Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
393. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Münster 1648 Oktober 8/18
–/ 393 /–
Münster 1648 Oktober 8/18
Ausf.: DG 13 fol. 875–884’; Eingangsvermerk 1648 Oktober 26/November 5.
Dringende Bitte der Stände, den Friedensvertrag sofort zu unterzeichnen, wogegen die Schweden
Einwände wegen der unerledigten Fragen betreffend die Quartiere für die Truppen, deren Un-
terhalt bis zur Abführung, die hessische Satisfaktion und Erfurt erheben. Streit um den Ort der
Unterzeichnungsfeierlichkeiten. Bitte des spanischen Gesandten um Aufschub der Unterschriftslei-
stung bis zur Fertigstellung des spanisch-französischen Friedens. Bereitschaft Serviens, die Unter-
schrift zu leisten. Harte Vorwürfe der Stände gegen Schweden wegen der hohen Forderungen
und der hessischen Satisfaktion. Kaiserlicher Brief über die Verteilung der Quartiere. Serviens
gutes Einvernehmen mit den Ständen, nachdem Frankreich seine Satisfaktionen erhalten hat.
Aufträge für Kleihe.
Sedan jagh, Johan Oxenstierna, den 4. huius här ankom, blefve vij strax andre
dagen af ordinarie ständernes deputation besökte, hvilken remitterade sig
öfver det, som i min frånvaru var skedt, på min, Salvii, communication; tak-
kade för det jag på ständernes skrifvelsse hade mig här instält, och anhölt
inständigt, at vij måtte den fölljande dagen komma tillsamman på rådhuset,
så at de Ossnabrugische, keijserlige och vij måtte vara uthi itt gemak, desse
Munsterische och greve Servient i det andre och ständerne uthi det tridie sär-
skildt tillstädes, att underskrifva och subsignera instrumenta pacis, på det
man immediate derpå kunde affärda visse courrierer åth armeerne och dem
om fridzslutet notificera, at hostiliteten strax måtte cessera och ophöra.
Vij contesterade, at vij fuller på vår sijdo vore redebogne till at underskrifva,
men effter ähnnu något var, som billigt för subscriptionen måste giöras rich-
tigt , i synnerhet 1. det, som finnes på bijlagde papper under littera A opteck-
nat ; 2. det, som greff Servient ähnnu desidererade deres declaration öfver och
littera B vijser; oss och desföruthan 3. lågo een stoor difficultet för ögonen
om quarteren der allesijders armeer intra conclusam et ratificandam pacem
måtte stå, så vore högnödigt at man först och främpst derhän sågo, huru desse
quaestioner måtte blifva, som de det meriterade, erördtrade; sedan tyckte oss
vara tijd nog, at tala om fridzconditionernes subscription.
Deputati höllo deremot före, at man för alle desse betänckiande väl kunde
finna råd post conclusam pacem och behöfde intet för deres skuld holla sig
längre oppe. De hade allaredo snart i 8 dagar urgerat, at instrumenta pacis
måtte underskrifvas. Hvar dag vore nu drygare för dem ähn itt åhr, emedan
de väntade praemium tanti et tam diuturni laboris och hvar man fructum
tractatus. Bode fördenskuld ähn ytterligere, vij ville sättia alle sådane respec-
ter , som remorerade slutet, afsijdes och på vår sijda intet låta något feel vara
till verketz befordrande.
Vij remonstrerade dem igen, at feelet intet stood hoos oss, uthan hoos dem.
Så snart de hade förklarat sig öfver det, som ofvanmält ähr, så at man kunde
vara der tillfridz med, skulle det intet häffta på oss.
Dermed togo de deres afträd och lofvade sig villja refererat deres medstän-
der .
Vij låte strax communicera detta, som passerat var, med greff Servient. Hvil-
ken hölt det heelt angenemt och bad, vij ville ståå ferm med honom för een
man, tilldes alt blefve richtigt gjordt.
