Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
229. Rosenhane an Joh. Oxenstierna Münster 1644 Oktober 1/11 Pr.: Osnabrück 1644 Oktober 2/12

29
229

30

Rosenhane an Joh. Oxenstierna


31
Münster 1644 Oktober 1/11
32
Pr.: Osnabrück 1644 Oktober 2/12

33
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 4 der Nr. 231

34
Besuch bei Servien: Vollmachten u. Titel. – Besuch des venezianischen Gesandt-
35
schaftssekretärs : Papst, spanische Gesandte. – Besuch bei dem portugiesischen Ge-
36
sandten .

37
Jag hade i förledne fredags audience hoos ambassadeuren her Servient och
38
af honom förnam såssom tillförende af h. d’Avaux, huru the på både sijdör

[p. 358] [scan. 390]


1
hafva öfversedt, hvadh feel i fullmachterne kunde finnas och thet media-
2
torerne öfvergifvit, thervidh han korteligen uprepade, hvaruthi thet på
3
begges sijdor bestodh, såsom jag tillförende hafver refererat.

4
Jag frågade, hvadh vijdare stodh til görande och hvadh hoppning var, huru
5
snart the skulle komma öfvereens eller hurusom skulle stella fullmach-
6
terne . Deropå han svarade, at, sedan såssom nu hvar och een hafver sedt,
7
hvadh then andra desidererar, kunde the väl sielfve thereffter rätta sig och
8
fatta fullmachten i sådan form, som the begära, såframt icke mediatorerne
9
ville taga thet omaket på sigh, thet han doch meente föga kunna göras be-
10
hof , och ville the på sin sijda så beqväma sigh, at the snart skulle komma
11
öfvereens. Upå thet jag frågade, om han inthet hade förnummit, huruledes
12
vederparten hade uptagit the notas, som Frantzoserne öfver theras full-
13
machter giordt hafva, och om the sammaledes skulle lätteligen beqväma
14
sig, svarade han, at the ännu icke öfver alt hafva fulkombligen förklarat
15
sigh, doch hade han förnummit, at the Spagnische så ville förklara then de-
16
fecten , i thet hvar och een hafver särskildt fullmacht, doch med then con-
17
dition , at the skulle concurrera tilsammans con mis otros plenipotentiarios
18
etc., som orden lyda, inthet nampngifvandes, hvilke eller huru monge the
19
ähre. At therutaf vore mehr til spöria sin konungs ifver och alfvar till fridz-
20
värckedt , i thet hvar och een är fullmechtig til at sluta friden och at han så
21
krafftigt ville hålla, hvad een i thet fallet giorde såssom flere; hvilkedt doch
22
han, h. Servien, hölt vara een ofullkomlig excus och förklaring.

23
Jag kom sedan på then punchten om titulo legati säijandes, at, om the scru-
24
pulera i the andre remarquer, så tror jag icke annars, än at the skulle känna
25
then godh, effter the therigenom blifva meer honorerade, ther man kunde
26
bringa Keijssaren till at gifva them titulum legati, som the tillförende inthet
27
hade; hvilket jag moverade för then orsak at förnimma, om så i sanning
28
var, som her d’Avaux senast skööt upå. Men han svarade thertil, at the vis-
29
serligen difficultera thet förebärandes, at thet skulle vara them otiänligit
30
at fodra hoos sin herre annadt nampn och titel och större dignitet, än han har
31
velat conferera them, och at thet elliest vore onödigt, effter plenipotentiarii
32
nampn vore alt thetsamma och lämpeligare til thetta ährendet. Doch märckte
33
jag, at han thermedh inthet var tilfredz; ty, sade han, the gifva ju sielfve ther-
34
medh tilkänna, at legati nampn är högre, hvadh hade the elliest för be-
35
tänckiande at så gärna kallas legati som plenipotentiarii och till at blyas at
36
fodra sådant, såframt thet vore lijka eller och at plenipotentiarius skulle vara
37
förmeer. Han ville inthet mycket snacka mehr therom, uthan vreedh på
38
hufvudet och sade, at nomen plenipotentiarii kunde väl vara propre och
39
krafftigt nog pour le pouvois och machten til at sluta, men nomen legati
40
therhoos vara nödigt för dignitet och respect uthi åtskillige occurencer och
41
at them för then skuldh vore större ähra at tractera med legatis än som
42
medh plenipotentiariis solis; ihugkommandes och therhoos then ration,
43
at, såframpt man urgerade Keijssaren at constituera legatos, så skulle han

[p. 359] [scan. 391]


1
therigenom blifva förorsakat at omsee sig om andre subiectis, som af större
2
dignitet och anseende vore än d. Volcmar och Cran. Altså förnam jag, at
3
d’Avaux och han inthet vore väl eense i then puncten.

