Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
429. Rosenhane an Salvius Paris 1648 November 10/20
–/ 429 /–
Paris 1648 November 10/20
Eigh. Ausf.: Salvius Slg. vol. 18, E 5270.
Verwendung der Sommersubsidien. Dank für die ihm angewiesenen Unterhaltsgelder. Schlechte
Ausssichten für die Wintersubsidien angesichts der Armut Frankreichs. Unzufriedenheit des Hofes
über das Drängen Salvius’ bei Servien auf Abschluß des Friedens mit Spanien wegen des nach-
teiligen Einflusses auf die Feinde. Scheinbare Ruhe am Hofe.
Utaff Eders Exellenties sidste aff dän *** sidste passato haffver jag förnum-
mit , huru med såmmarsubsidierna ähr beskaffvat och utaff hvad orsak Eder
Excellence intet kan tillåta, att höffen må betala, hvadsom för Hennes Majes-
tätz saker här resterar. Och kan jag därtill intet mera säija, uthan beder Eder
Excellence intet ville förtänkia mig däruthi, icke häller haffver jag mig mera
därmed att befatta, än hvad Eder Excellence haffve sedt utaff copian aff Hen-
nes Majestätz breff, som jag sände Eder Excellence, och skulle vara mig okärt,
Eder Excellence därigenom bleffve incommoderat. Monsieur Soop måste här
nu förvänta, tilldäss andra medel komma uthur Sverige. Interim betackar jag
Eder Excellence på thet tjänstflitigaste, som haffver låtit passera dän påsten,
som Hennes Majestät till mitt underhållet här bestått haffver, uthan hvilken
jag hade bliffvit myckit illa utsattet, och haffver jag en synnerlig obligation
till Eder Excellence därföre.
Uppå vintersubsidierna vill jag väll begynna till driffva, män jag minnes
Eders Excellence profetia i Mönster, nämblig att dän sidste terminen finito
bello näpplig skulle bliffva betalt, och dättsamma fruchtar jag ännu, ty föru-
than thätt the intet så stort skole behöffva oss äller achta om terminen bliffver
betalt äller intet. Så ähr deras nöd och fattigdom så stor, att om the villet,
skulle the näpplig kunna kommat tillväga, besynnerlig om the bliffva stickan-
des uthi continuationen aff Spansche kriget och skole begynna göra nya
levées. Dåch icke däss mindre skall jag låta på them och bruka all dän flijtt
jag kan och advertera Eder Excellence om successen. Män nu för tiden ähre
the onda och malcontent öffver thet Eder Excellence allt för hårdt pressera
her Servient och undsäija Franckrike, att villja declarera sig emot them, om
the icke facilitera Spansche freden i the stycken, som Eder Excellence begära,
hvilket the såsom väner och allierade intet förmena sig haffva förtjänt, emä-
dan notorium och kunnigt ähr, att Spanien intet vill till freden och skall ige-
nom thätta mödhållet mer bliffva styffvat och Rikzständerna klenmodega, att
göra något till saken, när the förnimma Frankrikes allierade tala på thet sät-
tet . Och öffer the på Hennes Majestätz intention säija sig vara försäkrade,
kommer them thätta så myckit mera sällsamt före, såsom Lionne
på cardinalens vägnar emot mig vidlyffteligen förklarade. Huru thärmed
vidare må vara beskaffvat, kan jag intet veta och änskyllade jag saken, så
myckit jag kunde.
Här ifrå håffvet ähr älljest intet nytt till berätta, emädan nu allt synes stilla
och roligit, dåch ähr thärmäd intet all oreda uphaffven. Här ähr en elak dis-
position hooss en och annan och felas intet annadt än occasionen.