Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
256. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1644 November 28 / Dezember 8 Pr.: Osnabrück 1644 November 30/Dezember 10

19
256

20

Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius


21
Münster 1644 November 28 / Dezember 8
22
Pr.: Osnabrück 1644 November 30/Dezember 10

23
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 3 der Nr. 262

24
Besuch bei d’Avaux: Kaiserliche Proposition, Entgegnung auf französische Pro-
25
position u. Teilnahme der Reichsstände, Kurfürst v. Trier, Vorschläge Contarinis. –
26
Besuch bei Servien. – Besuch bei den spanischen Gesandten: Klagen über langsamen
27
Fortgang der Verhandlungen u. über französische Gesandte, Teilnahme der Reichs-
28
stände , Kurfürst v. Trier.

29
Jagh hafver i tijssdags aflagdt min visite hoos h. d’Avaux och af honom
30
förnummit, huru the keijsserlige och Spanische gesandter göra sigh mycket
31
otålige öfver thet Fransösche gesandterne icke vele närmare uth medh sine
32
förslag til freden och lijkväl bracht the andre at uthlåtha sigh så particu-
33
lariter , som the elliest inthet skulle hafva giordt. Hurudan nu thenne theres
34
proposition är stält, lofvade her d’Avaux låtha communicera mig, dogh
35
innehållet berättade han korteligen således, at the beropa sigh på Regens-
36
purgconventen 1630 och at hvad ifrån then tijden hinc inde vore occuperat,
37
skulle blifva restitueradt. Öfver thetta förslaget mocquerade sig h:r

[p. 417] [scan. 449]


1
d’Avaux intet lijthedt, synnerligen at vederparten ropar utaf, at the så
2
particulariter hafva uthlåthidt sig och meenadt sig giordt een sådan treffelig
3
proposition, som alle skulle vara nögde medh, ther densamma doch intet
4
kunde vara generalius stält, önskade, at the hade tagit den terminum ifrån
5
1618, så hade man medh them kunnat komma tilrätta, hvilket han för-
6
meente , at the frambdeles motte förstå til och at cronorne doch therhoos
7
blifva contenterade.

8
Upå min frågan, huru the hade uptagit then Fransösche propositionen,
9
berättade han, at the sig förklara, at Keijsaren intet förnekar äller vägrar
10
stenderne komma hijt, uthan at sådant står them allom frijtt och öpet, men
11
at han inthet kunde draga någon thertil och at han icke ville förmoda, at
12
man ville vända thenne tractaten i een algemeen rijksdag, ther alle ähre
13
skyldige att comparera. Churfürsten af Trier hade Keijsaren icke heller
14
vägradt at beskicka tractaten och här låta drifva sitt interesse; men at han
15
skall fulkomblig blifva restitueradt, vore een saak, som sedan iblandh
16
andre puncter i hufvudhtractaten borde föreslåes och afvachtas, huru man
17
theröfver kunde föreenas. I medier tijdh hade churfursten öfver något
18
fängssle inthet til klaga, uthan vore i Wien uthi sin libertet. Hvartil han sade
19
sig hafva repliqueradt, synnerlig hvadh churfursten vidkomme, at, ther
20
han skall beskicka tractaten, föllier nödhvendigt, at han motte vara på sine
21
frije fötter och på den ohrt, at han kan schrifva säkert, hvadh han vil, och
22
unfångna breef utaf andre utan misstanka, at man seer eller frågar dereffter,
23
hvilket skulle skee i Wien, om han ther vore. Secundo hade Keijsaren reda i
24
praeliminartractaten bevilliadt för alle Frankrijkes allierade frije passport,
25
och i then finnes intet Trevirensis exciperadt. Ergo kan Keijssaren nu medh
26
skähl inthet uthslå, thet han tilförende har consenteradt. At the nu seder-
27
mehra hafva begärt för honom ett serdeles pass, syntes, at han nästan
28
såssom ångtade, och sade, at thet föga hade giordes behof, man hade väl
29
kunnadt hållit sig vidh thet första, doch adjungerade han thet, at specialia
30
non derogant generalibus nec vice versa.

31
Jag moverade thet interesse, som heelt collegium electorale theruthi hade,
32
at eentheres medhcollega skulle så viliter blifva hållen, om man förden-
33
skuldh icke igenom them bettre skulle kunna urgera then saken hoos
34
Keijssaren. Theröfver blef mig svaradt, at the i den saken allatedo hafve
35
beskickadt Frantz Wilhelm och recommenderadt honom thetsamma och
36
at han hade thet väl uptaget och lofvadt göra sitt bästa, man at the doch
37
icke hade förspordt then ifver och alfvar hoos honom, som eliest medh
38
rätta borde.

39
Sedan begynte han vijdlyfftigt discurrera om stendernes ankompst til denne
40
ohrten, tviflade väl icke, at en stor deel skulle komma, och viste mig
41
breef, som han samme stunden hade fådt ifrån Nurenberg och biscopen af
42
Würtzburg, hvilke näst een höflig tackseijelse för invitationen lofva sig
43
vela beskicka tractaten; sammledes hade han och avis ifrån Cassel, at con-

[p. 418] [scan. 450]


1
venten i Franckfurth ärnade göra ett uthskått ifrån sig hijt och til Ossna-
2
brügk och sedan skillias åt i Franckfurth. Men han moverade mäst the
3
besvär, som mediatorerne theröfver inkastadt hade, nembl. först, huru
4
månge och hvilke the af ständerne begärte. Sedan om the då inthet alla
5
komma, huru lång tijdh the skole vänta effter them, at under then praetext
6
tractaten icke motte upskiutas in infinitum; och till det tredie, om the här
7
ankomma, quo iure suffragii the här skulle concurrera, effter här ingen
8
rijksdag ähr, och hvadh man medh them ville företaga. Öfver thetta
9
refererade han en skiön discours, som Contareni skulle medh them haffva
10
hafft til at afråda them at stå opå alle stendernes ankompst, hvartil han
11
efterfölliande skähl hade brukadt, först at tijden dermedh skulle heelt onyttig
12
aflöpa och man skulle altför länge vänta, förrän the komma här tilsammans
13
och i medier tijdh kunde sakerne förandra sig, men nu stode alt i godt
14
tilstånd för Franzoserne och theres confoedererade och Keijssaren theremot
15
i slätt och ringa vilkohr, at man nu kunde förmoda gode conditioner;
16
hvarföre skulle man then tijden intet försumma och vänta effter bättre; ty
17
hända kunde (som han det Italienische ordspråkadt hade brukadt) chi vuol
18
meglio, quasta il tutto. Thernäst motte the ock besinna, til hvad ende the
19
begärte stendernes ankompst. Ty oansedt ständerne hafve ius comitiorum
20
cum Imperatore divisum, så vore här ingen rijkzdag och the fördenskuldh
21
inthet kunde hafva här nogon stämma, icke heller hade gesandterne macht
22
at kalla stenderne tilhopa som til en rijkzdag. Keijssaren skulle thet heller
23
inthet villia giöra, och icke vore brukeligit eller funderat i rijkzstadgar at fo-
24
dra stenderne til nogon fridztractat. Skulle thet intenderas at förtaga Keijs-
25
saren ius pacis, som borde vara deelachtigt medh ständerne, så kunde thet
26
på annat sätt skee, nämbl. såssom the keijss. sig sielf tilbiuda, at Keijssaren
27
uthschrefve een rijkzdag intil den tiden man förmodde then någorledes kom-
28
ma til endskap här, att då tillijka på rijkzdagen strax blefve ratificeradt och
29
gilladt af stenderne hvadh som här vore slutidt. Ther man och igenom sten-
30
dernes ankompst sökte til at bringa them på cronornes sijda, så vore thet
31
förgäfves och fåfeng hoppning, ty the (Fransösche gesandterne) motte tänkia,
32
att the inthet vore mechtige at desnaturalizera folkedt. Ty the som hafva alla-
33
reda gifvit sig uthi huus Österichs servitut och slagit sig til thet parthiedt,
34
ehvadh man hölle them före theres privilegier och rättigheet, så skulle man
35
doch aldrig bringa them therifrån. Derföre om the alle skulle komma hijt,
36
föruthan stort hinder man hade af them om theres particular egne saker, så
37
skulle the så mycket mehra stärkia Keijssaren och hans parthij. Förthen-
38
skuldh hade varit h. Contarenis rådh, at, emedan Franckrijkes interesse
39
består uthi Tysklandz division och icke union, at the förthenskuldh mehra
40
låtha sig vara angeläget at erhålla densamme och derföre contentera sig
41
thermedh at theres förnämbste vänner och allierade komma här tilhopa
42
och at the under handen sökia til at förbinda sig mehr och mehr medh them
43
jemväl til at acquirera sig flere hemlighe vänner, them the frambdeles kunde

[p. 419] [scan. 451]


1
förlijta sig til och hålla them oppe, så mycket möijeligit voro, och låtha the
2
andre Österrikische creaturen fahra och för theras skuldh inthet uppehålla
3
tractaten, uthan träda til freden medh dhe fördeelar man kunde göra sig.
4
Thetta berättade h. d’Avaux således, doch något vidlyftigare, effter h:r
5
Contareni discurrerade något sielf deröfver. Men syntes lijkväl, såssom han
6
icke alt kunde väl reeda sig theruthur, synnerlig huru man skulle comportera
7
sig medh ständerne, om the samptlig kommo här tilsammans.

