Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
310. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Juli 10/20

6
–/ 310 /–

7

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


8
Osnabrück 1648 Juli 10/20

9
Ausf.: DG 13 fol. 106–113’; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Juli 27/August 6.

10
Vergebliche Bemühungen um die Restitution der aus Böhmen und den österreichischen Erblanden
11
Vertriebenen. Verbesserungen am Entwurf des Friedensvertrages in folgenden Punkten: Schweiz,
12
Reformierte, ständische Rechte, Stände, Kommerzien, Oldenburger Weserzölle, schwedische Mi-
13
litärsatisfaktionen , Stadt Minden, Mecklenburg, Ansprüche Herzog Friedrichs von Holstein auf
14
das Stift Bremen, Stadt Oldenburg, Administrator von Magdeburg, Hessen-Kassel. Hanauischer
15
Erbvertrag, Exekutions- und Assekurationsartikel. Territorium der Stadt Bremen. Französische
16
Besorgnis um Benachteiligung bei den Osnabrücker Verhandlungen. Nachrichten.

17
Huru högt och vidt vij här hafver kunnat gå uthi de fördrefnes uhr Behmen
18
och Käijsarens Erfländer restitution i deres godz, comprehenderat under pa-
19
ragrapho Tandem omnes etc., hafver Eders Kungliga Majestet förmodelige i
20
nåder förnummit af våre förre inskickade underdånigste rapporter. Vij hafve
21
fuller gjordt vår möijeligste flijt, att erholla een god resolution för samptlige
22
och enkannerlig dem, som Eders Kungliga Majestet och chronan hafver
23
tjente, men de käijserlige opiniastretet och ständernes importunitet hafver
24
gjort oss det heelt besvärligit och förgäfves. Det olijdeligste hafver varit, at de
25
ähndå derofvanopå hafva velat nödga oss, att tillijka med sig condemnera of-
26
vanbemälte exulanter, öfver hvilket ehuruväl vij hafva most föra med dem
27
temmelig hård dispute, det lichväl igenom ständernes trägenhet såvijda ähr
28
kommit, att vij amore pacis hafver condescenderat omsijder till een sådan af
29
dem föreslagen moderation, som här hoos finnes under littera A, men med de
30
uttryckelige condition sine qua non, att ständerne effter deres förre promesse
31
på det bevekligste skulle genom bref belanga Käijsaren och så laga, at denne
32
puncten måtte innan tillstundande fridzslut ad nostram instantiam blifva nå-
33
got erdrägeligere inrättat.

34
Hoc remoto obstaculo hafva de käijserlige med ständerne den 7., 8. och 9.
35
huius åter varit ihop med oss , ömssom uthi vårt och de käijserlige logemente;
36
då vij och de käijserlige hafve uthi någre ständernes deputerade närvaru tagit
37
det öfrige uthi våre notis till fridzinstrumentet före, och såsom de käijserlige

[p. 590] [scan. 136]


1
tillförende öfver articulo amnestiae sig hafva förklarat, at den simpliciter
2
skulle bevända, som de i nästförledne Aprili ähr underskrifvin, läte de och
3
articulum gravaminum hufudsakligen in eodem suo vigore, men om der
4
måtte vara någon error scribentis uthi föreluppin eller och ständerne sjelfve af
5
bägge religionerne gottfunne, at någon paragraphus salva tamen rei substantia
6
måtte blifva explicatius satt, det lembnade de till deras enhällige gottfinnade
7
at ändra. Articklerne de Helvetiis

38
Art. VI des schwedischen Vertrages ( Müller S. 46).
och reformatis

39
Art. VII wie vor ( ebd. S. 46f.).
blefve, som i de käijserlige
8
sidst uthgifne fridzproject de ähre affattade, ehuruväl de käijserlige tesmoi-
9
gnerade Käijsaren häller hafva sedt, at de reformerades sak hade blifvit vid
10
een general clausulam. In articulo de iuribus statuum

