Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
437. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1645 November 10/20 Pr.: Osnabrück 1645 Dezember 2/12

22
437

23

Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius


32
Die neuen Weisungen, die dieser Brief enthält, wurden bereits in [ Nr. 412 angekündigt ] ; in einem
33
weiteren Brief Axel Oxenstiernas an Joh. Oxenstierna. Stockholm 1645 November 8/18
34
(Druck: C. C. Gjörwell S. 209–210) beißt es, daß Kgl. Maj. nun sei i verkedt at resol-
35
vera öfve r ded kaijserske svaredt och på de importanteste ährenden und daß der königliche
36
Bescheid mit einem Expreßboten abgeschickt werde. – Der hier abgedruckte Brief mit den
37
neuen Weisungen wurde jedoch erst einem Brief Axel Oxenstiernas an Joh. Oxenstierna aus
38
Stockholm 1645 November 15/25 beigefügt ( C. C. Gjörwell S. 210–212).

24
Stockholm 1645 November 10/20
25
Pr.: Osnabrück 1645 Dezember 2/12

26
Eigh. Konz. von Axel Oxenstierna: A. Ox. Slg. A II vol. 3; Kopie: RR 969’–
27
978’; zitiert bei C. Th. Odhnfr S. 104

28
Zustimmung zur Proposition II. Beratungen mit französischen und reichsständischen
29
Gesandten weiterhin empfohlen. Weisung betr. Restitution der Reichsstände, schwe-
30
dische Satisfaktion (Pommern). Zulassung der Reichsstände zu den Verhandlungen
31
u. Intervention derselben oder Vermittlung durch einen anderen zwischen kaiserlichen

[p. 844] [scan. 876]


1
u. schwedischen Gesandten. Neutralitätsangebot Bayerns. Verhandlungen mit Kaiser
2
u. Reichsständen über Pommern. Ersatz für die von Dänemark u. Mecklenburg
3
abzutretenden Gebiete.

4
Auf Nr. 392, 396, 405 u. 413. Vij hade för detta velat svara Edher på Edre
5
skrifvellser, efftersom ochså då och då af oss skeedt ähr, förklarandes i ge-
6
meen vårt åthnöija till Edre procedeurer, men sedhan vij Eder proposition
7
giordh åå våre vägnar hade seedt och den behagat, hafve vij funnet gott att
8
afsij och förmärckia, hvarpå den keijserlige replike sigh ville grunda såväl
9
i Tysklandz Romerske rijkes stats restitution som i vår och chronones satis-
10
faction , på dedh vij våre consilia deste bättre fatta och så myckit richtigare
11
styra måtte. Nu sedhan oss är kommen till handa medh Eder vijdare och
12
nogare relation, hafve vij funnet nödigt öfver dee förnembste och vichtigste
13
ährenden att förklara vår meeningh och intention.

14
Hvadh formalierne så och modum tractandi vedkommer, låte vij oss be-
15
hagha Edert procedere alt härtill och tilltroo Eder trooheet, försichtigheet
16
och flijt att taga häreffter alt dedh i acht, som länder till vår och rijkzens
17
tienst och säkerheet, nyttiandes ständernes i Tysklandh så och Franckerij-
18
kes tilhielp i alt dedh sigh giöra och niuta låther. Enkannerligen finne vij
19
gott och vele, att I öfverlägge dedh keijserlige svaret i alle sine
20
puncter, dem såväl specialiter som generaliter ransaka, medh ständerne och
21
Frantzösiske ambassadeurerne öfverväga, vedertaga deruthi hvadh som
22
medh Eder proposition kommer öfvereens, hvadh som different ähr och
23
af desse ogilles, disputera dedh som desse gilla, icke heller för stricte sättia
24
Eder emot; i en summa beqvemmer Eder tijdhen och folcken, som I hafven
25
att göra medh, dedh bästa I kunne och I sij icke löpa emot vår tiänst och
26
säkerheet.

