7

–/ 417 /–

Biörenklou an Königin Christina

9

Münster 1648 Oktober 22/November 1

10

Ausf.: DG 13 fol. 980–983; Eingangsvermerk Stockholm 1648 November 9/19.

11

Drängen des Fürstbischofs von Osnabrück auf Restitution in seinem Stift und Verbot der Schlei-

12

fung der Petersburg durch die Stadt. Ausarbeitung einer Kapitulation zwischen dem Fürstbischof

13

und dem Haus Braunschweig-Lüneburg. Hessische Garnisonen im Stift Osnabrück und hessischer

14

Anspruch auf münsterische Ämter. Weigerung Kurkölns und Osnabrücks, die Friedensverträge zu

15

unterschreiben. Annäherung zwischen Servien und Brun. Bruns Auseinandersetzung mit Volmar

16

über eine Aufschiebung des Friedens, den die kaiserlichen Gesandten ablehnen. Harte Haltung

17

Spaniens wegen der Abtretung des Elsaß an Frankreich und wegen der Garnison in Frankenthal.

18

Spanische Pläne, sich an den Städten zu rächen, die französische Besatzungen dulden, besonders

19

Mainz. Briefwechsel um die französischen Satisfaktionen und die Frage kaiserlicher Hilfe für

20

Spanien.

21

Sedan courirarne är vorden afärdade, såvähl till hvar legations principaler

22

som till armeerne, hafver biskopen i Ossnabrück begynt drijffva genom the

23

keijsserlige 1., att han måtte blifva restituerat i stifft Ossnabrüg och 2., att

24

staden Ossnabrüg måtte förbjudas att kasta Pettersburg omkull; thet vore

25

biskopen een skimpf, at the skulle så gå åt hans bygning; kunde Pettersburg

26

inthet heelt salveras, så begärte han då, att staden måtte raçera the 2 bastio-

27

nerne , som vatta åt staden och innesluta the andre i stadzens defension, allena

28

att biskopen måtte therinnan hafva sin resident.

29

Hvad thet förre vijdkommer, är svarat, att man fuller inthet ville disputera

30

biskopen hans restitution till stifftet, men effter han här närvarande hafver

31

hvarken sjelf eller genom någon annan än låtit teckna under frijden, vore

32

nogot betänckeligit (ifall han icke på något tjänligit sätt skickade sig thertill),

33

att deferera hans begäran. Der hos till thet 2. vore capitulatio, som skulle

34

oprättas emellan huss Brunsvijk och biskopen sampt stifftzständerne än in-

35

thet begynt och borde liqvähl genom thenne frijden bekräfftas. Man kunde

36

förthenskull inthet vähl consentera till restitutionen, förän han finge sin rich-

37

tigheet .

38

Igår hafver the hoss herr Volmar, praesentibus Luneburgicis et syndico capi-

39

tuli Osnabrugensis, begynt conferera öfver samme capitulation. Deputati från

[p. 767] [scan. 313]

1

Ossnabrüg hafve fuller, som jag förnimmer, tagit biskopens förslag om Pet-

2

tersburg ad referendum; men ther hos på Brunskvijkernes inrådh skrifvit till

3

sijne principaler, at ju för ju heller kasta skantzen helt öfverända.

4

Churcöllens råd och stifftz ständerne här i Münster äre åt the Hessiske at få

5

ämpterne, som the innehafve och förmedels hvilke the Hessiske guarniso-

6

nerne här i stifftet leffva, ifrån then; et quidem ex eodem capite. Hassiaci

7

distinguera emellan restitutionen, som bör skee ex capite amnestiae, och then

8

som man gör med guarnisonerne. Till thenne draga Hassiaci the Münsteriske

9

ämpterne och vele inthet cedera them, förän the gifva platzerne igen, hållan-

10

des sig i thet fallet, som å Kungliga Majestätz vägner skeer med Minden, Hin-

11

derpommern , Halberstadt och andre slijke orther. Hvadh om them och andre

12

lägne vijdt härifrån blifver af interessenterne rördt och moverat, thet gifver

13

tijden.

14

Thesse två, Churcölln och episcopus Osnabrugensis, hafve inthet låtit under-

15

skrifva tractaten. Churcöln hafver liqvähl i Bonn låtit lössa styckerne, när

16

tijender kommo therom och biskopen lådz göra gode miner! Hvad i hjertet

17

sticker, thet vet Gudh.

