Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
127. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Januar 24/Februar 3

21

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


22
Osnabrück 1648 Januar 24/Februar 3

23
Ausf.: DG 12 fol. 102–108.

24
Eingang des königlichen Reskripts vom 31. Dezember 1647. Konferenz mit den Kaiserlichen, die
25
auf die Resolution der katholischen Stände wegen der Amnestie und Gravamina warten. Ge-
26
plante Reise nach Münster zum Besuch beim Herzog von Longueville wegen der Einwände der
27
evangelischen Stände aufgeschoben. Furcht einiger Reichsstände, von den „höheren Ständen“ ver-
28
lassen zu werden. Besuch bei Longueville, der nach Osnabrück gekommen war. Dessen Klagen
29
über die nach dem Frieden zwischen Spanien und den Generalstaaten unerträglich gewordenen
30
Spanier und sein Entschluß, zur Wahrung seiner Reputation vorübergehend Münster zu verlas-
31
sen . Longuevilles Anliegen wegen der schwedischen Kontributionen in den Fürstentümern Rati-
32
bor und Oppeln, über die Polen entrüstet ist, der hessen–kasselschen Satisfaktion, Kurtrier,

[p. 219] [scan. 275]


1
Lothringen, des schwedischen Beistandes gegen Spanien im Falle eines deutschen Friedens und der
2
evangelischen Geistlichen in Wiedenbrück.

3
Näst förgången fredagh undfick jagh, Johan Oxenstierna, med underdånig
4
vyrdning Eders Kongliga Maijestätz allernådigste bref af den 31. Decembris,
5
hvilket effter vahnan borde hafva kommit om måndagen strax tillförende.
6
Deraf hafver jag giärna förnummit, at Eders Kongliga Maijestätt i nåder hafve
7
bekommit mit underdånige bref med referendarien Wolfrath och att Eders
8
Kongliga Maijestätt öfver des innehold sig i de dagar dereffter allernådigst
9
förklara och honom, Wolfrath, dermed tillbakars affärda låta ville. Hvilket vij
10
altså i underdånigheet afbijda.

11
Uthi vår sidste afskickade relation monde vij ibland annat berätta, det vij den
12
16. huius hafva hafft een conference med de käijserlige gesandterne. Med
13
hvad effect den ähr afluppin, täckes Eders Kongliga Maijestätt af protocollet
14
sub littera A sigh föredraga låta. Den 19. dito vore vij åter tillsamman, men
15
kunde då föga uthrätta, emedan de föreboro sigh intet något uthi det een eller
16
andre definitive kunne giöra, förähn de hade fått een fullkomblig apertur om
17
catholicorum finale resolution uthi amnestien och gravaminibus, hvilka stän-
18
derne för alle andre ville hafva richtige .

19
Hvarföre och emedan de väntade dereffter, finne vij oss emillan gott, at en-
20
dera och i synnerhet jagh, Johan Oxenstierna, skulle giöra ett ryckiande på 2
21
eller 3 dagar till Mönster, efftersom caesareani icke heller låte det sig miss-
22
haga , och jagh till den ända den samma gången valedicerade dem, som bijla-
23
gan under littera B med mehra vijsar. Orsaken, som oss elljest moverade till
24
samma reesa var, at hertigen af Longeville, effter han intet kom, som residen-
25
ten La Cour lichväl lät oss vetta, syntes hafva allenast gjordt een mine och
26
låtit gåå talet, det han ämbnade sigh hijt, villjandes dermed gifva oss vid
27
handen, att såsom de Frantzöske tvenne gånger hvar effter annan hade varit
28
här, och oss fördenskull till föllje af den ordning härtill deruthinnan hafver
29
hollits, borde giöra dem den ähran igen, vij då begge eller eendera måtte
30
komma dijt öfver

41
Longueville kam am 21./31. Januar 1648 in Osnabrück an ( Meiern IV S. 915) und reiste am
42
folgenden Tag zurück.
. De Hessiske gesandterne hade och länge bemödt sigh, att
31
poussera oss dertill för deres furstinnes interesse skuldh. Vij märckte och, att
32
monsieur La Cour icke heller såg det ogierna, emedan de Frantzöske plenipo-
33
tentiarii åstundade at tala med oss, uthan tvifvel förähn fredzhandelen emil-
34
lan Spagnien och Hollenderne finge sitt sluut

43
Der spanisch-niederländische Frieden war am Tage vorher in Münster öffentlich unterzeichnet
44
und gesiegelt worden, nämlich am 20./30. Januar 1648 ( ebd. ).
. Detta, såväl som hvad hoos de
35
käijserlige var passerat, optächtes Altenburgerne, at de måtte gifva dem andre
36
af ständerne part deraf.

