Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
314. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Juli 17/27
–/ 314 /–
Osnabrück 1648 Juli 17/27
Ausf.: DG 13 fol. 120–124; Eingangsvermerk Stockholm 1648 August 3/13.
Anhalten der Stände auf unveränderte Beibehaltung der Artikel über die Amnestie, die pfälzische
Sache, die Gravamina, die schwedische Satisfaktion, die mecklenburgischen und kurbranden-
burgischen Entschädigungen und Hessen-Kassel. Beschluß, den Artikel VI auf den nächsten
Reichstag zu verschieben (darin Jurisdiktion der Schweizer und der Stadt Basel, Rechtsvorbehalt
für die bisher nicht zu ihrem Recht Gekommenen, die Reformierten, ständische Rechte, Postsa-
chen , Weserzölle, Stadt Minden, Warnemünder Zoll, Stadt Osnabrück, Hanauer Erbvertrag),
Administrator von Magdeburg. Assekurations- und Exekutionspunkte. Freilassung des Prinzen
von Portugal. Mundierung des Friedensvertrages. Serviens Einspruch gegen Verhandlungen ohne
seine Beteiligung, unterstützt von den Ständen. Wiederaufnahme der Verhandlungen mit den
Kaiserlichen.
Stendernes tanckar, om hvilka vij uthi vårt sidste bref sparde relationen till
denne post, ginge öfver hela instrumentum pacis mehrendels derhän, at de
först och frembst praesupponerade, det de articklar, nembligen amnestiae och
derunder den Pfalziske saken, gravamina, Eders Kongliga Majestetz och
chronans satisfaction, det Brandenburgiske och Brunssvijkiske aequivalentet
och Hessen-Casselske saken, som på hvariehanda sätt vore underskrefne,
skulle oföranderligen vid sin tenor bevända.
Sedan moverade deres förre difficultet öfver articulo VI. , sustinerandes, att
man motte itt dera remittera saken ad comitia eller restringera henne på desse
conditioner: 1. att Schwitzerne och in specie Baslerne skole vara obligerade
till att indifferenter emillan litigantes, extraneum et civem administrera ae-
quabilem et reciprocam iustitiam, eller att camera Spirensis måtte hafva
macht till att exequera emot dem, om de intet låta hvar och een rätt vederfara.
2. At deras, som härtills hafva most lijda orätt, caussae åter motte på nytt
blifva cognoscerade och igen till rätte hulpne. Hvilket de höllo före Keijsaren
väl kunde komma till väga, om han ville sålenge holla tillbakars med extradi-
tione diplomatis exemptionis för Basell. 3. Att bemelte camera måtte få för
sin restantie hoos Basell, hvilken allaredo i tijo åhr de facto hafver eximerat
sig sjelf, een gång för alla itt stycke penninger. Uthi articulo de reformatis
conformerade de sig oss och dem keijserlige, allenast blef denne clausulen vid
ända tillsatt „sed praeter religiones supranominatas nulla in Imperio Romano
recipiatur vel toleretur“ . Articulum de iuribus statuum låte de exclusa civi-
tate Erfurdt mehrendels bevända vid det project, som finnes i det käijserlige
sidste instrumento pacis, doch med denne correcturen, 1. att post verba
„longo usu“ blefve tillsatt „ante hos motus“ . 2. Blef § „De postarum magist-
ris “ utsatt, att städerne motte elljest förlijka sigh derom med Churmeintz. Vid
ändan på bemälte artickell blef tillagt „sed haec omnia Holsatiae constitu-
tione salva et illaesa“ . Commerciearticklen blef och i sitt esse med insertio-
nen af Oldenburgiske Wäsertullen . Anlangande vår påminnelse om staden
Mindens rättigheter, bekiende de Churbrandenburgiske offentligen och be-
gierte måtte tagas ad protocolla, ville och om så behöfdes låta skee, at Min-
denses finge attestata deruhr, det churfursten intet ämbnade i någon måtto
giöra staden emot sine rättigheter och privilegier något intrång, i synnerhet
tyckte dem sjelfve, at de orden „omnino excipiantur scilicet domus feudales“
vore nästan för hårde. Men effter ständerne hade enhälleligen sluttit at intet
ändra subscripta, moste och det för allehända inconvenienter skulle så der-
