Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
299. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1645 März 6/16 Pr.: [Osnabrück 1645 Mai 16/23]

21
299

22

Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius


23
Stockholm 1645 März 6/16
24
Pr.: [Osnabrück 1645 Mai 16/23]

25
Kopie: RR 434–349; zitiert bei F. Dickmann S. 548

26
Verlegung der Verhandlungen aus Osnabrück. Verhandlungen mit Brandenburg
27
über Pommern. Wünsche der Hansestädte Hamburg, Bremen u. Lübeck. Beschlag-
28
nahme der Leiche Botelhos u. seines Gepäcks. Aufschub wegen der Reichsstände. Paß
29
für Stralsund. Kriegslage in Westschweden. Friedensverhandlungen in Brömsebro.

30
Auf Nr. 265, 266, 273 u. 279. Vij vele Eder häroppå till nådigt svar icke
31
förhålla, att, såssom vij medh vårt gode contento och synnerlige behagh för-
32
nimma Eder väl och försichteligen förfahre i Eder commission, så hafve I
33
och giordt vijssligen, att I emoth dee Frantzösche commissarierne hafve de-

[p. 537] [scan. 569]


1
clinerat och vijdare täncke till declinera förandringen aff loco tractatus, then
2
the söke, ty the vele draga Eder heelt ifrån Ossnabrugk till Munster. Thet
3
vill sigh ingalunda schicka, att I tillstädie praeliminarslutet få en så stor rup-
4
tur , som lätteligen skulle turbera hele handelen och icke allenast ständerne
5
bryta allt hopp både att komma till tractats såväl som och att nåå en godh
6
fridh, uthan och kasta oss, som altidh stricte hafve hållet oss vedh prae-
7
liminarslutedt såsom ett rättesnöre och en afhandling i the vidhlöfftige och
8
i så månge åhr drefne praeparatorier een stor och icke heelt medh oskälige
9
förvijtelser bespickat blamse opå. Therföre och Eder icke skall falla be-
10
svärligit sådant medh godhe och funderade skäl excusere och undanböije,
11
efftersom vij sij af förbe:te Eder skrifvelse, att the icke mehra så högt ther-
12
opå urgera.

13
Belangande

41
Der folgende Abschnitt als Regest u. Auszug in Urk. u. Aktenst. 23 S. 70f.
churfurstens af Brandeborgz offereradhe eller accepteradhe
14
particulartractat om Pomern och dhe excuser han i skrifvelse till Edher, her
15
Johan Oxenstierna, sub dato Cölln an der Spree den 2./12. Decembris
16
invänder till justificera thet härtill inluppne drögzmåhlet medh samme trac-
17
tat på sin sijdo sonderandes Eder om ordren af en beqvämligh loco, såssom
18
och villiandes hafva det Franckofurtische och 1634 de åhrs project för en
19
dagh och att effterföllie såsom en regel, så tvifle vij inthed, att I ju så hafve
20
honom theroppå svarat, som I finne våre saker theruthe fordra och vara
21
compatibelt. I thenne vijda och fiärre aflägligheet kan af oss ingen viss or-
22
dre tages och Eder gifves, emädan alt ähr skedt, förrän våre bref kunne till
23
Eder komma, och sakerne intet gerna lijda något opskoff till deres visse re-
24
solutioner och svar oppå the hoos oss inkommande bref. Fördenskull vij
25
och nådigst tilltroo Eder bepröfvade discretion, försichtigheet och var-
26
samheet , att I fuller föllie och insistere Eder gifne instructioner och ordrer,
27
men adaptere dem altidh till vår hufvudhintention och tidernes constitution
28
och förlopp, ther stundomb consilia måste fathas och tages pro re nata. Vij
29
måste fuller bekänna, att den bijmemorial vij Eder öfver thenne saken
30
gofvo och medh Eder her, Johan Oxenstiärna, medhskickade förmåhr att
31
tractatera in loco och à part medh churfursten om Pomern, men icke på dett
32
concept, som aff her rixcantzleren blef författadt och churfurstens her faders
33
gesandter communiceradt. Men när vij hoss oss graneligen öfverväge
34
thenne offereradhe och nu äfven på taal och gång af churfursten brachte
35
particulartractaten, tå tycker oss, att churfursten sijr nu sakernes och kri-
36
gets lopp således vara af Gudh härtill formerat, att man kan hoppas Keij-
37
saren måge medh tijden bevekes till fridztancker, serdeles emädan Gudh så-
38
väl vår vappn emoth Danmarck serdeles in Octobri till siöss som Keijsaren
39
besynnerligen in Novembris genom en starck och lyckelig rencontre på vår
40
sijda och derjämpte våre allierades emoth Spagnien hafver välsignat, effter-

