Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
69. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1643 Dezember 1/11 Pr.: [Minden 1644 Februar 6/16 Osnabrück 1644 Februar 17/27]

2

Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius


3
Stockholm 1643 Dezember 1/11
4
Pr.: [Minden 1644 Februar 6/16;
5
Osnabrück 1644 Februar 17/27]

6
Konz. Gyldenklous: Kgl. Koncepter ; unterschriebene, jedoch nicht abgesandte
7
Ausf.: Kgl. Koncepter ; Kopie: RR 1321’–1323’

8
Gründe für den künftigen Krieg gegen Dänemark.

9
Vij tvifle intet … Eder ju vara aff allmeent roop kommit till öron och I
10
elliest eendeels af dee breff och acter nu i denne sommar emillan vårt äll-
11
skelige rikzrådh och Danmarkz rikes rådh ähre vexlade och skreffne, kunne
12
haffva förstådt, hvadh oss i detta åhr besynnerligen är aff konungen i Dan-
13
mark vederfarit och än förelöper både medh fahrlige stemplingar emoth oss
14
och rijket jämväl och medh tillfogande aff stor orätt och torto på våre och
15
rijkzens undersåthere, derigenom såsom vij lätteligen och oförvarandes
16
innan kortt skulle settias och råka i store vidlöfftige difficulteter, altså vill
17
och vara aff nöden, att vij häremot i tijdh vigilere och söke sådanne prac-
18
tiker att emotbyggia, emendera och afskaffa, medh mindre vij och veele sij
19
Danmark innan kort medh dessein och ex destinato att tasta oss fientligen
20
ahn. Men tu tingh ähre förnembligen, thermedh han omgåår till vårt värsta:
21
Medh Poland practicerar han och arbetar medh all flijt hoos honom och
22
Ryssen att grijpa oss på alla sijdor ahn, så at effter all apparence och ther
23
man elliest medh mennisklige ögon thesse vidt uthseende och emoth oss
24
ahnrättade practiker åskåder, måste vij bekenna och befara oss theremoth
25
vara för svage, medh mindre Gudh griper i sitt rådh, sådant förstörer och
26
oss bijståår.

27
Dedt andra ähr den stora orätt oss kungen i Danmark giör uthi Öresundh
28
och icke allena belegger och graverar så oss som våre och rikzens trogne
29
undersåtare och deres godz medh en högh toll, uthan och, när honom täckes,
30
borttager både skepp och godz, ruinerar i så måtto våre undersåtare, för-
31
tager oss och dem nähringz och förkofringzmedelen och förminskar vår
32
och chronans skatt icke till tusendetaals, men till tonnor guldh. Nu ville vij
33
gerna låta sådant passera väl besinnandes, hvadh besvär oss dess föruthan
34
af detta Tyske kriget trycke och öfverhängie. Men effterdy vij giörligen sij
35
och befinne aff alle konungens i Danmarkz procedürer, att han sådant icke
36
täncker till emendera, men fullföllier medh en act och annan, han vexer till,
37
vij tage af, och ju längre vij dragat och lijdat, ju svårare oss teth bliffver;
38
för hvilken orssaak och emedan ingen bättringh ähr till förmoda, vij hålle
39
bättre i tijdh än i otijdh taga emoth; hafve och till den ända pålagt och be-

[p. 93] [scan. 125]


1
fallat fältmarskalken, her Lindorm Torstensson, att han skall taga denne
2
saken i godh acht, disponera öffver armeen, guarnisoner och platzerne
3
deruthe, som han bäst kan, tasta konungen i Danmark an på den sijdan, vij
4
på vår sijda och så myckit möijeligit ähr, giöra hädaneffter, hvadh till saken
5
tiänar, och tillsij, om han icke ähr at bringa till skähl.

6
Eder låte vij thetta vetta till den ända, att I uthi Eder commission till fridz-
7
tractaterne icke låta Eder aff detta turbera i någon måtto, men gåå Eder
8
föreskreffne och påbegynte gång en vägh som annan forth och, till dess sa-
9
ken rätt angåår medh Danmark, excuserer Eder, som hade I therom ingen
10
synnerlig vettenskap. Men när och sedan dedt angåår och verlden blifver
11
aff rycktet om kriget medh Danmark full, remonstrerar, hvadh för store
12
skähl vij haffve dertill, och excuserer oss emoth alle så vänner som veder-
13
verdige , att vij krijget icke haffve kunnat ungåå, men ähre därtill heelt nöd-
14
gade vordne. I synnerheet excuserar oss emot våre bundzförvanter Franke-
15
rijke medh betygande aff vår beständige ijffver till den Tyske saken och
16
vårt continuerlige opsååt henne till fullföllia och medh godt modh sustinera
17
emoth fienden varandes i dedh visse hopp och förtröstning, att Gudh, som
18
veet vår oskyldigheet, varder oss hielpandes och alle fahrlige anslagh och
19
practiker, som emoth oss agiteras, förstörandes.

20
Dedt öfrige, som denne saken berörer, kunne I förfara aff feltmarskalken,
21
ther I anten komma medh honom till taals eller han nalkas Eder närmare
22
till skrifftelig correspondence. Men skulle och detta feela och icke kunne så
23
till nödtorfften af honom sådant förnimma genom skriffvelser, tå haffve vij
24
befallat denne breefbärare Lars Månsson, att han Eder uthförligare härom
25
skall berätta …

26
Per Brahe … Gustav Horn … Carl Gyllenhielm … Axel Oxenstierna …
27
Gabriel Oxenstierna …

Documents