Den dito kommo deputati igen till oss och brachte oss denne resolutionen
ifrå ständerne, at de 1. ville depeschera brefvet för § „Tandem omnes etc.“ till
Kaijsaren; 2. gifva oss de begierte attestata undantagandes för Erfurt, effter-
som de och hade dem projecterat med sig, doch icke aldeles till vårt nöije. 3.
Executionsordningen vore i sigh sjelf god. Men effter han tillförende var be-
skrifven i sjelfve executionsarticklen uthi instrumento pacis, så vore denne
öfverflödig. 4. Repartitionen emillan ständerne öfver Eders Kunglige Maje-
stätz soldatescas contentement vore de till värka at inrätta effter Richzmatri-
culen , så att den kunde blifva ferdig, tilldes couriren ginge af till armeen, då
han kunde få dem med sig. 5. Hvad quarteren anlangade, remittera till gene-
ralitetet , som uthi instrumento pacis var disponerat. 6. Om underhold för de
troupper, som Eders Kunglige Majestätt beholler i sin tjenst och oumgänglig
moste för infallande vinter skuld blifva på Tyske boten till våren, hoppades
de vij intet med alfvar dem anmodade. 7. Greff Servient ville de ställa tillfridz,
efftersom de äfven till den ända hade een deputation och hoos honom, bode,
vij ville hjelpa disponera honom till at acquiescera med deres förslag. 8.
Landtgrefvinnan af Hessen-Cassel Furstlige Nåde kunde de öfver de 600 000
Rikzdaler, som till hennes indemnitet och satisfaction vore lofvade, intet nå-
got mehra bestå. Höllo före, Hennes Furstliga Nåde deraf väl betala sin sol-
datesca . Och effter de altså hoppades, sig hafva gjordt sitt till saken, så för-
modade de, vij ville intet låta vara oss emot, at uthan vijdere opskof här un-
derskrifva .
Vij tesmoignerade åter oss alla ögnebleek vara beredde till underskrifningen,
men vij sågo ähn alle de obstacula för oss som tillförende. När de vore undan-
rögde , kunde man sedan så myckit bequämmare afftala om loco och andra
requisitis, som till een sådan vichtig subscriptionsact behöfdes. Desemillan
kunde man och låta afskrifva de exemplaria af instrumento pacis, som skole
subsigneras. Af brefvet till Käijsaren begierte vij communication, förähn det
afsendes. Öfver attestata gjorde vij dem behörlig påminnelse om det, som i
deres projecter borde ändras. Erfurt sade vij oss intet kunna förlåta. Viste
intet, hvad orsak de kunde hafva, at giöra uthi een så ringa ting, som ingen
vore till praejuditz, difficultet. Executionsordningen funnes fuller uthi instru-
mento pacis, men intet så klar och punctuell, som det behöfdes. Effter stän-
derne nu adproberade henne, så kunde de och för mehre viss- manheet skuld
sachta skrifva henne under. Repartitionen vore oss och nödig at see, förähn
vij tecknade under instrumenta pacis. Så frampt icke ville giöra sjelfva execu-
tionen af friden opracticerlig, moste man och för all ting förreena sig om
quarteren för armeerne. När couriren komme dijt op med notificationen af
slutet, kunde intet armistitium skee, förähn quarteren vore uthdeelte.
Då fölle de oss i talet, förmenandes armeerne böra blifva stående uthi de ohr-
ter de sig befinna, när bemälte notification dem komme tillhanda. Vij remon-
strerade dem deremot, at fast ähn de käijserlige och Beyerske vore dermed
tillfridz (hvilket de lichväl alrig som vij viste hade velat annuera, uthan fast
mehra betygat, at, förähn de ville lijda, det de allierade skulle stå hoos dem i
Erflenderne eller den Beyerske creitzen, för ville de imo post conclusam pa-
cem häller på nytt slås derom) så vore doch omöijelig, att fyra så store armeer,
som den keijserlige, Eders Kunglige Majestätz, den Frantzöske och Beyerske
för manquement af lifzmedell kunde uthi 8 vekur, tilldes ratificationerne in-
komme , stå så när tillhopa, som de sig nu befinna. Den Beyerske, som äfven
var tillstädes uthi deputationen, meente, at de sju creitzer, som vore Eders
Kunglige Majestätz armee assignerade, kunde dertill employeres.
