Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
238. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1644 Oktober 17/27 Pr.: Osnabrück 1644 Oktober 19/29

2

Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius


3
Münster 1644 Oktober 17/27
4
Pr.: Osnabrück 1644 Oktober 19/29

5
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 2 der Nr. 243

6
Besuch bei d’Avaux: Sieg Königsmarcks über kaiserliche Truppen, Erwähnung der
7
Verbündeten in den Vollmachten, spanische Vollmachten, häufigere Konferenzen der
8
schwedischen mit den französischen Gesandten, Verhandlungsmodus, Vermittlung
9
(Dänemark, Venedig, Polen), Verlegung des Kongresses nach Münster oder Frank-
10
furt /Main bzw. Hamburg, Bremen oder Lübeck.

11
Jag hafver för någre orsaker innehållit medh then ordinarie visiten jag i för-
12
ledne tijssdagz til h. d’Avaux skulle göra och honom först i dag besökt när-
13
varandes baron de Rorté och S:t Romain. Först befrågade han om then
14
rencontre, som emellan generalmajor Königsmark och the keijserske
15
var förgången; hvarom jag berättade, hvadh mig var vitterligit effter then
16
relation mig tillsändes, hvilken jag i dag tilförende hade communicerat h.
17
Rorté, effter the tilförende inthet viste theraf.

18
Sedan frågade han, hvadh tidender ifrån Ossnabrügg vore och om ther
19
något negotierades; hvarom jag sade mig ingen synnerlig veetskap hafva,
20
uthan förmodde medh första kunna göra honom therom relation, efftersom
21
jag vore förvachtandes Eders E. E. bref i morgon medh påsten. Thereffter
22
kom han til berätta, huruledes här inthet synnerligit uthrättades, effter the
23
keijssersche skole gå thermedh om at tränna alliancerna och practisera nå-
24
gon division emellan cronorna. Aldenstund the villia inthet tillåtha, at i
25
fulmachterne och i theres rätte slut införas beggie sijdors allierade stödiandes
26
sig thervidh, at sådant uthi Eders E. E. fulmacht icke heller förmäles och at
27
sådant thessföruthan vore onödigt och mehra til at införa uthi instructionen
28
än som uhti een fullmacht, thet doch lijkväl han, h:r d’Avaux, hölt mycket
29
vara utaf nödhen och önskade, at Eders E. E. theruthi med them vore eens,
30
at the så mycket bettre kunde stå därupå, brukandes dhertil dhe skähl, at the
31
keijss. för thesse orsaker sådant drifva, först at the thermedh villia gifva såsom
32
een anledning och een yppen väg eller port för någon eenskijlt tractat hoos
33
een eller annan, ty endoch the svårlig skulle sig thet inbilla äller troo at kun-
34
na thermedh skillia begges cronorna åth, effter sådant vore then störste per-
35
fidia och i thenne solennitet och åskådande af heele verlden så grof, at ingen
36
förståndig skulle then töras praesumera; doch skulle the lijkväl inthet un-
37
derlathå at tentera medh store offerter och tilbudh så hoos Eders E. E. som
38
them, synnerlig när sakerne så lämpades, at the förmeente sig hafva tillfälle
39
och något kunna uthrätta, effter the thertil äre listige nog och fahran är een

[p. 373] [scan. 405]


1
skalck (som han the formalia brukade) och på thet fulmachterne icke skole
2
vara them theruthi i vägen, så sökia the thet obstacle at afskafva.

3
Til thet andra, hvar the då theruthinnan inthet kunde uthrätta, så hade the
4
lijkväll håppning at skillia them ifrån the andre sine ringare bundzförvandter
5
(noz petis alliéz) såssom een deel af stenderne i Tysklandh, theruppå the
6
härtil och ännu arbeta, hvilket i lijka motto vore af stoor consequence,
7
effter vij allenast förmedelst them äre considerable i rijket ochföruthan them
8
inthet hade här stort til seija, hvarföre vij och billigt, sade han, hafva hållit
9
oss intil them och inthet låthidt oss therifrån söndra.

