Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
426. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Münster 1648 November 5/15
Münster 1648 November 5/15
Ausf.: DG 13 fol. 1041–1046.
Ausbleiben einer Antwort Pfalzgraf Carl Gustavs auf die Zusendung des Friedensvertrags. Ver-
handlungen über Exekutionspunkte und den spanisch-französischen Vertrag. Kaiserliche und
schwedische Truppen im Stift Minden. Ausarbeitung einer Kapitulation zwischen dem Bischof
von Osnabrück, dem Haus Braunschweig-Lüneburg und den Stiftsständen. Bitte der Kaiserlichen
um Unterstützung der französisch-spanischen Verhandlungen. Unratsamkeit einer Übernahme
der Vermittlung in dieser Sache. Streit Bruns mit Servien über das Verfahren. Spanisches Drän-
gen auf Einbeziehung der lothringischen Frage. Stadt Erfurt. Ruhen der Gespräche mit den Kur-
brandenburgern . Verbleiben Biörenklous in Münster. Contarinis Bitte um einen schwedischen
Paß. Klagen der Mindener Stiftsstände.
Vij hafve inthet änn hafft någon effterrettelse, om vår notification om fridz-
slutet till her generalissimi Furstlige Nåde är ankommit. The keijserlige läte
oss igår vetta, dett Piccolhuomini hadhe hafft kundschap therom och adver-
terat till Eders Kongliga Maijestättz generalitet.
Här hafve vij, som mädh näst förgågne post är mält, hafft göra deels mädh
puncto executionis och hvadh theraf hänger, deels mädh tractatu Gallo- His-
pano . The keijserlige, grefverne af Nassow och Lamberg sampt her Volmar
och Krane, vore then 30. passato hoos oss och 1. berättadhe, det the på vår
gjorde påminnelse om the keijserlige marche under grefve Woldemar inåt
stifft Minden hade schrifvit icke allenast till feldtmarskalken Lamboy, uthan
och till greve Woldemar och them påmint, at sådant skedde emoot thet här
träffade fridzslutet; 2. contesterade the, det the gerna skulle contribuera och
hjelpa alt thet practicerligitt funner, till att förekåmma then confusion, som
synnes här in circulo Westphalico förstå, eenkannerlig af hvar partijs eensij-
dige contributions och restantiernes påläggiande och exaction, såframpt man
icke i tijdh, communi partium consensu, thet remedierade. Ther hoos recom-
menderade the 3. bischopen af Ossnabruggs begäran, som var, att borgmä-
stare och rådh i Ossnabruch måtte hålla tillbakars mäd Pettersburgz full-
komblige demolition. Till thet 4. talte the om then Fransösche och Spanische
tractaten. Therom blifver häreffter någott förmält.
Vij tesmognerade, att thet 1. var vähl gjordt och ville vänta, hvadh effect
therpå skall kunna föllja. Sedermera är berättatt, det greve Woldemar hafver
vändt om på sin marche åt Minden och tagit henne från Iborg på Lengerichen
genom grefschapett Teklenburg, ther hans folk hafva uthan regard på fridzlu-
tet och resandes pass (som littera A vijsar om residenten Biörnklous dräng)
farit illa fram. Om thet 2. confererade vij och ventilerade någre expedienter,
finnandes omsijder för bäst, att the legationes skulle skrifva tye till feldtmar-
skalken Lamboy och begära af hånom commissarier, och vij effter cammere-
rarn Oloff Pedersson, att kåmma hijt och här in loco forlijkas om ofvan-
bemälte punct, efftersom Eders Kungliga Majestätt af här hoos fogade copier
under B och C thet mäd mehra nådigst täckes förnimma. Hvadh 3. Petters-
burgz demolition anlangade, sade vij, thet staden Osnabrug i krafft af amne-
stien hade macht att raçera Pettersburg och vore nu till verkie thermädh. Eff-
ter lichväl bischopen slago före medel, ville vij thet berätta deputatis Osna-
brugensibus , som här äre, och höra theras mening.
