Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
470. Salvius an Gyldenklou Münster 1648 Dezember 10/20
Münster 1648 Dezember 10/20
Ausf.: DG 13 fol. 1295–1296.
Abmarsch Carl Gustavs aus Böhmen in die sieben Quartierkreise. Schädigung der schwedischen
Quartiere durch Franzosen, Kaiserliche und Hessen. Vorschläge der Stände zur Militärsatisfak-
tion und Abdankung der Truppen. Bitte Pfalzgraf Carl Gustavs, die Ratifikationen nicht vor
Satisfaktion der Soldateska auszutauschen. Unfähigkeit der Stände, das erforderliche Geld aufzu-
bringen , solange sie mit Einquartierungen belastet sind. Vorschläge zu Auswegen aus der Zwick-
mühle . Friedenssehnsucht des Kaisers und der Stände. Bestreben der Franzosen, Schweden mög-
lichst lange in Waffen zu halten. Ablehnung der ständischen Deklaration betr. die französische
Satisfaktion durch Servien. Streitigkeiten mit Kurbrandenburg über Pommern. Angebliche For-
derung Carl Gustavs, daß die schwedischen Gesandten bei der Abdankung der Armee anwesend
sein müßten. Geldnöte Salvius’.
Effter vij skrifva nu coniunctim til Kongliga Maijestätt, så lägger jagh allenast
nogra inkomne aviser här hoos. Vij finge på timan Hans Furstlige Nåde ge-
neralissimi bref, at Hans Furstlige Nåde rycker medh armeen uhr Böhmen i
the sju creissen. Elljest hotar Kaijsaren, sigh icke kuna holla friden. Franzo-
serne skadar vår armee mycket i öffvercreisserne och vil än icke vijka. Lam-
boy och Hesserne skada oss i Westphalen. Ständerne blifvar fast omöijeligh
på thet sättet, at opbringa the 18 tunnor contant. Slå altså före, att vij skole
medh the 12 tunnor guld contant, som the nu hoppas hafva parat, affdancka
dett fremmande cavalleriet och the höga officerer och förläggia thet öfriga
folket til ständerne, som icke strachs medh penningarne upkomma kunne.
När den svåreste lasten afdankas, få ständerne lysa at opbringa the öfrige pen-
ningarne . Kaijsaren och Galli, Lamboy, Hassi, Bavarus vele ock afdancka äf-
ven så mycket som the Svenska. Och lofva the keijserische och ständerne på
theres lijf och själ, at friden och caetera promissa skole ährlig och uprichtigt
hollas. Detta är nu een saak af stort betänckiande .
Generalissimus beder oss icke uthlefverera ratificationen, förän soldatescan
blifver contenterat. Soldatescan kan svårligen contenteras, sålenge ständerne
äre så hårt belagde medh folcket. At afdanka armeerne, förän ratificationerne
blifva uthlefvrerade, varder näpligen nogon deelen til förståendes. Huru nu
detta vil aflöpa, moste vij afsee. Deels meene, thet vara ett expedient, at chro-
norne och Kaijsaren uthvechslade ratificationerna och therefter pro rata af-
danckade , så at vij blefve af Kaijsaren och Beierfursten försäkrade och the af
chronorne och Hessarne. Men at man tilbakes hölle den ratification, som
ständerne skole hafva och uprättade theröffver medh Keijsaren och them een
nebenrecess ock försäkring. Men thet hafve ock sitt stora betänckiande. Il
semble qu’il faut presser la satisfaction tant qu’il sera possible, et du reste
prendre la loy des affaires.
Man kan inthet annat lijkväl afsee, än att alt äre högste affectionerade at ful-
göra friden, både Caesar och status . Anlangande Gallos, efter ännu ingen
apparence är til den Spaniske friden, så synes the vele holla oss i vapnen thet
längste the kunna. Servien sade migh i förgår, at Franckrijke vil ingalunda
höra af den declaration, som Rijksständerne gjorde i Ossnabrugge öfver intel-
lectu et extensione satisfactionis Gallicae, den the ock då sända till Franck-
rijke . Han hafver icke heller ännu fått Franckrijkes ratification. Oss är för-
denskuld högstnödigt, at itidh få veta Kongliga Majestäts resolution, hvadh
vij på sådant fall skole göra!
Them praetensioner, som Brandenburgici sidst gofve oss på Förpommern
skriftelig och då heemsändes, synes således vara beskaffade, at elector fuller
inthet seer sigh kunnen in effectu praetendera på bemälte Förpommern, efter
i fridzslutet lyder: absque ulla praetensione ullius iuris in loca regno Sueciae
cessa. Men efter han fruchtar, thet vij torde vele praetendera nogon commu-
nion medh honom i Hinderpommern, aldenstund på hans sida är ingen så-
dana clausula salvatoria införd, så kasta the denne disputen in, at thermedh
komma til handels, at klarligen thermedh uphäfva vår praetension, ther chro-
nan skulle nogon förelofva. Ty the saga nu klarligen, at churfursten inthet
begärer praetendera nogon praetension på någre ting i Förpommern, ther
Kongliga Majestät vil praestera reciproco på Hinderpommern, salva simularia
investitura et collatio praebendarum i stift Cammin. Om gräntzen är churfur-
sten mäste til görande, han vil icke gerna mista fem mijl e lateris orientalis
latitudine eller i bredden från Odern, och at linean skal gå genast frå Wilden-
bruch på Golnow och såvidh i hafvet. In summa, vij synes icke komma til
nogot fult aftaal medh honom, förän vij få Kongliga Majestäts fulkomlige
resolution på hans ingifna praetension-punctar.
Vij blifva in secreto adviserade uhr armeen, at Hans Furstlige Nåde genera-
lissimus skal ahnholla hoos Kongliga Majestät, at ambassadan motte vara
vidh armeens afdanckning. Om thet är sant, så kan jagh icke förstå, til hvadh
ända thet skulle vara. Vore thet för information schuld, så kunde residenten
den nogsampt göra, och veet Erskein alt dessföruthan. Ständerne vele ock
ingalunda släppa oss hädan, förän friden är fulkomligen executeradt.
Jagh står ock på reesande foo[t] til Sverige, så snart ratificationerne är uth-
vechsladt . Om jagh skulle komma till armeen, så åto the lefvandes op migh
för the resterande pensioner schuld. Vij hafve här, snart sagt, inthet at lofva
uthaf. Huru skulle man den reesan kunne göra medh toma händer?
NB. Ther thet skulle nogot longt ahnlöpa, innan ratificationen kan uthvechs-
las , tjente migh veta, om jagh icke skulle kunna reesa fort til Sverige, och herr
Biörneklow blefve hoos gref Johan Oxenstierna, som han nu är. Alla äre vij
här onödige. Thet går mycket op, och vij hafva ingen inkompst at gå till. Jag
sticker i 167000 Riksdaler avance och schuld. Gudh må veta, huru migh kom-
mer ther uhr! Vale etc., quaeso, responde ad singula cito cito.