27
Men efftersom fyra ährenden eenkannerligen synes oss värde vara att tagas
28
i acht, som först ähr, huruvijda vij på Tyske stendernes och andras restitu-
29
tion bestå och insistera vele eller på sidstonne låtha falla? Sedhan hvadh för
30
satisfaction vij ändteligen påstå så och huru vij den drifva vele? Till dedh
31
tridie om underhandlingen och ständernes intervention såväl som om en
32
parts admission eller exclusion; och sidst om neutralitet eller stilleståndh
33
medh hertigen af Beyern. Öfver desse såssom oss högst anlägne fyra punc-
34
ter ähr denne vår förklaringh.

35
Först så sij vij och märckia, att Keijsaren under skeen af sin och Romerske
36
rijkes egen högheet söker att draga alle dee ährenden, som angå ständernes
37
och fleeres restitution in integrum, uthur fredzfördragen och ifrån Osna-
38
brygge och Münster till rijkz- och collegialdagarne eller comitia imperii och
39
andre conventer grundandes derjempte i sin svar artic. 3 sigh och sine re-
40
solutioner på amnestian slutet och förklarat i Regensspurgh anno 1641 och
41
således stadfästandes alt, hvadh Keijsaren medh sitt partie till Romerske
42
rijkes ständers undertryck och Sveriges så och Franckerijkes sampt fleere

[p. 845] [scan. 877]


1
naboers förfångh, skada och fahrligheet prackticerat och hijt intill i värkedt
2
stält hafver; hvilket där han nå eller justificera kunde, så skulle vij sielfve
3
till en stoor deel bekänna våre vapns injustitie, ständernes oppression och
4
slaverij föllia oemotsäijeligen och vij såväl som andre naboer råka uthi största
5
fahra till landz och vatns. Och när vij på dedh sättedh låtha öfvertala oss
6
nederlägningen af vapnen, skulle vij siälfve draga oss näthet öfver hallsen
7
och sättia rijket i största fahra; hvilkedh såsom dedh oss trycker, så sij vij
8
Franckerijke och andre våre naboer att vara samma fahra och osäkerheet
9
medh oss nederkastade; hvarföre vele vij, att I öfver dette ährendet in-
10
sistere så generaliter som specialiter Edher förste proposition i alle dee ar-
11
ticklar härtill ländha, sökiandes att hålla Franckerijke Eder i desse puncter
12
till handa medh behörlige argumenter tagne aff dedh allmänne och hans
13
eget interesse, sedhan ständerne i gemeen och enkannerligen dem evangeliske
14
remonstrerandes dem deres höghe interesse och att denne tijdhen, der den
15
ofruchtsampt genom kleenmodigheet eller obetäncksamheet aflupe, aldrigh
16
vore igen att vinna, och så underrättandes dem derhoos, att, ändock vij medh
17
godh skiäl fordra vår satisfaction af Keijsaren och ständerne och tvijfle in-
18
thet , att dee ju finnas i dedh som billigt ähr välvillige, lijkväl skatte vij den
19
störste deel af vår satisfaction i vår säkerheet, som kan fuller finnas någre
20
medell till, men inga större och considerablere ähn i ständernes och andres
21
förrige vähl funderadhe frijheet, hvilkets restitution där den anten inthet
22
nåås heller blifver limiterat och restringerat till Prageske fredhen och den
23
Regenspurgiske rijkzdags sluth anno 1641, då varde vij skattandes alle uth-
24
lofvadhe säkerheet för inthet, och fördenskuldh (der ständerne siälfve för-
25
låtha oss och inthet vele hielpa oss och sigh) moste vij emot vår villia sleppa
26
deres interesse, befalla Gudh saken och taga sielfve vårt eget interesse i acht
27
fredandes så Romerske rijket och ständerne, att vij derigenom och för all vår
28
godhe villia icke draga oss snaran sielfve öfver halsen och sättia oss och
29
vårt rijke i större ofredh och osäkerheet, ähn dedh nu vergerer uthi; på
30
hvilkedh fall och så vår satisfaction långt annars, än vij tänckt hade, fattas
31
moste och allt till vår enskijlte säkerheet styres och dirigeres, efftersom och på
32
dedh falledt medh våre bundzförvante konunger alliancerne strictere och
33
nogare tagas och förklaras och fleere dertill dragas moste, hvarest vij end-
34
skyllade vara vele, om Romerske rijkedh och des stender något praeiudicium
35
deraf måtte emot vår villia och intention tillväxa. Detta vele vij att I effter
36
Eder bäste discretion på behörligh tijdh och ställe ihugkomma och drifva
37
väl förståendes, att, såframpt ständerne sielfve improbera Keijsarens re-
38
solution , I då modereratius argumentere och allenast äggia dem foortt. Men
39
sij I dem af hvariehanda orsak att gåå slappare eller att tuntla variera och
40
söla medh saken, så söker desse och andre beqvemme medell och argu-
41
menta att kasta ständerne någon rädhoga in och den fahran dee sigh giöra
42
af krijgedz continuation, sterkia den starkare uthi, om dee gåå ifrån sine här-
43
till förde consilier och sins frijheets restitution, och om dee deruthi blifva