Den 1. huius låte the keijserlige åter märkia, att the hade någott att tala med
oss, och efter raden var hoos oss, att revisitera them, gjorde vij thet then 2.
huius, finnandes ther för oss in förmakett 3 deputerade från bischopen af
Ossnabrugg och doomcapitlett thersammestedes och the 3 Brunsvijk- Lune-
burgiske gesanterne. Caesareani, näst aflagde complimenter, påmintte, att in
instrumento pacis articulo XIII § secundo vore afskedat, att det så skall ante
ratificationum exhibitionem tracteras om en vist capitulation emellan bischo-
pen i Ossnabrugg, hus Brunsvig och stifftzständerne. Partes hade reda varit
theröfver här i Münster, deels i her Volmars praesentz, deels för sigh, uthan
arbitris. Caesareani trodde, att thet skulle änn lijtett restera stridigt them
emellan. Stälte till oss, om vij ville, att parterne skulle kåmmo begge tillijka
eller hvar för sigh intill oss, effter the i the stridige puncterne inthet kunde
kåmma till slut sigh emellan, uthan behöfve och begäre begge legationernes
interposition. Vij sade oss icke synnerligen vetta af thet, som härtill emellan
parterne vore forluppitt, meer än hvadh Brunsvicenses hade en gång refererat.
Höllo lichväl vara gott, att saken företoges och fördes till ända, hållandes ther
hoos före 1., att deputati nobilitatis och af staden Ossnabrugg måtte vara till-
städes , hvar icke i conferentzen, lichvel i någott gemach, att man på alla hän-
delser kunde nyttja theras information och the seija sijna nödtårffter, om så
behöfdes, helst effter thet nu är någott extraordinarie som stifftes och giörs,
att blifva everdligen i stifftett observerat och hållett; 2., att thet och vore bät-
tre , det parterne kommo hvar för sigh änn tillijka. Therpå kallades the
bischoplige och domcapitles deputati in. Af them blef begärat, at the ville
berätta, i hvad stånd och huruvijda the vore kompne mädh the Brunsvik-
Luneburgische. The ther närvarande kunde då, för syndici reesa till Ossna-
brugg , icke så egenteligen seija, hvarpå saken berodde, mente lichväl, at thet
vore ringa och mäst om religionssaken, som änn funnes stridigt. Brunsvicen-
ses kallade i lijka måtto in för oss, berättade, att heela handeln kunde fordee-
las i 3 classer. Then 1. anginge iura episcopi et capituli, then 2. sacra et reli-
gionem och then 3. iura tertiorum, såsom adelens, civitatis Osnabruggensis
och andre particularium. Then 1. classis och hvadh tijt hörer, vore mästedeels
afhandlatt och förlijkt. Fuller funnes ther änn något tvistigt, såsom thet att
doomcapitlett inthet vill tillåta, att bischopen nå uthan sin villje och consens
1. beställa och sättia cantzelijrådh och andra officia, och ändå minima quae-
que , såssom käckar, fyrbytare, kammartjänare, lacqueier och pager; 2. inthet
förläna feuda infeudari solita enskeller; 3. gifva confirmationer och annatt
slijkt. Och ehuruväl förre bischoper vore vana, att bindas till slijkt och then
sidste thet hafver måst undergå, så ville och kunde lichvel hus Brunsvijk thet
inthet giöra, effter the kåmma inthet per electionem eller postulationem ther-
till , uthan på sätt och vijs, som tractaten mädgifver, varandes sådana anmo-
dande aldeles emoot theras nådigste principalers reputation och sjelfve billig-
heeten . Hvadh then 2. och 3. classerne vijdkåmmo, vore the uthsatte, helst
religionssaken, att debatteras emellan the keijserlige och oss. När nu Brunsvi-
censes togo affträd, fans för gått, att vij skulle tala om religionsvärkett; vij
slogo fram och sustineradhe, att religio och des exercitium måtte blifva, som
thet nu, conclusa pace, fins i stifftett, allegerandes thertill effterfolljande skäl:
1., att anno 1624 hafver then reena evangelische läran gått och vorden predi-
katt öfver heela stifftett Ossnabrugg, som bijfogade deduction under D thet
mäd mehre uthvijsar. 2. bekänner bischop Frantz Wilhelm sjelff in praefa-
tione actorum synodi maioris Osnabrugensis, thet vore sant mäd desse orden:
Tota haec, proh dolor, dioecesis, non nam orbis universus Arrianam se esse
ingemuit, sed acatholicam esse vidit. Caesareani stodo på terminum anni
1624, män bekänne ther hoos, att thet vore een exceptio termini mäd thetta
stifftett, aldenstundh „Ita tamen ut prius etc.“ disponeradhe någott mehr
therom. The fölle therföre therpå, att man måtte 1. see på terminum anni
1624, i hvadh stånd kyrkijorne och Gudztjenster då hafver varitt, och 2.
