Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
354. Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna Gadebusch 1648 September 1/11
Gadebusch 1648 September 1/11
Eigh. Ausf.: A. Ox. Slg. B: I, E 680.
Vorbereitung der Rückreise nach Osnabrück. Dank für die Begleitung seiner Gemahlin durch
seine Schwester Karin. Freude über die guten Eigenschaften seiner Frau. Hoffnung, daß die ihr
verschriebene Morgengabe den Vorstellungen und Befehlen seines Vaters entspreche. Einverständ-
nis mit allen testamentarischen Anordnungen des Vaters. Bitte um Entscheidung über die seiner
verstorbenen Gattin verschriebene Morgengabe und Ekeby. Unsicherheit wegen der livländischen
Güter. Wünsche seiner Schwester Karin wegen ihrer Ausstattung.
Effterdy att numehra alla mine saker såvijda ähr igenom Gudz bijståndh
bracte, att jagh migh på återesa igen till Osnabrugge begijffvit haffver, och
min käre syster, fro Kharin Oxenstierna, migh hijt i vägen haffver velat följan
och sedan strax [sigh] på hemresa åth Sverige förfoga, så haffver eij kunnat
medh mindre jagh min käre her fader en så godh och trogen breffbärerskan,
som vårt käre syster ähr, förmedelst denne skrijffvelse påschrijffva och öd-
mjukeligesta skulle upvacta, och tackar min käre her fader på thet tjenstlige-
ste , som offtbemälte syster haffver min numehra käre huusfru [!] velat hijtuth
beledsaga och migh tillbringa. Det hafver varit migh tvenne aff hjertat käre
och så […] ner. Och haffve begge mitt hjerta frögdat, [mehr] ähn jagh
skrijffva kan eller må. Käre her fader, jagh ähr medh min käreste så tillfredz,
att jagh ingen bettre migh önskar kan, eller önska både för hennes gode affec-
tion som eljest andre angenehme qualiteter, den jagh haffver altidh hade ae-
stimerat . Den gode och barmhertige Gudh varder och förmodeligen sin nåde
gijffvandes, att vij medh hvar ett hugneligt och kärt ectenskap byggiandes
intill vår egen och dee vårts contentement. Min kära syster haffver nogh-
sampt sedt våre åthhaffver och hjertaligh till hvarandre. Och varder min käre
herfader därom berättandes, så mycket aff nöden kan synes.
Jagh kan eljest min käre her fader eij oförmält låtha, att jagh haffver up min
käre her faders faderligen tillståndh och skriffvelser aff den 29. Julii och 5.
Augusti förbemelte min käresten haffver om mårgongåffvon bebreffvat och
uthfäst, såsom bijfogade affskrijfft uthvijsar. Jagh vill hoppas, att min käre her
fader dermedh skall aldeles tillfredz vara, och att jagh inthet mehra däruthin-
nan skall förordnat haffver, ähn hvadh min käre her fader migh tillstått haff-
ver att gijffva. Hon för sin person haffver inthet effter mårgongoffvan frågat,
eij eller sigh därom stort bekymrat. Men jagh haffver lijkväl icke velat där-
medh återholla, uthan så gott och på sätt och vijs, som jagh haffver best kun-
nat , henne itijdh så och Nynääs därom velat försäkra, hvilket och henne haff-
ver väl behagat. Gudh affvänt nu all olycka och bedröffelse, tillfella och för-
lhäna effter sin vilje, hvadh oss hugneligt, nyttigt och tjänligast vara kan.
Huru jagh eljest om mina saker därhemma disponerat haffver, varder Inge-
mar Pederson min käre her fader kunnandes berätta. Och jagh måste väl be-
kenna , att jagh icke öffver alt haffva disponerat, som jagh gerna haffver velat
och eljest sakerne fodrade. Men jagh haffver åthskillige considerationer hafft,
alt i pennan att fatta. Och hafva tykt nogh vara, att jagh så obiter och häm-
meligh det gjorde. Korteligen lijkväl att säija, så bedjar jagh medh all sannigh,
att jagh medh min käre her faders disposition och testament migh aldeles för
min person nöija låter och däruthinnan inthet haffver att påminna, både så
mycket arffegodzen som lhänen vedhkommer. Och skulle migh aff hjertat
hugna, där jagh en copia aff hela testamentet måtte bekomma, på thet jagh
desto bettre migh den saker måtte vetha att skicka. Så vill jagh och min käre
her faders ytterligare förklaringh förventa om Ekeby och den mårgongåffvo
jagh min forre salige husfru goffve, nemligen om jagh densamme ähnnu skall
behålla, eller och min käre her fader vill, att jagh Ålhult skall tilldraga eller
huru min käre her fader medh dette behag vill alt skicka och förordna, ty jagh
migh medh aldeles väl contenterar. Jagh ville hereffter helt och hållit mitt
ögnmercke haffva på Tijholm och Ålhult sampt greffveskapet Södermöre så
och Nynääs. Huru medh Lijfflenske godzen kan väl disponerat, veet jagh nu
inthet, därföre jagh inthet därom skrijffva kan.
Gudh ville min käre her fader ähnnu länge och till månge åhr [bevara] och,
om Gudz vilje så vore, att jagh kunde fåå här i verden min käre her fader see
och aff honom öffver alt blijffva rätteligen informerat. Min käre her fader
skall i sanigh finna, att jagh [migh] i alla måtto hans faderlige förordningar
och dispositioner bequäma skall och vill. Aff mine syster, fru Kharin Oxen-
stierna , förnimmer jagh så mycket, att hon ganska gerne skulle ville [hafva]
Kongsberghs tulden. Doch varder hon sjelff sin meningh min käre her fader
uptäckiandes. Hvad öffriget om mina privatis kan vara att förmäla, det later
jagh alt komma på Ingemans muntlige rapport.
Om publicis haffver jagh pro praesenti inthet att mähla, mehra ähn att hop-
pas , att alt skall blijffva medh Gudz hjälp snart gott och rictigt, och effter
jagh formodar effter 8 eller 10 dagars förlopp att vara i Osnabrugge, så varder
jagh inthet underlathandes, därifrån min käre her fader effter min sonlige
plict att advertera, hvadhsom passerar.