[p. 538] [scan. 570]


1
som det och synes Keijsaren att tillstunda ett stormväder af Turcken; hvar-
2
före och churfursten väl dömer, att den artiklen om chronans satisfaction
3
föllia måste. Härtill hafver han tegat, på dett han icke måtte låta sigh vij-
4
dare uth, men alt få loff att blifva in terminis neutralitatis uthan obligation,
5
så att han kunde springa af och till effter lägenheeten och nyttia tijden, så-
6
som han kommo. Icke ähr heller till tvifle, hvadh man och föregifver, att ju
7
något ähr emillan Danmarck och churfursten passerat till vårt praeiudicium,
8
så myckit recuperationen af Pomern vidhkommer; men om alle consilia
9
ähre mogne vordne och icke synes i Brandeburgs hofvet att vara för hedt
10
järn, derom stå vij ännu hoos oss an. Vij hålle fördenskuldh rådeligast och
11
bäst vara och vele, att I Eder häreffter rätte, att såssom sakerne nu hafve sigh
12
förluppet i thesse nästförledne åhr och ännu löpa, att man inthet skall trac-
13
tera om Pommeren medh churfursten, uthan hålla sigh simpelt vidh Po-
14
merske alliancen excuserandes nu sådan tractat medh thenne churfursten,
15
som hans her fader hade uthslaget och siälf tillförne inthet hade rört om, att
16
dette ährendet såväl som alt annat det Romerske rijket eller dess ständer
17
angående bäst tracteres medh Keijsaren och ständerne. När oss och Sveriges
18
chrono voro skedd satisfaction och alt annat richtigt giordt i Tysklandh,
19
kunde den contreversien om Pommeren lätteligen blifva slättadt. Her rijkz-
20
cantzlerens concept, som dee Brandeburgische sigh beropa oppå, tå hafva
21
varit anseedd att hålla churfursten af Brandeburg ifrån den Pragiske freden
22
och fiendtskapen emoth Sverige, hafver varit allenast ett förslagh till att
23
maintenera venskapen. Men effter churfursten på den tijden behagade mehra
24
fiendtskapen, så ähr om det inthedt mehra att tala. Denne vår ordre och gått-
25
finnande att icke tractera particulariter medh churfursten, grundar sigh
26
theroppå att vij icke hålle rådeligit anten offendera churfursten, förrän vij
27
vete, om Keijsaren och andre Tysche ständerne vele förstå till Pommerens
28
cession eller gifva therigenom Keijsaren occasion till undschyldning ge-
29
nom någon praejudicerlig tractat medh Brandeburg. Oss tyckes vidh thette
30
tillståndet beqvämest att tractera medh Keijsaren och ständerne i gemeen
31
om satisfactionen, när så kommer till pass, och I vidh then tractaten först
32
komma dem till att in genere bevillia satisfactionen, och när man detta af
33
Keijsaren och ständerne nåår, tå kan man väl alle andre satisfactioner medh
34
skäl uthslå och på sidstonne hålla sigh till Pomern och släppa så dem siälfve
35
tillsamman. Skulle och hoos Keijsaren difficulteter infalla, tå vele andra con-
36
silia fathas än dem man än kan vara betänckt opå. Denne saken repraesentere
37
vij Eder något uthförligare och medh the godhe skäl, som oss hafver be-
38
veckt till att förandra then quaestionen (om medh Churbrandeburg à part
39
om Pommern vore till tractera) af oss Eder föreschrefven och bevilliadt i
40
förre bijmemorial, alt till den ända att i thenne puncten i samme bijmemorial
41
förandre och undanböija och undvijke all particulartractat om Pomern.
42
Skulle och hända, att I både eller enskildt hade gifvit churfursten någon fört-
43
röstning opå någon sådan tractat, tå vele vij, att I söke medell den att excu-

[p. 539] [scan. 571]


1
sere och draga Eder på någon tijdh undan eller ju denn upskiuta. Så myckit
2
om den saken!