Men vij frågade, hvilken thera af de 7 creitzer ville låtat gå öfver sig. Ar-
meerne kunde, förähn friden blefve ratificerat, per securitatem inthet quittera
sine fördeler, myckit mindre trännas och distanderas ifrå hvarannan snart på
300 mijll tvert och ändelångs öfver Romerske Rijket, uthan moste blifva till-
sammes . Nu vore näplig någon ibland de 7 creitzer, som kunde den tijden
öfver underholla all Eders Kunglige Majestätz i fält stående militie. Det moste
derföre, när den ena vore ruinerat, nödvendigt och träffa den andra. Derige-
nom blefve de inutil, at praestera den uthlofvade satisfactionen för Eders
Kunglige Majestätz soldatescan och altså kunde man intet, ehuru gierna man
och ville, komma till afdanckningen. Man ville här intet ändå tala om hvar
den Frantzöske armeen skulle blifva stående. In summa, det vore een så stor
difficultet, som näpligen med stilla tijgande kunde supereres. Och vore för-
denskuld att önska, det herutinnan kunde finnes någon expedient, hvilket vij
lembnade dem ähn att efftertänckia. I det öfrige ville vij ogierna anmoda dem
om underhold öfver vintern för de troupper, som Eders Kunglige Majestätt
beholler i sin tjenst. Det hade intet varit oss kärare, ähn at vij hade kunnat
komma till fridzslutet allaredo långesedan, så hade intet gjordt behof at tala
härom. Man hade då hafft sommaren eller hösten för sig och sjöerne öpne, till
att öfverföra folcket heem åth. Nu innan man kan sluta, lärer någre dager ähn
gå sin koos. Sedan kunne vij intet obligera oss, att inskaffa ratificationerne
innan 8 vekur. När de komma, kunne de icke häller in momento uthväxlas.
Man most och sedan hafva 12 eller 14 dagar, at advertera armeerne derom. De
behöfva och någon tijd, förähn de kunna giöra all nödvändig anstalt till af-
danckningen och platzernes restitution. Innan sedan alt kommer vid åth sjö-
kanten , som dijt destineras, löper och någre vekor bort, i anseende att vägerne
äfven vid den tijden på åhret ähre här i Tyskland mechta slemma. Deröfver
råkar man då ini vinteren, då fahrvatnet ähr med ijs spärrat, och kan altså
intet komma öfver åth Sverige för våren. Folcket moste altså någorstedes
dessemillan subsistera och hafva sin föda. Det underhollet vorde intet fallan-
des ständerne för svårt, effter det intet kunde vahra längre ähn kanskee i een
månad eller 2, ja kanskee icke så lenge. Men tvertemot skulle det lända Eders
Kunglige Majestätt och chronan till stoor skada och omkostnat, om man
skulle underholla dem alle ihoop uhr een pung. Hvilket vij försågo oss till
dem, de intet vorde tillåtandes i den regard, at Eders Kunglige Majestätt
hafver brukat samma folck till deres libertets errettelsse. Vij hörde gierna, at
de ville giöra alt klart med greve Servient. Det tjente myckit till fridzslutetz
facilitation. Om de ville gifva oss någon ouverture om deres förslag in hoc
passu, vore vij öfverbödige, att såvidt oss anstodo, dervid praestera alle möije-
lige officia.
Landtgrefvinnans af Hessen-Cassel Furstliga Nådes sak bekymrade oss myk-
kit . Hennes Furstliga Nåde kunde, fast ähn hon gierna villet, intet komma till
att afdancka för feel af medell, såframpt man icke grape henne på något sätt
under armerne. Ville man belasta henne derofvanpå med Eders Kunglige Ma-
jestättz soldatescas satisfaction erleggiande, skulle det falla henne så myckit
omöijeligere. Eders Kunglige Majestätt kunde intet taga det af henne, som så
bestendigt alt intill ändan på kriget hafver stått med i vapnen och hjelpt ar-
beta till Tysklandz redressement. Vij ville intet förmoda, at de hade och in-
fördt Hennes Furstliga Nåde uthi mehrbemälte repartition.