18

Man kan inthet vijst säija om pace Gallo-Hispanica. Thet är ringe nog som

19

them åtskilljer och föge annet än determinatio af någre fläcker och torp,

20

hvilke höre som pertinentier till praefecturas. Sedan Hollänske frijden slötz,

21

hafve Hispani altijd stijfvet sijne saker. Nu ville samblige meena, att the

22

skulle accomodera sig. Brün, som hafver här varit af begynnelsse af tractaten,

23

hafver för någre dagar låtit höra, det han ville besökia greve Servient, om

24

thenne notificerade sin närvarelsse. Therpå är fölgt, att greve Servient strax

25

skickade till Brun och lätt hälssen eller och berätta, att han (som nu liqvähl

26

hafver varit här så när i fem åhr) vore ankommin. Brun tackade greve Servient

27

för notificationen och effter begärat och undfåt stundh hafver igår i tree tij-

28

mer varit hos greve Servient och thenne idag temlig längre hoss Brun. Resi-

29

denten La Cour sade, att mediatores spitza op öronen och vele gärna vetta,

30

hvadsom må vara föreluppit.

31

Här discurreras bland gesandterne, det Brun skall någre dagar, förän Tyske

32

frijden underskrefz, hafva haft ett hårt contrasto med the keijsserlige och ve-

33

lat hindra slutat. Hvarpå Volmar skal honom hafva remonstrerat 1., att Keijs-

34

saren kunde inthet annars än sluta för ständernes eenhällige pådriffvande och

35

the fara the keijsserlige såge, om ständerne sloge sig helt och hållet till cro-

36

norne ; 2., att huss Osterrijke togo therigenom ingen skada, betrachtandes att

37

the förmedels samme slut recuperade nästan hela kongerijket Böhmen, Meh-

38

ren och Schlesien; salverade Land ob der Ens från een revolte och behöllo

39

Churbeyern hoss Keijsarens partij. Om Keijsaren bestodo längre i krijget,

40

måtto § „Tandem omnes“ rijfvas op, och Böhmen sampt Erffländerne råka i

41

ett farligere tillstånd, än the någonsin hafva varit. 3. Spanien hade sijn orsa-

42

ker , att stå i krijget och inthet sluta med Franckrijke! Them ville the inthet

43

disputera, uthan fast heller tillsee, att Spanien kunde, hvar icke offentligen,

44

liqvähl sotto mano njuta Keijsarens adsistentz. Keijsaren kunde thet bättre

[p. 768] [scan. 314]

1

göra, sedan chronen Sverige förmedels thette slutet vore uhr vapnen eller

2

hade licencierat then Tyske militien och dragit sin force ini sijne land. Stän-

3

derne , som nu äre trotte af krijget, skulle inthet mängia sig på then ena eller

4

andra sijden. Och effter Franckrijke hafver någre örther uthmed Rhene,

5

kunde Spanien gifva Franckrijke apprehension, att difficultera theras evacu-

6

ation och sjelff behålla sijn guarnison i Franckenthal

39

Vgl. Wille ; Hildebrand ; Ledoux .

. Mädan thet disputera-

7

des , kunde excecutio pacis och restitutio locorum på andra örther af stän-

8

derne pousseras och så lagas, att alt blifve richtigt. Imedlertijd finge man see,

9

om thet vore nyttiger för Spanien, att göra fridh eller fomentera thette väsan-

10

det , som omsijder kunde till äfventyrs föra Spanien i Tyskland med bättre

11

krafft än nu, et quidem sub praetextu restituendi Palatinum in pristinam

12

dignitatem, thertill Engeland och Generalstaterne skulle giärna hjelpe och

13

contribuera. Thette blifver här sagt och discurrerat!

14

Volmar sade i förgår hos Eders Kungliga Majestätz plenipotentiarierne, dett

15

Spanien nepligen gifver sitt consens till Elsas, eij heller täncker evacuera

16

Franckenthal; lärer och, såframpt thet inthet blifver fridh, incommodera stän-

17

derne vijd Rheinstrohm, som hafve Fransöske guarnisoner, helst Meyntz,

18

som hafver fört directorium och consilia emot Spanien. Hertigen af Lothrin-

19

gen , som Contareni säger, vill för sin exclusion hempnes på samme chur-

20

fursten .

21

Hvad ständerne hafva skrifvit till konungen i Franckrijke om satisfactione

22

Gallica och huru theras declaration lyder, thet täckes Eders Kungliga Maje-

23

stätt allernådigst förnimma af litterae A och B. Hvadh margrefven af Dur-

24

lachs agent therom skrifver till svar hijtt till then Durlachiske abgesandten, är

25

under littera C och under D. Hvad d’Avaux, som man meenar, skall hafva

26

skrifvit så therom som adsistentzpuncten hijtt till monsieur Gothofroy.

27

Thenne saken om immediatstäderne i Elsas, blifvandes så öppen som hon nu

28

är, synes hafve något in recessu! Hvadh Spaniers cession vijdkommer, är Keij-

29

saren i krafft af fridzslutet obligerat at skaffa thensamme och på alle fall ga-

30

rantera Franckrijke.

Beilagen in DG 13: