Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
61. Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel Stockholm 1647 November 13/23

17
–/ 61 /–

18

Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel


19
Stockholm 1647 November 13/23

20
Kopie: RR (sv) fol. 3083’–3085.

21
Verhaftung des Obristen Wanicke in Leipzig. Marsch des schwedischen Heers über die Weser zur
22
Vereinigung mit Königsmarck und den Hessen in Erwartung Turennes. Einfall Johanns von
23
Werth in Schlesien und gegen ihn abgeordnete Truppen unter General Wittenberg. Zusage von
24
Verstärkungen, besonders an Reiterei.

25
Vij finge på sidst ankombne ordinarie Hamburger posten 3 Eder bref af then
26
14., 19. och 23. nästförleden månadz Octobris

31
Nicht nachgewiesen.
, her feltmarskalck! Sij theraf
27
först, hvadh I svare oss på vårt bref om Churbeyerns eventuale accommoda-
28
tion medh någre vijdare qvarteer, förmäle och om then oförmodelige acten,
29
som öffversten Waniken hafver hafft i sinnet, att begå på Chursaxens resident
30
Dresden, och att I hafve honom i Leipzigk fängzligh sättia låtit

32
Ein schwedischer Obrist Wanecke (Wanken) wurde am 8./18. Oktober 1647 als Gefangener
33
auf die Pleißenburg in Leipzig gebracht, nachdem er einen Anschlag auf Dresden und den
34
Kurfürsten von Sachsen geplant und dazu 500 Reiter von der Hauptarmee abgezogen hatte
35
( TE VI S. 36).
; tänckandes

[p. 96] [scan. 152]


1
att låta gå öfver honom krigzrätt och domb och theropå tilbörligit straff. Se-
2
dan berätte I och, hvadh Eder förorsakar, att gå öfver Wäseren och drage till
3
Eder generalen Königsmarck och dem Hessiske. Såsom och, att Turaine vill
4
sigh medh Eder conjungere. Och efftersom Johan de Werth medh någre rege-
5
menter var skickadt af Keijsaren åth Slesien, hade och I, till att låta taga på
6
hans actioner godh acht, betäcka Pomern och fienden therifrån at divertera,
7
skickadt rijkztygemästaren Wittenbergh medh någre regementer till Sle-
8
sien

30
Wittenberg zog Ende Oktober an Braunschweig vorbei auf Salzwedel, erreichte am 6./16. No-
31
vember Berlin, ging nach Frankfurt a. O. und stand am 26. November/6. Dezember diesseits
32
der Oder, wo er sich mit den in Schlesien operierenden schwedischen Truppen vereinigte. Seine
33
Absicht, die Festung Iglau in Mähren zu entsetzen, kam nicht zustande, da die Stadt sich am
34
28. November/8. Dezember durch Akkord übergeben hatte. Deshalb blieb Wittenberg in
35
Glogau, wo er am 11./21. Dezember ankam, und belegte die damals der polnischen Krone
36
zustehenden Fürstentümer Oppeln und Ratibor mit Kontributionen, was in Warschau sehr übel
37
aufgenommen wurde ( TE VI S. 152f.).
.

9
Hvadh nu the Beyerske förslagen vidkommer, så äre the numehra om inthet,
10
sedan churfursten hafver brutet stilleståndet; och ther the voro på gångh, gif-
11
ver numehra uthslaget af hans slutne stilleståndh, att the voro allenast quaesi-
12
tae rationes et colores till ryggiat. Hvadh vij så till honom sjelfvan som till
13
Franckrijke om samme ruptur, jämväll och Edher hafve skrifvit och commu-
14
nicerat , thet tvifle vij inthet, att I ju alleredo skole hafva bekommit.