8
Föruthan thetta taltes något om thet som i Ossnabrugk var passerat, om
9
fulmachternes uthvexling gick han förbij och sade allenast Eders E. E.
10
hade väl svarat the keijss., att the skrifftelig skulle inläggia, hvadh the meente
11
medh then Schönbächische tractaten, och at Eders E. E. förslag är billigt,
12
at man skulle hafva communiceradt propositionerne medh hvarandre, förr-
13
än the öfvergofves, hvaruti han på sin sijda sig änskyllade öfver thet, at
14
theras meening om propositionen blef här communiceradt och öfverlagdh
15
medh Eders Excellentie, her Salvi, och the ifrån then tijden inge tijdender
16
hafve hafft ifrån Ossnabrügk, om Eders E. E. samptlige hade något mehra
17
theruthi at påminna, altså hafva the inthet annars uptaget, än at Eders E. E.
18
så skulle hafva thet gott befunnet.

19
För det sidste och förste beklagade herr d’Avaux, at Gallas så skulle vara
20
eschapperadt och undkommen. Jagh gaf honom then förtröstning, at Gallas
21
ännu inthet hade at siunga af någon triumph. Och var thetta thet förnämbste,
22
som oss emellan för then gången aflopp.

23
I onssdags besökte jagh h. Servien, hvilken och i begynnelssen beklagade
24
Gallasses undslippande. Sedan berättade han nästan på samma sätt och par-
25
ticulariter nog om theres och vederpartens giorde propositioner, synnerlig
26
huru the förtrijta på then Fransösche propositionen och seije sigh vara af
27
the Fransösche och mediateurerne bedragne, ther dogh han, h:r Servien,
28
meente, at the Fransösche hade större orsak at beklaga sig öfver the andre,
29
i thet the intet blyas at komma medh en så plump proposition föreslåendes,
30
at man skal gifva them altsammans igen och packa sig sin koos och restitu-
31
era them i then bäste och florerandeste stat, som huus Österrijke bettre al-
32
drig hade varit än som 1630, och hvilket orsak gaf til mäste krijget oachtan-
33
des , at the nu af crohnorne på både sijdor blifva trängde och sielfve sittia i
34
lägre vall och Keijssarens beste armee under Gallas är så gott som reeda rui-
35
nerat . Thenne theres praesumption och förmätenheet hölt han vara större
36
orsak at ifras öfver. Then förre min förmälte discours utaf h:r Contareni
37
hade han och så väl fattadt, at han viste nästan ordh ifrån ordh referera så-
38
som h:r d’Avaux, och syntes, at thet låg honom på sinnet, och sade, at thet
39
är een saak, som kommer them til at lyffta upp ögonen, och att the therutin-
40
nan inthet mehr kunna göra til saken, förrän the theröfver hade confere-
41
radt medh Eders E. E., efftersom thetta vore som ett fundament, hvaropå
42
annadt mehra hängde.

[p. 420] [scan. 452]


