Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
355. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 September 2/12
[ 338 ] / 355 /–
Stockholm 1648 September 2/12
Kopie: RR (sv) fol. 36’–44’.
Schwierigkeiten des französischen Friedensvertrages wegen Burgund, Lothringen und des kaiser-
lichen Beistandes für Spanien. Mahnung, Servien in seinen Forderungen zur Mäßigung zu bewe-
gen , besonders hinsichtlich der Immediatstände in den an Frankreich fallenden Ländern und
wegen der Religionsfreiheit. Ablehnung der Deponierung des unterschriebenen Friedensvertrages.
Gefangenschaft des kaiserlichen Obristen Gordon. Vom dänischen König beantragte Konferenz
in Hamburg über Schuldsachen. Eingang der Abschrift des Friedensvertrages. Ablehnung der
Einbeziehung einer Klausel betreffend den Marburger Erbstreit.
Efftersom I, grefve Johan Oxenstierna, uti Edre anlägenheet hafve varit förre-
ste nidh till sjökanten, och I, her Salvi, äre blefne imedlertijdh qvare uti Oss-
nabrücken , att afvachta resten af fridztrachtaterne, serdeles att hjelpa till ige-
nomdrifva Frankerijkes interesse med Keijsaren och Romerska Rijket, så
emädan I uti Edert breff af den 14. passato underrätte oss omständeligen,
först, huru det till det datum stodh och förrevetta med den Fransösiske trac-
taten , thervidh I af ständerne solliciteres till interponerat i saken emellan dem
och grefve Servient; sedan och att denne med all flijth och mächtog högt
beder, at I icke ville hijt öfversända instrumentum pacis ratificandum, förähn
Frankerijkes interesse i Tysklandh vore aftracterat; tridie, att ständerne fö-
reslå och begäre, thet I och the keijserlige ville under Edre signeter deponere
instrumentum pacis in manus ordinum; fjerde begiärer och grefve Lom-
berg [!], sampt Hamburger stadh, att dhen fångne öfversten Gordon måtte af
oss benådas med liberation; fembte, så anhåller och hoos Eder konungen i
Danmarcks cantzler von Hatten å sin konungs vägnar, att vij ville gifva nå-
gon i Hamburg commission, att in Novembri giöra en richtigheet med ko-
nungens uthskickade om någon skuldh, som i hans tijdh skall vara gjordt af
samptelige ertzstiffts Brehmeske ständerne. Sidst lofve I att vele med flijth
hjelpa arbeta then Frantzösiske freden igenom, så att i Ossnabrücken blifver
emellan stenderne och Servient theröfver gjordt een föreningh, men att slutet
måste skee i Mönster, ther the keijserliges fullmechtige äre och till den ände
på Servients trägne och inständie anhållande, holle I sjelfve ratifications in-
strumentumet ähn något hoos Eder, sändandes oss thet copialiter på denne
posten tillhanda.
Belangande nu sjelfva tractaten med Franckerijke, är oss kiärt, att I med om-
ständer uti Edert bref repraesentere os dhe difficulteter, som stå i vägen och
icke kunne så hastigt afrödjas, eller någon fridh emellan Keijsaren och
Franckerijke stifftes, som man fuller hade meent. Vij må bekenna, att vij icke
annat hadhe tänckt, ähn alle eller ju störste dehlen aff contreversionerne
emellan Keijsaren och Franckerijke skulle hafve beståt i dhe tree hufvudh-
puncterne om Burgundh, Lottringen och keijserlige adsistentens renunti-
ation . Nu man them skulle söke, at hjelpa af, yppes ingen ringe difficulteter
uti conterversion om declaratione och rätte förståndet uti then Fransösiske
satisfactionen, serdeles emellan Romerske Rijkzens ständer och grefve Ser-
vient . Vij hafve sedt bägge parternes, så caesareanorum et statuum, som then
Frantzösiske plenipotentierades, grefve Servients, skiähl och rationes. Och
ändoch fuller Servient, bestående och beropande sigh på then resess, som in
Septembri anno 1646 var gjordt och sluten emellan caesareanos et Galos om
satisfactionspuncten, hafver een stoor verisimilitudinem, att kunne icke obil-
ligt förblifva vedh then praetension, han giör öfver Elsas och dhe 3 stiffterne
Metz, Toull och Verdun så och therunder hörige förnämblige immediat
Rijkzständers vilkors förändringh till Frantzösiske landhsåtere. Lijkväl, effter
thet ingen krafft hafver, hvad Keijsaren hafver gifvit Franckerijke till satisfac-