[p. 846] [scan. 878]


1
bestående, som lätteligen medh Prageske fredens effect ähr att bevijsa. Och
2
måste I på detta fallet enkannerligen vara sorgse, huru I måge behålla
3
Franckerijkes adsistence i Edre consiliis och dedh enkannerligen bruka till
4
stickbladh, att, om I förlåthes i denne desseinen af ständerne och bundz-
5
förvanterne , I då nyttia dedh så myckit bättre i postulation af satisfactionen
6
skiutandes skull på ständerne och vederparten, att de oss tvinga genom sine
7
oskälige rådslagh till skarpare conditioner.

8
Finne I nu hoos ständerne adsistence och medhhielp, så nyttier dedh och
9
drijfver dedh medh all macht hoos dee Frantzöske ambassadeurerne, enkan-
10
nerligen att restitutionen in integrum må sättias på den foot, som sakerne
11
stodhe anno 1618 för den Böhmeske motu. Men vill det inthet hielpa, så håller
12
saken gående, som I kunne bäst att taga beskeedh hoos oss de novo, förähn
13
I komma till sluth, vettandes vår villia vara, att I icke begifva Eder ifrån
14
denne dessein eller punct, förähn vij på vår och chronones satisfaction ähre
15
förvissade, uthan under den och såsom en heelt favorabel saak drijfva denne
16
andre igenom.

17
Belangande vår och chronones satisfaction den finne vij fuller vara för-
18
nembligast ibland alle våre förslagh eller propositionspuncter, hvarföre I
19
och försichtigast deruthi omgåes måste remonstrerandes ständerne först och
20
in genere des skiääl och billigheet, att vår sahl. kiäre her fader högberöm-
21
ligst och christeligst i åminnellse ähr på Tyske botnen kommen emot sin
22
fiende Keijsaren och honom förtaget och ifråntaget dee fästninger, städer
23
och landh, som han den tijden innehadhe och besatt, och fördenskulld hvadh
24
H:s sahlige M:tt intogh iure belli kunde behålla, men i stadhen för sitt
25
godha och fasta ius belli trädde till alliancer medh ständerne och dem deres
26
igen lefvererade, som Keijsaren hade borttaget och åther förloratt; hvarföre
27
dee till tacksamheet H:s sahl. K. M:ttz satisfaction tillsadhe och försäkrade
28
så I Heilbrun som flerestädes i Saxen och elliest. Och der sådane promesser
29
icke voro skedde, så ähr sakzens billigheet i sigh siälf sådhan, att hon inthet
30
låther disputera sigh. Och ähr till att sij aff Skönbäks tractat, att hvarken
31
Keijsaren eller Chursachsen den in genere ogillat hafve. Föruthan detta så
32
ähre vij igenom den Prageske fredhen och des execution emot all vår för-
33
skyllan fast hållne i krijgedt alt ifrån den tijdh, så att vij emot vår villia och
34
förtiänst hafve måst i krijgedt och vapnen medh mycken vår olägenheet
35
foortfahra, som Gudh och hela verlden ähr kunnigt. Och efftersom den
36
godhe Gudh hafver oss täckts medh åthskillige victorier välsigna och altså
37
stadfästa våre vapn, vele vij icke förmoda någon vara så oskäligh och oss att
38
tillbiuda, dedh vij på keijserligh order och befallningh skole quittera våre
39
fördeelar, förähn vij hafve skiääl för vår kostnadh och vår stats sufficiente
40
försäkringh, hvilkedh alt medh skiääl och exempel I effter Eder egen dis-
41
cretion och vår förrige instruction vijdare kunne remonstrera. Så länge
42
dedh in genere disputeres, måste I till inge particulariteter komma.