Hvilket de jakade. Togo doch all denne vår instance till vijdere communica-
tion och öfverläggiande, lofvandes oss skrifftelig part (den vij lichväl intet
ähn hafva fått) af det, som de ämbnade gifva greve Servient till declaration
öfver förbemälte memorial. Men hvad locum subscriptionis anlangade, sade
de sig holla för fast och otviflachtigt, att vij nu och här underskrifva, effter
det vill vara besvärligit, at fördenskuld allenast igen transportera öfver till
Ossnabrugge deres husshold och åter strax hijt tillbakars, att här employera
den terminen, som ähr emillan conclusam et ratificandam pacem, till att, om
giörligit ähr, och accommodera Franckrijke med Spagnien. Man kunde väl
ähndå förrätta publicationen der i Ossnabrugge. Man hade intet behof at
vänta effter, att instrumenta pacis skole reenskrifvas. Det vore tvenne exem-
plar förhanden, som deponerade vore. Man hade uthi någre af ständerne,
sampt herr residentens Biörnklous och legationssecreterernes närvaru tagit de
arckan deruhr, som vore maculerade eller elljest borde reenskrifvas och låta
munderes. När det vore skedt, kunde secretarii legationum komma tillsam-
man , att åther collationera och deponera dem igen. Dermed kunde de under-
skrifvas först, så att couriererne derpå finge gå sin koos. De andra exemplaren
kunde effterhanden perfectioneras.
Vij invände derpå 1., att effter vij hade begynt tractaten i Ossnabrug, der
tracterat och deponerat instrumenta pacis, så skulle bäst skicka sig, at man
och der fullbordade värcket. Det vore 2. för Eders Kunglige Majestätt och de
evangeliske reputerligere, och 3. kunde vij dermed evitera hvariehanda com-
petentier , som elljest här torde förelöpa med Franckrijke. Vij kunde intet
komma med gref Servient tillhopa in loco tertio, hvarken sampt eller ser-
skildt ; dy allestädes vore allenast ett gemach eller rum, som man höllo för
förnembst. Det kunde ingen dera cedera den andra. Alle andre inconvenien-
tier förtegat. Exemplaren af fridzinstrumenten beträffande, stältes derhän.
Vij låte sedan secretarios komma på biskopzhofvet, der ständerne pläga deres
conferentier, uthi det gemachet, som de churfurstlige vore tillstädes, tillsam-
man , att collationera bemälte arck. Dervid förefoll åther een difficultet, idet
uthi den Hessiske saken trenne städes, såssom in paragraphis de conventione
Schaumburgensi och de Marpurgensi ähr den clausula „Quatenus etc.“, som
Eders Kunglige Majestätt befaller oss der intet tillstädia, införd. På vår in-
stance hafva caesareani uthi de deputerades närvaru belefvat, at de skole uth-
planas . Men sedan ville de intet bestået mehr ähn det sidste. Derföre blefve de
åter deröfver besökte af ständerne, då de ändteligen gofvo den och effter.
Dermed ähre då de trenne instrumenta pacis alt intill fullmachternes insertion
heelt ferdigt uthi directoris Moguntini förvaring, tilldes de kunne under-
skrifvas .
Imedlertijd gaf den Spagniske gesandten oss een visite. Ibland annat snack
kom han på tals om närvarande tractatens contenence, gifvandes per discours
allenast så myckit till förstå, at han intet ogierna skulle see, om man ville
ähnnu holla slutet 14 dagar oppe och desemillan försökia, om kriget emillan
hans herre och Franckrijke ochså kunde vara at häfva, så at det blefve een
universalfrid af. Han hoppades, man skulle sättia det afseende på chronan
Spagnien, at man unthe henne denne lille tijden, efftersom han bad, vij ville
giöra vårt till saken. Om tijden remitterade vij till ständerne, som stundeligen
låge oss an, att vij måtte sluta. Men lofvade lichvell, att vij, innan ratificatio-
nen ankomme, intet ville underlåta, att dertill använda all möijelig flijt, tvif-
lade ingaledz om des gode effect, der nu elljest på alle sijdor hade hug till
friden.
