Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
484. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Münster 1648 Dezember 24/1649 Januar 3
–/ 484 /–
Münster 1648 Dezember 24/1649 Januar 3
Ausf.: DG 13 fol. 1395–1399; Eingangsvermerk Stockholm 1649 Januar 11/21.
Drängen der Stände auf Auswechslung der Ratifikationen, wogegen die Schweden die vorherige
Erfüllung der Exekutionsauflagen fordern. Angebot der Stände von 16 Tonnen Gold für die
schwedische Miliz. Ihr Verweis auf die übermäßige Belastung durch die französische Armee.
Französische Ablehnung der Ständedeklaration wegen der unter die französischen Satisfaktionen
fallenden Reichsstände. Absendung Gustaf Hanssons an Pfalzgraf Carl Gustav. Gefahren für
Schweden bei weiterer Hinauszögerung der Ratifikation. Drohungen der Stände, sich notfalls
dem Kaiser und Spanien in die Arme zu werfen, um die französische und die schwedische Armee
zu vertreiben.
Sedan Eders Kongliga Maijestättz och then Fransösche ratificationerne, som i
vårt sidste af den 16. huius är mäldt om, kommo hijt, hafva stenderne,
enkannerligen den 19. och 20. huius, låtitt oss genom sin vanlige deputation
besökia och begära, att commutatio ratificationum måtte skie och altså friden
bekåmma sin fulkomblige effect. Om thet skiedde, skulle stenderne, som äre
uthi krafft af fridzslutet obligerade till att praestera något, thet giöra mädh
större hugh och villje, sedan the hadhe fastare grundh och fidem publicum,
att gå och giöra effter.
Vij tesmognerade moot bemälte deputation then förre gången, det vij inthet
heller sågo, än (fast thet voro then dagen) kunna mäd maner träda till uthvex-
lingen . Men effter vij befunne een hoop hinder än liggia i vägen, som lichvel
effter pacternes klare bokstaf och innehåld och sjelfve tractatens natur böre
vara undanrögde och stälte i execution, såsom bland annatt restitutio ex
capite amnistiae et gravaminum, theruthi intill nu föga vore gjordt, så tyckte
oss, att ständerne gjorde bättre för sigh och sitt fäderneslandz säkerheet, om
the vände sijne råde och kraffter till fridens fullkomblige execution effter pac-
ternas tenor och anledelse. Instrumenta, som vore af allesijdes plenipotenti-
arier underschrefne, gofvo them, som något skole praestera, nogsampt starkt
och krafftigt fundament att gå effter, aldenstund thet är skiedt och förrättatt
sub necessario rato och the fornembste ratificationerne äre nu inkomne och
framstedde. Så emädan ständerne lichvel så högt pousserade på commutatio-
nen , sadhe vij, att vij ville communicera och öfverläggia then saken mäd greve
Servient och them mäd thet förste svara therpå.
Sedan vij nu hade mäd greve Servient och then Hessische öfverlagt saken och
jämfördt the besvär och hinder, som på både sijder än syntes vara i vägen för
oss, sampt then fara och förfång, som lätteligen måtte tillvexa heela fridzver-
ket , om man skulle praecipitera extraditionen, förän thet, som bör föregå,
vore praesterat; fans för gått att vij skulle fatta vår meening på papper och
förmedelss then förklara oss emot ständerne, det chronorne legationer vore
redebogne, att uthvexla ratificationerne, män kunde thet inthet väl giöra,
föränn instrumentis vore skiedt ett nöije i the stycker, som bör gå föråth;
efftersom vår och greve Servientz schrifftelige declarationer thet i bokstaffen
under A und B mäd mehra uthtryckia och innehålla. Samma schriffter äre väl
uthgifne, vårt den 21. huius och greve Servientz igår. Nu deliberera ständerne
theröfver.