37
Idet jagh altså ville gifva mig på vägen, läte samptlige evangelici begiära een
38
stund för deres deputation, den de hade till oss destinerat uthi itt högvichtigt
39
ährende. Vij admitterade deputatos den 20., då de oss communi nomine före-

[p. 220] [scan. 276]


1
brachte , at såsom dem dagen tillförende var eröpnet det sidste conferencen
2
med de käijserlige var emot förmodan ofruchtbar afluppin, emedan caesare-
3
ani drogo betänckiande, at definitive uthlåta sigh i det ena eller andra saken,
4
förähn de viste catholicorum yttersta villja och mening derom, med hvilken
5
desse nepligen ähn i någre dagar kunne blifva färdige . Fördenskuld hade
6
man resolverat, at jagh, Johan Oxenstierna, desemillan skulle giöra een ritt till
7
Mönster, efftersom det afskedet var tagit med caesareanis, at der något imed-
8
lertijd skulle kunna giöres. Jagh, Salvius, som blefve här qvar, då kunde äfven
9
såväl förättat, så at derigenom intet något uthi handelen kunde försumas.
10
Detta hade icke obilligt gått dem tillsinnes, seendes för ögonen, hvad store
11
inconvenientier och olägenheter deruthaf torde ändstå. De påminte oss, med
12
hvad besvär och mödo man hafver bracht catholicos ifrån Mönster hijt, och
13
huru trögt det hafver gått, förähn man hafver fått amnestien och gravamina
14
till handels. Ehuruväl de catholiske vore något långsamme, at sättia deres
15
tanckar op deröfver, hade evangelici lichväl den förtröstning, at de endera
16
dagen vorde kommandes dermed fram. Skulle man då äfven reesa herifrå,
17
vorde det vinnandes itt sådant anseende, som söcktes dermed at stöta omkull,
18
hvadsom stodo på een god foot och vickla tractaten uthi een oändelig oreede.
19
De hade icke lijtet apprehenderat, at secretarius legationis vore så hastigt ski-
20
ckat herifrån, der nu och eendera af oss således vill så gott som afsöndra och
21
skillja oss vidh värket, hvilket stod i högsta gärden, blefve de så mycket
22
mehra stärckte i deres opinion. Kunde och intet annors ähn holla för een
23
stoor despect och neesa, der man på det sättet ville vid een slijk beskaffenhet
24
deserera och förlåta dem. Vij måtte considerera, at catholici, hvar icke alle,
25
doch ofehlbart een part, som captera alle occasion, at trainera och holla vär-
26
ket oppe, vorde detta mesnagerandes effter sin önskan och under praetext, att
27
i Mönster något torde passera, som och fordrade deres närvaru, löpa herifrå
28
thijt effter. Dermed handelen, uhr hvilken man genom Gudz bijstånd nu hop-
29
pades at komma med gott contento, ohinderlig råka skulle i störste confusion
30
och deres hopp, att få frid, blifva förgäfves och gå till vatn, hafvandes i stället
31
igen intet annat at vänta ähn continuationen på så otalig christenblodz jäm-
32
merlige uthgjutelsse och det uthmärgade Tysklandz fullige ruin och under-
33
gång . Kunde fuller märkia, at vij ville gierna communicera med legatione
34
Gallica, hvad här nu een tijd bortåth var passerat. Emedan det lichväl intet
35
var ähnnu något hufudsakligit eller kunde blifva, förähn catholicorum resolu-
36
tion komme i ljuset, kunde det ju väl skee igenom Frantzöske residenten La
37
Cour, som vore in loco, och sågo de ingen så praegnant sak, som skulle för
38
denne tijden förorsaka oss, at bemoda oss sjelfve med reesa dijt. Der den och
39
vore ansed till at divertera Staterne ifrån slutet med Spagnien eller och öfver-
40
tala dem, at ähn någre vekor holla det oppe, så höllo de före, det vore skade-
41
ligere för denne tractaten, ähn om det ginge för sigh. Ty de som vore Spag-
42
niens creaturer, skulle på det högsta vinläggia sigh, at och sålenge holla oss

[p. 221] [scan. 277]


