Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
463. Königin Christina an Pfalzgraf Carl Gustav Stockholm 1648 Dezember 2/12
–/ 463 /–
Stockholm 1648 Dezember 2/12
Ausf.: Stegeborg Slg. II: A, E 124, unfol.
Bestätigung des Briefs vom 4. November. Billigung der vom Pfalzgrafen getroffenen Maßnah-
men zur Sicherstellung der Quartiere für die Armee und zu den Verhandlungen mit der feindli-
chen Generalität über die Durchführung des Waffenstillstandes sowie mit Wrangel über die Frie-
densexekution und Satisfaktion der Soldateska. Anweisung, in den anfallenden Sachen eigene
Entscheidungen zu treffen sowie zur Korrespondenz mit den Gesandten in Osnabrück und Mün-
ster . Neue Schwierigkeiten bei der Exekution: Weigerung der Spanier, Frankenthal zu räumen,
kurbrandenburgische Beschwerden wegen der pommerischen Grenze gegen Schweden, Verzöge-
rung der Restantenauszahlung durch Kursachsen. Resolution auf den von Pfalzgraf Carl Gustav
am 22. November vorgelegten Plan zur Abdankung und Verlegung der Heereseinheiten. Zusage
der Königin, keinen Reichsständen die Befreiung von den Satisfaktionsleistungen zuzusagen, je-
doch Empfehlung zur Moderation im Falle von Baden-Durlach und Befreiung von Hessen-Kassel
als treuestem Bundesgenossen Schwedens. Satisfaktion der hessischen Armee.
Vij hafve igår på ordinarie posten öfver Hamburg bekommet Eders Kärlig-
hetz bref, daterat Gutenberg i Behmen den 4. passato, och deraf sedt, at Eders
Kärlighet på grefve Schlichs notification och theropå sedan ankombne Kleyes
visse relation hafver lätet hostiliteten cessera, och till at aftala medh vederpar-
ten om nödige pass och armistitio, så och rum och ställe, at träda heröfver
tillhopa, hafve till Prag förskickat her Königzmarck och Erskein och strax
uthvidgat quarteren i Behmen, at njuta för armeen, till des execution pacis
voro fulländat, beskedandes feltmarskalcken Wrangel till conference medh
Eders Kärlighet serdeles öfver den vichtige executionspuncten och krigz-
folckets afdanckningh, och tänckiandes, sedan det voro medh vederpartens
generalitet een viss förlijkningh oprättat öfver armistitio, at skrifve till dee 7
creitzöfversterne medh förmaningh, at betala hvad dee uthlofvat hafve, och
sende sine deputeradhe, som medh soldatescan sigh föreene om ahnvijsnin-
gerne . Der hoos Eders Kärlighet opreppar nogre besvär, som förefalla vidh
sjelfve executionen och serdeles påminner oss, at inge intercessionales motte
gifvas till den bevilljade summans decurtation, icke heller hastas för mycket
medh executionen och afdanckningen, på det det inhemiske krigzfolcket må
ligga och blifva underhollet till beqvämligh afföringh. Förmälandes sidst, at
churfursten af Saxen icke vill beqväma sigh till restanternes betalningh.
Att nu Eders Kärlighet strax på inkombne notification om fridzslutet hafver
itijdh sedt sigh om nödtorfftige quarteer för den armeen, som står i Behmen,
sålenge och tilldes fridens execution verckställes och störste delen af frem-
mande blifva afdanckade, såsom och at Eders Kärlighet vill föreena sigh
medh vederpartens generalitet om armistitio, conferere öfver thet så och hele
executionssaken medh feltmarskalcken och så giöra begynnelsen på soldates-
cans satisfaction och afbetalningh, thet hafver altsammans sine godhe skähl.
Och vele vij förvänta, hvadh Eders Kärlighet medh feltmarskalckens och fle-
res inrådh uthi ett och annat, som desse saker angåår, gottfinner och aftaler.
