Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
60. Salvius an Andreas Gyldenklou Minden 1643 November 7/17 Pr.: Stockholm 1643 November 24/Dezember 4

30
60

31

Salvius an Andreas Gyldenklou


32
Minden 1643 November 7/17
33
Pr.: Stockholm 1643 November 24/Dezember 4

34
Eigh. Ausf.: DG, A I 1 , legat. [ 1 ], 116–117

35
Mündlicher Bericht Griesheims über Haltung Polens zur pommerschen Frage, zu
36
Dänemark u. zum Kaiser.

37
Privata. Den Griessheimb, som jagh i sommars gaf 200 Rd., är nu tilbakes
38
kommen uhr Polen. Hans hustru boor i Cassel. Hvadh han hafver berättat
39
ambassadeur Wolff, thet går härhoos. Han hafver här i dagh alt muntligen
40
moot migh sagt thetsamma. Han, sub titulo eines polnischen cammerhern,
41
skal blifva i Munster, icke ännu medh fullmacht at nogot tractera, uthan at

[p. 77] [scan. 109]


1
afsee consilia. I synnerheet skal han holla stricte correspondens medh the
2
Danske commissarier, doch icke vistas i Ossnabrugge. Denhoff blifver re-
3
sident hoos kungen i Danm[arck]. Danmarck och Polen äre eense at icke
4
tillåta, thet Sveriges chrona nogot må beholla af Pommern. Een satisfaction
5
i Peningar holla the icke obilligh, men land ingalunda. Danmarck är theri
6
träffligen hitzig, afråder Keijsaren och Churbrandenburg häftigt ting medh
7
försäkring, at han vill förr taga dett Svenska krijget öfver sigh allena. Griess-
8
heimb svor migh till, at, om Sveriges chrona vil maintinera Pommern, så
9
moste hon totaliter resolvera till ett nytt krijgh medh Danmarck. Polen
10
varder fuller inthet offentligen, uthan under handen medh folck och penin-
11
gar thertill hielpande. Graff Woldemars heirath är till ingen annan ting i
12
verlden ahnsedd än moot Sverige, at Muschovitern må på andra sidan
13
ahnfalla Sverige i Liffland och Ingermanland. Men detta, at Muschovitern
14
skal intaga Lifland, skal Polen icke aldeles vara medh. Fundamentum pri-
15
mum sättes på Frankrijkes separation från Sverige. Theropå arbetar Polen
16
flijtigt hoos cardinaln Mazarini och skal hafva hopp. Kunne the den erholla,
17
så råder Danmarck, at Keijsaren skal inthet vyrda Sveriges chrona medh
18
nogon tractat, uthan vijsa henne slätt uhr Tysklandh. När Kaijsaren för
19
nogra vekur sedan var i Niclasburg, kom ett skrij till thet Polniska hofvet,
20
at han ville à part tractera medh feltmarschalken, her Torstensson; deröfver
21
vart kungen i Polen rätt perplex fruchtandes, at Kaijsaren skulle cedera
22
Pommern eller nogot theraf, skreef strachs till graf Schlick at afstyrat.
23
Trautmansdorf och Curts äre i Polen illa ahnsedde. Medh graf Schlick corre-
24
spondera the, men holla honom icke capabel i statsaker.

25
Landgrefvinnan

43
Regest des folgenden Abschnittes in Urk. u. Aktenst. 23 S. 60f.
i Cassel hafver sielf sagt denne Griessheimb, at Chur-
26
brandenburg hafver sigh förtroligen moot henne låtet förnimma sigh vele
27
våga extrema, förän han nogot cederar af Pommern. Doch hafver kungen i
28
Polen sagt honom, thet han fruchtar, at det Brandenburgiske giftermålet i
29
Sverige går för sigh. Churfursten hade nyligen haft tvenne theologos, Ber-
30
gium och Agricolam, till consultation frågandes, 1. om man kunde i den
31
Luttherska religionen blifva saligh? Thertill hafve the både svarat, ja; 2. om
32
han kunde medh gott samvett bruka en Luttherisch hoffpredikant? Thet
33
skall Agricola heelt hafva bejakat ob bonum publicum, men Bergius satt
34
nogra conditioner therhoos. Theröfver hafver Churfursten varit mächtog
35
gladh, lupat til sijn fru moder och sagt, han hade nu vota theologorum!
36
All denne och ofvan nämbde discurs hade denne Griessheimb hört uhr
37
kungen i Polens egen mun.

38
Denne Griessheimb reeser nu i morgon till Münster, hafver creditiff till
39
Churcöln. Polen råder the catholiske mycket sanft tractera Frankrijke och
40
alt cooperera till separationen frå Sverige. Griessheimb lofvar sigh vele
41
penetrera intima consilia Dani och Caesaris och them uppenbara oss, allen-
42
ast thet blifver hollat secretissime och at Kon.M:t ville nogot spendera på

[p. 78] [scan. 110]


1
honom, 100 gulden etwan om monan, och hielpan nogot mott thet som
2
Königsmarck hafver vidh hans captivitet taget honom ifrån. Jagh hafver
3
hört hans uthsago och inthet sagt honom igen annat än thet honom böör
4
veta; i det öfrige stärkt honom till correspondencen medh förtröstning, at
5
hans labor kan väl erkännas, om han nogot realt gör. Om kongens i Polens
6
person säger han, at han blifver heelt orörigh, är ventricosus och siukligh,
7
kan ingen trappa stiga op eller nidh, uthan låter alt draga sigh af tolff Italia-
8
ner , bäär tree fontaneller på kroppen, är och mächtog voluptuarius, serdeles
9
medh fremmande qvinfolck, thet drottningen moste see och tiga. Doch ät
10
han ofta i jacht, sitter på hästen heela dagen, men kan af sigh sielf hvarken
11
sittia op eller af, är heelt obeqvämb för sin person till krigs, och ständerne ve-
12
le ingalunda hafva krigh medh nogon, om the kunne. Kungen hafver illa taalt
13
om Spagniens desseiner och om Churmaintz såsom om en förräder af den
14
Tyska frijheeten. Kaijsarens ven är han fuller, men skäller på rådet, som
15
vele göran absolut i Tysklandh. Haec refero, ut cepi …

Dokumente