Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
295. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 März 1/11 Pr.: Osnabrück 1645 März 5/15
295
Ausf.: J. Ox. Slg. B. II; Kopie als Beilage 2 der Nr. 301
Besuch bei d’Avaux: St. Romain aus Paris erwartet, Exzellenztitel für kur-
fürstliche Gesandte, Streit mit Servien, Äußerungen Estrades gegen holländisch-
schwedisches Bündnis, England. – Besuch bei Servien: Militärische Ereignisse. –
Vermutungen über Ursachen des Streites zwischen d’Avaux u. Servien. Franzö-
sische Friedenssehnsucht. Urteil über d’Avaux u. Servien.
Jagh hafver i går effter middagen särskijlt besökt Frantzösche gesandterne
och först til her d’Avaux refererat, huru i Osnabrüg tilstodh och hvadh
Eders E. E. meening var såväl in publicis som elliest in privato emot
honom öfver hans fattade resolution at reesa härifrån. Han optogh thet alt
så temmeligh väl. Belangande Eders E. E. resolution at komma een heller
både framdeles hijt at medh them öfverläggia om propositionens endtlige
richtigheet, hvilken the och i medier tijdh på sin sijda ville färdig göra,
hölt han rådeligast, at Eders E. E. thermedh ännu någon tijdh ville instella,
besynnerlig intil thess S:t Romain motte tilbaka komma. Ty thessförinnan
kunde the inthet företaga och til något vist resolvera; och är them ifrån
håfvet aviserat, at S:t Romain inthet kan despescheras, förrän theres uthskik-
kade courrier Heron kommer tilbaka medh berättelsse, hvadh her d’Avaux
i Ossnabrügk har negotieradt. Bemelte courrier är och i går åtta dagar
sedan affärdadt och kan nu först vara til Paris ankommen. Sedan behöfvas
någre dagar, förränn S:t Romain kan få sin despesche, synnerlig effter the
tidender inkomma om theres brouillerie och confusion på thenne orthen,
öfver hvilket the något skole vara bekymbrade. Fördenskuldh låfvade han
at avisera, hvadh han förnimmer medh S:t Romains reesa lider, och när
the sin ordre bekomma och ähre i den postur, at the något fruchtsambligen
medh Eders E. E. kunna negotiera. Thessföruthan berättade han inthet
vara här något i medier tidh föregångit. Utaf mediatorerne eller veder-
parten hafva the sedan inthet förnummit, och var han väl tilfridz, at the så
länge låtha them i fredh.
Beyersche gesandterne skole lijkväl hafva sagdt, då dhe i förgår besökte her
Servien, at the keijserske vore sinnade, som i går eller i dagh är, at ingifva
sit svar opå theres sidste proposition. Aff then occasion frågade jag, huru
the Beijersche blifva af them i ceremonier tracterade, och förnam, at them
inthet gifves excellentietitulus, uthan at the nämpnas in tertia persona,
såsom monsieur l’ambassadeur och monsieur le baron, hvilket then
Beijersche baron de Haselang och brukar på sin sijda igen, men Doctor
Crebs gifver them excellentie. Och sade her d’Avaux them sådant göra,
effter greffven af Nassow så hade begynt. Älliest hadhe the väl varit til-
fridz at tractera them som andre kungelige legater, hvilket h:r d’Avaux
hölt rådeligit, på thet at man therigenom och i uphöijande af churfursterne
infringerar Keijsarens respect och at man sedan så mycket bättre hafver
raison at sluta alliancer medh them och hålla them hufudet uppe.
Uthi sin particular difference och tvist medh her Servien bestodh han ännu
på sin förre meening, nemblig at inthet villia vidare negotiera medh honom,
uthan, såframpt han, her Servien, icke blifver härifrån kallad, vore han full-
komblig sinnad at reesa härifrån och skulle ingen bringa honom ifrån then
meeningen. Han skulle och icke gerna see, at Eders E. E. skulle tentera nå-
gon reconciliation them emellan, effter then vore heel inutile och onyttig
och honom mehra til skada; ty thetsamma skulle h. Servien draga sig mehr
til nytta och uthföra, huru benägen han vore til eenigheet och at deferera
Eders E. E. interposition och drifva altså heele skulden innpå honom.
