Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
166. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1644 Mai 27/Juni 6 Pr.: [Stockholm 1644 Juni 26/Juli 6]
166
Ausf.: DG, A I 1 , legat. [ 1 ], 236–327; ebd. , Duplikat 343–345; Konz.
von Mylonius: J. Ox. Slg. A I
Kaiserliche Forderungen wegen Dänemark.
Medh sidste ordinarie posten finge vij inge breef ifrå Hamburg, göra oss
derföre dee tankar, att dee måtte vara qvarhåldne och optagne af erkiebis-
pens i Bremen folk. Dee keijsserlige gesandterne hafva, som dee moot post-
mästaren i dagh hafva sagt, skrifvit till erkiebispen och förmoda een än-
dring theruthi. … till att undvijka den hazard våre breef nu måste uthstå
emellan här och Hamburg … wollen wir das 1. Duplikat von Nr. 161 u. das
2. Duplikat von Nr. 164 über Appelboom der niederländischen Gesandtschaft, die
demnächst nach Schweden reist, mitgeben.
Såssom vij nu uthi Nr. 164 månde underdånigst berätta, dett oss tyckte
lijkt, att dee keijss[erlig]e, när dee läte oss säija then declaration dee hade
ifrå Wien att inthet kunna tractera uthan Dannemark, eij kunde thermed
meena Dani mediation, uthan hans tvist med Eder Kongl:e Maij:tt. Altså
och när decanus, som brachte ärendet till oss, kom tilbakar, föll dee keijsser-
liges svar sålunda, att, emedan kongen i Dannemark vore drifvin (så hafva
dee sagt vara dem befallat at tala) härifrå och interpositionen honom be-
tagin , han, rex Daniae, och sidermeera hafver skrifvit till dee keijsserlige
och kallat oss communes hostes, natura interpositionis vore och så beskaffat,
att hon vidh så fatta saker inthet kunde bestå, så hölle dee keijsserlige före
at rex Daniae låter mediationen fara och sökte, att hans saak med Sverige
måtte hijt desolveras och här tillijka blifva afhandlat; hvilket Keijssaren
inthet kunde uthslå 1. propter gratitudinem, efter kongen hafver sigh så högt
bemödat om praeliminar tractaten och heela värket att komma Tyskland
till roo, 2. ob vicinitatem statuum. Thet lades och 3 ie thet thertill, att thet
vore bäst, den handlingen fördes hijt, efter denne tractaten skall blifva uni-
versal och här een allmän förlijkningh emellan staterne i Europa anställas.
Thetta är så dee keijsserliges förklaring theröfver. Hvadh Eder Kongl:e
Maij:tt oss nu varden befallandes, thet vänta vij underdånigst.
Hinweis auf Beilagen 1 u. 2.
Congressen med Frantzoserne hindras nu theraf att d’Avaux hafver fåt een
anstöt af febri. Residenten h:r Rosenhane hoppas, att dett blifver snart
bättre med honom. Elliest är inthet förefall i vägen …
1: 328–328’ Landgräfin Amalie Elisabeth von Hessen-Kassel an Joh. Oxenstierna u. Salvius.
Kassel 1644 Mai 21/31
Wir haben erfahren, daß schwedische Gesandte nach Minden zurückkehren wollen, weil kaiser-
liche Gesandte ihre Vollmachten nicht vorzeigen wollten und die Reichsstände noch keine Ge-
sandten geschickt hätten. Wir haben jedoch die in Frankfurt versammelten Stände ermahnt
[ Beil. J der Nr. 161 ] u. hätten bereits unsere Gesandten abgeordnet, wan wier auch von an-
dern nicht wehren berichtet worden, dass obgedachter maßen die herren Keyserlichen
gesande nicht allein bisshero ihre vollmacht vorzuzeigen bedenken getragen, be-
sonders daß sich auch sonsten noch andre differentien erzeuget. Wir wollen nun aber
zum Monatsende gewißlich unsere Gesandten schicken zu erhaltung und erlangung eines
bestendigen friedens.