1
här oppe. Emedlertijd ginge campagnien, den vederparten tycktes hafva ögo-
2
nen på, före sigh, som till befahra vore måtte bringa någon för det evangeliske
3
partiet olyckelig ändring uthi väsendet. Uthi eendera vår frånvaru kunde intet
4
något conclusive giöres, uthan plägat communication oss emillan. Dermed
5
ginge een dag eller två fåfengt sin koos, der de doch för denne tijden vore
6
högre at aestimera och achta ähn itt heelt åhr. Vore någon, som postponeran-
7
des all den respect, de billigt borde bära på bonum publicum, mente deres
8
particularinteresse märkeligen kunna igenom denne reesan blifva främjat. De-
9
samme skulle sich mächta uthi den inbilningen bedragne finna, der de catho-
10
liske släpte altsammans här handlöst och fölgde effter sin koos. Bode, vij ville
11
desse deres anförde skiäl väl considerera, intet illa optaga, at de nödgades oss
12
sådant repraesentera och till at deferera dem reesan inställa och i staden igen
13
anholla hoos de käijserlige, at de intet tillstädia, det catholici längre måtte
14
cunctera, uthan för deres personer låta sig värketz befordran vara angelägit
15
och till een god ändskap fullföllja handelen med oss öfver de saker, som angå
16
Rijket. De contesterade me dyre ord, at de, som de så offta tillförende hade
17
betygat på sin sijda, icke allenast ville secundera oss deruthi, uthan och effter
18
yttersta kraffter sig vinläggia, at det öfrige kunne sedan blifva förmodelig till
19
interessenternes nöije afhandlat. Om hvilket de ville ähn den samma dagen,
20
efftersom de vore kallade till caesareanos, giöra behörlig påminnelsse och
21
med flijt det dem recommendera.

22
Vij gofve dem till svar, det vij väl hade intagit, hvad de i samptlige evange-
23
liske chur-, fursters och ständers gesandtskapers nampn hade förebracht. Be-
24
funno det principaliter derpå så, at de med deres anförde beveklige skiäll,
25
hvilke vij korteligen recapitulerade, ville så inständigt afmana oss ifrån reesan
26
åth Munster; såssom och at de vore den opinionen, det Biörnklou var af oss
27
herifrå sändt till Eders Kongliga Maijestätt, at hämpta nye ordres och instruc-
28
tioner , kanskee till at dermed afbryta eller i een annan form angjuta tractaten.
29
Vij höllo öfverflödigt at seija orsaken, hvarföre man intet hafver kunnat
30
komma till något med de käijserlige, effter evangelici reda hade fått effterrät-
31
telsse derom, doch med ett ord tillgiörande, var den catholiskes långsambhet
32
dertill vållande. Man hade derföre, effter det uthan praejuditz af hufudsaken
33
kunne skee, tänckt, at eendera på någre få dagar måtte ryckia till Mönster, till
34
at hälsa på Frantzoserne och complimentera hertigen af Longueville, som var
35
resefärdig åth Franckrijke, men ingalunda af det tillfellet något stort at trac-
36
tera , doch på landtgrefvinnans af Hessen-Cassel Furstliga Nådes gesandters
37
begiäran, at giöra med högbemälte hertig itt ändteligit afftal i Hennes Furst-
38
liga Nådes sak, förähn vij skildes åth; och det så mycket meehra, effter herti-
39
gen gerna sågo vij kunne komma åth, at tala vidh, väntandes uthan tvifvell,
40
att vij hoos hvilken raden vore at giörat, måtte komma dijt. Ingen annan in-
41
tention hade vij med den föresatte reesan, men effter dem tyckes, at den
42
mehra skulle skada ähn gangna och caussera store olägenheter, man och intet
43
finner den vara så högnödig, att man icke skulle kunna, till att undanböija
44
alle olijka impressioner, som hoos dem vore derom inslijkne, den inställa; så

[p. 222] [scan. 278]