1
Kom theraf at betyga, huru nödigt thet vore, at the offtare medh Eders E. E.
2
kornmo till conference, synnerlig at legaterne alle fyra motte komma tilhopa
3
och blifva tilsammans een dag eller några och efter noga öfverläggiande fat-
4
ta resolutioner sinemellan, hvar man skulle gå effter, hvilket så inthet kunde
5
skie, när allenast een reeser häremellan; föreslogh fördenskuldh nu på nytt
6
Harkotten til sammankompst. Sedan utaf thet tilfället, hvadh i Ossnabrügk
7
var passeradt, berättade han, huru alle the keijss. anslag gå theropå uth til
8
at sökia een division emellan cronorne; hvilkedt han therutaf dömbde, effter
9
the keijss. hvarken här. eller i Ossnabrügk hafve nämbdt eller ihugkommit
10
beggies cronornes interesse tillijka, uthan hvar för sig eenskijldt, sammale-
11
des at the icke hafva velat referera sig på någon act, sedan beggies cronorne
12
äre tilhoopa förbundne. Sedan giorde han sig och een gissning, at the för
13
then orsak hafva ihugkommit Schönbechische förslaget, efter rijkscantz-
14
lerens excellentie skulle på den tijden hafva tillåthidt, at Keijssarens nampn
15
sättes för H.K.M:ts, och effter thet i Hamburger praeliminarslutedt inthet
16
är skiedt, skulle vederparten therigenom sökia at hempta thet igiän. Theröfver
17
han frågade mig, huru jag förmeente Eders E. E. ville hålla thermedh, när
18
instrumentet af friden skal upsättias. Thertil jagh svarade, effter ther uthan
19
tvifvel skole göres tvenne instrumenter, så kunde then modus behållas som i
20
praeliminarslutedt, att H.K.M:tz nampn först nämpnes i thet som Eders
21
E. E. underschrifva och Keijssarens i thet andra, som kommer ifrån them;
22
hvilken meening han inthet approberade seijandes, at the keijss. thet näpp-
23
lig skulle ingå, giorde och en åthskildnadt emellan Hamburger slutedt,
24
effter her Salvius thet såssom uthi sitt nampn giordt hade och thå kunde stå
25
deropå at hans drottnings nampn blef praeponeradt. Men detta förmeente
26
han annorledes skulle stellas, berättade och, at i alle tractater emellan Keijs-
27
saren och Franckerijke blir Keijssarens nampn först nämbdt och att the
28
gesandterne ingen ordre hade thet at disputera, uthan at Keijssarens nampn
29
först nämbnes i ingången och sedan nämbnes beggies tilhopa under thet
30
ordet: les Majestés.

31
I dagh hafver jagh giordt een visite til Spanske gesandterne at condolera
32
them öfver drotningens dödh, hvilket alle här varandes gesandter reda för-
33
rättad hafva. Effter theruthi aflagde complimenter begofve the sig strax på
34
discourser om fridztractaten beklagandes, at the then så långsampt tilginge;
35
sade sig och hålla egentlig therföre at thet hoos Eders E. E. förnembligen
36
består thensamma til at befordra eller uppehålla; begärte fördenskuldh, at
37
jag hoos Eders E. E. ville anhålla, at Eders E. E. til thess fortgång förhielpa
38
ville och sine bundzförvandter, Fransoserne, thertil förmå, at the medh alf-
39
var ville saken företaga och icke såssom härtil åtskillige hinder inkasta,
40
efter the hade thet förtroende, at Eders E. E. skole hafva en godh intention
41
och uprichtigare i thet ehrendet umgåes.

42
Theropå til svar contesterade jagh Eders E. E. intention och upsåt inthet
43
annadt vara än effter H. Kongl. Maij:ttz instruction och ordre afvachta alle

[p. 421] [scan. 453]


1
occasioner och lägenheter, som kunde gifvas til een redelig tractat och af-
2
handling , och ther vederparten i lijka motto hade sig beqvämadt och icke
3
så monge hinder inkastadt, så hade man nu tiläfventyrs varit närmare och
4
diupare uthi värkedt, än thet nu ähr, men the veeta sig påminna, huru
5
förledne sommar fåfeng förbijgick medh then praetext the keijss. af Dansche
6
krigedt förebore och the nu sielfve hafva falla låthidt.

