Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
464. Johan Oxenstierna an Königin Christina Münster 1648 Dezember 3/13
Münster 1648 Dezember 3/13
Ausf.: DG 13 fol. 1249–1255; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Dezember 22/1649 Januar 1.
Unmöglichkeit, für die Landgräfin von Hessen-Kassel mehr zu erreichen als bisher. Durch das
Ausbleiben der schwedischen Ratifikation geweckte Gerüchte. Zweifel Oxenstiernas an der von
Salvius gutgeheißenen Niederlegung der Ratifikation in anderer Verwahrung, bevor nicht die
offenen Punkte (Restitutionen, Freilassung der Gefangenen, Zahlung des ersten Termins, Verpfle-
gung des Militärs, hessische Satisfaktion, Osnabrücker Kapitulation, Stadt Erfurt) erledigt sind.
Winkelzüge der Gegenseite. Klage der Stände über andauernde Kriegslasten. Drängen der Kai-
serlichen auf Räumung Böhmens. Langsamer Gang der Exekutionsmaßnahmen. Bevorstehende
Absendung Bengt Oxenstiernas an Pfalzgraf Carl Gustav.
Uthi Eders Kungliga Majestät ankompne nådigste breff uthur Sverige medh
siste posten aff den 11. Novembris ähr aff min collega och migh inthet funnit,
som synes vara att svara upå, undantagandes, att hvadh Eders Kungliga Ma-
jestät nådigst befaler, skall hörsamligen blifva effterkommit.
Så myket Hennes Furstliga Nåde lantgreffvinnan aff Hessen vedhkommer,
synes fast ogörligen, något mehra för henne vara att erholla, än allareda skedt
ähr, ty hon alle ständer, så evangeliske som catholiske, emoot sigh haffver.
Och vore icke Eders Kungliga Majestät höge konglige authoritet, som hon
sigh förlete eller grundade upå, så skulle fuller hennes anfodran slett uthslag
vinna. Ded ähr inthet förgätit, om Hennes Furstliga Nåde interesse att på-
minna medh alle förfallne occasioner, men dedt vill icke allenast inthet haffta,
uthan det finna sigh månge, som, hvadh loffvat och tillsagt ähr, vela aldeles
öffver hopen kasta och till inthet göra. När Eders Kungliga Majestät ratifica-
tion ankommer, varder man seendes, hvadh för väsendh det lärer bliffva, så
om detta som eljest i alle andre saker, som aff executione conclusae pacis
dependera.
Ded venter nu hvar man med aldrahögste förlängten effter Eders Kungliga
Majestät ratification, och måtte jagh väl önska, att hon vore här, på thet man
därmedh måtta kunna stoppa munnen på een hoop, som föra otijdliga discur-
ser om Eders Kungliga Majestäts intention. Det felas fuller (Gudhskeeloff)
migh inthet skäl och gode rationes, att ursäcka moram och remonstrera uthi
dette fallet så impossibiliteten aff des inkompst så hastigt, såsom och att tij-
den ähnnu eij ähr förfluten. Och ähr eij eller medh fogh, att någon kan haffva
därupå att klancka. Men effter dee gelärte (som allestädes ville vara kloke och
olåtige) haffva sitt frijt taal, och den gångh, som dee vahnt, ähr att holla, så
kan them inthet häruthinnan förtänckias, uthan fast mehr låtha dem blijffva
vidh deras vahna, och Eders Kungliga Majestät gör ähndå hvadhsom a propos
synes och finnes.
Jagh haffver om ratificationum commutatione medh min collega her Salvio
talt, och finner honom vara helt inclinerat till extraditionem eller depositio-
nem aff Eders Kungliga Majestäts ratification in manus tertii scilicet directorii
Moguntini eller statuum Imperii, så snart hon ankommer, förmeenandes
honom vara aff Eders Kungliga Majestät genom particulare skrifvelsser upå-
lagde , att reesa hem medh Keijsarens ratification till nu angående rijksdagen,
eller och till minsta att notificera ratificationum depositionem in manum ter-
tii , hvilket han så mycket mehra att föra förorsakas aff någre particular
honom anliggiande besvär, så att han eij kan undvijka för sin person, att råda
och suadera till ratificationum uthleffvereringh och deposition, så snart Eders
Kungliga Majestäts ratification ankommer.
