Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
421. Johan Oxenstierna an Königin Christina Münster 1648 Oktober 29/November 8
–/ 421 /–
Münster 1648 Oktober 29/November 8
Ausf.: DG 13 fol. 991–992’; Eingangsvermerk Stockholm 1648 November 16/26.
Warten auf die Reaktion bei den vertragschließenden Mächten und bei den Armeen. Einfall
Lamboys in Westfalen und Gefährdung der schwedischen Quartiere. Klagen über die hohen Kon-
tributionsforderungen Hessen-Kassels. Druckexemplar des kaiserlich-französischen Vertrages.
Möglichkeit einer schwedischen Vermittlung zwischen Spanien und Frankreich. Einnahme Prags
durch die schwedische Armee.
Sakerne ähre här hoos oss ähnnu nestan i dee terminis, som dee vore, då se-
naste posten för 8 dagar sedan afgick. Vij vente hvar på sin ohrt från princi-
palerne och hufvudarméerne, huru fredzslutet blifver uptaget och verkstellig
gjordt. Dee keijserlige varde fuller för oss ifrån sine bekommandes därom
advis. Vij vele och förmoda, att ifrå Eders Kungliga Majestät och herr genera-
lissimi Furstlige Nåde icke eller länge därmed dröijas skall.
Den keijserlige generalen Lamboy giör här i Westphaliske creitzen något
larm och confusion med sin marche och våre quarteers belägningh, ity att
fem regementer (som säijes, under greff Woldemars
chera åth stifft Minden, greffskap Hoye, Diepholt, ampt Vechte, Kloppen-
burgh och Meppen, där att taga sin quarteer och elljest sökia underholdh till
ratificationernes förvexlingar, såsom och till att exequera restanterne
Lamboy war mit seinen Truppen vom Niederrhein nach Westfalen gezogen, um die von Hessen
belagerte Stadt Paderborn zu entsetzen. Nach dem 14./24. Oktober stellte er auf die Nachricht
vom Friedensschluß hin die Feindseligkeiten ein. Seine Fußvölker, Artillerie und Bagage ließ er
in Höxter zurück und zog mit der Kavallerie in die Gegend um Warendorf. Den Grafen Wol-
demar entsandte er mit fünf Regimentern ins Stift Minden, um dort 40 000 Rtl. Restanten
einzutreiben und die Möglichkeit von Winterquartieren auszukundschaften ( TE VI S. 530f.).
det fundament, att förbemälte öhrter hafve tillförende såväl till dem som
Eders Kungliga Majestät militie och guarnisoner contribuerat. Men effter
detta ähr ett emergens af stoor consequentie och praejuditz för Eders Kung-
liga Majestät och dess estat; desse quarteer, där det så skulle fortsättias, ity att
därigenom så Eders Kungliga Majestät guarnisoners underholdh som solda-
teskens contentements aflägningh ganska svårt fallandes vardar, föruthan ded
att igenom sådan inquarteringh Eders Kungliga Majestät guarnisoner aff ma-
gazin och nothvendig fortificationshjelp blifver blåttade, så hafve vij så dee
keijserlige gesandter såsom och deputatis statuum dette, Lamboys, ofogh till-
börligen remonstrerat och förtrostningh bekommit, att det skall remedieras.
Skeer det, ähr det gott, skeer det icke, så varde vij dette vijdare vettandes, som
det sigh bör, att exaggerera och megnagera [!], så att culpa aff fredens retar-
dement icke Eders Kungliga Majestät eller oss skall kunna medh fogh im-
puteras .
Dee Collniske och andre Hessen-Casselske contribuenter klaga mächta tingh
öfver dee Casselskes hårda pressurer och executioner nu post subscriptam
pacem, ja såvijda, att så dee keijserlige gesandter som statuum deputati medh
stoor ijffver hafve oss bedit, att villa förmana och förmå dee Casseliske till
moderation, civilitet och discretion. Hvilket och skedt ähr, såvidt att dee Cas-
selske abgesandter här hafva sigh förklarat och till Hans Furstliga Nådes
commisariat skrifvit, som bijlagan uthvijsar. Hvad nu vijdare fölljer härupå,
lärer tijden.
Elljest sendes nu här hoos caesareo-Gallicum instrumentum tryckt.
Uthi den Spanska och Frantzöske handelen ähr detta sedan förelupit, att herr
Servient för fyra dagar sedan haffver om compromission eller arbitriis, så
mycket dependencerne angåår, sigh moot mediatorerne därhän uthlåtit, att
han ville vetha, om den Spanske gesandten Brun hade 1. voluntatem, 2. nö-
ijachtigh potestet till att compromittera och för det 3. quomodo, 4. cui eller
quibus et 5. quando compromitteras skulle. Detta hafver herr Servient oss
sjelff berättat, här hoos fogandes, att han både, voluntatem et sufficientem
potestatem, hade. Ville och Eders Kungliga Majestät hafve arbitrium defere-
rat , så att det nu strax måtte förafskedes på sätt och viss, att commissarierne
till gräntze-förlijkningen skulle nu strax af begge parterne Franckrijke och
Spannien förordnes och affgåå. Kunde parterne förlijkas, så vore det gott och
vore inthet arbitrium af nöden. Kunde dee sjelff icke förlijkas, så skulle saken
stå till Eders Kungliga Majestät arbitrium eller sententiam. Dock ville han
detta alt oss allenast hafva in secreto sagt, medh begäran, vij ville detta hoos
oss beholla och om denne förklaring inthet märckia låta, förän vij förnumme,
huru Brun sigh på offvanbemälte puncter uthlåther. Vij hafva alt väll och med
tillbörligh confidence mött och sedan erkundigat hoos den Venetianiske, om
emellan honom och Brun något vore häruthinnan förelupit. Man hafva idagh
förståt, att Brun hafver alt att referendum tagit till Pigneranda, så att det fuller
synes inthet så hastigt något af saken bliffver. Imedlertijdh hafva vij att gåå
medh herr Servient desto fastare, dresserat upå förbemälte articel om depen-
dencerne ett upsatt och den honom, Servient, idagh communicerat, som bijla-
gan uthvijsar. Han hafver den till sigh tagit och loffvat, att villja därupå medh
första sigh vijdare förklara. Hvad nu fölljer, giffver tijden.
Ifrån armeen vill continueras, att herr generalissimi Furstlige Nåde hafver
fååt Pragh sin koos
Die Nachricht trifft nicht zu. Es gelang Pfalzgraf Carl Gustav trotz großem militärischen Ein-
satz in einer vierwöchigen Belagerung und Bestürmung der Alt- und Neustadt Prag nicht, die
beiden Städte zu erobern; vgl. den Bericht des kaiserlichen Feldmarschalls Colloredo an den
Kaiser: TE VI S. 338–343. Der Friedensschluß unterbrach die Feindseligkeiten.