[p. 847] [scan. 879]


1
Men där vederparten och ständerne därtill förstå och sigh länckia låtha,
2
dedh Keijsaren sampt Prageske fredhens anhängare som fienden till sine
3
landh icke igenkomma kunne och dee andre ständerne eij heller att niuta
4
fridhen, medh mindre oss och Sveriges chrono skeer satisfaction, och ve-
5
derparten söker att veta och vill, att nämpnas måste satisfactionen och sä-
6
kerheeten in particulari, då skole I fuller först sökia att förfahra af dem
7
Keijserske och stenderne, hvadh de tillbiuda vele, på dedh I dereffter våre
8
postulata kunne dijudicera och deste krafftigare drijfva. Men såframpt de
9
alt blifva bestående på sin vanlige foot, då skole I först remonstrera om-
10
kostnadens refusion i penningar vara omögeligen och impracticabel särdeles
11
vedh desse lägenheeter såväl för quantiteten skulldh som för betalnings ter-
12
minerne , försäkringen och andre conditioner skuldh; och däraf något att
13
efftergifva ähr bådhe oskiäligdt och icke oss att öfvertala, så alldenstundh,
14
där vij hvadh vij händer emellan hafva, skulle restituera, oss och chronan en
15
tillbörligh compensation, sedhan en tillbörligh och nöijachtigh försäkringh
16
måste skee och den icke i ordh eller papper, uthan realiter; hvarföre måste
17
satisfactionen tagas så stoor och ampel, att den uthan vårt besvär kan hålla
18
sigh siälf, sedhan vedh siökanten, att den uthur Sverige kan nyttias och se-
19
cunderas ; kommer fördenskull medh stifft Camin, Wissmar, Brehmen så
20
och fleere stiffter i Nedersaxiske och Westphaliske kreitzerne, som ähr
21
Magdeborgh, Halberstadt, Verden, Mynden, Osnabrygge i consideration
22
så och Slesien, sompt på keijserliges sompt på ständernes vägnar.

23
Häröfver så och hvadh elliest härhoos kan seijas, måste I medh stoor dexte-
24
ritet och försichtigheet negociera att undvijka så myckit möijeligit alt ondt
25
efftertaal och lijkväl inthet låtha falla af vår rätt, tilltaal och säkerheet
26
exaggererandes altijdh vårt långa krijgh, åthskillige deruthur oss anvuxne
27
difficulteter, vederpartens haltzstarrigheet, våre nährvarandes fördelar och
28
hvadh mehra i betänkiande kommer, och dermedh justificera vår satis-
29
faction och vår säkerheet och tryggheet. Öfver detta alt måste I conferera
30
medh ständerne och först draga dem på vår sijda, per occasion ochså medh
31
Franckerijkes ambassadeurerne och höra, hvadh dee dertill seija vele,
32
dragandes dem ochså på vår sijda, hvarföre I dem och i deres postulatis så
33
vijda favoricera skole åå våre vägnar, som I finne dem oss till adsistence i
34
våre postulatis benägne och i så måtto gåå pari passu. Såframpt I lijten heller
35
ingen inclination hoos vederparten och ständerne finna till vår satisfaction,
36
måste I gåå långsampt och idkeligen avisera oss om consilierne, på dedh
37
vij altiidh re integra måge fatta resolution deruthi; men såframpt veder-
38
parten och ständerne åstunda att blifva oss quitte medh skiäl och maneer
39
icke ogillandes vår tilbörlige satisfaction och försäkringh, allenast att
40
förslaget dem tyckes för högt och en och annan dragar sitt privat interesse in,
41
då hafve I, som sagdt ähr, först att exaggerera krigedz långheet och svår-
42
heet och våre fördelers storheet, uthur hvilke att låta oss sättias medh
43
ordh och breef ähr irraisonabelt; och står oss både hederligare och säkrare

[p. 848] [scan. 880]