vidh förblifva, lichväl uthan stadens praeiudicio. Uthi Mecklenburgiske aeq-
vivalentet låte de 1. skee, att hertigen motte inbeholla af nästfölljande contri-
bution så myckit, at summan kunde löpa sig till två tunnor guldz Rickzdaler i
alss, men doch så at Hans Furstliga Nåde icke fördenskull skall blifva exime-
rat ifrå soldatescans satisfaction. 2. Ville de om de tvenne compterierne
skrifva för Hans Furstliga Nåde till churfursten af Brandenburg, hos hvilken
Hans Furstliga Nåde ville sökiat som lähn och lichväl praestera sine respon-
siones etc. derföre, så att Johanniterorden derigenom intet skall afgå. 3. Ville
de recommendera Käijsaren, at Hans Furstliga Nåde motte få expectancen på
Lawenburg absque praeiudicio tamen tertii. 4. Unte de Hans Furstliga Nåde
canonicaterne i Magdeburg och Halberstadt, doch uthan catholicorum der-
sammestedes afsaknat. Om de tvenne i Straßburg remitterade de Hans Furst-
liga Nåde till capitulum; hollo doch före, at effter anno 1624 der hafver varit
otta ställen för de evangeliske, Hans Furstliga Nåde väl kunde få tvenne
deraf. 5. Ville de att clausula contra debitum Wingerschianum skulle blifva
myckit hoos denne articklen . I det öfrige urgerade de på staden Rostockz
vegner för Warnemündiske tollen skull, at man motte restringera concessio-
nem vectigalium ad loca cessa. Sedan och att man motte här vist determinera
latitudinem littoris. Om homagio och elljest staden Osnabrüg mente de bäst
kunna försees uthi capitulationen, så behöfdes icke heller Brunsvijkiske ae-
qvivalentzpuncten ändras. Doch förklarade Brunsvikische gesandterne sig, at
de intet ämbnade besvära stifftet med homagio, som tillförende intet hafver
varit in usu, hvilket de ville explicera, sampt elljest religionen och stadens
privilegier och iura på bästa sättet i bemälte capitulation ihugkomma . Hes-
sen -Casselske saken låte de och blifva, som underskrifvit ähr , så at § „Et
quamvis etc.“ emot de Casselske och skulle föras der hoos inn. Confirmatio-
nen pacti Hanoici remitterade de till Käijsaren. Om marggrefvens af Bran-
denburg , förrige administrators af Magdeburg, alimentation öfvergåfvo de oss
een sådan artickell, som finnes under littera A.
Under B och C ähre deras correcturer öfver executions- och assecurationsar-
ticklerne . Effter de käijserlige sig starckt opponerade emot ofvanbemälte res-
triction vid Schweitzerarticklen och vij rådde ständerne, att skrifva derom till
Schweitzerne, läte de effter ifrig dispute sig så an, som ville de då låtat vid de
käijserlige project beroo, men förbehöllo sig at tala med gref Servient derom.
Uthi Mecklenburgiske aeqvivalentet låte de ständernes conclusum finna sitt
rum, ehuruväl de länge deri brukade contradictioner. Vij urgerade fuller och
vår förre instance om Erfurt, Oldenburgiske Wäsertullen, Minden och Oss-
nabrug , men det hafver intet ähn kunnat hjelpa, effter ständerne alt bortåth
enhälligt maintenerade deres conclusa. Hvad bemälte Wäsertullen anlangade,
tår dem fuller till efventyrs kunna fahra, effter Eders Kungliga Majestetz staat
icke heller tager deraf något stort meen, när man des interesse får försäkring
af grefven. För Erffurt vele vij lichvel tillsee, at de så kan blifva clausulerat, att
staden kan vara uthan fahran. Men om detta stifftet hafve vij störste difficul-
teten för evangeliske religionens exercitio skulld, som ingaledes ähr förmin-
drat med termino 1624. Doch hoppes vij at, om giörligit, ähn något så när
salverat. På stendernes anmodan om determinatione littoris vectigalis vid
Mechlenburgiske costen svarade vij, det sådant vore een ändring uthi Eders
Kungliga Majestetz och chronans satisfaction, hvilken vij intet kunde tillåta,
emot deres egin conclusum, effter bemälte satisfactionspuncten och var un-
derskrifvin .
