Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
227. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 April 22/Mai 2
Stockholm 1648 April 22/Mai 2
Kopie: RR (sv) fol. 695–699’.
Bestätigung des Berichts vom 3. April. Billigung der nicht ganz befriedigenden Ergebnisse in der
hessischen Satisfaktionsfrage. Festsetzung der Ratifikationsfrist für den Friedensvertrag auf zwei
Monate nach Unterzeichnung. Verhandlungen mit Wrangel über die Quartiere in den Reichs-
kreisen . Klagen des Feldmarschalls über Turennes Zaudern beim gemeinsamen Vorgehen gegen
Bayern. Ablehnung des Rats Wrangels, mit den Franzosen ebenso unehrlich umzugehen, wie diese
es mit den Schweden tun. Der durch Turennes Verhalten für die gemeinsame Kriegführung und
bei den Friedensverhandlungen entstehende Schaden, da der Feind nun das Gesetz des Handelns
in Händen trägt. Bevorstehende schwedische Vorstellungen in Paris und Weisung, auch in Mün-
ster bei den Franzosen auf eine Änderung des Verhaltens Turennes zu drängen, unter Androhung,
daß Schweden sich im ablehnenden Fall nach besseren Bundesgenossen umsehen könnte.
Vij hafve bekommet Edert bref sub dato Ossnabrügg den 3. huius och deraf
förnummat, hvadh i dhe näst föregående tree conferencerne medh dem keij-
serlige uthi den Hessiske-Casselske saken var passerat och mehrendels afske-
dat . Sedan sij vij och, at dhe evangeliske ständerne äre bekymbrade om ter-
mino ratificationis, satt 3 månader a die conclusionis, så och at vår soldatesca
motte desemellan och tilldes han blefve betalt, förlägges i visse creitzer och
hvadh förslagh samme ständer göre der hoos om ratificationernes hastigare
inskickande.
Hvadh nu then Hessiske-Casselske saken anlangar, effter vij sij, at I therutin-
nan hafve gjordt Edre högste flijt, såvijdt I det för andres oppositioner hafve
kunnat göra, ty äre I ju hoos landgreffvinnan skäligen endskyllade, at icke alt
hafver kunnat så nåås och på den foot inrättas, som föreslaget hafver varit.
Det andra om anticipatione termini ratificationis och armeens förläggande i
visse creitzer kan väll tjena Eder föruthe vetha vår meening uthi, den vij Eder
hernäst vele förnimme och tillkomme låte. Men så mycket vij uthi denne ha-
stigheeten derom kunne säija, tyckes oss icke vara rådeliget, at här in anteces-
sum uthfärdiga och öfversända een generalratification öfver heele slutet, uthe-
lijkandes sjelfve instrumentum pacis och allenast lembnandes spacia för da-
gen och numero capitum af slutet. Men terminum trium mensium holle vij
före väll vara at redigera och sättia på två monader, innan hvilcken tidh vij
från Osnabrügg kunde få slutne instrumentet, det här ratificera och genom
een viss och snäll karl inlefrera vår ratification i Osnabrügg. Om armeens
förlägning eller accommodation imedlertijdh och tilldes hon kan blifva be-
talt , moste communiceras medh feltmarskalken, och är een god deel af thenne
difficulteten beskrifven i then instruction, vij förledet åhr uthskickade medh
praesidenten Alexander Erskein.
Dett förnämbste, som vij elljest denne gången hafve Eder att tillskrifva, gifves
oss orsak och tillfälle både af en Eder hoos brefvet lagde bijlago, som är een
recess, den Keijsaren och churfursten af Beijern hafve sin emellan slutet om
krigets starckare fortsättning, sub dato Prag den 24. Februarii i dette löpande
åhret, jemväll och ett bref, som vij hafve fådt ifrån feltmarskalken her Wran-
gell daterat vidh Winsheimb den 6. nästförleden Martii, deri han beklagande
marschallen de Touraines tergiversation, at gå coniunctim medh honom inni
fiendens landh, och rådande, at inthet facit häreffter göra på någon conjunc-
tion medh Frantzösiske troupperne, giör ett förslagh, om icke een sak vore, at
å våre vägnar i tractater och actioner så speelandes medh them keijserlige,
som Franckerijke gör medh Beijern, at thermedh göra Franckerijke een om-
brage och förorsakat till starckare och engare conjunction medh vår vapn.
Hvadh för betänckande vij nu hafva hertill, att bevillja och resolvere, och at
feltmarskalken alt sådant måste declinere, tagandes sigh till vahra, at han så-
lunda eij söker till ombragere Franckerijke, at theraf något annat och fahrli-
gare kan endstå, och remitterandes alle tractater, af hvadh art och skeen the
äre, till Eder i Osnabrügg. Thet hafve vij något uthförligare deducerat i vårt
bref och svar, som till honom idagh uthi cifrer afgår, och vij det holle gott,
copialiter och uthan cifrer (effter vij ingen fahra förspörje vara här emellan
och Osnabrügg) Eder här hoos at communicera, serdeles effter I och theraf
kunne sij och förnimme, hvadh vij holla och dömme om någre tilläfventyrs
vederfahrande offerter till tractera om ett armistitio medh Beijerfursten.
Hvilcket vij holle för raisonablere och realere, än in speciem entretenera Keij-
saren medh någre tractater i armeen, eller och göra sigh hopp om någon syn-
nerligh och nyttigh conjunction medh Frantzösiske troupperne.
