, h. Linnart Tor-
33
stensson , motte snart kunna göra klart i Dannemarck och sädan vända sig
34
upåth Tysklandh; ty förr än thet skedde, sade han sig thet önska (för sin parti-
35
culier ), at han motte gå derifrån, oansedt stodo til befahra, om Gallas vänder
36
nu tilbacka, som rycktet går, at han accablerar Racozi och at ffenden blifver
37
sedan så myckit mehra considerable. Then Weijmarsche armeen sade han
38
och vara så starck och i sådan postur, att feldtmarskalken Turene thet un-
39
derstår sigh at änsättia Freyburg, hvilket fienden här attaquerar och den
40
2./12. Julii i fyra stårmar haffer förlohrat 500 man, doch förmeente han
41
honom vara vidh denne tijden vara inkomme uthur Italien en secours af
42
800 man, thermedh han uthan tvifvel tenterar på the Beyerske. Om Greve-
43
lingen berättade han, at the härtil hafva stådt i den fulle förtröstning at oc-

[p. 282] [scan. 314]


1
cupera platzen, men nu befruchtade, at the Englische slå sig theruthi och
2
medh theres flotta tentera nagon märkelig secours, aldenstundh Keijssaren
3
såväl som kungen i Spanien igenom theres ministros caressera parlamentet
4
och sig declarerat at erkenna thet för rätt parlament emot konungen allenast
5
til den ende at speela theres eget interesse och fördeel dherunder; och en-
6
dogh Tromp är resolverat och har ordre at slås medh hvem som kommer,
7
så motte the lijkväl befruchta eventen.

8
Föruthan thette gifver jag E.Kongl. Maij:tt underdånigst förnimma, at
9
then Frantzösische residenten, baron de Rorté, för få dagar sedan ähr hijt-
10
kommen i upsåt at förreesa uppå cronan Franckrijkes vägnar til Ostfriess-
11
land at bijläggia then tvist, som emellan greffven och landtgrefvinnans folck
12
af Hessen yppas, i thet at grefven medh macht vil hafve Hesserne uthur the
13
platzer, som honom tilkomma. Och effter Eders Kongl. M:tz legater hafve
14
hållit betänkeligit, at han, Rorté, skulle thertil brukas, som inthet väl vore
15
til mista ifrå Ossnabrüg, och jemväl skulle gifva een apprehension åth an-
16
dra , at han vidh thenne tiden skulle reesa ifrå then orth han vore beskedder
17
medh flere skähl, som samma hans reesa giorde betänkelig, alstå hafver jag
18
samme skähl legaten h. d’Avaux föredragit förmeenandes, at the något
19
annat subjekt i hans stelle thertill bruka kunde, men thet til svar bekommit,
20
at the nu icke hafva någon förhanden, som thet så väl förrätta kunde, och
21
effter ehrendet importerar såväl till E.K.M:tt tienst i synnerheet såssom til
22
thet algemena, altså hålla the rådeligit thermedh inthet dröijes, förrän par-
23
terne träda mehr i action medh hvarannan. Residenten skulle thervidh in-
24
thet försumma, effter han nog kunde göra reesan opå 3 vekor och i medier
25
tijdh inthet synnerligit förefaller; och til förtaga andres apprehension och
26
tankar, sender han til Ossnabrügk tilbaka sin vagn och folck och sin sohn,
27
baron de Malpiere, som i hans frånvahru kan förrätta hvadh ther förefaller.
28
Medh honom, baron de Rorté, berättas och, at then eene Hessische gesandten
29
Croisich förreeser och ju til Ostfriesslandh.

30
Ifrån andre furstlige heller städers abgesandter spöries här ännu inthet …

Dokumente