Jagh svarade, at Eders E. E. sådan hans resolution ogärna skulle förnimma, så-
väl för then hinder och afsaknadt publicum kunde taga af sådan theres di-
vision och inbördes missförståndh, såsom och för then particular aestime
Eders E. E. altijdh hafva hafft om hans persohn och fördenskuldh icke
gerna skulle mista honom härifrån. Men at Eders E. E. directe skulle läggia
sigh theremellan och urgera någon reconciliation, hadhe jag inthet förståt,
icke heller hade jag therom någon ordre, thermedh han var väl tilfridz.
Dogh discurrerade jag sedan något medh honom om thenne saken, förde
honom til sinnes hans förrige commissioner och svåre arbete och möda han
i thetta algemena värkedt uthstått hafver och att hans ambition skulle vara
at föra thet honorablement til endan och icke unna een annan then ähran at
slutha och vinna prijsen uthi thet han så länge hafver arbetadt och
lagdt fundamenterne til, synnerlig effter han nu voro kommen såssom på en
theatre, ther heele verlden hade öga på honom, hvarutaf han nu inthet kun-
de afkomma medh oförrättade saker uthan stoor estonnement och förun-
dring af alle menniskior, som theröffver skulle fälla åthskillige iudicia och
honom tiläventyrs inthet alt till fromma, hvilket och posteriteten jemväl skul-
le admirera och honom räkna til een imbecillitet och klenmodigheet. Syntes
och l’innocence och tendreté de sa conscience inthet effterlåtha, att han för
ett particular haat och ovänskap skulle släppa ett så heeligt värck och ther-
medh förlohra så månge benedictiones och förböner, som han hade til at
vänta, ther han hulpe til at förskaffa een godh fridh och brachte så månge
tusende älende menniskior til repos och tranquillitet. Fördenskuldh vore
mehr glorieux för honom, at han genereusement förachtade andre sådane
attaquer och alt condonerade patriae och publico til bästa. Sakerne kunde
och hereffter förandras, at han slikt mescontentement inthet hadhe at vänta,
Servien kunde hereffter taga sig bettre til vahra och thenne gången få til-
äfventyrs från håfvet een godh reprimende. Genom duc de Longevilles
ankompst kunde och myckit remedieras. Skulle och Servien komma bort,
motte kan skee en annan komma, som inthet giorde bättre, och hvadh meh-
ra sådant jag som i een godh meening kuttrade för honom och bekom thet
til svar, att han ingen möda hafver hafft ospard så lång tidh til at arbeta i
thetta värkedt, jemväl och hafft then ambition at föra thet lyckeligen til
ända, för hvar skuldh han hafver quitterat sin anseenlige charge, ther han
medh större nytta och heder hade kunnat vara och uthan andre considera-
tioner sedt allenast uppå at han motte hafva thenna hugnan at föra thetta til
endskap. Men effter han seer sig inthet kunna uthrätta, uthan skal blifva här
plågad och liggia under een annan, så nödgades han öfvergifvat, ehuru thet
är emot hans villie och förrige upsååt. Han ville och theröfver hafva ett gott
samvet, effter han inthet hafver gifvit thertil orsaak, icke heller ville han
bära något haat och ovänskaap til h. Servien deröfver, uthan göra honom alt
gott och berömma honom, som han för sine qualiteter är beröm värd
allenast til at negotiera ytterligare medh honom är helt omöjeligitt, icke
heller är någon bättring til at vänta, effter the så offta tilförende genom een
och annan ähre reconcilierade, och fast om duc de Longeville kommer här,
så blifver äntå värre och icke bättre. Ty Servien lärer slå sig intil honom, sås-
som han är artificieux och en courtisan, och altså hafver han them beggies
emot sig sedan. Derföre om icke her Servien icke blifver förordnadt til
Rom eller andra orther, så ville han vijka antingen til at exercera sin charge
i Franckrijke äller retirera sig på sine godz, thermedh läste han för mig con-
ceptet af sit bref til Eders E. E. och sade sig fulkommelig blifva thervidh.