10
Til thet tridie, hvar the keijserske och thermedh inthet kunde uthrätta, åth-
11
minstonne skulle the lijkväl göra sig håppning, at man uthi tractaten skulle
12
kunna imponera stenderne och såsom commendera them at ingå, thet the
13
elliest inthet gärna giorde. För thesse orsaker förmeente han, at the stå uppå
14
at the allierade uthur fullmachterne skole blifva uthslutne.

15
Jag svarade theropå, at, ehvadh inbillning och håpp vederparten theröfver
16
kunde göra sig, så vore dogh förgäfves, aldenstundh alliancerne thessför-
17
uthan vore kraftige nogh och inthet fördenskuldh til ryggia, fast om the or-
18
den i fulmachterne inthet förmältes, oansedt dågh i begynnelsen, ther som
19
nämpnas hufvudhparterne och emellan hvilke striden ähr och hafver varit,
20
blifva och socii och adhaerentes utriusque partis ihugkompne, och thess-
21
föruthan ähr them keijss. och heele verlden väl kunnigt, uthi hvadh starck
22
alliance beggies cronorne äre begripne, jemväll medh hvadh stadigheet the
23
sig härtil hafva hållit til sine buntzförvandter, at the om sådan förandring
24
näpplig skulle göra sig någre tankar.

25
Härupå svarade han mig, at väl uthi begynnelssen på Eders E. E. fulmacht
26
nämpnas socii utriusque partis, men uthi slutedt inthet, ther som thet mäst
27
behöfdes, sedan at han väl icke förmodde, at the hoos någonthera parten
28
skulle emot alliancerne något förmå, doch vore bettre, at man förtoge och
29
afskore them all occasion och anledning til sådane tanckar. Thetsamma
30
som skulle och så mycket mehra encouragera stenderne och theres ad-
31
haerenter .

32
Sedan talte han något om the Spanskes fullmacht, såssom hon nu af dem
33
var förandradt, och hade thet allenast at carpera, at i stället, som the skulle
34
nämpna sine nampn som fullmächtige voro, hade the allenast satt N. N.;
35
theröfver han mocquerade sigh och sade, at the inthet veeta sielfve, om the
36
ähre fulmechtighe eller inthet och förthenskuldh inthet töras sättia in sine
37
nampn och at man inthet hade til tractera med N. N., giorde sig och något
38
spåsch öfver den Salamanca, som är på vägen, seijandes: Ce n’est qu’un
39
petit secretaire qu’on nous envoye, och den eene så god som den andra.

40
Ifrån detta kom han til at tala om huru nödigt thet vore, at the med Eders
41
E. E. åfftare komme til conference, hvilket han medh the andre beggies resi-
42
denterne vidhlyfftigen uthförde och thet förnämbligen för thesse skäähl, 1. at
43
sakerne therigenom märkeligen skulle befordras och snarare gå för sig, 2. at

[p. 374] [scan. 406]


1
erhålla godh confidence och förtrolig communication legaterne emellan;
2
ty, sade han, hvadh ähr thet, at vij hafva nu varit här 8 månader och h.
3
Oxenst. och jag ännu inthet sedt hvarandra? 3. Till at göra thermedh ett
4
gny och beveka stenderne thess snarare at komma här tilsammans och gifva
5
them ett efftertänckiande, at sådane sammankompster inthet skiedde uthan
6
vichtige orsaker; hvarvidh han tog til exempel, huruledes thet rychtet om
7
sammankompsten i Harcotten i sommars vidt uthspriddes och huru man
8
ifrå een och annan ohrth skreeff therom och var begirig at veeta, til hvadh
9
enda sådant var anstält och huru thet var aflupit. Härvidh han giorde een
10
digression, huruledes man offta medh specie allena mehr uthrättar än eliiest i
11
sielfve värkedt, refererandes härhoos, huru sahl. kong Gustaff een gångh i
12
Preutzen stodh i sit paulun och hade kortvilligt snack för händer och sielf
13
log ther åth, at månge förnämbde karlar stodo uthan före och sig inbillade,
14
at han tracterade grandissimes affaires d’Éstat etc.; 4. at man och giorde ve-
15
derparten thermed een skräckia, at något motte tracteras och slutas, som
16
ginge them under ögonen; hvilket han confirmerade med thet som var
17
hendt strax effter h. Servien var kommen ifrån Ossnabrügk, i thet theras
18
bref medh then fölliande post blefve uptagne, lijkasom the theri skulle
19
finna store saker och the consilia, som vore i Ossnabrügk emellan Eders
20
E. E. och honom, h. Servien, ventilerade.