1
an, att maintenerat, så länge Gudh gifver nådh till, medh vapnen och, där
2
olykan skulle vara genom Gudz försyn att befahra, dedh då att låta taga
3
sigh ifrån, ähn på dedh sättedt att låtha svatza sigh däruthi, dee af ständerne
4
och som något enskijlt interesse der kunne hafva uthi medh Keijsarens och
5
menige ständernes tillhielp att kunna fåå proportionerat satisfaction.
6
Föruthan dedh vore biskopsdömmen frij, evangeliske och där någon hadhe
7
där något att säija uthi, vore dedh allenast personalt, som lätteligen afgåår
8
och elliest medh annat ståår att ersättia. På detta eller annat sätt måste I
9
detta ährendedt förläggia och drijfva, som tijden, saken och humeurer
10
fordra eller gifva vidh handen. Och der I komme till negociation öfver denne
11
punct, då måge I effter handen låta falla Madgeburgiske stifftedt, så dedh
12
Halberstadiske, sedhan dedh Mindiske och Osnabryggiske, hållandes Eder
13
fast vidh Pomern sampt stifft Camin, Wissmar medh Pööl och Hvalfisken,
14
så och Bremen och Verden sampt Slesien.

15
På lychtonne effter churfursten af Brandeburgh hafver störste interesset i
16
Pomern, måge I remittera honom till Keijsaren att contenteras uthur
17
Slesien öfver sitt tiltaal på Pomern, och att Keijsaren obligeras att ställa
18
hertigh Fredrich, kongens af Danmarcks son, tillfridz för stifft Bremen och
19
Verden, så att I på sijdstonne blifva bestående på perpetuel cession af heela
20
Pomerske furstendömedt och landen, stifft Camin och Wissmar medh
21
Hvalfisken och Pööl i Mechlenborgh, så och stifftet Bremen och Verden
22
under iure feudi ab imperio recognoscendi remonstrerandes oss ingen
23
satisfaction eller försäkring medh mindre nåå eller taga kunne. Ty alt hvadh
24
oss mindre praesenteras, dedh att förorsaka oss merkeligh omkostnadh
25
och större fahra ähn fördeel och säkerheet, så att detta icke giorde till-
26
fyllest , om icke affection och hogn att fredha Christenheeten oss dertill
27
bevekte. Detta är så vår resolution, der I kunne inhaerera gåendes derhän
28
testudineo gradu. Argumenta finne I fuller sielfve och gifves Eder uthur
29
tracterandet vidh handen. Men såframpt någon inclination finnes på thetta
30
sättedt att contentera oss, då måste I giöra Edher flijt att draga Pomerske och
31
stifftsständerne oss tillhanda. Och hafve I uthur vår instruction vår mee-
32
ningh deröfver någorlunda att förstå. Men hvadh som feelar, vele vij oss
33
framdeles bättre öfver förklara. I moste och vedh denne punct icke förgäta
34
soldatescans contentament, derom att tractera och sluta uthur och effter
35
feltmarskalkens advis och inrådandhe.

36
Dedh tridie ährandet om ständernes admission eller exclusion uthur con-
37
ferencerne och deliberationerne, så och deres intervention emillan Eder och
38
dem keijserlige eller om någons annans mediation, så vetter vår vilie vara,
39
dedh I drijfve efter Eder förmågo deropå att inge ständer, som medh oss
40
i vänskap ähre, måge uthskiuthas eller excluderas; och ändock vij myckit
41
hafve emot bispen af Magdeburgh att seija, lijkväl finna vij godtt att dis-
42
simulerat , och att I heller förträda hans praetenderade ius nomine archiepis-
43
copatus Magdeburgensis in collegio principum och hålla honom Eder till

[p. 849] [scan. 881]


1
handa. Elliest ähr bäst, att I förvexle Edre skriffter medh dem keijserlige
2
genom secreteraren och andre tiänare ähn genom ständerne eller, där stän-
3
derne sökia däreffter, I då taga heela corpus därtill, men icke inlåtha Eder i
4
sådane fall medh något enskijlt ståndh anten churfurste heller annan. Me-
5
diatorer vette vij för denne tijden af ingen, och kunne I excusera Eder, där
6
sådant förekommer, af defectu mandati. Skulle och Veneta respublica stå
7
däreffter, kunde vij fuller lijdat, men icke annorlunda ähn att hennes full-
8
mechtige legat vore altijdh i Osnabrügge tillstädes lijkasom i Münster.
9
Ty annorlunda och till vår förklaringh ähre vij inthet till sinnes att admittera.