40
Art. VIII wie vor ( ebd. S. 47f.).
ville de ingen ändring
11
tillstädia, uthan häcklade uth det som ständerne af chur- och furstenrådet så i
12
begynnelssen som om posterne dervid hafva påmint, sampt den af oss der
13
införde paragraphum för staden Erffurt, förmenandes den intet fundament
14
hafva till immedieteten in Imperio. Det vore een municipalstad under chur-
15
fürstendömet Maintz hörig; man kunde till des praejuditz intet här eximeran.
16
Des iura elljest ville man intet disputera, men måste intet hoc loco, der alle-
17
nast immediati status kommo i consideration, nämbnes.

18
Uthi commerciearticklen

41
Art. IX wie vor ( ebd. S. 49f.).
ville de ändteligen hafva den Oldenburgiske Wä-
19
sertullen infördt

42
Art. IX § 2 wie vor ( ebd. S. 50).
, efftersom han intet kunde uthan Imperatorum och collegii
20
electoralis störste despect dragas in controversiam. Grefverne hade fått det
21
privilegium af churfursterne, såssom itt regale det dem allena anstodo och de
22
hade under tree Käijsares confirmation snart i halffannat hundrade åhr conti-
23
nue hafft. Sedan emot staden Brehmen, som hafver underståt sig at klandrat,
24
erhollit 13 domar af collegio electorali pro teloneo. Och vij sjelfve hade under
25
secretarii hand för itt åhr sedan uthfärdat een recess för des insertion.

26
Eders Kungliga Majestetz satisfactionspunct och aequivalentier

43
Art. X wie vor ( ebd. S. 50–54).
ville de och
27
låta blifva, som de ähre underskrefne vordne. Hvad vår påminnelsse deri an-
28
langade , 1. om additione „Salvis tamen austregis“; höllo de det vara super-
29
fluum , dy det förstodo sig ähntå och moste ofehlbart föllja, när optio iustitiae
30
vore salva; hvilket in articulo gravaminum § de iustitia nogsamt var försedt.
31
Om alternationen ville de förnimma de Churbrandeburgiske och de andre
32
interesserade, såssom Baden, Hessen, Würtenberg och Mecklenburg. Ställan-
33
des oss i det öfrige före, att sessio blifver altid firma loco quinto, som föraf-
34
skedat ähr, men vota alternerandes allenast. Sedan tyckte dem bäst at § Tan-
35
dem caesarea etc. helt blefve uthlåtin, och om Eders Kungliga Majestetz sol-
36
datescas contentement med itt omak uthi executionsartickelen mält. 2. Om
37
Minden

44
Art. IX § 4 wie vor ( ebd. S. 56).
ville de tala med de Brandeburgiske. 3. Hertigens af Mechlenburgs

[p. 591] [scan. 137]


1
desiderio sade de sig intet kunna villfahra. De hade fuller någre gånger skrif-
2
vit derom till Käijsaren, men altid fått svar, at sollicitaturen om dem fembti-
3
jotusend Richzdaler skulle remitteras till honom, i lijka måtto och om expec-
4
tancen på Lawenburg. När hertig sjelf mälte sig derom hoos Hans Maijestett
5
an, torde han dermed blifva gratificerat och altså det impedimentet falla.
6
Compterijerne Merou och Nemerou kunde de intet förgifva