Hvadh restitutionen ex capite amnistiae et gravaminum vijdkåmmer, äre
ständerne i then meningen, att hon skall kunna äfvensåvähl praesteras effter
som för commutationen. När ratificationerne äre vexlade och the altså hafve
friden i händerne, vela alle vara emot them, som sätter sigh emot slutett, för-
klarandes hånom för een fredebrytare, om han icke giör och håller thet, som
instrumenta pacis förmå. Vij hafve heremot repraesenterat 1., att rooten af all
oroo i Tyskland stodo och häfftade mästedeels i thesse två puncter; 2. the och
hafva kåstatt oss här på tractaten mäste tijd och arbete; 3. the vore förmedels
pacterne icke allenast bijlagde, uthan och modus exequendi banat. 4. Om
man ginge ifron then vägen, voro fara värt, att the som böra restitueras, skulle
kunna kåmma till sitt intent och consequenter friden theraf få een stööt, eff-
tersom man klarligen hade att see mäd phaltzgrefven af Sultzbach och staden
Aussburg. Dett restituturi sökia ther uthflychter, vijsandes vij them, hvad oss
var communicerat och nu fogas här hoos under C om Sultzbachische restitu-
tionens difficulteter, under D, hvadh episcopus Constantiensis, såsom uth-
schrifvandhe förste i then Swabische creijtzen och altså executor pacis, gifva
then catholische magistraten i Aussburg för praejudicerlige råd och förslag, ja
praelaterne och andra, som här och thär interessera uthi restitutionen, önska
allena, att the kunne vinna een månatz tijd och så länge hafva inne possessio-
nen , tilldes commutationen är skiedde. Uthan all tvifvel håppas the sedan
finna råd och meddell, att blifva thervid. Om thesse och andre slijke påmin-
nelser kunna någott gälla, lärer tijden.
Anlangande militiens satisfaction och eenkannerlig thet, som i rede pennin-
gar bör praesteras till första terminen, hafva ständerne låtitt sigh märkia, att
the håppas nu kunna kåmma uth mädh 16 tönner gull, ja, kanskie, the finna
och råd för heela summan. The föregifva, att then störste besvärligheeten,
som ständerne hafva mäd penningernes sammanskaffande, finnes i the öfre
creijtzerne, ther the Fransosche armeen ligger och inthet nöjer sigh mädh så-
dant tractament som Eders Kungliga Majestätz militie eller som the Fransö-
sche för hafva nutitt, uthan pressa nu mychitt mehra af landet, giörandes thet
incapabelt, att praestera sitt contingent till Eders Kungliga Majestätts solda-
tesque .
Vij hafve remonstrerat greve Servient thetta mäd thess inconvenientier och
ther hoos anhållett, att mareschal de Tourene måtte quittera och retirera sigh
uthur samme creijtzer, efftersom the äre deputerade soli militiae Suedicae.
Graf Servient tesmognerar, det Frankrijke gerna unner Eders Kungliga
Majestättz soldatesque sin vehlförtjände contentement, efftersom han och sei-
jer sigh hafva schrifvit till Touraine och rådt hånom, att hvar han kan, befor-
dra then saken och icke låta then på någott sätt förhindras. Män att militia
Gallica skule antingen heelt och hållett retirera sigh uhr samma creijtzer eller
och låta sitt oppehålle och entretenement förminskas, håppas han det vij in-
thet skulle finaliter begära. Sålenge friden och i synnerheet executio pacis
syntes så tvikachtigh och tröög, vore inthet rådeligit, att chronornes armeer
drager sigh vidt från hvarandra. Then Fransösche armeen, hafvandes trooli-
gen och tappert coopererat mäd then Svensche, att bringa alt till slut och vore
af sidste tåget ini Beyern mychitt af sigh kåmmin, praetendera fuller icke nå-
gon satisfaction, uthan allena att få roo och hvila sigh i sijne egen quarteer,
sålänge tijden kåmmer, att hon effter pacterne våld och mäd säkerheet kan
marchera, hållandes för raisonabelt, att hon njuter sitt underhåld af samma
quarteer, efftersom greve Servient inthet hafver i tractaten velat tillåta nogon
moderation i contributionerne. Effter thet är i thesse dagar schrifvit, som
ginge een god deel af Eders Kungliga Majestättz armee op i the öfre creijt-
zerne , ther then Fransösche armeen ligger, vill greve Servient, som theraf be-
farar någon inconvenientz, sända een expresse till her generalissimi Förstlige
Nåde, at förkåmma sådant. Ibland the obstacula, som greve Servient hafver
opsatt och finnes på Frankrijkes sijda, tyckes thet fjerde, som angår ständer-
nes bref till kungen i Frankrijke och theruthi fogade declaration, här hoos
fogatt sub littera E och F, vara then svåreste.