hvadh sedan vore ändratt och infördt på then eena eller andra sijden. Sedan
vij nu länge hadhe sustinerat vår förre mening, producerade vij 1. Brunsvicen-
sium uppsatt af capitulationen, såvijda thet angår religionen, som littera E
innehåller, och gafvo the keijserlige thetsamme och i lijka måtto een designa-
tion på kyrkioherdernes tillståndh anno 1624 sådant, som her greff Gustaff
Gustaffssons råd, Dr. Hast
Ein Dr. Joachim Wilhelm Hast findet sich mehrfach in den Akten über die Restitution des
Hochstiftes Osnabrück. So wird er in einem Brief des Notars Brickwedde vom 12. Oktober
1650 genannt (Rep. 100 Abschnitt 12b Nr. 7, 40) und besiegelt am 20./30. November 1650
die Bestätigung, daß der getroffene Vergleich vollzogen wurde (ebd. Nr. 3, 35). Er wird auch
im Tagebuch über die im September und Oktober 1650 geführten Verhandlungen erwähnt
(ebd. Nr. 7, 1ff.); freundl. Auskunft des Niedersächsischen Staatsarchivs, Osnabrück.
hoos lagd under littera F. Thereffter fodradess parterne in som för och blef
them refererat, hvadsom var förluppitt, enkannerligen gafz ofvanbemälte de-
signation åt the bischoplige, att theruthur see, om thet hafver anno 1624 varit
ett sådant tillståndh mäd religionen. Thermäd blef then saker opsatt till een
annan gång.
Effter vij nu hade bekåmmit tiender, doch icke änn rätt vissa, som hadhe the
keijserlige uhr Warendorp fallitt inni stifft Minden och ther tagit bårt några
hundrade hästar, jämvähl vij måst förnimma, att vårt folk och andra, som
reste mäd pass, inthet vore säker på vägerne för the keijserlige, hafve vij thet-
samma gångh emot plenipotentiarios caesareos resenterat. The låfvade vela
låta inquirera om begge och göra sin möjeligste flijt, att remediera thet eena
och andra, improberandes sådana excesser lijka mäd oss.
Vijd thenne och then förre conversationen, som vij hadhe mäd the keijserlige,
bode the, att vij ville göra och använda alle möjelige officia hoos greve Ser-
vient , att tractatus Hispano-Gallicus måtte och i lijka måtto kåmma till slut.
Såsom nu greve Servient tesmognerar mäd ord och åthäfvar och använder all
möjelig flijt, till att kunna bringat therhänn, altså hafve vij thet på behörligitt
sätt declarerat emoot then keijserlige. Vij hafve icke heller underlåtitt, att be-
sökia och conversera mäd partern särskilt, sampt Venetianerne, att göra,
hvadhsom oss kan anstå i een slijk sak.
Controversierne, som änn nu äre oslijtne och indecis, äre sex, och i våre förre
sampt- och särskilte bref åfta opräknade. The hafva nu på een tijdh icke så
mykitt hafft göra mädh materia rerum indecisarum som några formaliteter.
Så snart greve Servient och andre, som på een tijdh hade varitt i Ossnabrugge,
kommo hijt, och lijknelse var, att then Tysche friden tycktes gå till slut, pous-
serade mediatores och andra, som kommo åth, på tractatus Gallo-Hispanici
promotion och slut. Till then ända blef af mediatorerne föreslagit och par-
terne bevilljat, att till bättre och beqvämmare fortgång i tractaten först trac-
tera the saker, som immediate concernera chronorne och sedan illis absolutis
taga res sociorum fram.