39
Art. XII § 3 wie vor ( ebd. S. 60).
. Det vore emot
7
dispositionem articulo gravaminum. Men kunde hertigen under termino 1624
8
maintenerat, det stälte de derhän. Käijsaren hade öfverbemälte compterier in-
9
tet att bjuda. De hörde under Johanniterorden, som hade des fundamentum
10
och originem extra Germaniam. Hispania och Gallia etc. vore comprotecto-
11
res deröfver, och churfursten af Brandenburg, herrmästare, lägger sig med
12
macht deremot. Kunde man öfvertala honom eller få dem löös af orden, alle-
13
nast hertigen praesterade deremot sine responsiones och servitia, skulle de
14
gierna seet, men at här capitulerat och deröfver sättia sig i krig och vedervillja
15
med orden och des protectorer, vore dem intet att anmoda. Canonicaterne
16
uthi Halberstadt och Magdeburg at förgifva stodo i capituli arbitrio. Till ef-
17
ventyrs kunde man af Käijsaren erholla recommendationer till domprosten
18
der sammestedes på förste vacerade evangeliske praebender. Med debito Win-
19
gerskiano

40
Art. XII § 4 wie vor ( ebd. S. 61).
ville de intet hafva at giöra, doch när man komme till executionen
20
af friden, torde derom skrifvas till chronan Pohlen. 4. Hertig Friderichs af
21
Holstein sak om dee 100 000 Riksdaler för ertzstifftet Brehmen blef uthpla-
22
nat , effter han igenom sin gesandter här, doctor von Hatten, det såväl som
23
sjelfve ertzstifftet hafver renuncierat. 5. Om homagio och staden Ossnabrug
24
ville de höra Brunssvijkernes mening, vore doch om det förre med oss eenige,
25
at man intet skulle besvära detta stiffts ständer öfver morem solitum. Men
26
Petersburgz demolition et privilegii de non appellando concessionem, som
27
staden söker, ville de intet höra af. 6. Articulum XV om förre administrato-
28
rens af Magdeburgk underhold

41
Art. XI § 10 wie vor ( ebd. S. 58).
vore de tillfridz at sättia uth, såframpt inter-
29
essati villet. Causam Hasso-Cassellanam blef elljest i alla stycker

42
Art. XV wie vor ( ebd. S. 65–69).
. Allenast
30
ville de, at nebenrecessen (Et quamvis etc.) beträffande, dem som till Hennes
31
Furstliga Nådes satisfaction skola contribuera, och skole införes uthi fridzin-
32
strumentet . Pactum Hanoicum ville de intet confirmera, effter det luppe emot
33
Maintz, Wurtzburg och Sachssens deri verserande interesse; icke heller ville
34
de vetta Hennes Furstliga Nådes militie något tillvilljes. Vid executionsartick-
35
len

43
Art. XVI wie vor ( ebd. S. 69–75).
stode de på, 1. at anten den clausula „Sed etiam peracta restitutione etc.“
36
uthi paragrapho „Omnes denique et singuli“

44
Art. XVI § 5 wie vor ( ebd. S. 70).
skulle heelt låtas uth eller och
37
sättias i det stället, at restituti skola docera sig vara restituerade. 2. urgerade
38
de och at § „Ipsis vero restituendis etc.“ alt intill verba „vigore huius pacifi-

[p. 592] [scan. 138]


1
cationis tenetur“ skulle uthplanas, sustinerandes det vara onödigt här at före-
2
skrifva någon modum executionis eller draga chronones ministrer och mili-
3
tien dertill, såframpt man hade intention at requirere Käijsaren derom. Ex
4
parte catholicorum stucke der itt stort gravamen under och causerade intet
5
annat ähn renovationem belli och itt nytt missförstånd. 3. ville de och hafva
6
uhr § „Deinde omnes etc.“

41
Art. XVI § 7 wie vor ( ebd. S. 71).
desse orden „interque eos princeps Brigantinus“,
7
förebärandes det vara een quaestion med Franckrijke, den de intet hoppades,
8
att vij ville oss antaga. Keijsaren hade hafft praegnante orsaker till hans öfver-
9
lefvererande i Spagniens hender, kunde nu intet med godo praestera hans eli-
10
beration , icke heller begynna något krig med Spagnien derföre. 4. Ville de, at
11
uthi samma § post verba „conventum est“, skulle tillsätties „vel adhuc conve-
12
nietur “. 5. Utstälte de § „Denique pro militiae etc.“