Evangelici status vore then 21. huius mäst alla hoos oss och bode, att å Eders
Kungliga Majestättz vegnar vij ville repraesentera greve Servient, det han icke
måtte sökia att annullera ofvanbemälte ständernes declaration. Ständerne
kunde inthet gifva bårt sijne mädhständer, och thet som Frankrijkett praeten-
derar , löper icke allenast emot alla foedera, som Frankrijkett hafver hafft mäd
Sverige och ständerne, uthan Frankrijkes propositioner och contestationer
sampt thetta slutett. Greve Servient invänder theremot 1. perspicua verba
pactorum; 2. Status böre tala mädh the keijserlige, som hafva thet för anord-
natt åth Frankrijkett och skaffa Frankrijkett aequivalent; 3. Thet som fallet i
Frankrijkes satisfaction på thet sättett, är inthet mehr moot foedera och pro-
positiones och thetta slutett, än hvadh Eders Kungliga Majestätt och andra
genom thenna friden tillaccorderas; 4. Eders Kungliga Majestätt hafver inter-
esse theruthi, att ständernes skääl, som the i declarationen bruka, nembligen
att thet ene ståndet inthet kan bårtgifva, hvadh then andra tillkåmmer, icke
må i thetta fallett finna rum, efftersom thet kunde mäd tijden brukas emoot
Eders Kungliga Majestätt, när så kåmmer till pass. Nos: Hvadhsom Eders
Kungliga Majestätt hafver fått till satisfaction och andre loco aequivalentium,
thet vore skiedt scitu, consilio et consensu tam Imperatoris quam statuum.
Ständerna besvära sigh, att thetta inthet är them vordet communicerat och
ingen deliberation theröfver stält. Ille: Status hafva hemstelt the keijserlige,
att tractera mäd chronornes plenipotentiarier om satisfactionibus. Status
hafva och hvar icke mehr, lichvel tacite consenterat till thetta, effter the uthi
desse åhren, sedan alt är vordet slutitt och rychtbart, inthet hafva sagdt
theremot.
Vij expedierade Gustav Hansson härifrån till her generalissimi Furstlige Nåde
den 20. huius och håppas, att han skyndar sigh thet snareste han kan.
Eders Kungliga Majestättz allernådigste bref af den 2. huius och the theri
infattadhe nådigste påminnelser och ordres skole effter vår plicht hörsam-
ligen blifve tagne i acht.
Effter nu the keijserlige, som förr är vordet berättatt, och ständerne nästan
dageligen trängia hoos oss på commutationen ratificationum, vij och nu för-
nimma af the bref, som på stunden kåmmo in ifrån armeen, det tractaten i
Prag inthet är kåmmin till något slut och altså ingen förlijkning är gjorder om
restitutione locorum och exauctoratione militiae, så är inthet vissare för oss,
än att häreffter vänta, det alle man läre liggia oss an och mädh all macht
poussera på extraditionen. Och ifall vij inthet skulle villa thertill förstå, uthan
förbära sådana rationes, som i ofvanbemälte schrifft äre författade, eller andre
desslijke, är trooligitt, att the then hereffter skole mindre achta än förr,
aldenstundh thet sprides her uth, som hadhe våra mädh flijt sökt uthvägar, att
hindra slutett af tractaten i Prag, att hafva tijd och tillfälle, att bättre pläga
Svensche och Fransosche militien öfver heela Tyschlandh. Eders Kungliga
Majestätt hafve förmodelig af bijlagen under A intagit och förnummit, hvadh
skäl och orsaker vij härtill hafve hafft, att tillijka med greve Servient innehålla
ratificationes, nembligen effter thet, som böör skee och praesteras för samma
commutation, inthet är i alle sijne stycker än fullkommett. Thertill kåmmer
2. Eders Kungliga Majestättz particularinteresse, som tyckes theri stå, att man
vinner på några måner tijd, att häruthe underhålla Eders Kungliga Majestättz
militie, intilldess öppenvattnett blifver, att hon kan beqvämmare öfverföras.
