Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
415. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Tidö 1648 Oktober 21/31
Tidö 1648 Oktober 21/31
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 534–535’; Eingangsvermerk Münster 1648 November
14/24; Druck: Gjörwell II S. 523–524.
Bestätigung des Briefs vom 1. Oktober. Unsichere Friedensaussichten. Verlegung des Unterzeich-
nungsaktes des Friedensvertrages nach Osnabrück, wie es Johan Oxenstierna vorschlägt, nur für
den Fall, daß dadurch der Frieden nicht aufgeschoben oder gefährdet wird.
Din schrijffvelse uthur Osnabrygge den 1. huius, som Du stood på Din resa
till Münster, hafver jag i afftons seendt här på min gårdh Tijdöön undfonget.
Att förnimma Din och Din hustrus välmåge ähr mig hugneligt.
De publicis vore fuller något at schrijffva och medh Dig at correspondera,
men eftersom jag nu inted ähr vedh hoffvedt och för min roos skuldh ähnnu
moste holla mig hema och ifrån resan, haffver jag föga till at schrijffva mehra
ähn jag sijr aff Ditt breff, ded Du emot alle andres föregiffvande icke viltt
ähnnu troo, ded alt medh fredhen ähr richtigt. Så äst Du och i den meningen,
subscriptionen icke at böre ske i Münster, uthan i Osnabrygge, och därhen
vela bearbetat. Om fredzslutet suspenderar jag mitt iudicium. Fuller veet jag,
huru consilierne förr ähro fördhe och hvadh ded kunde haffva varit at hop-
pas . Men nähr jag nu ansijr Europens tilståndh och huru förvirrat alt löper,
sedhan och vår drotnings vapns lopp och den nåde Gudh giffvet hafver, kan
jag inted anned döma, ähn såframpt Gudh icke heelt vill kasta verkedt öfver
ändha, at potentaterne nu tvingas till fred. Din intention, at för heder och
reputation skuldh draga subscriptionen till Osnabrygge, hafver skääl medh
sig och kommer öfverens medh rijksens respect. Kan ded och skee och erhol-
les uthan sakernes och serdeles fredens longe upskopp eller ruptur, och
någorlundha medh andres contentament, vore ded väl gott och till att sökia
efter. Men om ded något hinder heller dilation skulle förorsaka heller födha
stoort förtreet aff sig, så må Du väl betenkia, hvadh Du gör, at med ded Du
menar väl icke drager allehanda blasme på Digh, så hema som borta. Ty fre-
dhen ähr inted mindre hoos oss ähn annorstädes et mykedt lijffligt ord, och
blijffver däremot inted achtat heller värderat. Hvar nu något löpe däremot,
skulle Du ladha all skuldhen på Dig och Dine rationes lijtet blijffva atten-
derade . Rörat hafver sine skääl och stå därpå, men at inhaererat medh andras
förtreet, finner jag inted rådligt. Dogh efter alle sådane consilia komma post
festum, ty skjuter jag ded billigt därhen.