Nu ähr jagh kommen i een heel contrarie avis eller meningh, att vij inthet
måste låtha komma på ratificationum extradition, deposition eller commuta-
tion , förähn promissa in instrumento pacis, i synnerheet articulo executionis,
ähr praesterat och fulbordet, och altsammans det verkstelligt gjordt, som ähr
tillsagt. Nembligen att 1. restitutio in capite amnestiae et gravaminum, 2. li-
beratio eller permutatio captivorum utrinque, 3. pecunia pro solutione primi
termini in parato uthi lägerstäderne och om assignationerne richtigt affsked
och 4. conventio inter duces vel generales excercituum de modo et ordine
tum exauctorationis militis tum restitutionis locorum vel praesidiorum och
sist, hvadh landgreffvinnan aff Hessen, Ossnabrugiske capitulationen och sta-
den Erffurt och andre flere sådane angåår, blijffver richtigh gjordt och alt i
det laget satt, att vij som legati sedan på extraditione ratificationum trygt
måge kunna affresa och denna handelen så quittera, att icke någon effterhan-
del må bliffva, därigenom detta verket skall vara onyttigt eller frustraneum
medh hvadh mehra.
Uthi den rencontren ähre vij såvijda different vorden, att vij denne gångh icke
haffve kommit öffvereens, att skrifva coniunctim, hvilket Eders Kungliga Ma-
jestät dock icke annars ähn medh nåder vele förmärkia. Ty ded inthet saken i
sigh sjelff hindra eller i någon måtto remorera skall, och på thet Eders Kung-
liga Majestät om verket måge rätt vara informerat, så kan jagh inthet under-
låtha , om sjelffve saken att ihugkomma. Migh tycker Eders Kungliga Maje-
stät och vij, som dess fullmectige legati och ministri vidh denne tractat billigt
haffve bort principaliter see upå och därhän tracta, att ded som igenom denne
tractat Eders Kungliga Majestät tillhandlades, måtte Eders Kungliga Majestät
och chronan blifva beståndigt och fast. Men i synnerheet, att Eders Kungliga
Majestät icke måtte blifva genom tractat och fredzslutet på sistone omgången
eller bedragen aff vederparten, efftersom därupå inge konster, machinationes
eller ränckar felar. Och där man icke sigh noga däruthinan föreseer, skall
man för vara aff dem fattat, ähn man ded sigh kan inbilla. I synnerheet kom-
mer migh vederpartens mesneer nu så före, att dee inthet annat driffva, ähn
huru igenom denne speciose fridensunderskriffningh, edictorum promulga-
tion och keijserlige ratificationens tijdige inskickingh och uthropade villig-
heet till dess extradition, dee inthet annat söka, ähn att därigenom hoos Rijk-
sens ständerne vinna applausum och favor, lijkasom Keijsaren effective alt
ville följa låtha, som promitterat och in instrumento pacis beleffvat ähr. Där
dee dock icke ded ringaste ähnnu in effectu haffve praesterat eller effterkom-
mit , som fredslutet medh sigh bringar och ante ratificationem aff dem bör
vara fullgjort. Ja ded ähr icke allenast det icke verckstelligt gjordt, som loffvat
och tillsagt ähr medh restitutione ex capite amnestiae et gravaminum etc.
(hvilket väl ähr att betänkia), uthan i staden för praeparatorier till aff-
danckningh och licentiement aff militien förstärkia, montera och recreutera
dee sigh dageligen dags, och ehuruväl dee mycket pludra om affdanckningh
och cassation aff troupperne, så kan dock inthet annat spörjas, ähn att dee
lijkväl beholla och conservera dem upå allehanda militariske sätt och som dee
best kunna komma åth. Så att dem inthet synes så synnerligen att vara till
troo eller på freden att byggia, om man dem icke rätt medh tractaten och för
alltingh medh ratificationen fattar och obligerar.
Ständerne haffve desse dagar varit hoos oss och uthförligen repraesenterat
Keijsarens alffvar till fredens execution och det medh förbemälte rationibus
velat migh persuadera, begärandes å nyo, vij vele å vår sijdo alle möijelige
officia contribuera till samma scopi erhålelse. I synnerheet att vij till herr ge-
neralissimi Furstlige Nåde verket, i synnerheet conventionem de modo et or-
dine exauctorationis militis et restitutionis locorum, ville därhän på ded beste
recommendera, att ded måtte medh ded förderligeste därupå skee afftaal och
affskedh medh dee keijserlige, effter omöijeligen vore, vidh kriget nu länger
att uthhärda, eller och att man platzerne kunde låtha uthur sina hender på
thet sätt, som härtill skedt vore. Hvadh solutionem primi termini och i syn-
nerheet den summan aff aderton tunnor gull i baar, som vore promitterat,
vore dem omöijeligh att praestera för feltmarskalken Wrangels medh den
Svenske och Tourennes medh Frantzöske inquarteringh uthi Swäbiske och
Öffverreiniske creitzerne, och eljest andre tillstötte besvär. Bode, vij ville
låtha komma på tolff baar och 18 per assignationes, efftersom till att vinna
tijdh. Eders Kungliga Majestät här i underdånigheet hoos foges copia aff vårt
breff till herr generalissimi Furstlige Nåde, däruthinnan både deras ständer-
nes anbringan och vårt svar medh mehra blifver infördt.
