Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
511. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1649 Januar 13/23
Stockholm 1649 Januar 13/23
Ausf.: DG 20 unfol. = Druckvorlage; Kopie: RR (sv) fol. 49–53’; Konzept: Kungliga Kon-
cepter .
Bestätigung des Berichts der Gesandten vom 23. Dezember und Bezug auf das Reskript vom
selben Tage. Weisung zum Austausch der Ratifikationen, sobald der erste Termin der Satisfaktio-
nen an die Soldateska gezahlt ist, nachdem sich die Erfüllung aller in der Exekutionsordnung
verlangten Bedingungen nicht durchsetzen ließ und die Stände einen Revers ausgestellt haben,
das bisher nicht Geschehene sofort nach dem Austausch nachzuholen. Verbot, bis dahin Truppen
abzudanken oder Plätze zu räumen. Freistellung Hessen-Kassels von den Beiträgen zur Satisfak-
tion . Pommerische Beiträge zur Abtragung der im Kriege aufgenommenen Schulden. Verdacht,
Frankreich wolle den Frieden verzögern, solange der Frieden mit Spanien nicht geschlossen ist.
Forderung der Franzosen auf Abtretung der Bistümer Metz, Toul und Verdun von Schweden
unterstützt, aber unter Gewährung der Religionsfreiheit für die dort ansässigen Evangelischen
und deren Reformationsrecht. Nichterwähnung der Reichsstände im Elsaß durch Chanut. Wei-
sung , Spanien zum Frieden zu drängen, aber ohne in offene Feindschaft mit diesem zu geraten.
Quartiere Turennes in den oberen Kreisen. Bevorstehende schwedisch-polnische Verhandlungen
in Lübeck.
Vij hafve sedt af Edert breef, daterad Münster den 23. passato, huru Ro-
merske Rijkzens ständers gesandter hafve genom sin deputation hårdt hoos
Edher drifvit een ofördröijelig commutationem ratificationum, invändandes
härtill åthskillige skähl. Men at I rådhgörandes heröfver medh Servient hafve
stådt derpå, at dee hinder, som liggia i vägen, motte först blifve undanrögde
och stelte i execution, och I uthi een särdeles declaration hafve them förfa-
thad . Så repraesentere I oss i brefvet någre visse rationes pro et contra sub-
itam extraditionem ratificationum, förrän alt voro effter fridzfördraget execu-
teradt , hollandes bättre och tryggiare vara, at uthlefverera vår ratification ähn
beholla henne inne. Thertillmedh och sij vij af Edert breef, hvadh I medh
grefve Servient hafve talat om Touraines inquartering i öfvercreitzerne och
stenderne i Elssas immedietet under Romerske Rijket; thervidh han hafver
sustineradt, at Touraine icke kan quitera dee quarteren, eij heller vill å
Franckrijkes sijdo tillåte bemälte immedietet tvärtemot samptlige Rijkzens
stenders besluth och förklaring.
Nu hafve vij uthi vårt breef, här dateradt och hedan afgånget den 23. nästför-
leden monadh och åhr , uthförligen förklarat Edher vår meening öfver vår
ratifications commutation eller deposition, hollandes för thet bäste och
säkraste, at I låte först saken ahnkommandes på executionen af the ehrenden,
som effter fridzfördraget och executionsordningen borde få sin richtigheet,
förrän ratificationerne uthväxlades, men ther hoos gifvandes Edher ordre och
tillståndth emot visse förordh, at then hälst deponera in manus tertii, ifall
nogon fahra af innebehollningen skulle vara till befruchta. Aff samme mee-
ning ähre vij och fuller ännu och therföre icke kunne ogilla, thet I tillijka
medh grefve Servient hafve repraesenteradt heele conventen i Münster ratio-
nes , till at praetendera plenariam omnium executionem ante ratificationum
extraditionem. Och såsom stenderne then fölljande dagen ville deliberera öf-
ver remotione obstaculorum et Gallicorum et Suecicorum, tänckiandes till at
finna nogre expedienter i theras afhjelpande, så veele vij och härnäst förvänta
sådane deres betänckiandes förslagh eller conclusa. Men Edher skähl, som I
både contestera såväl som pro maturanda extraditione ratificationis nostrae
ante executionem I uthi Edert breef ahndraga, hafve vij hoos oss öfverlagt