Thereffter frågade han något, huru Servien hade sine saaker förebracht i
Ossnabrügk och hvadh svar han af Eders E. E. hade bekommit, therupå
jag doch korteligen berättade, hvadh mig var vitterligit. Han vil icke hop-
pas , sade han, at Eders E. E. skulle hafva gifvit honom något vidh handen,
theruthaf han kunde få orsak at ingifva någre memoires emot sig vidh hof-
vet , såssom han nu uthan tvifvel på alt sätt skal beflita sig. Han frågade, om
Eders E. E. hafva något schrifvit therom til Grotium och Cerisantes, hvar-
til jag svarade mig hafva förstådt Eders E. E. skulle hafva något skrifvit til
Grotium, men til Cerisantes viste jag inthet. Han hölt thet vara rådeligit,
at Eders E. E. beklagade sig och inthet låthet thenne gången så gå förbij.
Ty skulle her Servien blifva härvidh och thenne gången inthet tiltahl få, så
skulle Eders E. E. väl framdeeles befinna, hvadh therutaf ville föllia. Jag
frågade, om the sedan inthet hafva varit tilhoopa och huru the sig nu mot
hvarannan comportera. Tå sade han, at her Servien var dagen, efftersom
han kom ifrån Ossnabrügk hoos honom, dogh hafver inthet talt om
sin reesa äller theras tvister, uthan in gernere snackat så något om andre
saaker.
Ifrån thet taalet komme vij at discurrera om nya tidender, och sade jag ib-
landh annat migh hafva den dagen uthur Hollandh förnummit, huruledes
Estrades på crohnan Franckrijkes vägnar myckit hefftigt opponerar sigh
emot thet, at Staterne icke motte fulgöra then allience the medh H.K.M:tt
och cronan Sverige slutidt hafva, uthan at han descrierar thet för een procé-
dé precipité och violation de la foy publique och theröfver hootar them medh
ett och annadt; nempnar kungen i Danmarck theras allié, giör icke een ährlig
mention om oss, lijkasom vij vore fiender, hvilket jag för min particular
inthet kunde förstå, uthan tyckte, det vore een mauvais office d’un bon amy
et allié, som vij hölle kungen i Franckrijke före. Nu besynnerlig emedan
executionen af förberörde alliance länder Franckrijke och then allgemene
saken til bästa, ty ther Staterne moverade sig, vore ingen tvifvel på een godh
fridh i Danmarck och per consequens en krafftigare operation af vapnen i
Tysklandh. Thetsamma kunde icke heller hindra, at kriget förtsättes i Flan-
dern , och såssom cronan inthet hindrar och praejudicerar theres desseiner,
syntes mig, at the inthet mehr borde föreschrifva oss uthi thet som them in-
thet angår.
Härtil svarade her d’Avaux sig motte bekenna hafva fått samma tidender,
hvilket honom något fremmadt förekommer och uthi ingen motto kan gilla,
fruchtar och, at Estrades theruthi hafver mått öfverträdt sin commission och
att sådant mehr ähr een practique utaf princen än som een ordre de la cour.
