Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
404. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Oktober 3/13

10
404

11

Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius


12
Münster 1645 Oktober 3/13

13
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage G der Nr. 405

14
Gespräch mit Saavedra: Angebot guter Dienste, bei Verhandlungen mit Kaiser,
15
Verdächtigungen gegen Frankreich, Friedensbedingungen. – Gerüchte über franzö-
16
siche Reaktion betr. Religionsangelegenheiten in der kaiserlichen Replik. Mitteilun-
17
gen Peschwitz‘.

18
Don Diego Saviedra hafver för någre dagar sedan begärt, jag ville föllia
19
honom på jacht, hvilket och i går bittida skiedde; och då jag uthom staden
20
råkade honom, där han förbidde mig, lät han them andra, som hoos honom
21
sutte, träda uthi min vagn och tog mig allena til sig gifvandes ther, som
22
han i sit huus plägar göra, förstället. Dermedh reeste vij på andra sijdan
23
om Wollbäck een mijl ifrån staden, där borgemästaren Höfling mötte oss
24
medh jachten. Sedan vij til middagen hade jagat och inthet fått hissa mehr
25
än een räff, lät han tractera oss uthur sit kallköök, som på hans mula med-
26
fördes , och emot afftonen reeste vij thermedh tilbakars. Upå vahrande reesa
27
förefölle åtskillige discourser. Doch det förnämste til at berätta och hvaru-
28
på thet andra syntes vara stält, thet han dogk icke så directe, uthan vidt om-
29
kring goff til förstå, var thet, at han til snarare ändskap och bättre befordring
30
af tractaten tilbödh sin operam förmeenandes bono publico och Sveriges
31
crono till bästa sigh inthet ringa skole kunna praestera. Hans förnämbste
32
motiver därtil var först hans fridhbegirigheet för sin persohn, den han
33
vidlyfftigt repraesenterade, sedan den necessitet, hvaruthi Keijssaren och
34
hans konung för denne tiden vore råkade, så at theras saaker, som han
35
sielf bekiände, vara desperatissimae och i sådan extremitet, att the inthet
36
längre förmåtte uthstå, därvidh han particulariter och så ingenue uprepade
37
tilståndet, at han inthet af theras egen svagheet och olycka syntes förgäta,

[p. 778] [scan. 810]


1
ihugkom och derhoos den räddhuga the hafva, at churfursterna, som alla-
2
redo stå och branslera, sökia till at accomodera sig och sine saaker och altså
3
förlåta Keijssaren, som sedan inge uthväger viste at rätta sig, emedan och
4
störste deelen af hans erffländer ähre honom ifrån. Fördenskuldh medan han
5
ingen hoppning hade, at Franckrijke på lång tijdh åstundar til fridh, för-
6
meente han vara thet rätta medlet, at cronan Sverige genom billige condi-
7
tioner och meddel beveektes dhertill. Så skulle Franckrijke effter dess ex-
8
empell nödgas föllia derefter, äller och dher då Franckrijke gofve sig
9
blått och man kunde pröfva, at the inthet ville därtill, kunde cronan Sverige
10
medh gått maneer göra sine saaker richtige och låtha them kriga, som kriga
11
villia. Then tridie motiv han dhertil brukade var det, at Frantzöske gesand-
12
terne så svikligen omgå medh cronan Sveriges plenipotentierade och them
13
oveetandes heemligen tractera sine saaker, hvilket han medh månge dyre
14
eeder och försäkring på ähra och redeligheet stadfäste; och det yttermehra
15
til at bevijsa drog han fram itt memorial på Italienscha, honom, som migh
16
tyckte, af Wolemar öfvergifvit, däruthi berättas, hvadh conditioner Frant-
17
zoserne hafva föreslagit och begärat, them jag i hastigheet inthet alla kunde
18
fatta; men besynnerligen ihugkommer Elsass, Brisgow, någre rikzstäder
19
vidh Rhen, Catalonien, Flandren etc., deröfver Frantzoserne skole stå i da-
20
gelig tractat medh them churfurstl. och thet alt så heemligen, at the keijss.
21
icke thet ringeste få vetta därutaf, hvarutöfver han berättade them keijss.
22
vara heelt illa tilfridz och af Keijssaren fått express befalning at see sig väl
23
före. Han tvikade och inthet, at churfursterne icke skulle vara så obetänckte
24
och låtha bedraga sig, synnerligen the andelige, hvilke ähre i den stat, at the
25
ähre glade at få behålla maaten, och gör them sedan lijka antingen dhe ähre
26
under Keijssaren eller Frankrijkes protection; därtill slår och theres parti-
27
cular interesse såssom thet, at Franckrijke lofvar maintenera Beyerfursten
28
vidh Rhen, Catalonien, Flandren etc., deröfver Frantzoserne skole stå i da-
29
theras biskopsstiffter och hvadh the mehra hafva sig i påstående krig till-
30
ägnadt . Biskopen af Ossnabrügk (hvilken han i synnerheet hölt suspect för
31
sin idkesamme och heemlige tractat med Frantzoserne) försäkra the på pos-
32
sesionen af sine evangeliske stiffter, deremot churfursterne skole hielpa
33
Franckrijke at behålla the före upnämbde landh och orther. Och som jag
34
låtz tvifla, huru churfursterne thet skulle kunna komma tillväga, meente
35
han thet vara lätt till göra, såframpt the samhälleligen falla therupå och sön-
36
dra sig ifrån Keijssaren, så nödgas han väl, effter han allena inthet kan uth-
37
stå . Han sade och störste orsaken til ertzhertig Leopoldi reesa till Beyer-
38
fursten vara at divertera bem:te Beyerfurste ifrån thet heemlige förståndet
39
medh Franckrijke, jemväl och at commodera rijkzarmeen i persohn, at den
40
icke motte liggia fåfäng och inthet villia angripa Frantzoserne. Thet Fra-
41
tzösche gesandterne föregifva, at Beyersche gesandterne ingen fullmacht
42
hafva tractera medh them, sade han contrarium vara sant och the icke alle-
43
nast fullmacht hafva, uthan och tractera medh alfvar.