och, endogh fuller thet hade bordt sigh, att inneholla ratificationerne in, till-
des executionen i alle stycken effter instrumento pacis och executionsordnin-
gen voro fullkombnadh för den ovissheet man moste stå uthi, at the sedan
nepligen och svårligen skole blifve exequeradhe. Och vunno man i så motto
någre månaders tijdh till vår milities underholdh. Lijkväl effter stenderne
sjelfve så hårdt trängia opå ratificationernes uthlefverering och näst vår mili-
ties och soldatescas contentering in hoc passu restitutio statuum ex capite
amnestiae et gravaminum ähr till skatta för det högste och förnämbste, och sij
vij, at allaredo var under dem sjelfven på förslagh och gång, at the icke alle-
nast skulle kunne finne expedienter och uthvägar uthi the Frantzösiske obsta-
culis , uthan och ville gifva oss eller å våre vägnar Eder een revers, at effter
omöijeliget feller, ante extraditionem alle obstacula så snart at afhjelpa, the
post extraditionem ehrligen och oprichtigt praesteres skulle, och at vij skulle
så lenge och imedlertijdh beholla occupata, och at alle ville vara emot then,
som sätter sig emot slutet, och förklara honom för een fridbrytare. Hvarföre
och till att förekomma månge inconventier och extremiteter, som af ratifica-
tionens innebehollande förorsakas kunne, kunne vij icke annat pröfva, än at
dee skähl I allegere pro commutatione ratificationum ante executionem, ähre
krafftigare ähn de andre, som elljest kunne finnas rådh emoot och serdeles
förekommes medh een ny recess, huru och på hvadh sätt thet eena och andra
post commutatas ratificationes stodho till att effectuera, och kunde vår militie
ett nödhtorfftigt underhold imedlertijdh tillaccorderas. Och derföre tillstå vij
och befalle Edher hermedh, att I extradere och commutere vår ratification
emoot Keijsarens och ständernes ratificationer, dogh icke förr, ähn vår solda-
tesca ähr för den första terminen effter fördragetz inneholdh betalt och afftalt
medh ständerne om then summan, som per assignationes bör erläggias. Sedan
och at I låte försäkra Edher medh ofvanbemälte revers, både af the keijserlige
såväl som ständerne, at friden skall commutatis ratificationibus i alle stycken
vinne sin richtige execution, men at imedlertijdh hvarken armeen skall af-
danckes , eij heller nogre platzer restitueras, uthan desse förblifva i våre hen-
der och soldatescan underholles af ständerne i creitzerne. Kunde I till den
endan recessera öfver expressiore modo exequendi och lempna tijden dereff-
ter , innan hvilken den eena saken och den andra skal blifva executerad, så
veel vij Edher förfarenheet och dexteritet thet nådigst hafva committerat och
heemstelt. Allenast at I uthi hufvudslutet inge nye håhl göre, eij heller remit-
tere något af soldatescans bevilljadhe contentement, men at det effter fridz-
fördraget på alle terminer fulgjordt varder. Vij hafve här theri ingen modera-
tion eller förandring gjordt, moste ähn på det contingent, som fru landtgre-
fvinnan af Hessen-Cassells landh och undersåthere borde uthgöra, them vij
för visse skähl och betänckiande hafve exempterat och härföre frijkallat,
skrifvandes therom till vår generalissimum. Sedan och hafve vij Hans Kerlig-
het tillskrifvit, at den summa, som af hele Pommern bör praesteras, skall
blifva oadsigneradt och stände till vår egen disposition, at hjelpa oss och
chronan uthur någre skuldposter, som på och till krigets behof och tarfver
ähre ahnvände och theruth betalas moste .
Hvadh elljest Franckrijke anlangar, så synes thermedh een temmelig conside-
ration hafva. Det kan väl vara, at Galli sökia till förhahla tijden, nyttje dee
Tyske quarteren och holla vår vapn in suspenso, tilldes dee sij, hvartuth thet
vill emillan them och Spagnien. Män så ähr lijkväl praesumerliget, at, ther
grefve Servient sijr Edher veela foort, skall han heller veela föllja Edher, ähn
ladha heele Romerske Rijkzens haat [och] vedervillje på sigh.