tion , med mindre status Imperii thertill consentere, och thesse om consenten
hertill aldrig är vorden af dhe keijsserlige eller Frantzösiske ersökte, är och
skähl så och samveet lickmätigt, att the ständer, som härtill hafve varit frije
och immediate under Romerska Rijket, må thervidh blifva conserveradhe och
icke redigeradhe in servitutem landsassiorum; forteegat, att det och voro ett
samveetsvärck, låte dem till sin frijheet, ståndh och vyrde daeterioreras, som i
dette kriget stor kostnadh och fahra hafve uthstådt, allena till att maintenera
sig i sin frijheet i andelige och värdzlige saker. Och thet som aldramäst och
störst är, så ähr i bemelte cession och satisfactionspunct then evangeliske re-
ligionen heelt förbijgången och oförsedd. Och skall Franckerijke med tijden
på thet sättet kunna praetendera ius reformandi. Hvarföre sij vij icke, med
hvad synnerlige funderade skiähl grefve Servient kan och må hervidh såvidt
extendera iura superioritatis Gallicae, att han drager alle i the länder boende
ständerne promisserie under den Frantzösiske satisfactionen. Vij hafve sedt
och oss föreläsa låtet Romerske Rijksens ständers declaration, huruvidha dhe
consentere till den Fratzösiske [!] satisfactionen. Och synes oss den icke vara
ofunderadh. Förmeena och Franckerijke mehra vara hervidh försäkradh, att
bekomma och beholla Elsas, Sundtgou och Hagenou till perpetuum et imme-
diatum feudum och under landtgrefve titell aldeles med den rätt, högheet,
privilegier och praeeminencier, som erckiehertigerne af Österrijke thet hertill
hafve besuttit och att admitteres med frij stämmer och säte till Rickzdagar,
ähn att det skulle vele vedertagat dhem all recognition och att thermed heelt
absolute desponere och possiderat, som hade Franckerijke thet köpt och Keij-
saren thet såldt; befahrandes, at endock Keijsaren pro praesenti fuller måste
afstå Elsas, lijkvähl såsom han ingalunda vill afstå titelen therpå eij heller kan
giöra frije Rickz- och immediate ständerne förlustige af dheres frijheet, så
skall han och nepligen förlåte och afklädhe den hughen och hoppet, att fram-
deles och med tijden recupererat.
Och fördhenskull är nu som förr vår befallningh, att I låthe Eder Franckerij-
kes interesse till dhe förberörde tree hufvudhconterversiernes afhjelpande och
richtigheet vara med all flijth befalladhe, talandes emoth then keijserlige,
ständerne och mediatorerne för Franckerijke theruthinnan och serdels om ad-
sistencens opkunnelse och förvägringh så högt som för oss sjelfve, som vij
Eder dette åthskillige resor hafve beordrat, men underhanden förmåendes
grefve Servient till skähl och moderation, att kriget icke må häreffter föres
eller friden langre oppehålles för Franckerijke allena. Och der hoos förehol-
landes honom, att vij icke kunne gilla uti honom, mindre theri adsisteran, at
han står och trachtar effter så förnämblige ständers, som med oss i kriget
stådt och mestedels arbetat hafve, frijheets förminskelse i religionen och poli-
tiske väsendet. I hafve therföre gjordt vähl, at I lägge Eder emellan grefven
Servient och ständerne, och hjelpe så thenne saken som the andre till richtig-
heet .
Thet kan ock hafva sine skiähl, at I hafver hoos Eder behollet sjelfve instru-
mentum pacis ratificandum och allenast een copia theraf oss öfverskickadt,
tilldes I komme vidare medh the Frantzösiske sakerne i fridztractaten. Men
det förslaget ständerne giöre, at I och the keijserlige (som thertill och förstå
vele) skole uti ett couvert med Edre pitschaffter försegla instrumentum pacis
och det deponera in manus statuum, holle vij före icke giöras behof eller vara
rådeliget, effter I det icke annorledes, ähn vilkohrligen och allenast medh
handhsträckningh hafver placiderat i saken eij heller ähn med Franckerijke
såvida är bracht, att man kan spörja någon synnerligh lijknelse till afhand-
lingh emellan det och Keijsaren, och en sådan deposition icke skickar sig at
skee, förrähn alt är solenniter slutet och subscriberadt vordet.