Den dito kommo åter ständernes deputerade till oss och brachte med sig alle-
nast concepter af ofvanbemälte attestatis, så ändrade, som vij det hade be-
gierat . Anhollandes, at effter de äfven hade een deputation hoos greve Ser-
vient och hoppads blifva fullkomlig med honom richtig, vij då ville förklara
oss emot dem, at vij dagen dereffter här ville skrifva under. I det komme och
tvenne af dem, som hade varit hoos greve Servient, och bedade, det vara heelt
väl afluppit och han var vederredo till subscriptionen, allenast vij ville dertill.
Fördenskuld ville de med trugmant, at vij skulle nembna dagen till den ac-
ten .
Vij begierte dilation, tilldes vij hade fåt tala med greve Servient och hördt
honom sjelf deröfver, ehuruväl vij tesmoignerade oss intet tvifla, at det så
vore. Bode dem dessemillan giöra de saker och richtige, som vij hoos dem
hade påmint, och ähnnu vore ogjorde. När det vore skedt, ville vij gifva dem
vår förklaring om underskrifningen.
Sedan vij nu förnumme af greve Servient, at det så var, som ständerne oss
hade berättat, låte vij åter giöra påminnelsse hoos ständerne om oftaberörde
oerördtrade puncter. Hvaröfver de då lofvade oss deres cathegoriske resolu-
tion ; quidde doch mechta ting öfver underhollet för vinterliggierne.
Igår vore de fjerde gången hoos oss och ville vetta, om vij vore resolverade, at
här skrifva under eller eij? Förähn de derom blefve förvissade, kunde de intet
uthlåta sig moot oss om det, som vij väntade deres resolution öfver. Effter vij
då hade talt så med de käijserlige som greve Servient och den Venetianiske,
hvilke alle rådde oss till det förre, och alle de considerationer, som vij hafva
hafft emot rummet ähre oss betagne, så at vij intet see något stort praejuditz
deruthinnan för Eders Kunglige Majestätt, så hafve vij funnit gott, at för den
Spagniske saken skuld, som mält ähr, låta falla denne quaestionen och för-
denskuld gifvit vår parole från oss, att här underskrifva, således at vij och
greve Servient på een dag för middagen besökia, vij de Ossnabrüggiske och
han de Münsterische keijserlige gesandterne, och i deres logemente under-
skrifva det ena instrumentum pacis, och de keijserlige sedan oss hvardera i
våre logementer effter middagen, att underskrifva det andra. Sedan måtte
legationssecretarii hvardera bära itt instrumentum på biskopzhofvet till stän-
derne , at der låta alla fyra exemplaren af dem underskrifvas. Då man och der
kan dem, som sig bör, uthdeela. Vij hafve och ämbnat dagen dertill nästkom-
mande tijsdag, men stodo lichväl dermed an, tilldes vij finge offtabemälte
ständernes resolution.
När vij då occasionaliter åter påminte dem derom, råkade vij på nytt i discurs
med dem deröfver. Brefvet till Käijsaren, attestata, executionsordningen och
repartitionen lofvade de oss, när underskrifningen först vore sked. Om quar-
teren intra terminum ratificationis remitterade de aldeles till generalitetet,
förebärandes sig här intet kunna uthdela dem, effter de till efventyrs intet
motte träffa dem för det ena eller andra partijet rätt à propos och bequemmat.
