Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
119. Salvius an Joh. Oxenstierna Osnabrück 1644 Februar 5/15
119
Osnabrück 1644 Februar 5/15
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Klage über Torstensson u. Königsmarck wegen Ruinierung des Erzstiftes Bremen.
Von Torstensson Pässe für dänische Gesandte verweigert. Haltung gegenüber
Brandenburg, Braunschweig-Lüneburg u. Oldenburg. – PS.: Axel Oxenstierna
über Salvius’ Aufenthalt in Osnabrück.
Auf Nr. 117. Hvadh Spiring berätter om Franzosernes reesa, går härhoos.
Jagh förmälte fuller sidst argumenta pro och contra om h. Rosenhans
reesa, men stälte doch uthslaget till E. Exc. och hans eget gottfinnande.
Thet gör jagh och nu.
Feltmarschalken hafver jagh denna gången inthet at tilskrifva publice.
Privatim hafver jagh fuller tilförende bedet honom om een salvagardia på
mitt godz vidh Elben. Jagh hade förmeent, efter jagh hafver giort honom
till hans reputation och chronans bästa så stora tienster, han skulle migh
thet icke förvägra, serdeles efter han skäncker så monge andra godz och
salvaguarderar så mongen annan, som icke en hundradeel så väl som jagh
orosadt hafver förtiänt thet. Men den hafver jagh icke mått få, uthan
Königsmarck hafver lagt sina ryttare mitt in i godzet och thet heelt ruinerat.
Thet hafver härtill varit fundamentum af min credijt i Hamburg. Nu thet
sin koos är och mina medel i Sverige medh, så få the see, hvem härefter
underholler crediten. Jagh hafver lijkväl icke förskylt thet! Och ther thet
skedde bono publico, jagh ville icke tala ett ordh therom, men onytteligen
publice och onödigt privatum. Hade man fölgt mitt rådh och taget een
ahnsehnlig summa peningar ther af stiftet, så hade Kon. M:tz parola
blifvit vidh des respect, armeen fått ståtelige recreuter, qvarteer och hästar
hade the dessföruthan öffverflödigt fått annorstädes. Nu göra the inthet
annat än ruinera landen, taga fuller nogra hästar och privatryttare röfva,
hvadh the kunne få, men perixiguo fructu publico. Bispen, fast han är
Jutens son, så råder han doch inthet mehr i stiftet än köra uth hunderna och
går sielff efter. Capitulum och ordines hafva machten. Stade är en frij stadh
såsom Bremen eller Hamburg. The taga hvarken Jutens eller bispens
guarnison inn, uthan sin egen och stiftets. Doch detta alt therhänn. Efter
Königsmarck hafver nu heelt ruinerat migh, så önsker jagh, at han hade
både stijl och stump uthi sigh och helvetes eld offvanpå.
Langerman hafver inthet talt om nogon vidare mediation. The andra legati
liggia i Delmenhorst, toras icke för Königsmarck gå vidare. Rijkzcantzleren
Hög är i Hamburg; feltmarschalken hafver förvägrat honom pass till
Danmarck remitterandes honom Kon. M:t i Sverige sielff. Rorté hafver
velat persuadera migh, at jagh skulle bedia them blifva qvarr, men thet
hafver jagh icke göra kunnat.
Thet E. Exc. rådher, at vij skole nu allestädes justificera detta krijget och
contestera Kon. M:tz oförryckta intention til en redelig fridh, är mächtog
väl rådt. Jagh gör thet allestädes, så vida jagh än kan, til thes manifestet
kommer frå Kon. M:t sielff. Hvadh jagh sidst skreef till legatos Gallicos,
theraf sänder jagh härhoos een copia. Hvadh E. Exc. synes theri skola
corrigeras, uthlåtas, tilsättias, beder jagh om thes goda advis, på thet man
kan ock annorstädes sådant eller desslijka uthskrifva.
At holla Brandenburgicum, Brunsvicenses och Oldenburgicum, ja om
möijeligit vore, fleere i godh humor, är vijssligen betänkt. Vårt krig i
Tyskland hafver härtil mäst bestått på affection. Förlora vij den, så nalkas
thet till en värre uthgångh. Dock är ock theruthi stoor distinction at
bruka…
PS.: Af E. Exc. her faders interciperade breef seer jagh, att mijn reesa til
Ossnabrugge icke aldeles improberes, tyckes doch bättre hafva varit, at
jagh nu hade blifvit hädan, alt för Frankrijke skuld. Jagh hafver nogra
reesor sagt baron de Rorté migh vele reesa hädan igen. Men thet är han,
som mäst råder migh blifva qvarr.