Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
321. Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Juli 24/August 3
–/ 321 /–
Osnabrück 1648 Juli 24/August 3
Eigh. Ausf.: DG 13 fol. 294–295; Eingangsvermerk Stockholm 1648 August 10/20.
Gerüchte über einen vom Kaiser, Spanien und den Niederlanden geplanten Anschlag gegen Liv-
land , Finnland und Schweden, dem auch der Kurfürst von Brandenburg beitreten soll. Bemer-
kungen Fromholds dazu. Konferenz mit den Ständen zur Fertigstellung der Assekurations- und
Exekutionspunkte. Hoffnung Salvius’ auf eine Freundschaft Schwedens mit Kaiser, Reich und
Spanien nach geschlossenem Frieden. Bemühungen um Erledigung der letzten Fragen im Zusam-
menhang mit dem französischen Frieden. Expedition Pfalzgraf Carl Gustavs. Ankündigung der
Abschickung des in die Ratifikation inserierten Friedensvertrages nach Stockholm. Erwartung des
französischen Friedens für August. Drohung der Stände mit einem Separatfrieden, falls der Kai-
ser mit Rücksicht auf Spanien ablehne. Die damit für Schweden heraufziehende Gefahr, nur im
französischen Interesse im Krieg bleiben zu müssen.
Här är nu öffverstelieutenant til migh kommen, hvilken hafver tjänt Käijsaren
och Holländerne, den ther hafver till en deel begynt uptäckia migh, hvadh
fahrlige consilia en tidh bortåth hafve varit och än äre på bahnen moot Sveri-
ges chrona. Summan skal häruthi bestå, at Käijsaren, Spagnien och en hoop
rijka partisaner i Holland, serdeles i Amsterdam, sökia till at göra trenne di-
versioner , een till sjös och tvenne till landz moot Eders Kungliga Majestets
och chronans land och rijken. Den ena skal theruthi bestå, at the vele i höst
(sedan den Svenska flottan är gången i sitt vinterlager) med en flotta af 20
örlogskip ahnfalla Liffland, begynnandes vidh Pernow, såsom innelagda co-
pier , them jagh hafver låtat af tu originalbref afcopiera, utvijse. Til them
skulle en generalmajor, Lasco benembd, till landz stöta eller möta i Lifland
medh 20 000 Cossacker och således sökia till at impatronera sigh Liffland.
The hafve ock varit åt Churbrandenburg och hertigen af Churland, at herti-
gen och churfursten skulle uhr Preussen och Churland secundera them. Uhr
Lijfland skulle the sedan falla ini Finland och Sverige på den sidan. 2. ville the
göra Churbrandenburg til generalissimum i Offver- och Niedersaxische creis-
serne , hvilken skulle ahngripa Eders Kungliga Majestets macht i Pommern,
Mechelburg och Bremen. 3. Föruthan detta ville the ock ahnsättia een armee i
Gothenburg, at tädan distrahera chronones forces på den sidan. The hafve
ock theres uthliggiare i Danmarck, Muschow och Polen, at upäggia them til
assistentz. Item, at Holland och Churcöln skulle taga den Westphalische
creissen i protection, och hvadh mehra af alla desse desseigner dependerar.
Men så hoppas man, om friden här slutes, at detta ahnslag skal falla af sigh
sjelff.
Jagh kom i aftons til taals medh den Churbrandenburgische gesandten From-
holdt , och ändoch han aldrig hafver tilförende nogot härom låtat sigh moot
migh märkia, så bekände han doch, at sådana consilia ännu drifvas och at the
arbeta starckt på churfursten, at bringa honom medh i spelet. Men han för-
säkrade migh högt, at churfursten ingalunda thertil inclinerar, väl seendes, at
ehvadh desse ahnslag vunne theres effect eller icke, så sutte hans land emellan
och blefve utroque casu förderfvat. Rådde fördenskuld högst til friedens
skyndande, såsom thet principalste medel, at studza detta fahrliga föreha-
fvande . Rosade, thet Eders Kungliga Majestet hafver i denna fridztractaten
sökt at väl contentera Churbrandenburg, Mechelburg och Brunsvich, så ock
Churbeiern. Ty ther the icke hade fått theras contentament, så hade the alle
slaget handen medh theruthi. Nu the äre gjorde interesserade i fridens fort-
gång , så drifva the alla på dess slut och låta thet fahrligare och tvifvelachtigare
fara. Servien vijste oss i denna vekan een copia af Pignerandas instruction,
thermedh han, Pigneranda, reeser til Holland. Theruthi äre äfven sådana con-
silia . Copian var heelt cifrerad. Bemälte öffverstelieutenant sade migh, at the
skep, som gifve sigh uth för Påvens, äre icke Påvens, uthan konungens i Spa-
gnien , bruke allenast Påvens nampns praetext, på thet desseinen icke för
hastigt må uthbrista. Holländerne skole sticka therunder medh Spagnien, och
thet för licenternes och commerciernes skuld i Östersjön och propter excres-
centem nimis Suedicam potentiam in mari Balthico.
Rätt som jagh hade alt hijt till skrifvit, komme ständernes deputerade från the
käijserische till oss och justerade medh oss excecutions- och assecurationsar-
ticlarna , så at instrumentum pacis är nu heelt richtigt, och felas intet mehr än
at vij, the käijseriske och alla ständerne imorgon medh genomläsande confe-
rerat och låtat sedan pro subscriptione munderas och reenskrifvas. Gudh vari
loff, at en gång såvida kommat är. Thermedh hoppas vij, at alla offvanbe-
nämbde meneer äre brutne, och varder Eders Kungliga Majestet härefter, så-
som ett stånd af Römiske Rijket, i närmare venskap kommandes medh Käij-
saren , Römerske Rijket och kungen i Spagnien.
Vij varde nu medh macht, tillijka medh Rijkzens ständer, ahngripandes thet
som rester i den Fransösische friden. Franckrijke hade fuller förmeent göra
oss till sina dependenter, men thet moste nu af Eders Kungliga Majestet de-
pendera .
Huru nu medh Hennes Furstliga Nådes pfaltzgrefvens expedition skal hollas,
thet står til Eders Kungliga Majestetz allernådigste ordre.
Vij förmode medh näste post kunne heemsända instrumentum, ratificationi
insertum, så at Eders Kungliga Majestet icke behöfver mehr än underskrifvat
och förseglet och strachs sändat ratificatum tilbakes medh ordre, huru Eders
Kungliga Majestet vil at medh folkzens heemförsel skal hollas.
[PS]: Pax Gallica speratur mense Augusto. Si nolint caesareani, ordines secum
coronis pacem facturos minantur. Ut Imperator renunciet assistentiae Hispa-
nicae , aut impossibile aut difficilime futuram erit. Pacem tamen velle creditur.
Nisi pudorem renunciationis, coactione ordinum velare poterit, nequicquam
renunciare putatur. Nec aliter Gallia pacem admittet; durissima tractatu res
erit, neque facilius, quod Serenissima Regia Maiestas Vestra bellum solius
Galliae caussa gerere debeat. Exitum dabit Deus!