Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
472. Königin Christina an Pfalzgraf Carl Gustav Stockholm 1648 Dezember 12/22
–/ 472 / [ 504 ]
Stockholm 1648 Dezember 12/22
Ausf.: Stegeborg Slg. II: A, E 124, unfol.
Bestätigung des Briefs vom 13. November. Weisung, die böhmischen Quartiere nicht vor einem
sicheren Vergleich darüber zu räumen. Entschluß Pfalzgraf Carl Gustavs, nicht Königsmarck,
sondern den General Hammerstein zu den Verhandlungen mit den Kaiserlichen abzuordnen.
Vom Kurfürsten von Brandenburg ausgehende Schwierigkeiten wegen der Grenzen gegen Schwe-
den in Hinterpommern. Weisungen, deswegen keine brandenburgischen Festungen zurückzuge-
ben . Ansuchen der vorpommerischen Stände, von der Anlage zur schwedischen Satisfaktion be-
freit zu werden.
Vij hafve på sidst ankompne post fådt Eders Kärlighetz breff, dateradt i Pra-
geske Kleene Sijdan den 13. passato, och deraff sedt, hvadh Piccolomini Eders
Kärlighet anmodar om innehafvande qvarteers förlåtelsse och den samman-
kompst , som skulle holles på både sijdor, thertill Eders Kärlighet hade för-
ordnat praesidenten Erskein och generalmajoren Hammerstein. Såsom vij nu
ther hoos hafve sedt, hvadh Eders Kärlighet theropå hafver svarat, altså be-
finne vij icke heller säkert och tilldrägeliget, att Eders Kärlighet begifver sig
dee innehafvande qvarteren i Behmen, serdeles förrän man hade drabbat een
viss förlijkningh theröfver och andre saker, som executionsordningen förmår
och inneholler. Och är vell af Eders Kärlighet betenckt, att Eders Kärlighet
tager sin skantz i acht och icke förlåter sigh aldeles på frieden, förrän een
förlijkningh emillan begge parterne verder oprättat om ett och annat, som
fredens execution kräffver. Att Eders Kärlighet och hafver förandrat sitt con-
silium medh feltmarskalcks-lieutenanten Königzmerk, at icke bruka i then
commissionen, men advocerat till den ändan generalmajoren Hammerstein,
thet hafver sine gode skääl, och vele vij uthslaget på den sammankompsten, så
och på thet Eders Kärlighet med feltmarskalken herr Wrangel communice-
randes och afskedandes varder, medh förste förvänta.
Ett allenest vele vij Eders Kärlighet her hoos hafve kundgjort och påmint om
churfursten af Brandenburg, som genom sine gesandter i Osnabrügk och
Münster begynner göra difficulteter och såsom praescribere oss leges uthi den
grentzdeelningh och erörtringh, som måste gåå emillan den ahndelen aff
Hinderpommern, som oss till vår och chronans satisfaction är af Romerske
Rijket cederat, och den störste delen deraf, som churfursten behollandes var-
der , begynnandes att vrijda och vrängie fördraget, som honom sjelff lyster,
och som hade vij intet landh, uthan allenast een strand till att praetendere
öster om Odern och Friske Hafvet.
Nu såsom icke vill anstå, att höre herutaff, mindre förstå thertill, men fast
mehre ståå på een sådan grentzeskilnadt, som vij befinner oss säkre vedh, och
bemälte churfursten hafver dessföruthan vedh denne fredztractaten vell varit
till marknadz och fått store landh och lähn, ther han dogh lijtet hafver meri-
teradt , altså hafve vij befallet våre plenipotentierade i Osnabrügge, att ro-
tunde seija hanss deputerade, att om deres herre icke gör oss satisfaction i
then grentzeskillnadt, som gåå bör oss emillan effter fördraget och dess rätte
förståndh, vele vij icke mehre förbundne, att restituere honom een platz igen i
Hinderpommern och aff them vij innehafver uthi Mark. Eders Kärlighet ville
och hafve dette i minnet och mesnageret så gott dett kommer frambettre till-
pass , serdeles vidh vår Svenske milities inlogering och accomodation, intill
dess sjö reent blifver och den ifrån Tyske boden kan afföres, eller på andre
fall, som Eders Kärlighet vedh handen sigh angifve kunne. Och i synnerheet
att Eders Kärlighet ingen platz låter restituere churfursten i hanss landh, förr-
än medh samme grentzeskilnat är een richtigh och aftaladh saak emillan våre
plenipotentierade och deres subdelegater å den ene, och churfurstens depute-
rade på then andre sijddan.
Elljest söke dee Förpommerske stenderne medh all flijt att blifve förskonte
medh deres militaris satisfactions ahnlagu, föregifvandes sigh intet kunne den
praestere tillijke medh contributionerne. Men effter den förre saken är af con-
sequentie och exempel, hafve vij befallet vicegouverneuren och assistenzråd i
Pomern, att icke gifve i satisfactionssumman nogot effter, men i det subsidio,
som dee för instående åhr måste bevillja till guarnisonernes och statens un-
derholdh thersammastedes, och theröfver ther och thenne nu äre i Grips-
weldh till handelss medh them heller till een deel att öfversij. Hvilket vij
Eders Kärlighet eij heller hafve velet läte okundgjordt.