Vij sij nogsampt, hvadh difficulteter, som icke äre på fridztractaten erörtrade
vordne, men Eders Kärlighet uthi sin skrifvelse störste delen berörer, Eders
Kärlighet vidh executione pacis möta skole. Men efterdy vij här så longt från
Eders Kärlighet stadde, icke kunne Eders Kärlighet nogot vist therutinnan
och huru dermedh eenkannerligen omgåås skall, föreskrifva, uthan thet måste
af Eders Kärlighet ther in loco ex occasione och som vederparten eller vän-
nerne sigh anställe till resolveres, så tilltroo vij och Eders Kärlighet så och
begäre vänligen, att Eders Kärlighet ville alt disponere till vår och rijckzens
tjenst och holle alle saker oprätte, tilldes armeen får sitt contentement och
kan skilljes åth, och vårt inländske krigzfolck, så och det vij beholle i vår och
chronones tjenst, kan komma uthföre och deels afföres hijtöfver eller åth Lif-
landh vedh öpet vatn, deels förlägges i guarnisonerne theruthe vidh sjökan-
ten . Annorledes än medh consilio och försichtigh så och alfvarsamb negoti-
ation , så och sampt medh discurser, sampt medh bref och beskickningar
thesse difficulteter at öfvervinna, låter sigh icke göra. Och ville Eders Kärlig-
het vidh alle lägenheter correspondere medh våre legater i Osnabrügg och
Münster, at fridzlutet må aftalet lijkmätigen och eenligen blifva executerat
och iustificatio caussae och lämpan på vår sijdho erhollen, men hvadhsom
löper theremoot, såsom i synnerheet skulden och invidien af executionens
förhahlningh, oss, våre tjänare och soldatescan afvältrat och dem skyldigom
imputerad och påbördat. Thet hade väl varit een saak, at på fridztractaterne
hade blefvet ett vist afskedh gjordt om vårt inhemiske och det i tjensten be-
hollande fremmande krigzfolckets underholdh effter skedde afdanckningh
och till afföringen. Men efter det icke är skedt, och vij af våre commissariers
inkombne relationer hafve förnummet, huru besvärliget och fast omöijeliget
det hafver fallet dem, sådant af ständerne att erholla, så måste then saken
thervidh så bevända. Och kan vara nästan lijka, om een förlijckningh per
expressum theröfver voro gjordh, eller at underhollets praestation tacite för-
stås , eftersom det och icke måste ophöra, förrän betalningen är folgdh och
armeen afdanckat. När vij nu här hoos considererar och elljest förfahre, at
vidh fridztractaten nogot agiteres till at hindra, thet ratificationen på friden
icke må gå så richtigt för sigh på alle sijdor, och af dem som denn extradere
böre, uthan begynnes sökias uthflychter, hinder och nya inkast, skrifves och,
at Spagnien icke vill restituera Franckendahl och andre innehafvande ohrter i
Underpfaltz; churfursten af Brandeburg moverar hvariehanda difficulteter
uthi Pomerske grentzernes richtigheet och för den orsaken föregifver sigh
icke kunne uthlefverera nogon ratification på friden eller cessions diploma på
Pomern; Chursaxen tergiverserar at aflägga sine restanter, som dogh af Eders
Kärlighet äre modereradhe vordne. Föruthan, at fast alle ständer i Romerske
Rijket beklaga theres oförmögenheet och invände omöijeligheten, at prae-
stera den bevilljade och uthfäste satisfactionssumman, helst till den bera-
madhe och bestämbde tijdh, så måste vij befahra, at ratificationernes uthväx-
lingar icke läre så praecise gå för sigh i Osnabrügg och Münster, eij heller
penningarne så hastigt kunne bringas till väga, att dee alle, som contant erläg-
ges skole, varde i rättan tijdh aflefvererade, eller een fast och tillförlåteligh
förlijkningh gjordh öfver thet som assigneres och sedhan på visse tijder beta-
las skall. Ehuru dogh härom voro, så moste vår soldatesca, både den inhe-
miske såväll som den vij behollandes varde i vår och chronones tjenst af frem-
mande och värfvade, hafva och njuta sit underholdh, tilldes den kan afföras.
Och moste sådant medh godh skähl och remonstration erholles. Men ther
inthet vill medh godho hjelpa, och förrän folcket skall lijda nödh och hunger,
då sökes, tages och nyttjes så gott man kan, och medh ordre och disciplin
moste skee. Och till den endan, såväll som för mehre orsaker och större för-
säkring skuldh, är gott, at Eders Kärlighet uthi midler tijdh och tilldes ar-
meen är betalt och tillfridzstält, dels contant och dels medh assignationer på
viss tijdh och terminer, at Eders Kärlighet beholler vim armorum i händerne.
Eftersom eij heller vill skicka sigh, at Eders Kärlighet går derifrån, förrän the
restanter, som churfursten af Saxen och hans landh vigore armistitii är skyl-
digh , äre ju mästedels afbetalte.