Ty effter all raison hafver Franckrijke inthet til at opponera sig emot samma
alliance, effter thensamma medh theres veetskap och approbation är sluten
och inthet tenderar emot theres desseiner, uthan som cronan Sverige står på
execution af sin alliance, så vida kan Franckrijke göra thetsamma på sin
sijda, effter then eena inthet är emot then andra och Hollenderna väl kunna
praestera beggies. Fördenskuld bekände han, at man hade stor skähl och or-
saak at beklaga sigh häröfver; badh och, jagh ville avisera Eders E. E., at
han hölle rådeligit, thet man giorde ther något til saken; ty uthi sådant, ther
man hafver godh raison som i thetta, motte man stå ferme och tala högt,
hvilket altidh frambdeles skulle komma til nytta.
Thernäst begynte han tala om thet Englische väsendet säijandes, at, såssom man
på Hennes Kongl. Maij:ts och cronans vägnar kan hafva raison i the tu
förre ehrenden, så kan han inthet förtijgga, at thetta icke är een saak, som
gifver them stoor apprehension och blifver vidh håfvet sälsampt uptagen,
ty them blifver ifrån alla orther aviserat, huruledes then Schotten ther är på
cronan Sveriges vägnar, föreslår en alliance offensive och defensive medh
parlamentet och therpå fölliande värkelig assistence, hvilket han badh Eders
E. E. ville sökia til at moderera, så mycket som möijeligit; ty, effter sådant
directe är ansedt emot kungen i Engelandh, kan Franckrijke inthet låtha
honom uthan adsistence, såväl för skyllskapen skuldh såssom pour la
dignité de la personne du roy, jemväl och effter sådant går til oppression af
Catholische religionen. At cronan engagerade sig i Danske krigit, vil han
inthet tala om, oansedt thet mången i Franckrijke sälsampt förekom, så var
han lijkväl den som thet altijdh försvarade. Men nu emädan man reeda haf-
ver tu krigh på händerna och vil lijkväl blanda sig i thet tridie, kommer
them så mycket mehr suspect före, och thet han inthet veet at excusera.
Jagh togh thetta ad referendum och kunde föga svara thertil, effter saa-
ken var mig okunnig, dogh förmente jagh, at det motte vara them orätt
berättat och nepplig cronans intention at engagera sig ther uthi något krig,
uthan mehr til at förekomma, at Engelandh icke vecklar sig uthi något krig
emot oss giörandes assistence til landh eller vatn åth våra fiender, hvilket
ingen kunde förtänckia, at man i tijdh söker til praeveniera. Thette var thet
förnämbste, som hoos h:r d’Avaux passerade.
Hoos h. Servien föll inthet synnerligitt före. Om sin tvist medh h:r d’Avaux
lät han sig ingenting märckia, uthan medh ett ordh sade, at han sådant alt
hafver förgätet.
Om S:t Romains reesa och visiten til och från the Beyersche berättade han
elliest som h:r d’Avaux. Item sade han, at the hade fått breef ifrån Croysi,
at Racozi står sig väl, har mächta skönt cavallerie, doch ringa officerare och
at han har fått godh resolution ifrån Constantinopel och vore nu uthi mar-
che at avancera öfver Tibiscum och at medh theres tractat inthet hade at be-
tyda . Jagh berättade honom theremot mig hafva hördt, at duc d’Anguien
väl ärnar sig komma häruth, men inthet länger än upkringh Luxenburg,
ther til at divertera fienden, så länge the få fatta någon poste i Flandren, hvar-
medh then promesse och dessein synes gå tilbaka at agera puissament uthi
Tyska kriget och secondera feldtmarskalken. Han svarade, at thet var allen-
ast Cölnische tidender och föga til at troo. Man skulle inthet tvifla på theres
fattade resolution, och vore mareschal de Turene väl så stark, at han kan
göra diversion nog, om duc d’Anguien inthet så snart kommer.