Greve Servient, ehurvehl han inthet var debitor, uthan raden hoos Brun att
proponera, gjorde lichvel then gången een proposition, som tillforende är in-
sänd och begynnes mäd desse orden: „Puisque le principal fondement etc.“
Therpå svarade Brun strax in scripto och inleet sig i tractat mäd greve Ser-
vient . Man hafver och inthet annatt tänkt, än att the skulle på begge sijder
villa stadigt blifva vijd then convenierade ordningen, att först absolvera res
regnorum, som mäst angå loca occupata in Belgio, Burgundia et Catalonia
sampt samma platzers dependentiers determination.
Brun tesmognerade thet på sin sijda, icke allenast mäd acceptatione proposi-
tionis och sitt svar, uthan och i thet han här och thär lät sigh höra, att hans
konung hade så godh och funderatt sak, att han drag dhe, att sättia henne
under heela thenne conventens eller Eders Kungliga Majestättz, ja och parla-
menti Parisiensis decision och arbitrium, efftersom han ock in particulari
nämbde then ene moot oss, om Eders Kungliga Majestättz arbitrio, och till ett
större ljus i hans sak communicerade oss een schrifft till sin herres justifica-
tion , som finnes under G.
Ehuruvehl vij nu 1. kunde någott så när tänkia, att thet var mehr complimen-
ter änn alfvar mäd samma Brun oblation, och 2. att Eders Kungliga Majestätt
måtte hafva betänkiande, att (såframpt thet blefve utriusque partis consensu
offererat) thet acceptera, alldenstund man icke allenast sällan defererar eller
accepterar slijke arbitria, uthan att the som skie, pläga inthet åfftan vähl
uthslå, uthan blifva antingen frustanea, eller falla arbitro sjelf till praejuditz,
effter man nepligen skall kunna göra begge deelerne till godo. Så doch emä-
dan Brun var så liberal mäd samma offerte, rättade vij lichväl greve Servient
therom, att höra hans sentiment. Hvilket var, att han fuller hade ordre, att
deferera Eders Kungliga Majestätt samma arbitrium, om Spanien thet ville
giöra; och till att vist få vetta, om Brun hade någon mening mädh then, han
hafver låtitt sigh förljuda, proponerade greve Servient mediatoribus the 5 frå-
gorne , som i sidste relationen är mält om. Therpå då Brun hafver svarat, det
han hvarken hoos oss eller annorstädes hafver gjordt någon apertur om arbi-
trio , att defereras Eders Kungliga Majestätt, ithet han, som för är mäldt, haf-
ver sagdt här och thär, vore allenast talt par compimento. Thet vore fuller
inthet contra mandata quae habet, män lichvel praeter eadem, och ville
therom skrifva till Brüssell.
Vij talte och igår någott mäd hånom, Brun, om the sakerne och förnummo,
det han nu inthet så laxe talar i then saken, uthan förmälte, det Spanien nu
som förr vill gifva controversien om dependentierne under Generalstaternes
decision. Greve Servient, hafvandes extorquerat confessionen af Brun, att in-
tet hafver ordre, fast mindre hafft meening mäd sin förra contestation, att
opdraga Eders Kungliga Majestätt arbitragen, säger, det han uthan thet fallett
är befallatt, att acceptera ingens, vare ho han vill, arbitrium. Sakerne vore så
fatte, att the kunde här tracteras och fulländas. Brun är och, som han i afftons
sade, tillfridz, att man nu satter quaestionem de arbitrio afsijds och tracterer
materialia sjelfve. Thet ville och greve Servient, män the äre åter fastnade i
een annan formalitet.
Brun vill nu åter gå ifron then concenterade ordningen och inthet blifva vijd
een puncht, uthan obligerar greve Servient, att tillijka förklara sigh på alla 6
indecise puncterne, enkannerligen att then Lothringsche saken må jämpte
then andre företagas. Greve Servient vänder theremoot 1. thet effter ofvan-
beschrefne sätt gjorde concertet; 2. att greve Servient hafver therpå propone-
rat och Brun svarat; 3. hadhe the exempel för sigh i then Tysche tractaten,
ther man först hafver ventilerad och slutitt res principalium tractantium och
sedan res sociorum et adhaerentium; 4. ville greve Servient vara tillfridz, när
puncterne, som immediate angåå chronorne, vore richtighe, Brun då måtte
annectera een declaration, nembligen att thet, som så vore slutitt, inthet
skulle hållas för gylldigt, om the andra icke blefve i lijka måtto richtige. Thet
hafve vij och repraesenterat Brun, män han vill inthet låta seja sigh theruthi.