4
Sedan begynte han tala om them i Ossnabrügge, utaf hvadh orsaak the
5
motte hafva refereradt Eders Excell. fulmacht til Wien, nembl. såssom han
6
gissade, at, emedan the först theröfver hafva confererat medh sine colleger
7
här i Munster, så är til troendes, at the väll inthet hafva kunnat gilla henne,
8
effter theruthi funnes thesamma orden, som the tilförende hafva reprehen-
9
derat uthi Frantzosernes fulmacht, scilicet de viis, mediis et conditionibus
10
etc.; och emedan Auersberg hafver theremot öfver fulmachterne i then for-
11
men kommit öfvereens med h:r Salvio i Hamburg, så vore praesumerligit,
12
at han skulle villia maintenera sin opinion, at fulmachten var ostraffelig; och
13
emedan the således inthet hafva kunnat komma öfvereens, så motte thet
14
vist vara orsaken, at the fördenskuldh motte skicka henne till Wien.

15
Sidst berättade han, at h:r d’Avaux och han hade then morgonen varit til-
16
hopa och resolverat at skrifva Eders Excell. til, hvilket skulle skee innan een
17
dag heller två, och lofvade at villia sända mig brefvet öpet, at jag motte lä-
18
sadt och sedan sändat fort, men jag hafver sedan inthet hördt theraf. Samma-
19
ledes sade han sig hafva förnummit theres bref til Paris, som schrefves strax
20
han kom ifrå Ossnabrugk, hafva i Flanderen varit opbrutne, föruthan
21
hvadh han elliest refererade om duc d’Anguiens progresser och tilståndet i
22
Catalonien.

23
I går var oratoris Veneti secretarius hoss mig u. begehrte Paß für Cornaro,
24
einen venezianischen Adeligen, zur Reise durch die von schwedischen Truppen besetz-
25
ten
Gebiete in Deutschland nach Münster. Med samme secretario discurrerade
26
jag sedan länge om åtskillige saker, synnerlig om tilståndet i Rom och
27
påfvavalet, thervidh han bekände Påven vara een mycket lärd men, dåch
28
godh Spagnisch och myckit eensinnig och opiniastre i sine meeningar, then
29
och hafver een fräncka, som förmår mycket hoos honom och är klook och
30
föståndig och vill vara med i alle saaker. Allenast een nepotem har han, som
31
är een ung karl om 22 åhr och homme d’espé, hvilken förmeenas blifva car-
32
dinal . Han berättade och, at een ny Spanisch ambassadeur är på vägen,
33
som skall komma i Sapatas stelle och heeter Michael de Salamanca, hvilken
34
hafver tillförende varit secretarius i Flanderen under cardinal infante. Om
35
dom Diego refererade han, huru begirig han är på freden och otålig öfver
36
thenne drögzmåhlen och hafver i onssdags, då mediatores öfvergofve
37
beggie sijdors legater besvären öfver fullmachterne, frågadt, huru snart man
38
skulle förklara sig theröfver och, när honom bleef svaradt, innan een dagh 5
39
eller 6, ähr han blifven sticken, och frågadt, hvarföre thet icke kunde skee
40
andre dagen. Thetsamma confirmerade mig baron de Peschewitz någre
41
dagar tillförende, huru han, Saviedra, hafver brukat munnen på nuncium,
42
skyldt honom vara orsaken till thenne drögzmåhlen, at the mediatores in-
43
thet äre alfvarsamme nog til at drifva värkedt. I midler tidh blifver här aldrig

[p. 360] [scan. 392]


1
ända på, förän somblige må döö utaf desperation och somblige skillia sig
2
ifrå verlden och gifva sig i closter, hvarmedh han hafver innueradt Conta-
3
reni , som säijes hafva then intention och therom schrifvit till Venedigk,
4
när honom blef afslagit hans patriachat han begärte. Summa thet är ett
5
Spagnischt hufudh på then Saviedra, som hvar och een veet taala om. Han
6
är och malcontent medh sin collega dom Brun, hvilken är een qualificeradt
7
och capabel man och hafver gott nampn af alla. Allenast effter han är een
8
Bourgundier, så troor han honom inthet.

9
Jag hafver i dag giordt min visite til den nykompne Portugische gessandten,
10
sedan han för någre dagar sedan har låthidt helssa mig och notificeradt sin an-
11
kompst , oansedt jag inthet hafver ansedt honom som een gesant. Våre
12
discourser hafva mäst varit om thet Portugische väsendet och thes tilståndh.
13
Jag befinner honom vara til persohn een anseenlig och elliest uthi vältalig-
14
heet och iudicio een vacker man. Om freden hafver han elliest slätt ingen
15
hoppning, then han och kan skee föga begärer.

16
I söndags giordes här takseijelse i thumben för påfvavahlet. Heele clerus
17
var tillsammans i domen, sang Te Deum. Styckerne ginge 3 gånger löös på
18
vallerne och soldaterne på dombhåfvet gofve 3 salver …

Documents