42
Art. XVI § 8 wie vor ( ebd. S. 71f.).
till ständernes dijudica-
13
tion , förmenandes dem mehra hafva lofvat ähn de kunde bettala. 6. § „Si quid
14
tamen huic etc.“ tychte de hoc loco intet böra stå, effter det kunde fräta myk-
15
kit om sig. Vore det praetensiones civiles, så blefve de ähndå in sua obliga-
16
tione och lembnades desto fogligere in terminis iuris communis. 7. In § „Loca
17
ipsa etc.“

43
Art. XVI § 14 wie vor ( ebd. S. 73f.).
ville de sättia till post verba „tam quae per regnum Bohemiae
18
aliasque“, och sedan lijtet dereffter, pro „voce, pristinis“ „prioribus“ item
19
post verba „infeudationibus“, „concessionibus“ ut adderetur „obligationibus
20
pro redimendis captivis aut avertendis devastationibus incendiisve datis“, sås-
21
som och post verbum „acquisitis“ „ea omnia pro nullis haberi debent“. § pa-
22
renthesin „salvis etiam etc.“ ville de och stryka uth, såssom den der e dia-
23
metro vore emot amnestiae articklen, hvaruthi om donationerne allaredo var
24
försed, kastandes oss före, att stenderne hade det och emot oss conditionerat
25
vid militiepunctens erledigande. I lijka måtto 9. uthi § „Restituantur etiam
26
archiva etc.“

44
Art. XVI § 15 wie vor ( ebd. S. 74).
de orden „in locis amicorum statuum“. Jembväl och 10. in §
27
„Quae vero post occupationem etc.“ detta „et in summa quaecunque Suedicis
28
insigniis notata sunt“, efftersom de vore i den suspicion, att man hade låtit
29
uthi de inkrächtade orther gjuta de stycker om, som der hafva funnitz. Sedan
30
och lijtet dereffter post vocem „apparatu“ det vocabulum „Suedis“, sustine-
31
randes at samma articulus som disponerar lijka om alle krigande partijerne,
32
intet här borde restringeras på een allena. 11. ville de icke heller tillstädia, at
33
man skulle här capitulera de necessario commeatur, hvilken de fuller sade sig
34
vetta intet kunna vägras, men lichväl var betenckeligit at obligera sig till. Sol-
35
daten kunde och sachta taga ifrå den ene guarnisonen till den andra så myckit
36
uhr magazinet med sig, som han under vägens kunde lefva af, så at det icke
37
lände landtmannen, som uthan dess hade sine plågor, till mehra last och bes-
38
vär . 12. ville de post verba „ad loca“ sättia dertill „Imperii“. Item mot ändan
39
på den § post verbum „currus“ „naves“. 13. § „Si qui mediati status etc.“ låte
40
de med sin exception helt uth, at det ingen dera, hvarken dem som hafva ius

[p. 593] [scan. 139]


1
muniendi propriique praesidii eller intet, skulle praejudicera. Och aldrasidst
2
post verba „iudicaverit necessarium“ ville de läggia till denne clausulam
3
„Tam exauctoratio vero militiae, quam restitutio locorum, eo ordine modo-
4
que fiant, de quibus inter generales exercituum duces convenerit“.