Greve af Witgenstein berättar, det Brun skall hafva fått een stark reprimanda
af greve Pegneranda för det, att han hafver accepterat offtabemälte proposi-
tion af mediatorerne och altså inlåtitt sigh i tractat om pertinentierne à part
mäd greve Servient. På Spanische sijdan invändes, att the icke kunna tractera
om pertinentiis locorum sine mentione Lotharingicae causae, effter Lothrin-
gen , som är af Keijsaren desererat och uthslutin af pace Germanica, skulle
strax meena, att Spanien ville giöra thetsamma och altså, föränn tänker slå
sigh till Frankrijkett. Greve Servient bär theremoot, att, så åffta Spanien vill
opehålla och trainera värkett, kasta the Lothringsche saken fram, såsom then
ther kan gifva them bäste praetext att föra krigett. Anlangande materiam rei
seger Brun, thet han inthet kan i thet ringeste gå ifrån the declaration, som
Pegneranda och han skola hafva gjordt den 3. Januarii af thetta åhrett. Greve
Servient, ehuruvehl han alt härtill inthet hafver velat vetta af samma declara-
tion , uthan blifvitt vidh thet, som nu nyligen är proponerat, villjandes theröf-
ver gå till handles, lät lichvel i förledne affton märkia sigh, att han ville see
samma declaration, efftersom vij ock till then ända strax i afftonse hafva
gifvitt her Contarini vijd handen, att offtabemälte declaration måtte på
beståligitt sätt lefvereras åth greve Servient. Thet han och lofvade.
Eders Kungliga Majestät allernådigste bref af den 12. och 14. Octobris är
mädh sidste post vähl framkompne. Hvadh stadhen Erfurt vijdkåmmer, hafve
effter Eders Kungliga Majestättz nådigste ordre vij uthi uthgifne propositio-
ner och schriffter sampt alle förfallne occasioner på det bästa och högste sökt
dess interesse, som acterne thet skola vijsa. Immedieteten var inthet at erhålla
för the starke oppositioner, som bägge churfürsterne Mentz och Saxen, och
hertigerne af huss Saxen theremoot hafva gjordt. Och när vij obtinerade lich-
väl insertionem dictae civitatis cum reservatione praetensi iuris immedietatis,
att ordenteligen uthföras, vore deputati Erfordienses inthet thermädh till-
fridz , och drogo på een tijdh härifrån, hälst mädan then saken som mäst
handlades. Vij hafve lichvel fölljandes Eders Kungliga Majestättz nådigste be-
fallningh stått på theras bästa, så gott vij hafva kunnat och altidh berättatt een
theras här qvar lemnade skrifvare, huru knapst thet föll i theres saak; då han,
som han seger, effter ordre hafver på een tijdh stått på een nebenrecess och
effterst att få ett attestatum, som hoos gående copia under H uthvijsar. Hvadh
staden sjelf therom skrifver till oss, thet finnes under littera I. Effter the keij-
serlige hafve oss thet låfvett, så vele vij giöra vårt bästa theruthi, ehuruvehl
churfursten af Mentz är mäd all macht theremoot och tager sigh thenne saken
på alle kanter högt ann.
The Churbrandeburgische hafva nu på een tijdh inthet mält om gräntzetrac-
taten . När the therom röra, vele vij tage Eders Kungliga Majestättz nådigste
ordre i acht. Hvadh the andra sakerne anlangar, hafve vij deels effterhanden
sjelfve schrifvitt, deels vårt secretarius Gustaff Hansson berätta, huru mäd
then är fatt och beskaffatt. Hvarpå vij oss thenne gången för tijdsens kortheet
vele hafva refererat.