1
ville man suspendera den ähnnu på några dagar, tilldes man får höra, huru
2
catholici sigh förklara och de käijserlige sigh vijdere ville anlåta. Och detta
3
för deputatorum begiäran och trägne anhollande, på det vij icke måtte incur-
4
rera i någon suspicion hoos den och oss med foog icke måtte imputeras, som
5
sökte man studio at oppeholla värket. Vij hade intet underlåtit, at poussera
6
caesareanos, till att, i fall resan hade gått för sigh, desemillan drijfva på de
7
catholiske, at de skyndade sigh uhr värket. Trodde intet, at herr Volmar eller
8
catholici skulle af det tillfellet så lätt komma på, att draga härifrå, emedan
9
han, Volmar, hade contesterat, det han ville subsistera här och continuera
10
handelen med mig, Salvio, såframpt de catholiske interim blifva ferdige. Vij
11
hade och på det slaget gjordt afftal oss emillan, så at det intet skulle hafva
12
hindrat och varit i vägen. Icke heller kunde ett par eller flere dagars frånvaru
13
komma så myckit ondt åstad, det vore större tijd förbijgången, i hvilken
14
mehra ähr vordet försumat. Vij vele icke deste mindre nu blifva här qvar och
15
inge momenta låta uhr acht, som kunde tjäna till fredens befordran. Gud ville
16
gifva sin välsignelsse dertill, så at man icke förgäfves arbetade. At secreteraren
17
Biörnklou bortrest, måtte de icke så oäfven optagat. Han var intet skickat,
18
som de sig inbillade, af oss, uthan af Eders Kongliga Mäijestätt på een lijten
19
tijd hemfordrat, uthan tvifvel till att undfå mundtelig ordre om sitt förehol-
20
lande uthi Mönster, dijt han var destinerat till resident, ifall tractaten lengre
21
skulle här vara och blifva gående. Evangelici ville man giöra sitt till saken och
22
så laga, att alt kunde gå pari passu i tractaten, så skulle de see och erfahra, att
23
intet skulle häffta något på Biörnklous frånvaru, uthan att vij medh Gudz
24
hjelp, så frampt vederparten vore alfvare, hade hug och villja, att sättia Tysk-
25
land uthi roligit stånd och vilkor.

26
Deputati tackade för den berömlige resolution, med hvilken de tesmoigne-
27
rade sigh vara heelt contenti, och dermed foro de sin koos igen. Derpå sände
28
vij Gustaf Hansson till de käijserlige och gofvo dem tillkiänna, att vij hade på
29
evangelicorum anhollande instelt resan åt Mönster, och achtade afbijda, hvad
30
de catholiske hade under händer, begiärandes de ville ähn ytterligere förmå
31
dem, at skynda sigh dermed. Hvilket dem tyckte gott vara och lofvade alle
32
giörlige officia.

33
Samma dagen mot afftonen komme Altenburgici igen, berättandes at deputa-
34
tio hade varit hoos caesareanos, men effter der intet var förefallit, föruthan
35
den aperturen de hade gjordt hvarandre om det, som emillan oss och de käij-
36
serlige och sedan desse igen, hvad emillan oss och ständerne var föreluppit,
37
hvilket de i kortheet oprepeterade, så hade status evangelici intet nödigt ach-
38
tat , at bemöda oss med deputationen, uthan velat oss derom igenom dem
39
förständige, med böön, at vij ville hafva oss värketz befordran, så häreffter
40
som härtill, i bästa måtton recommenderat.

41
Något dereffter låta Rijkzstäderne genom een deputation oss föredraga, det
42
de hade fått een röök af ett bref här uhr Ossnabrüg skrifvit, hvilkets copia
43
lägges här hoos under littera C, at de högre ständerne, som de dem kallade,
44
torde, när det komme till ilhälningen, sedan de hafva fått sine saker richtige,

[p. 223] [scan. 279]


1
förlåta dem och intet stort bekymbra sigh om deres interesse. Ehuruväl de nu
2
lichväl ingen sådan diffidentz bore till deres constatus, så hade de doch tyckt
3
vara af nöden, at communicera oss detta med böön och tillförsicht, at vij på
4
all hendelsse ville hafva oss deres angelegenheter recommenderade, på det de
5
icke således måtte så oförskylt blifva abandonerade och uthslutne. Vij tillsade
6
dem vår assistence deri, såvijdt möijeligen vore, dermed de och låte sig nöija.
7
Strax de vore borte, finge vij ifrå La Cour effterrättelsse, at hertig af Longue-
8
ville emot hans och vår förmodan achtade sig hijt den fölljande dagen, som
9
var den 20. huius, hvilket och skedde. När vij då besöchte högbemälte hertig,
10
sade han sig enkannerlig vara kommen, till att valedicera oss, föregifvandes
11
det han, effter Hollenderne hade den 19. dito sluttit och gjordt frid med
12
Spagnien