[p. 779] [scan. 811]


1
Yttermehra berättade han, huru Frantzösche gesandterne emot een för-
2
nembdh mann skulle hafva sagt, att the inthet hade förmodat, at Keijssaren
3
skulle uthi religionspunchten hafva velat deferera något them protesterande
4
och at the hade varit sinnade at slå sig til them Catholische och hoos them
5
sökt sin säkerheet emot them evangelische; men effter the nu sij af keijsser-
6
lige svaret, at Keijssaren söker til at gratificera haereticis och draga them på
7
sin sijda, så motte the förandra sin dessein och consilier och uniera sig än
8
yttermehra medh them protesterande emot them andre. Thette alt han de-
9
ducerade til at bevijsa, at Franckrijke inthet täncker til at gå uprichtigt medh
10
sakerne, icke heller at hon täncker brått til någon fridh, brukandes dertil än
11
andre flere argument af cardinal Mazarinis ambition och particular interesse
12
til krigets continuation; och at heele saaken och deres håppning altså består
13
på cronan Sverige, hvilken Keijssaren villig och benägen ähr i alla motto at
14
contentera til thet bästa; allenast the motte veeta, på hvadh sätt thet kunde
15
skie, och at han motte blifva betrodder at negotiera deruthi, så skulle man
16
vara försäkradt, at han ville bringat derhän at Sverigie medh thet snareste
17
skulle få bättre conditioner, än the någon tidh hade förmodadt, och at han
18
thet så hemligen drifva ville, at ingen menniskia, som icke vederborde,
19
skulle thet ringeste deraff soupçonnera; det han medh kårssningar och alla
20
helgon bekräfftade.

21
Upå thetta berömbde jag hans fridsbegierigheet och gode intention, synner-
22
lig at han bono publico til bästa vil låtha sig vara angeläget at travaillera och
23
deruthinnan bruka emot mig den confidence. Jag lofvade referera sådant
24
på sin behörige ohrt, remonstrerade doch therhoos, huru på H. K. M:tts
25
och cronan Sveriges sijda inthet mangel eller orsaak til någon drögsmåhl
26
härtil hafver varit och icke heller ännu annat åstunda änn een säker och
27
ährebahr fridh sampt vänskap och eenigheet; och ehuruväl man til den ende
28
för någre månader sedan, som honom var vitterligit, hade fattat och öfver-
29
gifvit sådane articlar, hvaropå man hade förmodadt een godh förlijkning,
30
hafver man lijkväl altsedan, icke varit värdig at få thet ringeste svar therupå,
31
så at man billigt therutaf hafver at praesumera, thet she keijsserlige inthet
32
alfvar hafva medh någon fridh. Derhoos halp jag honom at exaggerera
33
theres slätte tilståndh och hvadh the häreffter hade at förvänta, då een ny
34
armee kommer uthur Sverige och medh samfält macht tränger sigh i Keijs-
35
sarens erffländer; desföruthan vore så månge faste ohrter och städer i Tysk-
36
land occuperade, at omöijeligen syntes Keijssaren them medh gevalt på
37
långan tijdh skulle kunna rececuperera. Fördenskuldh, om han medh alfvar
38
meente och ville unna Tysklandh sin roo, skulle han cedere necessitati och
39
göra gärna thet han omsijder nödgades till at göra, helst emedan inthet af
40
honom begäres eller föreslås, som icke är billigt och raiçonabelt.