15
Med öfversten Waneken procedere I rätt, icke allenast ity I hafva låtet
16
hempta honom tilbakar och fängzligh sättian i Leipzigk, uthan och täncke till
17
låte öfver gå honom ett tilbörligit straff, som een krigzrätt honom kan tiller-
18
känna

38
Angeblich wurde Wanecke durch Herausreißen des Herzens grausam hingerichtet ( ebd.
39
S. 36).
, androm till exempel, och derigenom till att appaisere Chursaxen. Att
19
I på fiendens anträngiande täncke till gå öfver Weseren och ther hafva landt-
20
grefvinnan och Königsmarck Eder tillhanda och till Eder draga the Frantzö-
21
siske troupperne under Touraine, thet dicterar Eder ratio belli och säkerhee-
22
ten af vårt krigzväsende. Hälst hade varit till önska, att Touraine på Edert
23
andrifvande och begäran hade velat medh sine underhafvande troupper agera
24
och gå opp åth Schwaben och endtsättia Menningen

40
Memmingen wurde nach der Aufkündigung des Waffenstillstandes durch Kurbayern von kai-
41
serlich -bayerischen Truppen belagert und nach zwei Monaten am 13./23. November 1647 die-
42
sen durch Akkord eingeräumt ( ebd. S. 112–127).
och Yberlingen

43
Der kurbayerische Generalwachtmeister de Lapier kündigte dem schwedischen Kommandanten
44
auf dem Hohentwiel, Obrist Wiederholt, der auch die Besatzung in Überlingen kommandierte,
45
am 11./12. September 1647 den Waffenstillstand auf ( ebd. S. 128f.).
. Men
25
effter han thet icke vill giöra, måste I nyttja hans tilbudh, så gott I kunnen
26
och thet kommer Eder till måtto. Vij måste elljest här hoos beklaga, att Lam-
27
boye är undkommen in salvum, sedan Königzmarck medh them Hessiske äre
28
opbrutne och af een otijdigh och fast forfångeligh resolution hafve taget sin
29
marche nidh emoth Ostfrijslandh. Men såsom then saken hafver numehra

[p. 97] [scan. 153]


1
ingen vändning och förandring, så måste man söka henne att redressera, så
2
gott man kan. Och synes fuller, att effter landgrefvinnan hafver behagat
3
sleppa Lamboye och söka till recuperera någre skantzar i Ostfrislandh, ett
4
particulart värck, hvem fördenskull derigenom hafver förorsakat, att lasten af
5
kriget blifver hereffter vältradt ini hennes landh; medh mindre I och vardt så
6
capable och starcke gjorde, att I åter kunne gå fienden under ögonen igen.
7
Till att förhindra, att fienden icke må genom Slesien inbryte i Pomern, hafver
8
fuller inge andre uthvägar varit, än att I anten hade lagt så myckit rytterij i
9
Glogou, som hade kunnadt sådant förhindra intill vinterdagh, tå ingen fahra
10
hade varit om festningarne, fast fienden gjorde ett redh ini landet och uth-
11
plundrade een by eller några. Eller och, som nu af Eder är skedt och förord-
12
nat , att I till Slesien ett vist corpus under generalen Wittenberg nödvändigt
13
hafve måst förskicka. Och vele vij förmoda, att bemälte rijkztygemästare
14
skall icke allenast göra theri sin flijt och gifva på fienden godh acht, uthan
15
och giöra sigh så starck, att han är honom vuxen. Vij ähre theröfver, huru vij
16
fram i våhr och i godh tijdh kunne Eder och honom medh een godh succurs
17
hädan ifrån att secundera och förstärckia, stå elljest här hoos billigt an, om vij
18
något anseenligit antaal af ryttare skole låte uthgå, besinnandes kostnaden
19
och afgången vara stoor, och elljest rädhhågan hoos våra grannar theraf vara
20
störst, att vij här hemme i landet på ryttare äre considerable, derom vij Eder
21
medh thet forderligste tilskrifva vele, och sågo der hoos gärne, att I ville hoos
22
oss medh Edert sentiment theröfver inkomma.

Documents