Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
245. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1644 Oktober 29/November 8
245
Münster 1644 Oktober 29/November 8
Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Besuch bei Contarini: Verhandlungsmodus, Teilnahme der Reichsstände, Vollmach-
ten , Urteil über Papst. – Gespräch mit Rorté.
Sedan Eders E. E. breef ankom i fredags, hafver jag the två dagarne inthet
kunnat anhålla om audience för theres vahnlige hinder och excuse. I söndags
vore the åther til conference medh mediatorerne, i går var h. Servien uthe
att spassera och mig var sagdt, at h. d’Avaux skulle gå i comoedien, som
Jesuiterne hölle, thet dogh inthet var sant, uthan grefven af Nassow var dher
allena. I medier tijdh giorde jag i går een visite til Venetianische gesandten,
h. Contareni, til at höra, hvadh han viste berätta mig, och förstodh jag ib-
landh andre åthskillige discurser af honom så mycket, at the medh fullmach-
terne ähre nu omsider richtige. Jag berömde theröfver hans flijt och krafftige
interposition och synnerlig, thet heele staden är kunnigt, huru the nu på 14
dagars tijdh seent och bittida hafva arbetadt, at man på sådan continuation vil
förmoda ett godt uthslag i hufvudhsaken. Han svarade, at thet är så theres ma-
neer thil göra, oansedt the stundom synas något hålla stilla, dogh när the åter
begynna, motte thet gå fort, brukandes thet ordspråkedt bisogna batter il
ferro quando é caldo; ty elliest, sade han, skulle man gifva them lång dilation,
så falla många hinder och tanckar inn, synnerlig så vil hvar och een beråd-
fråga sig medh sine vänner, sine secreterare, item och medh präster och the
andelige; och i sådant fall vill hvar och een synas cautus och väl betänckt och
altså införer mehra obstacel til at difficultera värkedt än til befordradt; för-
denskuldh ville och the hereffter bruka thet maneeret.
Jag approberade hans förslag, dogh hölt mehra besvärligit vara medh huf-
vudhsaken , effter ingen parten först skulle villia uth medh sin rätta meening,
hvilket jag moverade til at höra hans tanckar theröfver. Då svarade han mig,
at the hade tänckt gå den vägen, när nu alt vore schriffteligen afskedadt om
fulmachterna och Frantzoserne hade hafft tidh at communicera medh Eders
E. E. (thet han hölt högt af nöden och åthskillige reesor repeterade), ville
the sättia parterne een dagh före, dogh at the hade 10 heller 15 dagar emellan,
på hvilken the skulle til mediatorerne inlefverera sine schrifftlige förslag och
conditioner til freden; sedan ville han och nuncius åther medh flijt begynna
arbeta them emellan, och effter man spör een storr affection och ifver thertil
af gesandterne på alla sijdor, ville han förmoda thet bästa och, effter the nu
hafva vinteren, then beqvembligaste tiden thertil för sig, ville the then
inthet försumma.
Han frågade, om ingen af ständerne ville komma, hvadh man då skulle göra.
Jag svarade, at han förstår det bäst sielf och huru cronorna på sådant fall för
heele verlden och posteriteten vore enskyllade, som hafva snart åhr och dag
vänt effter them och them åthskillige reesor inviteradt. Han bekiände, at thet
ingen tvifvel ähr, at een stor deel icke gerna skulle komma, som han af någre
the catholisches breef hafver förstådt, men the töras inthet, och ingen vil
vara den första, uthan the see på hvarannan. Thet vore och ingen tvifvel, at
Keijssaren icke hindrar, hvadh han kan, som nu vore tilseendes af een rijks-
dagh , som han berättade skulle uthskrifvas til Regenssburg under det skee-
net han förmeente Keijssaren söker at draga många härifrån. Han beklagade
theröfver Tyskarnes blindheet seijandes, at sådan occasion få the aldrig
igen til at restaurera sin frijheet och förrige stat. Han berättade och, huru
Keijssaren hafver sökt at uppehålla Churbrandenburgs gesandter härifrån.
Therupå frågadhe jag, hvadh han meente om Frantz Wilhelm, som här in
vicinia vore och inthet kommer. Han svarade, at han näpplig kommer här
som een gesandt, uthan väl som enn biscoff af Ossnabr., och, om han skulle
vara gesandt, motte hända han finge fullmacht af Churcölln allena, men af
Maintz och Beyern trodde han inthet.
Jag hade gerna kommit til tala medh honom om besvären moverade uthi full-
machterne , men jag kunde så expresse inthet fråga honom. Omsider frågade
han, om jag nyligen hafver talt medh Frantzoserne och hvadh the seija; af
den occasion begynte jag referera mig hafva utaf h. d’Avaux förnummit,
hvadh besvär här hafva varit ventilerade öfver fulmachterne; thertil han
dogh inthet svarade, uthan vreedh på hufvudet, lijkasom han ville them
ogilla. Jag berättade korteligen, huru Eders E. E. thet förstode och hvadh
skähl Eders E. E. hade moverat thertil, thet han alt godt kände och sade
questo é vero, questo é vero. Han frågade omsijder, huru vida Eders E. E.
voro kompne i Ossnabrug medh fulmachterne, om grefven af Lamberg
låther see sig änn, om feldtmarkalkerne h. Göstaff Horns och h. Linnars till-
ståndh , om vårt remontre til siös medh Danske flottan och in particulari om
Eders E. E. helssa och tilståndh etc.; hvaropå jag berättade, så myckit mig
var vitterligit. Han berömbde och mycket Eders E. E. breef til stenderne
och frågade, huru thet är uptagit och om ther ähr svar påfölgt, thet jag in-
thet viste berätta, oansedt här talas, at Eders E. E. breef til Frankeforteske
conventen inthet skulle vordet accepteradt. Jag frågade honom igen om
tilståndet i Rom, Constantinopel och Venedig etc. Han berömbde denne
Påffvens gode naturel och inclination, dogh at han var något tardus och vil
gå alt så långbetänckt. Jag frågade, om förandring blir medh nuncio, thet
han inthet förmeente; jag rooste honom effter andres berättelsse, han ap-
proberade thetsamma och sade, han må väl göra sin flijt. Ty om han thetta
väl förrätter, står honom cardinalsplatz yppen,
Jag var i lördags hoos baron de Rorté och disputerade åter något medh
honom och uthförligen effter the skähl i Eders E. E. breef införde. Men
effter han nu siälf är i Ossmabrug och thetsamma sielf uthan tvifvel före-
bringar , gitter jag thet inthet schrifva och, effter om fulmachterne ähr för-
lijkt , håppas jag den disputen blifver uphäfven, therom jag i dagh hoos
Frantzoserne håppas få vidare underrättelsse …