Föruthan thetta är jag något bekymbradt, huru jag bäst må comportera
mig emoot thesse stridige gesandter, som jag hafver at handtera, och endogh
jag väl beflita migh at gå caute theruthinnan och på ingenthera sijdan låtha
spöria någon partialitet, uthan så vida sig göra låther, blifva vidh rätta vägen
och sanningen och sincere umgås medh them beggies och altidh styrckia
til goda, så faller mig therhoos någre scrupler inn, såssom först utaf thet,
at h:r d’Avaux så beständigt blifver thervidh at villia sin koos; och när jag
öfverväger orsakerne, som jag thertil förebär, kan jag inthet finna them sådane
och af then importance, att the skulle movera een mann att quittera een sådan
dignitet, cedera sin aemulo och exponera sig mångfaldigt verldennes iudicio.
Fördenskuldh synes, såssom något annat occultum vore therunder, som ho-
nom til sådan resolution pousserade, och är til befruchta, at Frantzoserne
motte tiläfventyrs hafva någon lascheté för händer och kan skee ex invidia
nostrae fortunae sökia hemligitvijs att snöda sig uthur krigett och lempna oss
uthi sticket, utaf hvilket h:r d’Avaux motte hafva någon röök och, på thet
han icke skal vara particeps facinoris och en sådan perfidiae instrumentum,
anrättar han thenne comoediam, hvilken sannerlig är ett spunnit värck utaf
honom, at han medh sådan lempa kan komma therifrån. At the til någon
sådan dessein skulle inclinera, conjectureras theruthaf 1. at tota Gallia åstun-
dar finem belli, hvartil consiliun och aula necessitate adacta motte consente-
ra . Thessföruthan är ingen tvifvel, at drottningen natura sui sexus icke helt
åstundar til repos och mitiora consilia och skal hålla thet för een cas de con-
science och een oeuvre de pieté rendre la paix à son peuple affligé. Duc d’
Orléans amore voluptatis et impatientia laborum, prince de Condé cura
suarum rerum bellum detestantur et nil nisi pacem utcunque tandem illa
fuerit somniant. Comte de Brienne regeras af munckar och präster, som liggia
honom i öronen, at haeretici få för stor framgång. Mazarini är allena och en
frembling, cui nondum autoritas ad prohibendum; 2. spörier man theres
faiblesse och obeständigheet utaf thet, at the för ett fåfengt roop uthur
Italien strax gofve ordre hijt, at man skulle skynda medh propositionen,
och effter her Servien har varit så sorgfältig at obediera thensamma, må
han tiläventyrs vara skarpare, än h:r d’Avaux vill bekänna; 3. efter duc de
Longeville ärnar sig hijt medh sådan pracht och suite, är tekn, at han inthet
tänker länge at liggia här, uthan thess förr göra på saken endskap; 4. uthaf
Estrades proposition i Hollandh synes, at the inthet unna oss gott, uthan
mehr til at hindra vår lycka; 5. sammaledes utaf theres flitige negotiation i
Pålandh, hvilken the emot Österrijke gärna hade sig til handa, i fall the
inthet mehr förlitte sig til oss. 6. Kunde och ombragen af then Englische
handelen bringa them på andre consilia och göra oss emot them så mycket
mehr suspect. Ehuru nu thetta är, som man föga behöfver til at troo, oan-
sedt det hålles före satius esse vanis moveri et omnia tuta timere quam inani
credulitate velut hamo inescari, praesumerar jag lijkväl, om något sådant
voro på färde, her d’Avauxes redligheet vara sådan, at han vidh slijke acter
inthet gerna skulle finnas tilstedes och låtha bruka sig non quidem amore nostri,
som han altidh förebär, uthan mehr propriae existimationis et fidei. Och
håller jag för honom lijkväl hafva den respect och credit vidh håfvet,
at han sådane consilia, om the vore å gånge, skulle något kunna hin-
dra och oppehålla; för hvilken orsak the vidh hofvet kan skee väl vore til-
fridz , at han komme hädan. Om thette nu skulle vara orsaken til hans
retraicte, synes migh effter mit ringa förståndh, at Eders E. E. använde al