Medh oss hafver then Frantzösiske residenten Chanut här taalat om de trij
stiffterne Metz, Toul och Verdun, om Spagniske tractatens befordring och
om Touraines inquartering, begärandes öfver alle thesse saker vår visse ad-
sistentz . Men om Elssas och theri boende statibus immediatis, och som sökte
Franckrijke till subtrahera dem Imperio, rörde han intet. Theraf vij förmoda,
at han thet uthi ijhlhelningen skal låta fahre, eftersom thet ähr skähl och stän-
derne Romerske Rijket dertill nepligen skole förstå. Men så mycket Metz,
Toul och Verdun vidhkommer, so hafver residenten begärat, at vij ville låta
genom Edher adsistere Franckrijke och thess gesandte i Münster, grefve Ser-
vient , at status immediati, som i de trij stiffterne boo, måtte blifva Frantzö-
siske landhsåthere och under iure diaecesano Imperio Romano subtrahe-
radhe , mehrendels för den orsaken, at hvar de skulle vare Romerske Rijket
obnox, hadhe Franckrijke altijdh till befahra, at the pro arbitrio fästninger
motte anlägge eller i andra motto thet praejudicera till dess säkerheet. Och
ville Franckrijke uthfästa emot oss then försäkringen, at dee status, som thär
äre evangelici, uthi ingen motto skulle blifve ahnfächtade till sin religionsfrij-
heet , men den njuta och beholla, som de den nu hafve; och the som hade ius
reformandi, skulle och thet beholla. Såsom vij nu gerne höghbemälte vår
bundzförvante göra till villje, och vij icke veele förmoda, at thenne saken om
desse stifftiske immediate stendernes alienation från Romerske Rijket skall
gifva i lengden hoos Keijsaren och Rijkzens ständer så stoor difficultet och
betänckiande som om them som ähre under Elssas, serdeles effter stiffterne
nu så lenge hafve varit under Franckrijke, altså ähr hermedh vår nådige villje
och befallning, at I bijstå välbemälte gesandte, grefve Servient, theruthinnan,
och ther I elljest icke kunne thenne begijffelssen nåå, låte Edher af Franck-
rijke starck förskrifvas och kraffteligen försäkras, at dem evangeliskan icke
vederfahres nu eller i framtijden något intrång i deres andelige och religions-
frijheet , eij heller i deres tillstående iure reformandi .
Spagnien skall och näppeligen hafva någon lust till tractat eller krigetz bijläg-
giande medh Franckrijke, medh mindre thet blifver thertill medh alfvar pous-
seradt , hotat och undsagt, at hvar thet ingalunda vill till tractat och fridh
förstå, kunne och vij Franckrijke icke förlåtha, men moste thet adsistere och
bijfalla, serdeles effter Franckrijke varo sinnadt, oss arbitragen å sin vägnar at
opdraga. Therföre och residenten af oss begärat hafver, thet vij ville låta
Edher sådant then Spagniske gesandten föreholla och seija honom uthrycke-
ligen , at ther han icke vill å sin herres och principals vägnar thertill förstå,
ville vij Franckrijke realiter adsistera (ehuruväl thet Franckrijke icke kan af
oss begära, eller vij thertill consentera, at träda emot Spagnien för Franckrij-
kes skuldh i öpen feigde och vapnskiffte). Nu kan oss lijtet eller inthet
skadha, at I sådant then Spagniske gesandten medh alt alfvar föreholle, ho-
tandes och görandes honom den starcke mine, som hade Franckrijke af oss
ett krafftigt adsistenz emot Spagnien till förvänta, ther thetta till ingen red-
ligh tractat och fridh vill förstå. Vinläggiandes Edher therbredevidh, at befor-
dra then tractaten effter all möijeligheet.
Det tridje hann, Frantzosen, postulatum, at Touraine motte tillåtes, at blifva
liggiande i dee öfvercreitzerne, tilldes det blifver richtigt medh friden, hafve
vij höghbemälte vår generalissimo recommenderat och i skön stält, at göra
theri, hvadh giörliget ähr, uthan vårt krigzväsendes skada och ruin. Sidst eff-
ter vij förnimme, thet Gustaff Hansson icke hafver alt vijst eller mints Edher
att berätta om uthdeelningen på the summor penninger, som Romerske Rijk-
zens ständer hafva bevilljat vår soldatesca till hennes contentement, ehuruväl
vij här honom heröfver in specie hafve underrätte och förslaget thee lätet, och
vij icke kunde låta brefvet eller pacquetet öpet, ty sände vij nu här hoos Edher
samme förslagh copialiter tillhanda.
Men i sjelfve brefvet monde vij informera vår generalissimum öfver then Pol-
niske rörelssen och huru Hans Kerligheet thervidh för närvarande tijdh och
tillståndh hade till comportere. Och ähr nu för nogre dagar sedan secretera-
ren Cantherstein heemkommen medh notification, at tractaten emillan oss
och Pohlen skall skee i Lybeck, men tijden nembnes och determineres af me-
diatorerne , som blifver Franckrijke, Venetien, Generalstaterne och churfur-
sten af Brandeburg; och förmeenas at blifva sadt i tillstundande våhr mona-
dher ; till hvilke at skrifva, vij och nu ähre till värcka, och veele Edher medh
första häröfver vijdare effterrettelsse tillkomma låta.