5
Uthi assecurationsarticulen drefve de på denne correcturen, att § „Qui vero
6
huic transactioni etc.“

41
Art. XVII § 4 wie vor ( ebd. S. 76).
alt intill § „Veruntamen si neutro etc.“

42
Art. XVII § 6 wie vor ( ebd. S. 76).
skulle låtas
7
uth och i hans stelle igen införes densamma, som hon ähr affattat uthi deres
8
sidste den 1. Maii uthgifne fridzproject, alt intill verbum etc. „submissa etc.“
9
Clausulam „salvo tamen de caetero“ ville de och skulle inrättas som i samma
10
project finnes, nembligen at post verba „caesareae“ sättias „ac catholicae re-
11
giae maiestati“, effter de mente honom böra vara comprotector pacis med etc.
12
§§ „Ut etiam pax etc.“

43
Art. XVII § 8 wie vor ( ebd. S. 76f.).
sampt och „Quoties autem milities etc.“

44
Art. XVII § 9 wie vor ( ebd. S. 77).
ville de och
13
hafva uth, såssom det de höllo före kunde komma confusiones tillväga, och
14
altså bettre, at man låte detta bevända vid den modum, som Rijkzconstitutio-
15
nerne vijsa. Ytterst ville de och ingalunda tillstädia, at kongen af Portugall,
16
Iohannes quartus, skulle här ihugkommas vid nampn, förebärandes sig intet
17
vetta af någon annan konung dersammestedes ähn Philippum Castiliae re-
18
gem . Påminte der hoos, at post verbum „Helvetii“, måtte tillsätties „ Rhäti-
19
que “.

20
I alt det öfrige som man ordine achtar uthi instrumento pacis begrijpa, con-
21
formerade de sig med oss. Vij stälte deremot till sin ohrt, hvadsom ständerne
22
kunde hafva sin emillan at ändra uthi amnestia och gravaminibus, såväl som
23
ähn at påminna uthi articklerne de Helvetiis et reformatis, sampt huru de
24
kunde förlijka sig in articulo de iuribus statuum, men för våre perssoner re-
25
monstrerade vij dem, att ifall ständerne intet skulle vela falla oss bij till imme-
26
dieteten för staden Erffurt, så kunde vij ähntå intet annors ähn behaupta des
27
insertion, fast det ähn in generalibus terminis skulle skee. Vij begierte intet att
28
praejudicera någon dermed, hvarken Churmaintz eller huset Sachssen, som
29
vij viste giöra sig praetension på staden, uthan allenast att salvera Eders Kun-
30
gliga Majestetz staden pro insertione gifne allernådigste tillseijellsse. Hoppa-
31
des att ingen skulle läggia sig deremot. Staden hade under varande krigh, så-
32
vidt det henne hafver anstått, låtit see sin devotion emot Eders Kungliga Ma-
33
jestett och chronan. Der man nu icke in specie på något sätt caverade för
34
henne, torde det tillefventyrs med tijden bekomma henne illa.

35
Vij tesmoignerade oss och förmoda at våre, så månge gånger tillförende emot
36
Oldenburgiske Wäsertullens, in articulo de commerciis insertion, dem före-
37
stälte skiäl och vichtige considerationer, ähnnu vore hoos dem i gott minne,
38
hoppades de blefve bättre attenderade. Man missunte intet greffven det privi-
39
legium , icke heller achtade man disputera Keijsaren eller churfursterne deres
40
rätt och myndighet. Staden Brehmen, som allena funderer sin contradiction

[p. 594] [scan. 140]