41
Han bekände thet så vara och att the keijsserlige thet nogsampt betrachta
42
och fördenskuldh sökia til at beqvema sig uthi alt thet the kunna; frågade der-

[p. 780] [scan. 812]


1
upå , om jag hade sedt theres proposition eller svar och hvadh mig syntes
2
therom och om the theruthinnan icke nogsampt hafva förklaradt sig.

3
Jag bekände mig hafva läsit den igenom, doch icke therutaf befunnit någon
4
stoor benägenheet och medel til venlig förlijkning. Ty ehvadh Keijssaren
5
något synes concedera och gifva effter, ähr inthet annadt än thet han ex ca-
6
pitulatione sua och praestito juramento ähr skyldig til at giöra, och det man
7
inthet hafver at tacka före, hvilket han doch icke fulkombligen hafver
8
giordt, emedan han praetenderar restitutionen af alle saaker sedan 1630, då
9
hans saaker stode i störste fastigio och högste flor, hvarigenom jag seer
10
ingen af them opprimerade blifva hulpin, uthan tilståndet effter den räch-
11
ningen blifva värre än tilförende. Men tvertemot, at han amore publici boni
12
och pacis skulle något cedera och i synnerheet hvarigenom cronornes se-
13
curitet kunde praesteras, finnes inthet vara mentioneradt.

14
Han förmeente thet inthet vidare kunde skiee förste gången, uthan at the
15
väl framdeles skulle bettre förklara sig, frågade doch, hvadh jag förmeente
16
dher skulle desidereras och hvaruthinnan thet förnembste bestådh.

17
Derupå förde jag honom till sinnes sielfve propositionen och the theruthi
18
fattade puncter, hvarutaf han hade til at see, hvadh som fodras, hvilket
19
dogh alt i kortheet kunde reduceras til tvenne hufvudhpunchter, nemblig
20
Tysklandz libertet och dess restitution i förre stat sampt cronornes säker-
21
heet och satisfaction.

22
Dereffter ville han komma närmare til saken och begärte veeta, hvadh cro-
23
nan Sveriges begäran vore circa securitatem (det ordet satisfaction ville han
24
inthet veeta utaf och sade sig det inthet förstå). Jag enskyllade mig at in-
25
thet hafva någon veetskap derom, uthan at han sådant väl framdeles kunne
26
förnimma, när man kommer närmare at negotiera deröfver. Han insisterade
27
än ytterligare och begärte, jag ville in particulari säija mit iudicium och
28
tanckar deröfver. Därupå at contentera honom och höra vidare hans för-
29
slag , sade jag, om thet stode mig at dömma eller gissa som een fremmande,
30
ville jag taga den nygiorde Dansche friden til exempel, derutaf synes, huru
31
cronan Sverige medh landh och faste orther närmast intill gräntzen belägne
32
hafver låthit sig försäkra, altså at vara medh sine grannar på thenne sidan
33
försäkrat och hafva på all händelse een yppen väg och tilträde, kan hvar
34
man aftaga, at the länder vidh siökanten ähre cronen Sverigie til den endan
35
närmaste och bäst belägne.

36
Han frågade, om jag icke meente Pommeren.

37
Jag svarade, at apparencen och all raiçon synes gifva thet så medh. Han be-
38
kände thetsamma, doch bekymbrade sig, huru Brandebourg skulle kunna
39
contenteras, och frågade, om H.M:tt och cronan behåller siökanten, om
40
icke honom kunde inrymmas någre andre landstäder och platzer ifrån siö-
41
kanten aflägne. Deremot jag repliquerade, at den som hafver siöstäderne,
42
motte hafva landet, deruthur han kan erhålla guarnisoner i städerne. Elliest
43
vore Pommeren ett fürstendömme, som inthet kunde skingras heller gå til

[p. 781] [scan. 813]