Emoth Eder hålle vij onödigt och öfverflödigt at mentionera om the för-
ståndh , som är emellan Franckerijke och Beijerfursten. Thet vijser sigh sjelff
nogsampt uth, icke allenast af the härtill förde tractater i Osnabrügg och
Munster, uthan och af the krigzactioner och conjunctioner af armeen och
troupper, som någre reesor hafve varit anstälte emellan våre och Franckerij-
kes generaler. Och sij vij inthet, huru thet hoos Franckerijke är till at betaga,
eij heller äre therom så stort bekymbrade, vijdare än at vij i sjelfve värcket och
görligen moste röna och känna then stora skada och afsaknadt, som vårt
krigzväsende i Tysklandh theraf tager, så offta thertill kommer, att Beijerfur-
stens landh moste beröres och angrijpas. Och i thet stället vij offta kunde
göra fienden afbräck och förtaga honom hans medell, at komma opp, och
endtligen genom een starck persecution af fienden kunne hjelpa detta långlige
och besvärlige kriget till en önskeligh fridh, försumes genom Frantzosernes
återhåldh kostelige occasioner i kriget och fienden får rast och opvatn, det
längre at trainera och trängia igenom medh sine skadelige och vidtuthseende
desseiner. I sij af feltmarskalkens brefz contenta, recapitulerade i vårt svar till
honom, huru han blifver necessiteradt at gå allena inni Öfverpfalz och Beh-
men , icke utan temmeligh hasard af vårt krigzväsende, och consequenter then
gemehna och jemväll Franckerijke märckeligen toucherade saken. Och ther
fienden blifver honom, som till befahra är, all för vidt öfverlägen, hafver felt-
marskalcken ingen annan rådh och uthvägh, än moste begifva sigh utföre
igen. Therigenom fienden effter sin vahna icke skall på någon tijdh vele höra
af skälige och lijdelige fridzconditioner, men praescribere oss och Francke-
rijke leges tractandi et pacificandi. Detta nu at remediere, låter sigh icke väll
göra vidh armeen annorlunda än medh starcka reprocher och förvijtelser,
som ingen synnerligh adprehension och ombrage hoos Franckerijke skole ge-
nerera , när the inthet större efftertryck hafva. Och ther tillåtes skulle något
vidare ther at forfahra uthi, står till befruchta, at ther man besorgeligen ginge
för vidt i saken, skulle heelt een aversion af Franckerijke kunne förorsakes.
Vij hafve fördenskuldh för gott befunnet, at först sjelfva här thenne, Tourai-
nes , act then Frantzosiske residenten Chenüt skarpt föreholle, som invänder
sigh inthet heraf vethe, men på sigh tager, at skrifva om remederingh till
Frantzösiske hoffvet, sedan och, at låte thette drifves i Paris genom ordinarie
ambassadeuren Scheringh Rosenhane. Men aldenstundh dette alt låter sigh af
Eder theruthe bättre och medh större effect och efftertryck göras, ty är här-
medh vår nådige villje och befallningh, at I gifve Eder heröfver ihoop och till
conference medh dee Frantzösiske commissarierne och remonstrera dem ska-
dan och consequentien af sådane consilier och then otijdiga respect, Francke-
rijke drager på Beijern, eenkannerligen hvadh stor fördeel fienden tager af det
sky och betänckiande, Touraine denne reesan hafver hafft, at icke gå medh
feltmarskalken ini Öfverplatz [!] och der blifva stående tillsamman, tilldes dee
kunde starckare och bequembligare gripa fienden åth hjertat. Skälen och in-
convenientierne kunne Eder inthet tryta. Men dee skole hoos Frantzösiske
commissarierne föga annat värcka, än blotta tillsäijelser, at heropå skole föras
böter och recommendationer therom till hofvet derföre. Och på det I icke
allenast må ombragera Franckrijke medh orden och hotande, utan och gå-
ende realement om medh sakerne, desto krafftigare förmå des general och
armee i Tysklandh till conjunction och cooperation medh vår armee, ty må I
väll säija dem Frantzösiske plenipotentierade, at vij i längden icke kunne
lijda, at värcket at Franckrijke blifver så fördt i Tysklandh, och det afseende
Franckerijke bär på Beijerfursten är så stort och tager såvidt öfverhanden, at
vij ingenvärts komma till någre så valiante krigzactioner, at therigenom fri-
den kan matureres och befordres. Och fördenskuldh förehåller dem medh
alfvar, at såframpt Frankerijke icke gör något annat till saken, och i synner-
heet , när så högnödige conjunctioner anställas moste, tastar Beijerfurstens
landh an, det tå icke kan eller må förtäncka oss, at vij sij oss på annat sätt i
tractaterne före och göre våre conditioner så gode vij kunne, fast vij uthi sol-
datescans satisfactionspunct till något ringare skole oss accommodera. Men
såsom vij bäre till Franckrijke det hoppet, at det ju heller skall obligera oss,
till at tala för sigh i thes interessen och anlägenheeter på desse fridztracta-
terne , så vele vij och försij oss till Franckrijke, at thet utan een så stor respect
på Beijern ju giör den anstelning i Tysklandh, at kriget så blifver fördt, at
friden therigenom må varda matureradt och befordrat.
I effterkomme dette effter vår till Eder dragande gode tillförsicht och göre
Eder flijt hoos them Frantzösiske, at Touraine starckt och utan sådanne excu-
ser och invändningar adsisterar vår feltmarskalck i the desseiner, han kan
förehafva emoth Beijerfurstens landh och qvarteer.