Om executionen och assecurationen stå vij ähn i handell, doch effter de uthi
dem förre hafva i synnerhet låtit uth principis Brigantini eliberation, lofvade
sig lichväl vela bevekligen derom skrifva till Käijsaren, hafver vij repraesente-
rat dem, hvad olägenhet lärer äntstå uthi commercierne för Anseestäderne här
i Tyskland, om icke Portugall får deri satisfaction, efftersom kongen in Por-
tugall allaredo anno 1637 hafver låtit arrestera ungefähr 30 skep i Lissbona
för Hamburg och Brehmen, som då genom Eders Kungliga Majestetz för-
skriffter blefve löösgifne. Vij tyckte elljest, at ständerne hade orsak till att
taga sig denne saken an, effter högbemälte prince var nästan in meditullio
Imperii tagen vid hufvdet, dem samptligen till een stoor praejuditz.
Desemillan hafve vij i desse dagar ordine collationerat desse här ofvanberörde
saker med de käijserlige uthi någre af ständernes närvaru, och ähre nu till
värka at låta skrifva hela instrumentum pacis reent, så at vij förmoda oss
kunna sända det med nästa post Eders Kongliga Majestet i underdånighet
tillhanda i alle sine stycker så fatt, som det emillan Eders Kongliga Majestett,
Käijsaren och Imperium behöfves.
Greff Servient kom den 11. huius hijt. Med honom hafve vij alt uthförligen
communicerat. Han hafver fuller ståt på, at vij här intet skulle progrediera
uthan pari passu med honom i tractaten, men så hafver det lichvel passerat,
effter han hafver fått promesse af oss, att ingen fred skall skee uthan Franck-
rijke . Ständerne ämbna idag taga des interesse förre, och menar Servient at de
i få dagar skole kunna afhjelpat. Men de keijserlige blifva ähnnu alt bortåth
vid deres resolution, at intet inlåta sig här i någon handell derom, uthan vela
sparat till Munster, dijt de förebära den tractaten hörer.
Portugiske ambassadeuren de Castro ähr och här. Ofvanbemälte dato reste
herr Erskein herifrån till Minden och så uthföre åt sjökanten, at använta
Hans Furstliga Nåde pfaltzgrefven.
Sedan Eders Kungliga Majestetz allernådigste bref af den 1. huius idag ankom
och vij deraf see Eders Kungliga Majestetz förklaring uthi den Frantzöske
saken, hvilken modell vij allaredo tillförende i det närmeste hafva gått effter
och oss uthi emot gref Servient gouvernerat, hafve vij effter plägad communi-
cationen med honom öfver ofvanbemälte executions- och assecurationsar-
tickler , då han intet ville aldeles uthlåta sig deröfver moot oss, uthan var os
an, att vij nu, sedan värket så när var blifvit färdigt, motte stana, tilldess han
uthi det Frantzöske interesset och komma derin moot, vij lichväl för ingen
deel funne rådligit at låtat derpå studzsa, hafve vij tyckt gott at låta residenten
herr Biörenklou besökia de Churmeintziske och bringa dem våre yttermehra
admonitioner till bemälte begge articklar med förmählan, at vij dem således
ville läggia för dem, at de måtte kunna see dem igenom och effter gref Ser-
vients anmodande numehra befordra det Frantzöske interesset, så att alt
kunde pari passu afhjelpas och slutas.