Residenten Biorenklou var in procinctu att reesa härifrån, som af oss och
hånom tillforende är schriffvit. Effter vij lichvehl tykte, det han intet ännu
skulle kunna mistas härifrån, deels för then ovissheet här mäd vårt blifvande
på thenna orten, deels för the saker, som nu och vijd extraditionem ratifica-
tionum förfalla, ty hafve vij rådt hånom, att blifva här qvar, håppandes att
Eders Kungliga Majestätt thet mädh nåder förmärker.
Contareni begärer ett pass under Eders Kungliga Majestättz egen handh, att
reesa härifron till Constantinopel, effter han skall hafva ordre af republiquen,
att förfoga sigh tijt. Om Eders Kungliga Majestätt behagade benåda hånom
mäd een schrifvelse therbredevijd, skulle thet uthan tvifvel vara kert, effter
han hafver begäratt passett såsom till ett monument i sin familie, att thermäd
vijsa posteritetn, det han på denne tractaten hafver varit af Eders Kungliga
Majestätt känd.
Hvadh regerningen i Minden skrifva oss till, och vij then hafva svaratt, går
här hoos under littera K och L. Idagh effter middagen var ordinaria statuum
deputatio hoos oss och anhölt 1., det vij ville på Eders Kungliga Majestättz
sijda oss vinläggia, att hostiliteten måtte fullkombligen cessera och 2. anstalt
måtte giöras till locorum evacuationem. Vij beroopade oss på thet, som var
gjordt mädh residenten Khleis affärdande och åthskillige schrifvelser så till
armeen som andre garnisoner, och förhöppades, att å Kungliga Majestätt
sijda skull slutett blifva exequerat, åtminstone vore till dato inge klagemål
hoos oss innkomne öfver någre the våras excesser. Theremoot kunde vij eij
förtiga, det vij hade äfvandå bekommitt schrifvelse uhr stifft Minden, att the
keijserlige husade här och ther fast illa, achtade inge pass och hade sigh loge-
rat i stifftett Ossnabrugg. Här vore feldtmarskalken Lamboys ordre daterat
den 2./12. huius, i samma dagh, som vij här hade afftalt mädh caesareanis, att
inställa slijke placquerij och ingreep in friden. Ständerne kunde therom bäst
påminna hoos the keijserlige och them förmana till observationem pactorum.
Vij ville använda all flijt, att hvadhsom skier böör, må effter all möjeligheet
effectueras.
G–K:[fehlen]
L: 1049–1049’ Die schwedischen Gesandten an die Regierung in Minden. Münster 1648 Ok-
tober 26/November 5
1058–1058’ Erklärung Bruns über die Haupthindernisse eines Friedens zwischen Spanien
und Frankreich. Münster 1648 Oktober [13]/23
1059–1064 Proposition Serviens über die französischen Forderungen zum Friedensschluß
mit dem Kaiser. o. O. u. Tag
1065–1066 Spanische Erklärung wegen der französischen Truppen in den Niederlanden.
o. O. u. Tag
1067–1068 Erklärung der niederländischen Gesandten wegen der unerledigten Punkte des
französisch-spanischen Vertrages. o. O. u. Tag
1069–1069’ Erklärung der spanischen Gesandten über die Bereitschaft für den Friedens-
schluß mit Frankreich. Münster 1648 Januar [20]/30
1070–1070’ Attestatum für die Stadt Erfurt. Münster o. Tag
1071–1072’ Der Rat zu Erfurt an die schwedischen Gesandten. Erfurt 1648 Oktober 24/
November 3
1073 Gustav Otto Steenbock, Generalgouverneur der westfälischen Quartiere, Kanzler,
Vizekanzler und Räte der Regierung in Minden an Johan Oxenstierna. Minden 1648 Okto-
ber 21/31
1073’ Patent Kurfürst Friedrich Wilhelms von Brandenburg wegen Überweisung des Stifts
Minden als Äquivalent an ihn. Kleve 1648 Oktober [6]/16
1074–1074’ Gustav Otto Steenbock, Generalgouverneur der westfälischen Quartiere, Kanz-
ler und Räte der Regierung zu Minden an Johan Oxenstierna. Minden 1648 Oktober 28/
November 7