1
på det praetenderade dominium öfver Wäserströmen, hvilket Eders Kungliga
2
Majestett intet kunde bestå henne eller någon annan, ville man och intet
3
bjuda häri handen, men man moste här see något fram för sig och att all-
4
menne säkerheten igenom denne insertionen icke måtte lijda något meen. Vij
5
vele her intet mehra nämbna om det interesset, som de nogsamt viste Eders
6
Kungliga Majestett och chronan hade dervidh, idet des undersåter uthi stiff-
7
terne Brehmen och Verden, men helst desse, dermed blefve lijkasom grefvens
8
tributarii. Det alarm, som Hollenderne öfver insertionen ofehlbart vorde op-
9
väckiandes , moste man icke mindre ställa sig för ögonen. Det vore intet lån-
10
gesedan , at Generalstaternes gesandter i Munster hafva med een synnerlig
11
instance reitererat deres förrige memorialer på detta slaget emot grefven.
12
Hvad för breff elljest emillan Generalstaterne, Käijsaren, det churfurstlige
13
collegium och greffven denne tijden bortåth i så måtto ähre vexlade, vore
14
notorium. Skulle man oachtat alt detta vela trängia igenom med insertionen,
15
så vore intet vissare, ähn staden Brehmen effter ytterste kraffter sig vorde
16
opponerandes och, ehvad mandata Keijsaren sampt Imperium uthi denne sa-
17
ken till dem vorde låtandes afgå, doch intet parerendes. Deröfver då grefven
18
måtte nödges att implorera manum caesaream. Käijsaren torde altså imponera
19
Eders Kungliga Majestätt, såssom hertig af Brehmen, at taga före executionen
20
emot staden. Generalstaterne, som stå i alliance med stederne Lubeck, Breh-
21
men och Hamburg och hafva obligerat sig till at maintenera dem emot alle
22
turbationer uthi commercierne, tora bjuda till at secundera staden emot exe-
23
cutionen . På det fallet vore spelet rätt angåendes. Innan då de som förmedelss
24
tillkommande fridzslut blifva plichtige, at uthi een sådan anstöt stå hvarandre
25
bij, komo uthi postur, så drabbade största besväret Eders Kungliga Majestett
26
och chronan. Skulle och Käijsaren befalla een annan executionen och det bore
27
deröfver, som mält ähr, till krig med Hollenderne, så moste Eders Kungliga
28
Majestett land och territorium omkring staden ähntå först umgellat, och
29
kunde Eders Kungliga Majestett i längden intet annors ähn hjelpa guarante-
30
ren det som här blifver paciscerat och statuerat. Oss tyckte fördenskull det
31
tryggeste och bäste till att undanböija alle slijka discordiarum semina vara, at
32
man här sökte till at förlijka grefven och staden, som tillförende hafver varit
33
på bahnen, efftersom vij altidh hafva varit uthi det opsåt och med denne con-
34
ditionen för itt åhr sedan låtit den recess, som de här ofvan till rörde om,
35
under secretarii hand uthfärdes.

36
Uthi Eders Kungliga Majestett och chronans satisfaction sampt aequivalen-
37
tierne bude vij fuller till at maintenera våre admonitiones, men de keijserlige
38
blefve sig alt bortåth deruthi lijke. Fördenskull förorsakades vij at gifva alt
39
detta, såväl som landtgrefvinnans af Hessen-Cassel Furstliga Nådes sak, der-
40
vid vij ähn ytterligere urgerade i synnerhet satisfactionen för des militie,
41
sampt executions- och assecurationsarticklerne, hvartill vij tesmoignerade oss
42
intet mehra kunna giöra, förähn greff Servien vore tillstädes med, effter chro-
43
nan Franckrijkes interesse deruthi och icke lijtet verserade, och att vij intet
44
kunde praescribera honom såssom frånvarande leges, ständerne heem at öf-

[p. 595] [scan. 141]


1
verläggia och låta oss deres tanckar öfver det, som här var different emillan de
2
käijserlige och oss, tillkomma. Vij förslogo elljest emot de käijserlige, att man
3
i satisfactionspuncten uthi stället för § „Tandem caesarea etc.“ hvilke de käij-
4
serlige , som ofvanmält ähr, ville hafva uth, måtte införa den ena deelen af det,
5
som grefven aff Trautmansdorff och de förmedelss een secret articull i för-
6
ledne sommars på Käijsarens vegner obligerade sig till, nembligen at frijkalla
7
Eders Kungliga Majestett här i Tyskland tillaccorderade länder för all på de-
8
res contingent fallande Rijksanlago, tilldes summan sig stege till 400 000
9
Riksdaler. Men de ville icke heller härtill förstå, förebärendes det intet gå
10
ständerne an och icke heller böre komma för dem, som de tillförende een
11
gång hade fiskiat effter at få vetta, försäkrandes oss lichväl på nytt derom, och
12
lofvade, at bemälte articul skulle blifva ratificerat tillijka med instrumento
13
pacis af Käijsaren.