1
deelning och inthet för cronan Sveriges lida skada och expenser för myckit,
2
emedan thet och är ett mebrum imperii, kunde theropå föllia, at crohnan
3
Sverige blefve ett ståndh uthi rijkedt och altså iure praestiti homagii obli-
4
geradt at bijspringa Keijssaren och imperio, när Turken heller någon annan
5
mechtig fiende något intrångh ville giöra, emedan chronan Sverige och i
6
sådant fall bättre officia kunde praestera Keijssaren och imperio, än som om
7
landet vore deelat eller om thet hörde Brandeburger eller någon annan ringa
8
furste til; syntes thet vara een orsaak, hvarföre Kaijssaren thett heller skulle
9
unna crohnan Sverige, hälst emedan honom dermedh inthet afgår, uthan
10
heller mehre dignitet, styrckio och säkerheet tilväxer och han desslikest alt-
11
således kunde veckla sig uhr den necessitet han nu sticker uthi. Belangande
12
Churbrandenburgs recompens och vedergellning däremot, så hade man til
13
exempel, huruledes Keijssaren til at bringa Chursaxen til Pragische friden,
14
som dogh inthet annat var än ett stillståndh och re ipsa een orsak til ett
15
hefftigare och blodigare kriegh, hafver godhvilleligen cederat honom marg-
16
graffskapet Laussnitz; jemväl och i thet Keijssaren nyligen hafver abaliene-
17
rat och försåldt kungen i Påhland tvenne fürstendömmer i Schlesien, altså
18
kunde han på samma sätt inrymma Churbrandeburg någon deel i Schlesien,
19
som honom närmarst voro belägen eller någon annan vedergälning, som
20
honom kunde tiäna, och altså af nödh giöra een dygd och heller mista något
21
lithet än hazardera altsammans.

22
Bemelte h. Saviedra tog thet i betänckiande och lofvade, på hvadh sätt thet
23
skiedde, så skulle man nogsampt vara försäkradt, at H.M:tt och crohnan
24
skulle väl blifva contenderade, allenast man kommer til at handla therom;
25
begärte förthenskuldh, jag ville therom skrifva Eders E. E. och låtha honom
26
sedan förnimma, så ville han vidare i hemligheet uptäckia mig, hvadh ther
27
vore til förmoda; och om någon möijeligheet vore, så förmeente han sig
28
bättre än någon annan skulle den kunna bringa tilväga, såssom man sedan
29
in effectu skulle spöria.

30
Dereffter frågade jag honom, hvadh han meente om gravaminibus imperii
31
och hvadh hoppning ther vore, at the blefve väl afhulpne, efftersom them
32
föruthan mig syntes ingen säker och beständig fridh kunna förmodas; der-
33
till han svarade, at thet omöijeligit vore, at the alla kunde här fulkombligen
34
blifva slitne, effter thet är itt vidhlyfftigt värck, som hörer myckin tijdh til
35
och på een fölliande rijkzdag bettre kan decideras, allenast at här blifva the
36
förnembste puncterne och generalia deciderade och thet öfrige remitterat
37
till rijkzdagen, hvarmedh han meente ständerne skulle vara tilfridz och cro-
38
norne therigenom nog hafva giordt sitt til saaken; thermedh skulle och
39
myckin blodhspillan blifva tilbaka, i thet man inthet behöfde continuera
40
kriget för stendernes particular värck och trätor, som så snart inthet kunde
41
afhielpas.

42
Jag påminte honom theremot, huru stendernes gravamina på alle rijkzdagar
43
ähre ventilerade, dogh inthet kompne til endskap, uthan upskutne ifrån

[p. 782] [scan. 814]


1
then eena rijkzdagen til den andre, och at man äfven thetsamma hade til
2
befruchta, om the yttermehra skulle blifva derhän remitterade; item och
3
skulle på rijkzdagen hända, ther the komme till votera per maiora, att mån-
4
gen therigenom skulle komma till kårta.

5
Dertil svarade han, om thet nu af Keijssaren och samptlige stenderne blifva
6
slutidt och decreterat, at sakerne ifrån nästkommande rijkzdag inthet skole
7
längre blifva upskutne, uthan ther endtligen deciderade och thet innan een
8
viss tijdh, som kunde föresättias såssom itt åhr heller halfft, så måtte thet
9
väl skie, och hade man ingen vidare drögsmåhl at befruchta, desslikest kunde
10
dher såväl som här finnas modus, huru the bäst kunde amicabiliter tractera
11
sine differencier och komma till förlijkas. Elliest om man thenne gången
12
skulle afbijda endskapen af alla theres gravamina, så hade man i någre åhr
13
ingen fridh till at vänta.