21
Effter thesse skähl komme the til at debattera de modo och föresloge thertil
22
thesse trij meddel, först at tractaten motte blifva på een ohrt, antingen Eders
23
E. E. låthe sig behaga at komma hijt til Mönster äller och att the motte
24
samptligen alla flyttia sig til Franckfurth, brukandes thertil thesse skähl,
25
1. föruthan thet at alle saker skulle gå tidigare och bettre, så hade Eders
26
E. E. therigenom at evitera then Danske mediationen, som uthan tvifvel
27
skulle sig åter villia instella, så snart som emellan Sverige och Danmarck
28
blefve fredh. 2. Ther Keijssaren skulle föreslå Polniske mediationen, som
29
praesumerligit ähr, at han skal giöra och förthenskuldh inthet har vellat
30
acceptera mediationem Venetam, så vore hermedh och thet beqvemligaste
31
medlet sådant at undvijka. 3. Skulle och Eders E. E. thermedh göra Tyske
32
ständerne stoor tienst, i thet the på een ohrt kunde förrätta, thet the nu medh
33
större omkostnadh moste göra på beggies. 4. Ladhe och S:t Romain thet
34
skääl thertil, at effter Eders E. E. ähre så prächtigt och väl stafferade och her
35
Johan Oxenstierna eenkannerlig hafver then renomméen, at iblandh alle
36
gesandter, som för thenne tidhen i Westphalen äre, ingen är, som håller sig
37
anseenligare och bettre. Förthenskuldh vore skada, at een sådan magnifi-
38
cence och lustre icke skulle synas på een annan ort än i thet slätte Ossna-
39
brügge , ther ingen är, som sådant veet aestimera; hvilkedt skääl h. d’Avaux
40
approberade och sade, huru h. Servien i sin återkompst ifrån Ossnabrüg
41
hade sagdt, at the väl seija i Paris, at vij spendera mycket här, men. at han
42
hade sedt större apparence i Ossnabrügk; hvilkedt han, h. d’Avaux, prisade
43
och sade, at theruthaf skulle man känne un homme bien advisé, som veet

[p. 375] [scan. 407]


1
erleggia sine speser, at thet synes och gifver något anseende, referandes the
2
formalia, som hans fader plägade bruka: Mon amy quand tu dispense cinq
3
souls, il faut que tu fasse en sorte que cela paroisse un teston. 5. Svarades
4
til the objectioner, at man icke kunde seija, thet Eders E. E. skulle mutera
5
locum till at cedera them thermedh eller göra för theras skuldh, effter Eders
6
E. E. reda hafva hafft sin orth för sigh och nu för bonum publicum allena
7
och thess avancement, jämväl och thet Eders E. E. befinna sig inthet väl
8
accomoderade i Ossnabrüg, hafva gott funnit at förandra rummet. 6. At
9
någon competence skulle kunna hindra Eders E. E., förlade the och säijan-
10
des , at man thertil väl kunde finna medel at gå sådane rencontrer förbij.