37
Dickmann S. 443 gibt ebenfalls den 20./30. Januar 1648 als Tag der Unterzeichnung an. Im
38
vorliegenden Brief wird der 19./29. Januar genannt. Meiern nennt richtig den 20./30. Januar
39
(vgl. Anm. 3).
, hvarföre de på både sijdor hafva med comaedier, baletter, fyrvärck
13
och annat slijkt tesmoignerat een stor glädje, och hafft hvarandre til giäst, och
14
Spagnierne nu derigenom vore blefvne intractabiles, intet kunde uthan chro-
15
nans Franckrijkes och sin eigen disreputation stå der qvar och ansee de inso-
16
lentier , som han väl viste Spagnierne nu i det öfrige intet vorde tillbakar lå-
17
tandes . Fördenskull hade han resolverat, emedan han ähntå hade permission
18
dertill ifrå hoffvet, at näst i sine particulier affaires giöra på een tijd een reesa
19
hemåth, men lembnar lichväl een deel af sitt folck och saker der qvar i Mön-
20
ster , på det, der hans praesentz skulle ähnnu erfordras och hopp blefve till
21
friden, han med så myckit mindre omak kunde komma tillbakars igen.

22
Han recommenderade oss der hoos desse fölljande saker: 1. att, effter han
23
hade förnummit af den Frantzöske ambassadeuren vid Pollniske hofvet, mon-
24
sieur Bregy

40
Nicolas de Flécelles, Comte de Brégy (1615–1689); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 135 Anm. 5. ]
, det generalieutenanten herr Wittenberg hade satt förstendö-
25
merne Ratibor och Oppelen under contribution, hvilket högt i Pohlen
26
appraehenderades, så att bemälte ambassadeur fördenskull hade most reesa
27
till herr Wittenberg, at afråda sådandt, och han befarat, att såframpt herr Wit-
28
tenberg intet ville låta disponera sigh, dette måtte caussera missförstånd och
29
olägenhet emillan begge chronorne

42
TE VI S. 343.
, vij då att förekommit ville skrifva till
30
honom och förmanat, i så måtto intet förgripa sigh emot högbemälte chro-
31
nan ; 2. at vij nomine evangelicorum statuum ville intet något vist uthlåta oss
32
uthi amnestien och gravaminibus emot de käijserlige, förähn landtgrefvinnan
33
af Hessen-Cassel Fürstliga Nådes sak blefve aldeles richtig; 3. det för Franck-
34
rijkes och hans eigen intercession vij såvijda tächtes deferera Churtrier, och
35
icke mindre uthi vårt, ähn plenipotentiarii Gallici uthi deres instrumento pa-
36
cis hade gjordt, favorisera hans interesse och deruthi expressis verbis urgera

[p. 224] [scan. 280]


1
först Hermersteins restitution

40
Hammerstein am Rhein; vgl. Formalia betr. Restitution an Kurtrier im französischen Instru-
41
mentum Pacis vom 5. September 1648 ( Meiern VI S. 376 ).
, sedan att Käijsaren måtte obligera sig, till at
2
gifva Trier, såväl som dem andra churfursterne var skedt, een revers, det han
3
och hade voterat och consenterat till Käijsarens election; och der hoos igen
4
lefverera Trier de mobilier och penninger, sträckiandes sigh ihoop till 400000
5
Riksdalers värde, som han hafver deponerat uthi clostret St. Maximin och
6
honom, när han ähr i arrest tagen vorden, ähre blefne confiscerade och afhän-
7
digade ; 4. bad han, vij ville låta oss vara befahlat, at stå Franckrijke bij uthi
8
den Lottringiske saken; 5. ville han vetta af oss vår mening och intention i det
9
närmeste, hvad Franckrijke kunde hafva till att försee sig om assistence till
10
Eders Kongliga Majestätt och chronan, ifall det effter slutin fred här i Tysk-
11
land nödgades stå längre i vapnen emot Spagnien; så att han kunde något vist
12
och med bestånd berätta derom, när han komme hem til hofvet. Och 6. hölt
13
han oss före, det 2 präster af vår religion vore kombne till Wiedenbrügge

42
Die Kaiserlichen in Osnabrück verlangten in ihrem am 16./26. Januar 1648 den Schweden
43
übergebenen Projekt die Aufhebung des von diesen in Wiedenbrück eingeführten Religionsexer-
44
citium ( Meiern IV S. 930 ).
,
14
föregifvandes sig hafva befalning, att subsistera der till de evangeliske bor-
15
gerskapetz , som der vore, tjänst, med begiäran, vij ville hoos dem, som veder-
16
borde , derhän förmedlat, att effter Eders Kungliga Majestättz guarnison intet
17
mehra vore i den orthen, han då måtte få blifva i de terminis, som det hade
18
varit härtils och så lenge Frantz Wilhelms soldatesca hade legat derinne.