10
Till det fiärde så märkie vij och, att I hafve medh hertigen af Longeville dis-
11
currerat öfver neutraliteten eller stilleståndet medh Beyern och att I der-
12
öfver ähre kompne till samtaal om stilleståndet medh Saxen uprättadt af
13
Köningsmarck. Och efftersom vij desföruthan denne tijden bortåth väl
14
hafve kunnat märckia och aftaga, att Franckerijke lenge hafver tracterat
15
effter att komma i correspondence medh Beyern, altså hafve vij eij mindre
16
denne saken öfverlagdt och vårt sampt dedh gemeena väsendedt däruthi
17
vergerande interesse besinnat och öfvervägat. Dedh låther fuller medh skeen
18
af skääl seija sigh mycken nytta deraf föllia vela, om Keijsaren och huus
19
Österrijke en sådan asistent, som Beyern ähr, ifråndragas kunde, efftersom
20
dedh fuller så i sanningh vore, såframpt något alfvar derhoos funnes och
21
han sigh således länckia ville. Men föruthan dedh han alt för mycket ähr
22
medh huus Österrijke förbunden och sitt interesse medh dedh andras con-
23
jungerat , därtill medh vijser hans procedeurer nogsampt uth, dedh han
24
Beyern aldrigh sigh låther länckia medh intention att blifva dervidh, uthan
25
att vinna tijdh och afsij bättre tillfälle, så ähr dedh odisputerligit, att, der
26
Beyern genom hvariehanda olyko heller fahra skulle på en tijdh kunne för-
27
stå dertill, att han medh detsamma ju skulle stärckia Keijsaren emot oss
28
medh alle sine troupper, nähr han såge sigh vara säker ifrån Franckerijke
29
och således giöra vår confoederation medh Franckerijke och den gemeene
30
saken mehre afbräck, ähn om han blifver i krigedt; hvarföre I, så mycket I
31
kunne, skole afstyrckia och afrådha samma stilleståndh eller neutralitet medh
32
argument, som sigh uthan stoor misshagh seija låthe. Och där dee kasta
33
Eder före vapnehvijlan medh Chursaxen eller Brandeburgh, så måge I ex-
34
cusera den medh Saxen henne vara af Köningsmark interimsvijs giordh uthan
35
vårt vetskap heller ordre eller någon föregången communication medh
36
Edher, allenast att försäkra ryggen baakom sigh och desto bättre att secun-
37
dera feltmarskalcken, och där konungen i Franckerijke sådant misshagade,
38
tvifle vij inthet om att dedh lätteligen bothas skulle, efftersom I hafve fått
39
ordre af oss medh dem Frantzösiske ambassadeurerne att communicera och
40
sedhan att ställa dedh i värkedt, som dee tillrådha och tillstyrckia. Och skole i
41
på detta fallet läggia dedh Saxiske stilleståndet in genere medh Frantzoserne
42
öfver och effter deres advis correspondera deröfver medh feltmarskalcken
43
heller generalmajoren Axell Lillie.

[p. 850] [scan. 882]


1
Men hvadh Churbrandeburgh vidkommer, den hafver Franckerijke in-
2
thet krigh hafft medh och desföruthan alltidh sielf caresserat, mycket min-
3
dre emot sagdt. Föruthan dedh så hafve desse tvenne churfurster tillförende
4
varet i detta Tyska krijgedt våre bundzförvanter, men ähre ifrån oss af-
5
trädde , och fördenskull inthet onyttigt, att man drager dem tilbakars igen;
6
ähre och i det posturet, att dee icke stoort mehra giöra kunne annadt, ähn
7
att deres nampn och reputation sterka Keijsarens partie. Hvar nu Francke-
8
rijke ändeligen ståår på Beyerens neutralitet eller stilleståndh, moste I medh
9
höfligheet tesmoignera vårt missnöije deruthi och sedhan genom discurser
10
förfahra och uthlåtha conditionerne, på hvilke sådant slutas kan eller nåå.
11
Och såframpt dedh ingaledes ståår att afväria eller fördröija, så lager dock
12
lijkväl så, så vijda I förmå, att oss vårt behagh eller misshagh förbehålles
13
och att dee Beyerske måge tillhållas att inthet folck skicka Keijsaren eller an-
14
dre våre oväner till hielp emot oss heller adsistera honom medh penninger,
15
värfningh, quarteer, amunition, vivres och annat slijkt, hvilket der I kunne
16
ehrhollat, måge I dedh låta löpa, som inthet ähr till att förandra. Men så-
17
frampt I inthet erhålla, så måste I fuller patienterat, men gifver dedh lijkväl
18
vidh handen, att dedh allehanda misstroendhe lärer causera.