Öfver det praetenderade underhollet för Eders Kunglige Majestätz, som de
det kalla, nationalmilitie, öfver vinteren lamenterade och qvidde somblige,
semblige porckade och snorkade. Alle förbrodde oss, att Eders Kunglige Ma-
jestätt igenom detta postulatum förlorade heelt och hollit den reputation och
affection, som Eders Kunglige Majestätt tillförende hade förvärfvat sig här
uthi Tyskland. Bode för Gudz skuld, vij ville considerera sjelfva omöijelighe-
ten . Der de ähn hade hug och villja och kunde deferera Eders Kunglige Ma-
jestätt deruthi, så vorde doch Keijsaren och Beyern allrig i evighet afdanckan-
des , förähn Eders Kunglige Majestätt det fullkomligen och pari passu gjorde,
uthan om Eders Kunglige Majestätt beholler det folcket här qvar i Tyskland
öfver vinteren, så lärde de och giöra detsamma och äfvenså praetendera un-
derhold af ständerne för dem. Dermed hade de sub ipsa pace effectus maxi-
mos belli. Man viste intet heller till huru stort taall samma nationalfolck
kunde sig sträckia. De kunde på een ovissheet intet så lätt i vädret obligera sig
till något, som drogo all must och märgen, ja sjelfve själen uhr de älende
undersåterne. Det trodde ingen hvilken jämmer och klagelåt een och annan
förde, nu det kommer till repartitionens inrättande, och hvar och een seer sin
nöd och oförmögenheet för ögonen. Man kan lätt tänckia, hvad besvär det
skall vara att pressa uthet. Många lära råka derigenom till bettelstafven.
Ehvad det och vore, så skulle lichvel hvar och een alt det han äger vedervåga,
under hopp att, om Gud teckes gifva frid, det kunde något blifva till rådz
igen. Men detta vore een ochristelig och odrägelig anmodan. Man viste intet,
hvarmed Romerske Rijkzsens ständer hade förskylt, at de skulle så obarmher-
tigt blifva tracterade af Eders Kunglige Majestätt. De erkjende med tacksam-
het de välgerninger, som de hade af Eders Kunglige Majestätt undfått, ehuru-
väl deres fädernesland hafver deröfver most sättia hårt till och Sverige vore
kommit i flor och välstånd. Derofvanpå hafva de gifvit Eders Kunglige Ma-
jestätt så anseenlig satisfaction. Ville och bettala Eders Kunglige Majestätz
soldatesca. Dermed moste hon ju, som i instrumento pacis ähr försedt, afdan-
ckas och intet vara eller förorsaka dem större last och tungnad. De hafva
erkundigat sig hoos dem, som viste beskaffenheten af sjöön, och förståt, att
alt intill nästkommande juhlhelg vore sjöön passabel. Desförinnan hoppades
de skulle alt vara bestält här i Tysklant, som hörde till executionen af friden.
Och på det icke alt måtte lembnas till effterste stunden, föreslogo de, att alle
krijgande partijen strax post conclusionem pacis motte hvar för sig afdancka
någre tusend man. De ville see till at de finge så myckit penninger dertill, som
Eders Kunglige Majestätt behöfde. Man kunde och taga det Tyske folcket uhr
guarnisonerne i Bremen, Mechlenburg och Pommeren och läggia der Svenskt
folck in igen. Dermed vore de mehrendels öfver vinteren bärgade uthi Eders
Kunglige Majestätz eigen stat och blefve Käijsaren och Beyern all praetext
afskurin, till att difficultera afdanckningen. Eders Kunglige Majestätt hade
igenom des allernådigste skrifvelsse sjelf förtröstat dem, att Eders Kunglige
Majestätt intet ville besvära dem öfver deres förmågo. De höllo sig dervid och
hoppades, vij lätet och dervid bevända.