Att nu differera ständernas begäran mäd commutationen, hafver och sijne ra-
tiones , såsom bland andra 1., att Eders Kungliga Majestätt, hafvandes Keijsa-
rens och ständernas ratification på frijden, kunde på tillstundande rijkzdag
deste bättre fatta sijne consilia. 2. Eders Kungliga Majestättz militie finge
thermäd rumare quarteer, aldenstund Tourenne, Lamboy och the Hessische
måste på thet fallet marchéra och danka af. Hvaraf fölgde till thet 3., att stän-
derne kunde snarare och mäd bättre lijsa kåmma till att skaffa satisfactionem
militiae Suedicae tillsamman. The inconvenientier, som vij deels skrifft- deels
mundteligen hafva anfördt emot ständerne, och icke uthan orsak, stå at befara
mäd restitutione ex capite amnestiae och andre saker, kunde man 4. för-
kåmma mäd een ny recess
mutatis tam ratificationibus, stodo till att effectuera. Ja uthi samma recess
kunde man och 5. föraccordera Eders Kungliga Majestättz öfverblefne militie
ett nödtårfftigt underhåll på några måner. Thesse äre the rationes, som vij
hafva pro et contra commutationem ratificationum. Som vij pro praesenti be-
finna sakerne, kunne vij icke annars dömma, än att thet skulle vara bättre och
tryggare, att uthlefverera än längre behålla ratificationerne inne. Vij hafve
lichvel, som ofvantill är mäldt, för gått funnitt, att förmedelss schrifften un-
der A tillijka mäd greve Servient repraesentera heela conventen the rationes
vij hafve, att praetendera plenariam omnium executionem ante ratificationum
extraditionem. Skulle the keijserlige och ständer åter falla oss ann, vele vij
effter vårt ytterste förstånd tillsee, hvadhsom oss anstår att giöra i thenne
saken. Skulle ständerne föreslå expedientia, och vij them oachtandes opinia-
strera och bestå allena på the rationes, som här åfvantill äre införde emot
extraditionen, vore först och främbst Eders Kungliga Majestätt uthi ovissheet,
om thet blefve fridh eller inthet. Ständerne häruthe blifva och under the svåra
inquarterningar och exactiones aldeles utsugne och incapable gjorde, till att
framdeles gifva någott, så att man måste befara, det vij förlora både satisfac-
tion och affection tillijka.
Thet discoureres och talas nu blandh een part, att förrän the skulle länge
sådant uthstå, som the nu måste lijda, vore bättre, att the i tijd slogo sigh till
Keijsaren och Spanien och verfvade folck för the penningar, som ärnas till
Svensche militien satisfaction. Hvadh hoos oss vijdare kan anmodas och vij
therpå fatta för resolution, thet vele vij underdånigst berätta härnäst.
3: 1413 Anweisung des bayerischen Generalfeldmarschalls Enkevort
Adrian von Enkevo(o)rt, † 1663 Wien, kaiserlicher Feldzeugmeister; Hinweise: APW [ II C 3 S. 611 Anm. 2. ]
Besitzungen zu verschonen. Lengefeld bei Amberg 1648 [November 22]/Dezember 2
Einquartierungsanweisung für das Buschwitz’sche Regiment in der Stadt Weiden. Schwan-
dorf 1648 [November 23]/Dezember 3
1413–1413’ Quartieranweisung des Freiherrn Solidor von Braccolini. Schwandorf 1648
[November 22]/Dezember 2
6: 1416 Pfalzgraf Wolfgang Wilhelm zu Neuburg
Wolfgang Wilhelm Pfalzgraf zu Neuburg (1578–1653), heiratete 1613 Magdalena, eine Toch-
ter Herzog Wilhelms V. von Bayern und trat 1614 zur katholischen Kirche über; Hinweise:
APW [ II C 3 S. 191 Anm. 1. ]
1648 November [4]/14
1417–1417’ Deduktion wegen der pfalz-sulzbach’schen Restitution. o. O. u. Tag
1418–1418’ Franz Johann, Fürstbischof zu Konstanz
Reichsstadt Augsburg, auch die Bürgerschaft Augsburger Konfession. Reichenau 1648 De-
zember [3]/13
1419–1419’ Die Gesandten der Reichsstände an Königin Christina. Dictatum Münster
1648 September [18]/28
1420–1420’ Erklärung der Reichsstände wegen der französischen Satisfaktion. Osnabrück
1648 August 12/22
1421–1421’ Erklärung der schwedischen Gesandten wegen der hessen-kasselischen Satisfak-
tion . o. O. u. Tag
1422–1424’ Kurfürst Carl Ludwig von der Pfalz an die Gesandten der Reichsstände. Lon-
don 1648 Dezember [12]/22
M: 1425–1425’ wie vor