Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
12. Salvius an die Königin Minden 1643 August 29/September 8 Pr.: Stockholm 1643 September 13/23
12
Eigh. Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 1], 6–7’
Während Anreise Gespräche mit dem bremischen Kanzler Reinking u. General-
leutnant Vitzthum. Armeefinanzen.
Ambassadeuren her Johan Oxenstierna och jagh kumme för fhå dagar
sedan till Minden. Hvadh vij nu hafve haft samfält at berätta, thet går i ett
serdeles af oss bådom underskrifvit breef. Hvadh oss är coniunctim com-
mitterat at förrätta, thet varde vij ock härefter coniunctim görandes och
E. K. M:t i all underdånigheet coniunctim berättandes. Hvadh hvarthera à
part befahlat är, såsom her Johan den Westphalische statens inrättande
och migh penningesakerne i Hamburg sampt postvesende och hvadh
thervidh hänger, sådant varde vij separatim refererandes, oahnsedt jagh
lijkväl icke skal underlåta såväl i det ena som andra at gå her Johan tilhanda,
thet bästa jagh kan.
Vidh mitt reesande hijt sände erchiebispen af Bremen sin cantzler Reinking
till migh på mit landgodz vidh Stade, bådh migh till Vörde till sigh och
recommenderade migh och heela ambassaden sinn och sina stiffters stat
vidh fredztractaten. Thet var äfven en landagh i Vörden och the Danske
sändebuden kumme samma dagh öfver Elben från Gluckstadt och reeste
till bemälte Vörden, min vägh lågh ock icke tijt, uthan på Rotenburg,
Verden och Nijenburg, altså nekade jagh H. F. N. för den tilbudna ähran
lofvande vele så hans som the andre evangeliskes stat vidh fridztractaten
ihugkomma, eftersom E. K. M:t sådant oss samptlige commissarierne
befahlat hadhe.
Af bemälte cantzler, hvilken är E. K. M:t medh en lijthen pension hemliget
förobligerad, förnam jagh fuller, at den general ständernes restitution, som
E. K. M:t hafver befalt oss drifva vidh fridztractaten, är både mediatori
och alla interessenter mächtog behageligh, och varde the oss alla theruthi
under handen secunderandes. Men Pommern meente han lära blifva pomum
Eridos befruchtandes, at Danmark och Polen vorde sigh mehr theremot
opponerandes än nogon i Tyskland. At Danmarck skulle hafva nogon
alliance medh Keijsaren, thet trodde han än icke. Hvadh härefter skee
kunde, ville han icke vara borgen före, alt vara uthstält, till thes man seer,
huru generalfridzconventen ahnlåter sigh. Eij heller meente han kungen
hafva nogot annat sökt genom Pentzes, Ulefelts och Juls ambassader i
Wien än den Pfaltzische sakens befordring, Hamburger stadz accomodation,
grefveskapet Pinnenberg och sonens försäkring at gifta sigh och doch
kunne beholla stifterna Bremen och Verden. Thet gref Pents hade anno
1638 i Wien rört om een diversion moot den Gluckstadische tollens per-
petuation, sådant vara aff kungen genom een egen skrifvelse til Chur-
sachsen förneekat medh förmälande, at gref Pentz hade thet giort sine
mandato. Den som anno 1638 communicerade migh samma acta, sade då,
at bispen af Wien, då han valedicerade gref Pents, räckte honom handen
säijandes, sols dan bey der diversion bleiben? Då hade gref Pents dragat
handen tilbakes. Theraf consiliarii Viennenses hade åhret therefter ridendo
sagt emoot en Hamburger, niemant hat unss so bei der nasen gefuhrt wie
graf Pents. Er wart zum grafen doruber und wir kriegeten eine lange nase.
Bispen hafve fuller icke explicatum consensum, doch lijkväl een conni-
ventz at gifta sigh, doch moot kungens och bispens revers de non prae-
judicando, den hafve the ock både most gifva ertzstifts ständerne, at icke
nogon arfsrätt til stiftet läggias motte. På stiftet Bremen hafver han ingen
annan försäkring af Kaijsaren än sub conditione, ther han moottager och
hielper exequera den Pragiske friden; hvilket effter han än icke hafver
giort, sitter han än i fahra, ther Kaijsarens vapn skulle få framgång. Stift
Verden praetenderar än bispen af Ossnabrugge och förträder än thes ställe
på alla rijks- och creissconventer. Står altså erchiebispens största säkerheet
ännu på E. K. M:ts vapn och generaltractaten. Kaijsaren hafver sigh ock
ännu förbehollet rijkzens praetension på grefveskapet Pinnenberg. Thet
han ock thet churfurstl. collegium thermedh och medh den Gluckstadi-
sche tollen ännu dissimulera, skeer allenast för theres egen oförmögenheet
at vindicera them hoc rerum statu och at the icke vele offendera kungen,
sålenge the vänta, om han ock vidh fridzunderhandlingen kan göra them
nogot til goda moot Sverige. Skeer thet icke, så lärer kungen eller hans
sucessor få tilltaal, när fridh blifver.
Medh Polen meente bemälte Reinking eij heller nogot förbund vara. Bau-
dissin fuller hafva haft nogot förre, men regem Poloniae inthet bund kunne
göra sine comitiali suorum ordinum consensu, theraf inthet hafver
hörts. Thet procedere i Öresund hölt han allenast vara moot thet förmeente
underschleef. Jagh skal elliest vidare medh flijt efterkomma E. K. M:ts
cifrade ordre de 4./14 Augusti.
På mit landgodz besökte migh ock gen. leut. Vitsthumb. Han hade fölgt
churfursten af Brandenburg till Schöninge och Brunswich, viste inthet
ther vara förelupet annat än privata. Nogra gånger hade churfursten i
discurser budet honom handen villiandes vädjas medh honom om 1 000
Ducater, at man innan åhr och dagh hade fridh i Römiska rijket oder er, der
churfurste, wurde mit in den krieg kommen. Jagh frågade Vitsthumb, på
hvilkendera sidan churfursten meente sigh på thet fallet skulle komma i
krijget? Svarade Vitsthumb, mir deucht, er wustes noch selber nicht.
Weiterreise von Buxtehude, Rotenburg u. Verden nach Nienburg unter Konvoi
des Erzbischofs von Bremen; convoyen och tractamenten kostade migh
mehra, än ther jagh hade sielf tracterat migh. Doch moste man för ähra skuld
nogot göra. Armeefinanzen .