Men hvadh vårt förslagh och meeningh här är om soldatescans afbetalnigh
och then bevilljadhe summans uthdelande, så och huru mycket fremmadt
folck är i vår och chronones tjenst at beholla, och huru eller hvar dee äre at
förlägga, thet hafve vij serdeles opsatt och inneslutet samme våre förslagh
uthi ett vårt bref, här daterad den 22. passato , och gifvit Gustaff Hansson
medh, at föra Eders Kärlighet tillhanda, hafve och honom här mundtligen
öfver samma förslagh informerat, på det han så mycket bättre Eders Kärlighet
vår meeningh theröfver kan förklara vidh sin ankompst. Och voro väll een
saak, at efter mycket onyttigt folck, som i kriget ingen tjenst hafver gjordt,
skall slagge och gifve sigh tilhopa, när uthdelningen af penningerne skeer,
Eders Kärlighet vore betänckt opå, at folcket och regementen först måtte
blifva munstrade. Och eftersom dee contante penningarne, som armeen skole
gifves, icke belöpe sigh så högt, at dee aldeles spijsa till een så stoor och i 125
regementer bestående armees contentering, och derföre begärer Eders Kärlig-
het , at vij inge intercessiones meddele veele, at nogre länder skole blifva för
thenne ahnlagun befrijadhe, så är denne een saak, som vij medh Eders Kärlig-
het tijdigt hafve adprehenderat. Och ehuruväll åthskillige hafve oss therom
solliciterat, så hafve vij lijckväll thertill ingalunda velat förstå, icke eens frij-
kalla våre satisfactionsländer Pomern, Brehmen, Vehrden och Wismar ther-
före . Een recommendation hafve vij fuller meddelt den unge margrefven af
Baden till Eders Kärlighet, at nogot expedient måtte finnes, hvar icke till hans
herfaders landz förskoningh för thenne ahnlagun, då till nogon moderation
eller till at vinna tijdh och dilation i erlägningzterminerne. Men såsom denne
vår recommendation är ingen ordre, eij heller hafve vij oss till nogon sådan
frijkallelsse emoot margrefven förklarat, ty behöfver och Eders Kärlighet
theraf sigh inthet irra låthe. Men een sollicitant i thenne saken kommer hoos
oss mehre i consideration, nembligen landgrefvinnan af Hessen-Cassell, som
genom sin resident här ligger oss mächtogh hårdt ahn, at vij icke allenast ville
låthe och förunna Hennes Kärlighetz land exemptiones för vår soldatescas
satisfactions erlägningh, uthan och, at vij ville förskjuta och lähne henne der-
till 50 000 Riksdaler. Nu hade och väll varit een saak, at på fridztractaten
hade kunnat denne exemptionen betingas, och ständerne hade then summan
ersadt. Men effter dee härtill ingaledes hafve varit at förmå, och vij betrachte,
at landgrefvinnan är allena i Tysklandh, som medh oss hafver stådt och fram-
härdat i kriget till fridzslutet, desföruthan och besinne, at hon sjelf moste
affinne sigh medh sin soldatesca, och ther sådan hennes quota icke richtigt
folgde, skall och hafve sine betänckiande, at låte execution gå i hennes landh.
Therföre hafve vij oss i thenne saken således förklarat och våre commissarier
tillskrifvit, at dee skole göre deres möijeligste flijt, at kunne erholla för fru
landgrefvinnan af ständerne till hennes soldatescas afbetalningh icke allenast
den eene tonna guldh, som ständerne henne skole hafva thertill bevilljat,
uthan och dertill ännu 100 000 Riksdaler, hvar icke contant at erläggas, då at
afdrages i Rijckzanlagurne framdeles. Men skulle denne eene sidste tonna
guldh icke vara till at nåå, då och i det fallet hafve vij för ofvanberörde och
andre orsaker skuldh emoot våre commissarier oss förklarat och resolverat,
till at förunne fru landgrefvinnan samme exemption för then summa, som
hennes landh elljest efter proportion och repartitionen elljest borde uthgöre.
Och befallet dem, att communicera Eders Kärlighet, hvadh dee deruthinnan
förmå och uthrätte kunne, inthet tyiflandes, at dee sådant effterhanden förrät-
tandes och effterkommandes vorde. Eders Kärlighet hafve vij och dette tillrät-
telse i den saken, såframpt dee 100 000 Riksdaler på tractaterne inthet stå för
högbemälte landgrefvinne at nåå, velat vetthe och förnimme låthe.