flijt sådant at förekomma och at han motte förbijda endan. Skulle och sådant
förorsakas af någon hans caprice och otåligheet och han thermedh komma
sin koos, skulle han uptaga, at Eders E. E. inthet hafva achtadt honom så
stort, hvilket altidh skulle blifva stickandes hoos honom som een offence och
orsak til at göra oss någre nicher igen, och til at låtha see, at man saknade
honom, skulle han anrätta allehanda disordre och iniqua consilia til at göra
sin successorem odieux och svart, ut ita comparatione deterrima sibi glo-
riam quaereret, fastän thet skulle skie cum detrimento causae publicae,
hvilken offta motte subjacera passionibus privatis. Effter han och åstundar
til det andelige ståndet och then gamble cardinal Rochefaucot hafver
giordt en platz yppen, hvem veet, om han icke kommer til at succedera och
sedan som en infödd patriot och väl meriterat, capabel mann kan praevalera
öfver Mazarini och een dag sättia honom uhr sätet och altså komma i den
postur, at vij kunna hafva både ondt och gott af honom, alt som han då ähr
affectioneradt. Ginge och annorledes och han behölle platzen och så vida
kunde bringat, at Servien motte vijka, skulle han frambdeles gloriera sig
deröfver och tribuera sin egen conduicte, at han hafver bracht det tilväga
och inthet hafver til at tacka sine vänner, them han i nödhfall hafver litt sig
till och förmodadt the mehr skulle aestimera hans persohn och giordt ho-
nom i det fallet någon assistence, hvilket han skulle räkna för ett prof, huru
man emot honom voro sinnad, effter hvilkedt han och framdeles skulle
ställa sine actioner.
När jag theremot beskådar Servien och hans stat, befinner jag väl honom
vara een raisonable man, klook, försichtig och af godh intention, mehra
uppenbar och actif och inthet så subdolus och pendantese som then andra;
men theremot är han en homo novus, recens ex exilio, sine officio et digni-
tate in patria och nu in incremento äller ascendenti suae fortunae, hvarutaf
föllier, at han och motte bruka andre maximer och modum agendi, såssom
enkannerlig at aucupera favorem aulae och insinuera sig hoos een och
annan, hvartil han motte vara promptus obsequio, flexibilis och ad aulae
nutum, penetrera i deras desseiner, thereffter rätta sine actioner och con-
silia och altidh föreslå placitura och grata. Ther nu något under tiden skulle
förelöpa och agiteras vidh håfvet, som causae publicae vore skadeligit och
them allierade til förfång, kan han ännu inthet hafva hardiesse och assez
de fermeté at opponera sig theremot och remonstera contrarium, effter
thet praesumeras vara emot les maximes de sa propre conservation, öfver
hvilken man nogsampt märker, at han är jaloux. Jämväl skall han ännu
näpplig hafva vunnit den opinionen om sig vidh håfvet, at han är sufficiens
medh sine consiliis, at the behöfva requirera honom. Theremot hafver
then andre then aestime, at han genom longlig experientz och praxin
förstår sakerne, at the säkert kunne litha til honom och inthet gerna på hans
advis förbij. Sedan är han i den stat och officio, at han kan tala fritt och
inthet behöfva pendera af en annan, iam enim homo factus est, sibi ipsi con-
stat propriaeque meritorum conscientiae incumbit. Fordenskuldh, när han
vil, kan han mycket råda til goda. Utaf alt thetta är min eenfaldige meening
och betänckiande, at Eders E. E. skulle låtha sig märckia, at the gärna
adsisterade honom och sökte medel at behålla honom qvar, antingen det då
skiedde realiter och i sanning såssom at låtha therom negotiera genom
Grotium vidh hofvet eller och allenast par feinte, at han inthet annars viste
och förstode, än att man giorde mycket, ubi nihil tamen subest; hvarom
jag på min sijda gärna åstundar Eders E. E. information. Jagh beder
Eders E. E. förlåtha min vidhlyfftigheet och kan skee otidige discurser …