7
Thetta begynte Brun äntskylla seijandes, Keijssaren annadt irithet kunde gö-
8
ra , effter kongen i Dannem. var hans vän, foedererat och vasallus, men sedan
9
han sielf gaf sit samtyckie thertil och begärte man intet motte uppehålla
10
värkedt, så hafva the och låthidt thet fahra. öfver thetta var jagh i värkedt
11
at repliquera, hvad jag kunde, då Saviedra föll oss i tahlet och badh, vij ville
12
låtha fahra hvadh som passerat var och taala om thet som nu var förhanden.
13
Jag svarade, at hvadh i Ossnabrügk vore til giöra ville jag förmoda, at thet
14
väl skulle gå för sig, ther the keijss beqvämade sig till billigheeten, önska-
15
de , at the på alle sijdor göra här thetsamma, och effter jag förnumme pro-
16
positionerne här vara öfverlefvererade, kunde jag icke veeta, hvadh diffi-
17
cultet och irringar theröfver kunde vara infallne. Theropå begynte the be-
18
klaga Fransösche gesandterne, som inthet vela, som the andre giordt haf-
19
ven , öfvergifva någon proposition, uthan allenast inkasta otidige hinder,
20
obices och obstacula, som theres ord lydde, til at oppehålla och hindra trac-
21
taten , såssom var thet, at stenderne här skulle ankomma, öfver thetta philo-
22
sopherade mons:r Brun vidlyfftigt, huru thet var omöijeligit civiliter och
23
naturaliter och omni modo, item obrukeligit i alle tractater, at alle rijks-
24
ständer skulle thertil fordras. Ty at stenderne inthet kunde concurrera här
25
såssom ett corpus, uthan såssom singuli och hvar för sig in privato och kun-
26
de fördenskuldh inthet uthrätta, icke heller kunde eller ville the alle komma;
27
ty ifrån circulo Brugundico är ingen väntandes och hafver sigh ingen ther-
28
ifrån öfver Keijsaren at beklaga och så andre fleere. Skulle man nu häreffter
29
vänta, så blefve aldrig någon rractat. Om Fransösche gesandterne nampngofve
30
sine adhaerenter, som the begärte, så viste man, hvilke man skulle vänta
31
effter, men thetta är allenast en invention at oppeskiutha saken, ty om hund-
32
rade komma och en blifver borta, så skulle the för hans skuldh oppehålla
33
altsammans. Vore och Fransosernes begäran praepostera och begynt utaf
34
executionen; ty at stenderne skulle komma och ratificera tractaten, thet bor-
35
de allenast skee vid endan och sedan the vore eense, och på sådant fall hade
36
the skähl at fordra stenderne, thet och Keijssaren sielf åstundar, lijkasom
37
parlamentet i Frankrijke bör ratificera tractaten, hvilkedt them (Spanische)
38
äfvenså är angelägidt, dogh emedan thet är een saak, som består i executio-
39
ne , så kunna the inthet begära thet nu eller tala therom, förrän then tijden
40
kommer. Thet vore för vidlyftigt at införa alt hvad häröfver blef repli-
41
queradt och svaradt.

42
Vij kommo omsijdor at tahla om churfursten af Trier, hvilket jag medh
43
flijt obiicierade at höra theröfver theres meening, och förnam, at the thet

[p. 422] [scan. 454]


1
äfvenså fremmadt uptoge, förebärandes thet vara otijdigt at föreslå förr
2
än frambdeles uthi tractaten. Ty efter af samptlige i churfurstl. collegio är
3
godt funnedt, at han til een tidh blir suspenderadt ab officio, kunde Keijs-
4
saren nu intet och them ovitterligit restituera honom. I medier tidh är han
5
i sin frijheet i Wien och må beschicka tractaten, om han vil. Skulle Fran-
6
soserne så hårdt stå derupå, så hade the bettre skähl at fordra, thet hertigen
7
af Lottringen blir restitueradt, som oskyldig är utdrifven och een absolut
8
furste inthet dependerandes af Frankrijke eller imperio. Hvadh eliest
9
restitutionem occupatorum belangande, hölle the och vara billig refererandes
10
af förre tractater emellan Franckrijke och Spagnien, huru the hafva resti-
11
tueradt occupata och nu i sidsta tractat, då Spanien hade cederat Franckrijke
12
40 platzar, som hon hade intagit.

13
Slutedt uthaf alt detta var thet, at thet står hoos Eders E. E. at lämpa thetta
14
altsammans, såsom Eders E. E. behagar. Ty the hafva then inbillningen, at
15
Eders E. E. dirigera värkedt och Fransoserne dependera utaff Eders E. E.
16
consiliis. Jagh frågade omsijder, hvadh the vidare ville företaga och huru
17
the komma öfvereens; therpå svarades, effter the hafva ingifvit sin pro-
18
position , så villia the vänta, til thess Fransoserne göra thetsamma; ty
19
hvadh härtil vore skiedt, kunde the intet hålla för någon proposition …

20
Eigh. PS.: Föruthan thätta infaller mig noch ett skääll, som Saviedra brukade
21
thärtill att E. Ex. intet skulle åstunda stendernes ankompst, nämblig effter
22
Keijssaren vore benägen att äffterlåta cronan Sverige något stycke land till
23
satisfaction, så kunde han thet bättre göra, om ständerna intet concurrerade
24
och synnerlig the som något interesse kunde haffva att läggia sig thäremot.
25
Jag höllt thet vaia ett lamt argument; ty hade Keijsaren macht att görat
26
allena, så borde han intet fruchta, att ständerne vore thärhooss. Vore och
27
contrarium och han skulle såsom stiäla sigh til att gifva något bort för dän
28
äller dän frånvaro skull, så vore thet res infecta och cronan Sverige ringa
29
thärmed betiänt.

Documents