Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
352. Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 August 28/September 7
–/ 352 / [ 368 ]
Osnabrück 1648 August 28/September 7
Ausf.: DG 13 fol. 574–575 = Druckvorlage; Konzept: Salvius Slg. vol. 1; Eingangsvermerk
Uppsala 1648 September 14/24.
Königlicher Befehl, die französischen Anliegen zu unterstützen. Vermittlertätigkeit Salvius’, wo-
durch die Satisfaktionspunkte ganz, die Frage der Hilfe des Kaisers für Spanien fast geregelt
worden sind. Neigung der Stände, den französischen Vertrag in Osnabrück fertigzustellen und
dann den Kaiserlichen in Münster zur Unterschrift vorzulegen. Weserzölle.
Aldenstund Eders Kungliga Majestett hafver i åtskillige skrifvelsser allernå-
digst befahlat, at vij skulle stå för een man med Franckrijke, så hafver jag i
greff Johan Oxenstiernas frånvaru varit bedin till underhandlare både af greff
Servien och ständerne, och, såssom jag sidst förmälte mig hafva stält begge
delerne tillfridz i satisfactionscontroversien, så hafver här fuller sedan af een
och annan gjordts åtskillige förslag i assistenspuncten, såssom under littera A
ähr till at see, men effter de icke hafva deröfver kunnat förlijkes, så hafva
ändtligen begge delarne och bedit mig concipera den puncten, det jag och
hafver gjordt, såssom det sidsta opsattet under littera A uthviser. Detsamma
conceptet approberade först gref Servien per omnia, sedan hafva ständerne i
två dagar stått i deliberation deröfver och ändtligen idag bracht mig resolutio-
nen , det de allenast de tree ord deri begiera ändra, som ähre öfverstruckne.
Det första består i de orden „omnes et singulos“, hvarmed Servien ähr till-
fridz , aldenstund singulis ut singulis ähr i samma concept tillåtet i tillkom-
mande krijg mellan Franckrijke och Spagnien, at assistera hvilken dera chro-
nan de vele. Det ordet „ullus“ hafver director Moguntinus uthstruket, men
effter deruthi består nervus renunciandae assistentiae, som mäst stringerer
Käijsaren ut archiducem Austriae, så vill Servien, at det ändtligen moste stå.
Det tridie ordet var „nunquam“, derföre ständerne sättia „non“, men det vill
Servien eij heller admittera. Quicquid sit, så seer man lichväl af alt, at assi-
stentzpuncten ähr så när fördragen, at man för de få orden skull näpligen
blifver i krijget.
Sedan kan jag intet annat spörja, ähn at det med Franckrijke lijknas till slutet.
Mäste ständerne stå derpå, at man här skall strax underskrifva och fullborda
det Frantzöske instrumentet, sedan resa till Munster och läggiat dem käijse-
riske för näsan at underskrifvas. Si subscribunt, pax est; si non, vele de, at vij
skole lichväl sända currierer till armeen och bedja generalern giöra ett tille-
stånd , tilldes Käijsaren sjelf på ständernes skrifvelsse förklarar sig, om han vill
approbera friden eller icke. Si approbat, pax est. Si non, tycker mig, at stän-
derne vele giöra frid med chronorne och sedan sittia stilla och låta Käijsaren
och chronorne nappas, men at de vele hafva sine platzer igen och vara med alt
vidare krigzbesvär förskonte. Det ähr nu oss omöijelig at bevillja, derföre in-
clinera Servien och jagh och Brandenburgici och alla ständer derhän, at man
skall fuller här fästa friden förmedelst secretariorum underskrifft, tilldes man
hafver vijst dem käijseriske, huruvida status hafva praeparerat värcket, men
icke fullbordat, mindre sluta något stillestånd, förähn man ähr om Käijsarens
consens försäkrad. Och i desse terminis står saken med den Frantzöske trac-
taten .
Om Wesertullen hafva electorales skrifvit till Oldenburg och Bremen och
vele förlijka den saken inter conclusionem et ratihabitionem pacis. Eders
Kungliga Majestetz ordre deröfver af den 12. Augusti, som idag ankom, skall,
såvida möijeligit ähr, tagas i noga acht.