Dee keijserlige hafve och förebract och förmeena Eders Kungliga Majestät
armee vara plictigt, vigore pacis uthur Böhmen och eljest Ärffländerne att
vijka, item att alle mobilia, som uthur Prag ähre afförde, måste restitueras, så
att alt talas temeligen insolent, sedan dee hafve fååt cessationem hostilitatis,
och att feltmarskalken Wrangel ähr igen gången uthur Beyern, efftersom
Eders Kungliga Majestät nogsampt vederpartens humor och vahna i detta fal-
let ähr bekant. In summa, migh tycker, dee ähre i then opinion kompne, att
haffva igenom fredens subscription nu dett vunnit, som dee igenom ett stille-
stånd eljest gerna hade sökt, men in thet tordts om negotiera aff sorgh, dedt
dee det inthet nåå skulle för Beyeren procedere i det siste stillståndet. Hvad
nu alt bliffver, måste fuller innan kort sigh vijsas.
Medh fåå ordh, så håller jagh före, att ratificationerne inthet böre depositeras,
mycket mindre commuteras, förrähn vij ähre försäkrade, att alt blifver aff
keijserlige och andre, som vederbör, fredslutet fullgjort och praesterat.
Nembligen 1., att restitutio ex capite amnestiae et gravaminum skeer och
Eders Kungliga Majestät legation häruthe därom nogsampt ähr informerat
och förvissat; 2. fångarne på alle sijdor uthevexlade, hvilket jagh inthet menar
någon synnerligh difficultet medh sigh haffva skall; 3. förste terminens penin-
gar till soldateskans contentement, så i baar som assignationer, ihoop bracte
och tillsamman skaffade, effter een gångh skedde löffte; 4. föreningen emel-
lan generalerne på alle sijdor om ordine et modo exauctorationis et restitutio-
nis locorum.
Upå desse puncter lärer jagh nu fast bestå och förmodar, Eders Kungliga Ma-
jestät icke varder något misshagh till migh fattandes, om jagh icke så i denne
saak, som eljest häreffter, medh min collega altijd coniunctim i denne ähnnu
varande commission skriffver, ty thet så beskaffat ähr, att oss omöijeligen
faller, altijdh att skrijffva ihoop.
PS: Rätt som breffvet skulle affgåå, komma ifrån greff Magnus de la Gardie
bijfogade breff, men ifrån generalissimi Furstlige Durchlaucht inthet. Hvaru-
thaf jagh väl seer, att medh verket inthet så hastigt gåår, som een part sigh
inbilla. Jagh förmeenar, vij vorde herr Benct Oxenstierna innan kortta till
Hans Furstlige Nåde afferdandes och om alt, som saken nu synes högst fodra,
adverterandes.
A: 1256–1257’ Die schwedischen Gesandten an Pfalzgraf Carl Gustav. Münster 1648 Dezem-
ber 1/11 (Nr. 462)
1258–1289 Dieselben an Kurfürst Ferdinand von Köln. Münster 1648 Dezember 2/12
1260–1261 Die pommerischen Landstände an die schwedischen Gesandten in Osnabrück.
Altenstettin 1648 Oktober 2/12
B: 1262–1262’ Magnus Gabriel de la Gardie an Johan Oxenstierna. Prag 1648 November
20/30
1263 Salvius an Gyldenklou. Münster 1648 Dezember 3/13
1264–1264’ Der Römisch-kayserlich, auch zu Hungarn und Böheim Königlicher Maje-
stät , unsers allergnädisten herrns etc., mandat und edict, die execution deß zu Münster
und Oßnabrugg getroffenen friedenschluß betreffend, so datirt Wien den 7. Novembris
1648 [Druck, 7 Seiten]
1265 Adolf Friedrich Herzog zu Mecklenburg an seinen Gesandten in Osnabrück, Dr.
Abraham Kayser. Bützow 1648 November 14/24
1266–1267 Derselbe an den Gouverneur in Wismar, Erich Hansson Ulfsparre. Bützow
1648 November 14/24
1268–1285 Avisen