Hennes Furstliga Nåde landtgrefinnnan kunde de intet mehra bevillja ähn
reda skedt var. Hon hade at tacka Eders Kunglige Majestätt och chronan, at
hon hade fått så myckit. Deraf kunde hon väll contentera sitt krigzfolck. Men
på det de lichväl ville låta see, huru mychit Eders Kunglige Majestätt hoos
dem i detta möhlet gälde, så ville de anticipera af de 600 000 Riksdaler een
tunna guld och henne den post ratificationum commutationem lefverera. Det
kunde väl förslå åth hennes soldatesca denne gången. När Hennes Furstliga
Nåde tracterade med Churmaintz, hade man väl låtit nöija sig med mindre
för alt ihoop, ja 50 000 Riksdaler, om någon hade funnes, som dem då hade
velat gifva. Hennes Furstliga Nåde land kunde de intet eximera från Eders
Kunglige Majestättz soldatescas contentement. Effter Hennes Furstliga Nåde
och ville njutha friden till godo, så vore billigt, at hon ju köpte den så dyrt
som de andre. Men ville Eders Kunglige Majestätt gifva Hennes Furstliga
Nåde det effter, det låte de derhen.
Vij svarade dem, att vij intet kunde underskrifva något instrumentum pacis,
förähn vij hade sedt copian af brefvet till Keijsaren om repartitionen, som
skedt var med attestatis, aflänte i det öfrige deres häfftighet med så gott fog,
som vij någonsin kunde, contesterandes på det högsta, att Eders Kunglige
Majestätt ogierna ville bemöda dem vijdere, men de store besvär, som och
vore på Eders Kunglige Majestättz sijda, hade oumgängeligit bracht Eders
Kunglige Majestätt till detta postulatum. Hoppades, de considererade detta
och jämkade det ena effter det andra, så at man icke i sjelfve executionen af
friden blefve stickande. Vij fruchtade, det låte intet väl tractera sig om quar-
teren uthan ständernes närvaru. Innan de komma deroppe på een ohrt till-
hopa , ginge tijd och dubbell kostnat för ständerne sin koos. De motte effter-
tänckia , om det icke vore een sak, att generalitetet beskickade till den ände
denne ohrten, der de vore församblade. Ville man då intet bijda med slutet
dereffter, så kunde man då låta det för sig. Men intet kunde vij väl praestera
suspensionem armorum, förähn armistitium vore richtigt. Kunde det doch gå
an, skulle vij gierna seet. Oss tyckte effter all apparence, at alt det, som var
satt, at intra terminum ratificandae pacis exequera, intet väll låta effectuera
sig på 2 månader. Och kanskee ville så myckit behöfvas innan afdanckningen
restitutio locorum och alt det andre kunde skee. Deröfver ginge till efventyrs
Februarii och ett stycke på Mars månaden förbij. Altså fölle den difficulteten
om underhollet för nationalfolket af sig sjelf. Vij hade lichväl allenast på alle
fall velat itijd tala derom, effter man intet hade vindern och Gudz vederlek i
pungen. Deres förslag med afdanckningen och guarnisonernes ombytelsse
vijste vij intet kunna gå an ante ratificationem pacis. Uthi landtgrefinnans
Furstliga Nådes sak tillstelte vij dem sub littera C lagde förslag, som de Hes-
sen -Casselske sjelfve oss hafva exhiberat. Deputati baxades något öfver den
långe tijden vij dem förmälade, men vj remonstrerade dem, at man nepligen
kunde giöra sig något annat facit. Dermed skildes vij åth.
Ibland annat lärer denne puncten om vinterlägret falla oss svårast, effter de
keijserlige, mediatores och ständerne liggia oss daglig dagz med een synnerlig
importunitet an, att vij måtte ju förre ju heller sluta. Hvilket oss i längden
lärer blifva omöijelig att oppeholla, helst nu sedan greff Servient hafver på
chronan Franckrijkes vegner fått all satisfaction, såframpt vij icke ville låta
saken med Eders Kunglige Majestättz störste blasme och hazard ankomma på
een ruptur. Deremot ähr Servient och Franckrijke hoos een och annan nu
uthi bästa praedicat och caressera ständerne med panquetter och andre cour-
toisier , som han bäst kan.