19
Han contesterade i det öfrige med månge ord, det han vid sin öfverkompst
20
till Franckrijke ville contribuera alt det han viste kunde tjäna till conservation
21
och förmerande af alliancen, sampt all annor sincere förtroende emillan Eders
22
Kongliga Maijestätt och sin konung.

23
Vij svarade honom med behörlige complimenter och lyckönskning till den
24
föresatte resan och lofvade 1., att villja skrifva till herr Wittenberg och erkün-
25
dige oss om bemälte 2 Schlesiske förstendömer, då nu hade vij ingen kund-
26
skap derom, men höllo före, han vorde dem intet annat anmodande ähn
27
hvadsom den käijserlige krigzestat af dem vederfores. Desföruthan ville vij
28
intet hoppas, at han något der skulle committera, som skedde chronan Poh-
29
len förnärma, med hvilken vij vore försäkrade Eders Kongliga Maijestätt all
30
naborlig vänskap och gott förstånd städes att erholla sig låter vara angeläget.
31
Uthi det 2. och landtgrefvinnans af Hessen–Cassell Furstliga Nådes interesse
32
ville vij conformera oss med Frantzöske intention och giöra, hvad möijeligit
33
vore. I lijka måtto och 3. fuller i det, som Churtrier angår, men effter det intet
34
för detta hade varit uthi vårt fredzproject här infördt, torde de käijserlige
35
hafva något deremot och nu intet villja tillstädia des insertion. Doch ville vij
36
försökiat, om det kunde gå, intet förmodandes, att caesareani skulle det store
37
difficultera, effter det ähr skedt uthi deres, de Frantzöskes. 4. Hvad Lottrin-
38
gen anginge, hade vij intet annat förnummit, ähn at den controversien skulle
39
vara remitterat här ifrå tractaten till vijdere handel och composition uthi

[p. 225] [scan. 281]


1
Franckrijke. Vij ville lichväl, der det behöfves, såvida oss anstodo, deferera
2
hans begiäran deruthi. 5. Viste han af alliancen sjelf at påminna sig, huruvijda
3
Eders Kongliga Maijestätt var obligerat vi faederis till assistentzen emot Spag-
4
nien . Vij hade i synnerhet ingen efterrättelsse, hvad Eders Kungliga Majestätt
5
in omnem eventum kunde giöra, uthan måste här om Eders Kongliga Maije-
6
stätt i underdånighet referera och vänta des förklaring. Vij tviflade elljest in-
7
tet , at herr Rosenhanen, som till Franckrijke var destinerat, hade fått een så-
8
dan instruction och befallning, som lände till all god vänskapz conservation
9
och alliancens förmehrande. Af det 6. och de evangeliske prästerne i Wieden-
10
brüg hade vij intet något hördt förähn nu. Elljest mötte vij honom med lijka
11
försäkring på Eders Kungliga Majestätz sijda om alliancens oryggelige obser-
12
vation och oprätthollande.

13
Derpå han då den 21. dato gaf sig åth Mönster tillbakars. Vij finge sedan
14
åther derigenom så myckit mehra orsak, at honorera hertigen med een revi-
15
site och reesa dijt igen, efftersom vij och ämbnade oss åstad. Men effter status
16
evangelici lade sigh med sådana skiäl, som tillförende ähre anförde, på nytt
17
deremot, så ähr det tillbakars blifvit, doch står man ähnnu an, at, der vij för-
18
nimme hertigen töfver der ähn någre dagar, som lijkt ähr, qvar, giöra it lijtet
19
ryckiande dijt öfver, emedan det intet väl vill skicka sigh, att man skall sättia
20
tantum officii genus uhr acht.

21
Om feltmarschalken herr Wrangel och arméen hafve vij inge andre tidender
22
ähn de, som bijlagan under littera D inneholla. Sluther fördenskull denne
23
gången hermedh.


24
Beilagen in DG 12:


25
A: 109–121’ Protokoll über den Besuch der kaiserlichen bei den schwedischen Gesandten. 1648
26
Januar 16/26

27
B: 122–127’ Protokoll über den Besuch der schwedischen bei den kaiserlichen Gesandten. 1648
28
Januar 19/29

29
C: 128 Bericht aus Osnabrück. 1647 Dezember 27/1648 Januar 6

30
129 Auszug aus einem Brief des hessen-kasselschen Sekretärs Zobel. Münster 1648 Januar
31
[18]/28

32
D: 130–136 Avisen

Dokumente