Till svar hafva de begiert, vij ville försäkra oss, at de vore sorgfälligere om det
Frantzöske värket ähn någon kunde tänckia, efftersom de väl sågo, at ingen
fridh kunde blifva i Tyskland, om det icke finge sin richtighet med. De ville
ingaledes det försuma eller sättia tillbakars, uthan, såvidt möijeligit vore, låta
alt gå lijka steeg, hvilket de förstodo bäst låta sig giöra, när man först hade
fått det som man nu hölt på under handen. Detta hade ständerne och lijtet
tillförende igenom een deputation repraesenterat gref Servient och honom till
sinnes fördt, at han i fall han elljest insisterade sin mening, mächta skulle stå
sig sjelf i vägen. Derpå hade de och ämbnat komma till oss och af oss begiära,
at vij ville nu åter gå till conferencen med de keijserlige igen, effter de intet
viste att giöra mehra till saken för ähn uthi samptliges närvaru, som härtill
hafver varit in usu.
När vij finge detta svaret, beskickade vij dem åter igen och låte seija, at vij
fuller intet vore onägne at komma ihop med de keijserlige, men kunde intet
uthrätta, förähn militiepuncten, som vore een pars executionis, hade fått sin
fullige richtighet. Vij måtte derföre gerna see, at dem behagade taga den mor-
gon före och, om skee kunde, see något på det öfrige med, ju förr vij då finge
deres resolution på bemälte punct, ju förr kunne vij komma ihop med de
kaijserlige.
De låte seija oss igen, at de intet vore onägne dertill och hoppades altså, at
man ähn imorgon skulle kunne komma ihop med de käijserlige.
B: 126–128 Kaiserliche Korrekturen zum Punctum assecurationis. o. O. u. Tag
C: 129–132 Desgl. zum Articulum executionis. o. O. u. Tag
133–148 Avisen
149–152 Relation über die Beratungen des Ständerates. Osnabrück 1648 Juni 17/27
1. 153–155 Desgl. 1648 Juni 18/28
2. 156–157 Desgl. 1648 Juni 21/Juli 1
3. 158–161 Kursächsisches Votum. Osnabrück 1648 Juni 21/Juli 1
4. 162–166 Protokoll des Fürstenrats. Münster 1648 Juli 10/20
5. 167–169 Notae der kaiserlichen Gesandten zum Instrumentum pacis für die schwedi-
schen Gesandten. Osnabrück 1648 Juni [3]/13
6. 170–173’ Die Gesandten der Reichsstände an die schwedischen Gesandten. o. O. u. Tag
174–175 Conclusum des Städterates. Osnabrück 1648 Juni 21/Juli 1
176–178’ Protest der Stadt Regensburg gegen eine Heranziehung zur Militärsatisfaktion.
Dictatum 1648 Juni 10/20
179–179’ Conclusum des Städterates. Osnabrück 1648 Juni 20/30
180–181 Desgl. 1648 Juni 23/Juli 3
182 Desgl. 1648 Juni 24/Juli 4
183–186 Relation über die Ständeverhandlungen. Osnabrück 1648 Juni 26/Juli 6
187–187’ Kaiserliche Deklaration wegen der kaiserlichen und kurbayerischen Militärsatis-
faktion . Osnabrück 1648 [Juni 24]/Juli 4
188–189 Relation über die Ständekonferenz. Osnabrück 1648 Juni 22/Juli 2
190–191’ Punctum et articulus executionis. o. O. u. Tag
192–193’ Kursächsischer Protest bei den kaiserlichen Gesandten. Osnabrück 1648 Juni 14/24
194–195’ Relation betr. die Ständeversammlung. Osnabrück 1648 Juni 8/18
196–199 Desgl. 1648 Juni 16/26
200–203 Desgl. 1648 Juni 22/Juli 2
204–206’ Erklärung der kaiserlichen Gesandten über die Verlegung der Verhandlungen
nach Münster sogleich nach Abschluß des schwedischen Vertrages in Osnabrück zur Abhand-
lung der französischen Angelegenheiten. Osnabrück 1648 Juni 11/21
207–208’ Die evangelischen Friedensgesandten an den katholischen Rat der Stadt Augs-
burg . Osnabrück 1648 Juni 5/15
209–210 Dieselben an Kaiser Ferdinand III. Osnabrück 1648 Juni 5/15
211–211’ Bericht aus Osnabrück. 1648 Juni 29/Juli 9