19
Sidst och till besluth skulle vij fuller något röra om churfursten af Brande-
20
burgh och optäckia Eder vår meeningh om tractaten medh honom öfver
21
Pomern. Vij vore fuller i den meeningh att låta Eder tractera medh honom
22
såsom den der högste interesset i Pomern hadhe. Men sedhan sakerne något
23
ähre förandradhe ifrån den tijden vår instruction Eder uthgaffs, ty finner
24
vij rådeligst, att I först medh dem keijserske och ständerne Eder föreena
25
öfver satisfaction in genere, att den blifver gillat, och sedhan att inthet
26
kommer i consideration, som låther sigh för Sveriges säkerheet comparera
27
medh Pomern. Ty kunne I bättre sedhan tractera den saken medh Brande-
28
burgh , nähr I en general consens först hafve bekommit, och tycker oss effter
29
denne tijdz lägenheet beqvämmast, att I den afhandlingen om Pomern och
30
chronones satisfaction låtha på Keijsaren och ständerne ankomma, hvilke,
31
såframpt dem om fredhen ähr till giörande, mäst förmå i den saken så att
32
öfvertala Brandeburgh som att contentera honom; och om dem inthet ähr
33
om freden till att giöra, så blifva dee fuller Brandeburgs rådgifvare och
34
styrckiare emot oss. Kunne I och, när I komma i den tractaten öfver satis-
35
faction , nyttia I någor måtto den Spaniske ambassadeuren Saviedra (som
36
sigh deröfver hoos Rosenhan angifvit hafver) dädh bruker ex occasione,
37
men medh högsta försichtigheet, alldenstundh vij inthet tvifle, dedh hans
38
arbete och tilbudh mäst gåår uth opå att kasta något missförståndh emellan
39
oss och Franckerijke, hvilkedt effter denne tijdz lägenheet bäst tiänar att
40
undanböija för många orsaker skuldh.

41
Belangande stifft Brehmen och Verden, där konungens son i Denmarck,
42
hertigh Fredrich, kommer i consideration, så kunde Keijsaren honom medh

[p. 851] [scan. 883]


1
andre stifft heller lägenheet försöria, effterdy dedh allenast ähr personalt och
2
desföruthan disputerligit. Och där inthet annadt expedient finnes, att då
3
biskopsdömen oss och Sveriges chrono under fursteligh titell och rätt sub
4
iure feudi ab imperio recognoscendi updroges och att hertigen till oss re-
5
mitterades att anten taga sitt contentament af oss eller att niuta dedh eller
6
något annat deraf i sin lifstijdh såsom ett beneficium af oss och Sveriges
7
chrono, såsom vij derom kunne förlijkas. Hvadh Wissmar, Pööl och Hwal-
8
fisken belangar, dedh kundhe hertigen af Mechlenburg refunderas genom
9
stifft Butzow

36
= Bützow: war Hauptresidenz der Bischöfe von Schwerin und Hauptort der Vogtei Bützow;
37
daher ist hier mit Stift Bützow das Stift Schwerin gemeint.
, och der dedh inthet tilräckte, så kommer Ratzeborgs stifft i
10
consideration. Hvadh nu mehra ähr härhoos att ihugkomma, dedh skall af
11
oss framdeles förklaras; och tilltroo vij Eder flijt och troheet, att I alle tingh
12
väl öfverläggia och så i alt detta medh försichtigheet negociera, att vårt och
13
rijkzens gagn och säkerheet må genom Gudz nådhe blifva erhållen och all
14
skadha och fahrligheet afvärd och förhindradt varda …

Documents