14
Dernäst kommo vij til snacka om thet obstacel och hinder, som för thenne
15
tidhen är i vägen, at stenderne inthet komma til deliberera, nembl. exclu-
16
clusionen af någre i furstl. collegio, hvilken han för billig erachtade, doch
17
i synnerheet hölt thet alt för myckit olijkt, at Hesserne praetendera ad-
18
missionen , hvilket han förmeente omöijelig skulle kunna skie. Ty therige-
19
nom skulle heele värkedt blifva turberat och libertas votandi uphäfven, och
20
vore äfvenså gott, the vore ther närvarandes såssom een af Frantzösche
21
gesandterne, effter the dogh göra itt tilhopa, och vore lijkasom een af theras
22
parthie ville trängia sig uthi Frantzosernes consultationer; och meente han,
23
Eders E. E. aldrig skulle vara af den meningen at bifalla een sådan obillig-
24
heet .

25
Omsijder iblandh andre discurser kom han til at tahla om rijkzcantzleren
26
och berömbde hans excell:e öfver motton seijandes, huru heele verlden
27
hafver orsaak til at admirera hans conduicte och til at vara den lykosam-
28
maste iblandh alle, feeltes hans excell. inthet mehr, än at han kunde be-
29
fordra Christenheeten til fridh och rooligheet. Han berättade och, huru han
30
hafver kändt feldtmarskalken, her Gustaff Horn, den tijdh, han var fängslig
31
i Beyern och dher åthskillige reesor taalt medh honom, hafva och förnum-
32
mit bem:te feldtm. excellentie hafva aestimeradt hans persohn och um-
33
gonge . Eders Excellentie, her Oxenstierna, taalte han och mechta honorifice
34
om och uphögde dess höge qualiteter, och synnerligen ibland annat sade
35
han sig hafva förnummit och dheropå vara försäkradt, at Eders Excell.
36
är fridhbegirig och åstundar een godh endskap, önskade fördenskuldh
37
hafva den ähran at känna Eders Excell. och förmeente Eders Excell. vara
38
rätta instrumentet och den som omsijder skulle hafva ähran at bracht friden
39
tilväga, effter Frantzoserna på annat sätt inthet ähre at bringa dhertil. Eders
40
Excellentie, h. Salvi, sade han sig aestimera för een stor politico, men
41
tviflade, om Eders Excell. åstundade til någon fridh, si estava amador de
42
paz (dixo) yo lo armaria mas etc. Jag bödh til förläggia thet alt jag kunde,
43
men svårlig skal man få honom uhr den opinionen.

[p. 783] [scan. 815]


1
Thetta var thet förnembste, som passerade i vår reesa och på jachten. Eders
2
E. E. täcktes gifva mig underrättelsse, huru man vidare hafva at skicka sig
3
i sådane rencontrer och om Eders E. E. för gott finna, at man brukar thette
4
tillfället, när thet så kan gifvas, at förnimma något utaf honom. Han synes
5
temmelig apertus och har altidh låthit märckia een lithen particular affec-
6
tion til mig, förmedelst hvilken jag temmelig kan komma til rätta medh
7
honom. Han tilbiuder sig och mächta at göra cronan Sverige häruthi een
8
stoor tiänst och thet alt så hemligen, at ingen skulle spöriat. Jagh kan tänck-
9
ia , at theres eget interesse sticker mehr deruthi, som han och sielf bekänner,
10
förmeenandes therigenom snarare komma til friden.

11
The chur- och furstlige hafva i går och dag varit tilhopa. Deputati ifrån
12
Ossnabrügk hafva öfvergifvit sitt creditiv, doch ännu inthet kommet til
13
audience, hvaröfver the seijas vara otålige.

14
Duc de Longeville kom i går klockan 3 tilbakars och kiörde strax inn hoos
15
d’Avaux. Frantzösche residenten de la Bar kom i går hijt. Gäster hoos Wil-
16
linckhoff seijes vara temmelig starck på folck. At Frantzösche gesandterne
17
hafva illa uptagit, thet the keijsserlige låtha märckia sig in puncto reli-
18
gionis in favorem protestantium, ähr nu inthet så hemligit, uthan veeta
19
fleere, som jag hörer snacka derom. Sammaledes viste Peschewitz seija mig
20
detsamma som Saviedra om Frantzosernes tractat medh Beyerfursten, öfver
21
Elsass och Brisgou, hvilket Bavarus på conditioner hafver sig påtagit
22
at försäkra them. Han meente och något synnerligit och een stor mutation
23
vara förhanden, som vidhpass effter 14 dagar skulle spörias. Hvadh thet
24
är, ville han inthet uth medh. Thet är vist, at han nu åter är i temmeligh
25
gratia hoos them keijss. och Spanische, synnerlig hoos Volemar och Brun…

Dokumente