11
Uppå thesse theres opräknade skäähl svarade jag, at sådant alt kunde vara
12
gott, allenast the villia läggia ett thertil, nembl. at een sådan förbytning
13
motte skee til Hamburg eller Lübeck äller och til Bremen, at Eders E. E.
14
för communication ifrån Sverige motte komma något närmare. Men sådant
15
blef strax uthslagit, och meente the thet skääl inthet stort gälla, om Eders
16
E. E. finge breef uthur Sverige een dag förr eller senare.

17
Doch sade h:r d’Avaux, för sin person kunde han vara tilfridz, antingen
18
han hörde messan i kyrckian eller sit huus, om icke nuncius vore. Sedan
19
obiicierade jag, om the keijss. skulle thermedh vara tilfridz eller om the
20
icke skulle förkasta oss praeliminarslutedt, hvaruthi thesse orther nempnas.
21
Thertil hade the inthet synnerligit at svara, her d’Avaux föll doch på then
22
meeningen, at the väl skulle difficulterat, som han redo någorledes hade
23
förnummit, doch, sade han, komma vij them så vidt, at the tänckia med alf-
24
var til tractera, så skulle the thet och väl lätteligen ingå.

25
Baron de Rorté berättade, at han offta hade discurrerat medh rikzcantzlerens
26
excellentie therom och förnummit, at han altijdh hade varit theremot, dogh
27
förmeente han, at, om hans excell. nu väll eftertäncker alle skähl och mo-
28
tiver , så skulle han nu snarare finna thet gott, at tractaten blefve på een ohrt,
29
än som han då kunde göra, och föreslogh fördenskuldh bem:te Rorté, at
30
h. d’Avaux skulle therom schrifva rikzcantzleren til. Men h:r d’Avaux
31
svarade, at, såframpt legaterne ähre theremot och inthet finna gott, så ähr
32
thet onödigt, effter thet står doch mäst uppå them.

33
Thet andre expedient, om thetta icke skulle gå an, var thet, at Eders E. E.
34
ville med them göra vist afskeedh, at the hvar 10 de eller 15 de dag skulle
35
besökia hvarandre här och i Ossnabrüg per vices och sådant just observeran-
36
des , antingen thet förefölle någon vichtigheet eller inthet, undantagandes
37
när store förhinder inkomme, då thet een dag eller 2 kunde uppskiutas och
38
inthet längre. At vatnet häreffter ökas i Wesern och fördenskuldh blifver
39
besvärligit at komma dheröfver, bleef föreslagit, om Eders E. E. så behaga-
40
de , at the villie hielpas åth at byggia een broo theröfver, som h. d’Avaux
41
meente icke skulle kosta öfver 100 rdr., eller och at Eders E. E. brukade sin
42
vagn alt dijt och fore sedan medh båt öfver och min vagn mötte på thenne
43
sijdan eller och sammaledes, när the reeste härifrån, at Rortées vagn mötte

[p. 376] [scan. 408]


1
them på andra sijdan, eller och sade h. d’Avaux ville han väll sättia sigh på
2
een häst och så allenast medh een lacquay hugga af.

3
Thet tridie och ytterste, om Eders E. E. inthet af the tu förre förslagen be-
4
hagade , var thet, at man då komme tilhopa i Harkotten såssom loco tertio.
5
At jag föreslog Lengerchen, lydde them inthet väl. Elliest var h. d’Avaux
6
medh andre trij förslagen tilfridz, hvilket Eders E. E. ville resolvera til.
7
Doch för all ting recommenderade han mig och Rorté, at vij ville Eders
8
E. E. sadant föredraga, at lijkväl ett thera motte blifva accepterat, thet han
9
medh een stor ijfver och passion syntes åstunda. Sade och, jag veet inthet,
10
hvadh folck skulle tänckia om oss, om vij inthet mehra skole umgås tilhopa
11
äller hvadh som skulle judiceras om vår alliance. Thette var altså thet för-
12
nämbste , som thenne gången förehades …

Dokumente