3
Vij hafve och sedt, hvadh the Lübeske, Brehmiske och Hamburgische de-
4
puteradhe till tractaterne nomine totius Hansae hafva hooss Eder giordt
5
för proposition, kunne och väl täncke, att the gärna skulle gå thermedh om,
6
huru Hensebundet vore till bringa och rätta på gammal foot igen. Men dem
7
måste I höfligen tractera och in genere betyga vår omvårdnat om commercier-
8
ne , dette Danska kriget endskylla och kongen i Danmarcks injustitie och
9
orättvijse, så och actioner och consilier till navigationens och commercier-
10
nes hinder och undertryck väl förklara. Och såframpt Hänsestäderne medh
11
generalresolution låte sigh nöija, tå måste I betyga emoth dem, huru gärna
12
vij sij krigen på alla orther affskaffade och ophäfne och commercierne i sitt
13
flor och lopp igen; men ther the anten röra om Hänsestädernes gamble
14
privilegier eller om tollernes och licenternes afskaffande och annat slijkt,
15
att I thå Eder endskylle medh defectu mandati, så och att dhe ährenden haf-
16
va ett annat fundament och måste medh oss tracteras à part, efftersom det
17
heelt een annan sak ähr och aldrig därhän tracterat medh Keijsaren och Ro-
18
merske rijket hafvandes sine particular skähl och offta för particular tiänster
19
och otiänster förandrade, så att I undanböije den saken och postulatum, om
20
the komma och bringa henne för een dagh. Kunne I och denne saken icke
21
undanböija, tå måste I på bästa sättet Eder entskylla. Guarnisonernes af-
22
skaffande uthur Hänsestäderne och thesses befrijelse från them och andra
23
krigsolägenheeter hengie af fridztractaternes uthgång i Tysklandh, ther-
24
före the siälfve och therhän ville collaborera, att en godh, säker och be-
25
ständig fridh kunde oprättes. Men skulle någon af Hänsestäderne tala om
26
seglatzens- och tullens frijheet i Sundet, då måste I ingalunda finnes tröge
27
dhem deruthi att adsistere medh condition, att dhe sin rätt och vapn medh
28
våre ville conjungera och förträda, efftersom sådant i manifestet vidare ähr
29
uthtryckt.

30
Dhe andre ährenden och saker, som i Edre bref beröres, effter dee åffta för
31
detta hafva varit framme och mehrendeels ähre relationer, så behöfve the
32
eij heller här synnerligen oppreppas. Then Portugisische gesantens lijk och
33
saker kunne I, som I begynt hafver, drifva exaggererandes oskälen och
34
nyttiandes dhe Frantzösische commissariernes cooperation theri. Kunde
35
godhe skäl gälla i saken, sågo vij fuller hälst, att man icke behöfde komma
36
till revange för månge consequentier skuldh, hvar och icke, tå kan och en
37
sådan repressalie icke vara oskäligh.

38
Then ringa mora, som hoos Edher närvarande fursters deputeradhe, särde-
39
les Lampadius och Schäffer, begäre, tycker oss föga kunna skada våre saker,
40
hvilken och nu förmodeligen ähr förbij och passerat.

41
Belangande elliest passen eller salvus conductus för the Strålsundische, så
42
synes oss vara bäst, att I icke mehra så högt stå opå att få special pass af dem
43
keijserlige för dem, uthan emädan så ähr deröfver anhållit och inthet uth-

[p. 540] [scan. 572]


1
rättat , att skulden ju blifver hängiande på dem keijserlige, det I fördenskuldh
2
een saak såsom inthed till att nåå skole låta fahra. Dhe Strålsundisches in-
3
tention kan Eder icke vara obekändh, ther the härvidh föga annat söke än
4
att mehr och mehr skillia sigh ifrån Pomerske corpore och vindicera sigh
5
in libertatem aff en frij rijkzstadh. Eder vill fuller tiäna, att icke disputera
6
stort emoth dem, men doch eij heller att befordra deres phantasier.

7
Seitdem sich eigene Kräfte unter Generalmajor Gustav Steenbock in Wermland sam-
8
meln , ziehen sich norwegische Truppen nach Dalen u. nach abgeschlagenen Angriffen
9
vor Vännersborg nach Viken in Norwegen zurück. Feldmarschall Gustav Horn
10
steht noch heute bei Ystad. Aus Schonen nichts Neues zu melden. – Die Friedens-
11
verhandlungen in Brömsebro am 8/18. Februar begonnen; bisher schwedische Pro-
12
position , dänische Replik sowie schwedische Gegenantwort übergeben. Schwedische
13
Kommissare u. der Reichskanzler werden ohne Zweifel davon nach Osnabrück berich-
14
tet haben. Betr. Beförderung der Notifikationsschreiben vom Regierungsantritt an
15
Nürnberg, Straßburg, Hessen-Kassel, pommersche Landstände, Stralsund, Stettin,
16
Herzog v. Mecklenburg, Lübeck, Bremen u. Hamburg.

Dokumente