Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
297. Königin Christina an Salvius Stockholm 1648 Juni 24/Juli 4
Stockholm 1648 Juni 24/Juli 4
Kopie: RR (sv) fol. 1147’–1148’.
Von Wrangel auf die Sommersubsidien gezogener Wechsel über 80 000 Rtl., die für Pfalzgraf
Carl Gustav bestimmt waren. Bitte an Salvius um Vorschuß. Verbot an Wrangel, weitere Wech-
sel zu ziehen.
Vij hafve sedt af Edert särskildte breef, daterat Osnabrügg den 5. huius , her
Johan Salvi, att feldtmarskalken herr Wrangel hafver draget på Eder växlar
om ottatijo tusende Riksdaler, och effter I icke vijste them annorlunda at be-
tahla ähn af fallande Franske subsidiernes sommarterminer och af oss Eder
var injugerat, att holle heele den posten orördt, tilldess Hans Kärligheet, her-
tig Carl pfaltzgrefven, uthkomne, ty hade I skutet saken på 5 veckors tijdh
opp, förventandes däröfver vår förklaringh.
Nu måste vij bekänne, att vij gerne hade önskat, thet feltmarskalken medh
desse belastningar hade hafft fördragh, efftersom han nu ståår i märkelige
progresser och advantagier emoot fienden och i sådane actioner sällan pläga
graveras egne medell. Men effter det är een skedd saak, hafver det ingen
vändningh. Allenast äre vij icke litet bekymbrade, hvaruthaf dee 80 000 Riks-
daler skole betahlas. Att pfaltzgrefvens Kärligheet ju måste hafve een godh
och anseenligh post penningar medh sigh till armeen, är een saak, som icke
annars kan vara. Och vill för ingen deel skicka sigh, att Hans Kärligheet så-
som een tillförordnat vår generalissimus öfver armeerne och krigzstaten i
Tysklandh kommer i armeen och henne antager medh blotta hender och utan
till att hjelpa soldatescan. På andre sijdan är åter thet till considerera, att dhet
ingalunda vill skicka sigh, att man låter feldtmarskalkens vexlar medh protest
gåå tillbaka igen, ty det skulle förorsaka een stoor skada för oss och hans
credit så blifva försvagat, att han sedan icke skulle kunna blifva af nogon thet
ringaste mächtigh. Så att sjelfve necessiteten försätter oss till ett consilium,
det vij elljest intet gerna toge och der vij vete falla Eder aldeles besvärliget,
ther I sittie uthi förskott af halfannan tunna guldh Rijckzdaler och vij för-
denskuldh billigt borde öfversij medh Eder häruthinnan och icke anmoda
Eder om någon vijdare förstreckningh. Men alldenstundh nöden är så stoor
och vij ingen annan uthvegh vete än gåå till Eder, ty länder härmedh till Eder
denne vår flitige och nådige begiäran, att I vele bevijsa den stoore tjänsten och
söka medel till desse vexlars betallningh, föruthan att röra sommarsubsi-
dierne . Veele I taga dem igien uthur vår sjötull här i rijket, sågo vij thet gerne
och skulle Eder thet fram för andre vara effterlåtet. Eller och, ther Eder skulle
vara omöijeliget, att betahla vexlarne, ställe vij till Eder dijudication och ne-
gotiation , om icke een ting vore, att köpmännen, som hade vexlarne, vore till
förmå, att the låta sigh på någon tijdh contentera medh interessen. Vij försij
oss till Eder gunsteligen och säckerligen, att I icke undfalla oss denne gången,
men acceptere vexlarne, att the icke blifva protesteradhe. Vij hafve och skrif-
vit feldtmarskalken till, att han hereffter inge vexlar på Eder skall gå låthe.