14
Desföruthan begierte vij och itt attestatum af dem, at det territorium, som
15
staden Brehmen vill extendera öfver sin rättighet, i synnerhet öfver de ämb-
16
ter , som han hafver handlat till sig och ligga mit i ertzstifftet, intet måtte den
17
praejudicera Eders Kungliga Majestett och chronans rätt. [Randbemerkung:
18
Attestatum om rätte förståndet af territorio civitatis Bremensis.] De ändtskyl-
19
lade sig, at det var betänckeliget för den, at utgifva itt sådant, men ville, om
20
oss så behagade, låta tagat ad protocollum. Detta ähr altså för denne gången
21
de keijserlige förklaring öfver instrumento pacis och hvad vij elljest hafva
22
snackat med dem.

23
Ständerne hafva och fuller bracht så oss som dem keijserlige coniunctim deres
24
sentimentum per formam af itt Rijksconcluso öfver störste deelen deraf, och
25
det lichväl alt intill executions- och assecurationsarticlerne. Men effter tijden
26
faller oss nu för knap, vij och helst hade det ihoop, spare vij uthförligere
27
relation derom till, vill Gud, näste post. Doch achte vij vara vår underdånigst
28
skyllighet at, lichväl in antecessum, låta Eders Kungliga Majestet i underdå-
29
nighet ungefähr vetta, hvadsom förnembligast emillan de käijserlige och stän-
30
derne , som på den ene sidan alt intill executionsarticklen sin emillan ähre
31
eense och oss på den andre ähnnu ähr different, nembligen om staden Erffurt,
32
Oldenborgiske Wäsertollen sampt städerne Minden och Ossnabrug.

33
Om executionen och assecurationen hafve vij intet ähn hördt ständernes me-
34
ning . De hafva idag varit deröfver tillsamman och varda uthan tvifvel imor-
35
gon sig igen hoos oss infinnandes.

36
Effter vij see, at så de käijserlige som ständerne inständigt urgerade offtabe-
37
mälte Wäsertuls insertion

42
Art. IX § 2 wie vor ( ebd. S. 50).
, så stå vij an, om vij icke och condescendera med
38
dem dertill, allenast vij få af grefven een güldig försäkring för Eders Kungliga
39
Majestett dervid verserande interesse, deröfver vij nu ähre i handell med hans
40
gesandt här. Med det andra hoppas vij och, om Gud så täckes, snart komma
41
till rätta.

[p. 596] [scan. 142]


1
Greff Servient ähr ähnnu intet ankommin, men väntes lichväll alle dager. La
2
Cour hafver fuller något tagit vid sig, at det går här så fort, befahrandes at
3
Franckrijkes interesse deröfver måtte blifva tillbakers, doch gifva han sig nu
4
tillfridz, effter han hafver fått förtröstning af oss, att verket her intet skall
5
blifva underskrifvit, förähn Frankrijke och hafver fått sin sak såvijda
6
richtig.

7
Idag ähre tvenne af Hollendske gesandterne komne hijt i staden. Herr Er-
8
skein ähr ähnnu her qvar. Stenderne hafva uhrsechtat sig, at de intet kunna
9
gifva den i förre brefvet omrörde designation ifrå sig, förähn man her kom-
10
mer till slut och de blifva således försäkrat om friden. Hvad för aviser hoos
11
oss ähre inkombne, fogas her hoos under littera ***.


12
Beilagen in DG 13:


13
A: 114–114’ Projekt betr. die Exulanten aus den habsburgischen Erbländern. o. O. 1648 Juli
14
7/17 (Druck: ST VI. 1 S. 239f.)

15
115–118 Avisen

Documents