Den keijserlige öfversten Gordon, som drap Wallenstein och sitter i Wismar
fången, voro väl een saak, at han blefve utan rancion slept och libererat, och
hade vij thet icke ogierne gjordt för inkombne recomendationer skuldh. Men
effter Hans Kiärligheet, vår generalissimus, her pfaltzgrefven, befinnandes
samme öfverste ähn vara i Keijsarens tjenst, skall theruthe allered han hafve
gjordt i thenne saken een viss förordning och then ranconen opdraget öfver-
sten och commendaten i Wismar, Erick Hanson Ulfsparre, och vij thertill för
dette hafve med vårt bref consenteradt, ty kunne vij thet icke rygga, men
måste then saken thervidh bevändha låtha, icke villjandes, att hans rancon
spennes förhögt, men modereres till ett skiähliget och erdrägeliget. Therföre
ville I thet hoos them, som then saken recommendera, med gott maner excu-
sera .
Hvad eljest anlangar then commission, konungen i Danmarck låther begiära i
Hamburg uti nästkommande Novembri månad att anställas, så kunne vij ful-
ler oss icke endtslå, at vij ju thertill consentere och låthe öfversij, hvadh do-
cumenter till skuldernes och giäldens verificationer och huru ständerne till
sådane förskrifningar och obligationer kombne ähre. Hade och väl kunnat
låtha skee, at sådant hade blefvet företaget i Hamburg helst af Eder, herr
Salvi, ther I hade kunnat vidh denn eller någon annan tijdh komma dijt. Men
effter vij ther pro praesenti ingen hafver, som vij thet kunne förtroo, befinne
och Ossnabrücken icke vara rätte locum, thette att sollicitera, uthan alden-
stund konungen hafver här vidh vårt hoff sin egen resident, ty synes oss vara
bäst, at I gifve then Holsteiniske cantzlern von Hatten thette svarat, at then
saken må solliciteres här genom den Danske residenten, som och här kan
vijsa oss documenterne och obligationerne, så och underrättelse oss medh
mehra omständer, till hvadh ända och för hvadh orsaker ständerne till sådane
förskrifningar äre kombne. När vij alt sådant först och åthminstone in genere
hafve intaget, kunne vij förordne en commission i Hamburg, thijt och stän-
dernes deputerade kunde komme, att gifva all particularere beskedh och un-
derrättelse om thesse saker.
Copian af instrumento pacis hafve vij fådt och fuller begynt at blada henne
igenom. Och efftersom vij befinne, två eller tree städz något vara, som con-
trovecteres om och ähnnu icke alt så richtigt och fullkombligen afftalt, att
instrumentum kan reentskrifvas, mindre af oss underskrifvas och ratificeres,
så kan och åtherhollet af sjelffve instrumentets öfverskickelse hafva så mycket
större sine skiähl. Men det förundrar oss intet lijtet, att vij sij dem keijserlige,
utan tvifvel uppäggade thertill af the Hessiske-Darmstädiske, bägge en paren-
thesion vidh dhen 15 artiklen om then Marpurgiske successionssaken och pa-
cis instrumento placidere den transactionen, som emellan bägge furstlige li-
nierne , then Casselske och Darmstediske den 14. Aprilis näst förleden är
gjordh och oprättadt medh förbeholdh och vilkor, quatenus Imperatori et
Imperio non praeiudicat. Nu endogh vij visserligen veele förmodhe, att I
seendes och afmärkiandes sådanne fiendens ränckor, ju lägge Eder medh all
macht och flijth theremoth och för ingendeel tillstädie, att sådanne reservata
varda instrumento pacis insereradhe, hufvudhsakerne till störste praejuditz,
förfångh och osäkerheet. Lijkvähl effter denne de keijserliges och Darmstä-
diskes intention uti berörde restriction är aldeles handgripeligh, och the med
then clausulen heelt och hollet ophäfver then recess och slut, som emellan
Cassell och Darmstadt in Aprilli är gjordt och aldeles aftalt och instrumento
pacis borde simpliciter och utan något vilkohr och limitation adproberes, ty
velle vij Eder hermedh alfvarligen hafve befallat, at I tage Eder för sådanne
elusoriske clausuler väl till vahra, och i synnerheet, hvadh den Hessiske trans-
actionen om Marpurgiske successionssaken om ahnlangar, ingalunda tillåthe,
at den blifver i instrumentet infördt, men uthstricken och deruthur extermi-
nerat , så att den villvallan icke å nyo yppar sig, och dhe iudicia eller praeiu-
dicia , som för under electoralis collegii och Imperii nampn äre förde och
gångne, åter komme härför en dagh, mehra gällandes ähn thesse pacta, som i
Romerske Rijket skole vara en sanctio pragmatica. Dette Eder till svar opå
Edert bref.