Till sluut tvifle vij intet, Eders Kunglige Majestätt sig varder allernådigst på-
minnandes , huruledes residenten Kleyhe för någon tijd sedan ähr hijt uth till
oss addresserat vorden, på det han vid fortsättiandet af sin reesa åth Cassell
kunde hafva at förholle sig effter vår information. Nu ähr Eders Kunglige
Majestätt af oss för detta i underdånighet föredragit, af hvad orsak hans com-
mission intet ähr fullförd och hvarföre man hafver till een deel gottfunnit, att
han alt härtill motte stå dermed an, sampt huru vij emedlertijd hafva emplo-
yerad honom uthi beskickning till Hans Furstlige Durchlaucht pfaltzgrefven.
Sedan han altså ähr kommen hijt igen ifrå Hans Furstlige Durchlaucht och
det, som dijt honom af oss såväl som thädan tillbakars ähr vorden anförtrodt,
med flijt och trohet aflagt, hafver han alt bortåth hollit sig oppe her vid am-
bassaden . Effter man nu kommer till ändan på tractaten och som lijkt ähr i
denne ingående veka till subscriptionen, varder hans reesa åth Cassell derige-
nom så myckit mehra onödig blifvandes. På det han lichvel må vetta, huru
han sig vijdere må härvid hafva at skicka, så hoppes vij, Eders Kunglige Ma-
jestätt varder honom med näste lägenhet des allernådigste förordning låtan-
des tillkomma, hvilken han altså hörsamligen hafver at afbijda.
885 Von den schwedischen Gesandten aufgesetzte Punkte, die vor Unterschrift des Vertrages
zu erfüllen sind. o. O. u. Tag
886–886’ Vorschläge zur Befriedigung der hessen-kasselschen Soldateska. o. O. u. Tag
887–890 Bericht über die Verhandlungen in Münster. 1648 September 15/25
891–892 Bericht über die bei Servien vorgesehene Unterzeichnung des französischen Ver-
trages . 1648 [August 25]/September 4
893–894’ Vortrag der kaiserlichen Gesandten vor den Ständen. Münster 1648 September
11/21
895–896’ Notae zum französischen Vertrag. Münster 1648 September 18/28
897–899 Bericht Fromholds über seine Verhandlungen mit den Kaiserlichen. o. O. u. Tag
900 Proiecta quatuor clausulae salvatoriae religionem in Palatinatu superiori concernen-
tis . o. O. u. Tag
901–902 Erklärung der katholischen Stände gegenüber Servien wegen der Religion in der
Pfalz. Münster 1648 September 5/15
903–903’ Bericht über Unterzeichnung und Deponierung des schwedischen Friedensvertra-
ges . Münster 1648 September 6/16
904–905’ Markgraf Christian von Brandenburg-Bayreuth an Bischof Melchior Otto von
Bamberg . Bayreuth 1648 September 1/11
906–907’ Fürstbischof Melchior Otto von Bamberg an den Kurfürsten von Mainz. Bam-
berg 1648 Juni [19]/29
908 Derselbe an Markgraf Christian von Brandenburg-Bayreuth. Bamberg 1648 September
[5]/15 [unvollständig]
909–912 Der Kurfürst von Mainz an den Fürstbischof von Osnabrück und die Deputierten
der katholischen Stände in Münster. Aschaffenburg 1648 September [17]/27
913–914’ Bericht über die Konferenz der Stände. Münster 1648 September 11/21
915–920’ Avisen
921 Emanuel
Emanuel, ein Portugiese, der anfangs den Spaniern in den Niederlanden diente, später aber am
Aufstand der Portugiesen gegen die Spanier teilnahm, dabei in Gefangenschaft geriet und meh-
rere Jahre im Gefängnis zubrachte. Er wurde nach Ostindien verwiesen. Nach seiner Rückkehr
errang er die Gunst von Catharina, der späteren Königin von England, und wurde von ihr
1654 nach Rom geschickt. Er starb am 13. Oktober 1654 in Lissabon. Von ihm stammen
mehrere Traktate ( Zedler VIII Sp. 983).
[Juni 21]/Juli 1
922–935 Avisen