Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
296. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Juni 24/Juli 4
[ 271 ] / 296 /–
Stockholm 1648 Juni 24/Juli 4
Kopie: RR (sv) fol. 1153’–1154’ = Druckvorlage; Konzept: Kungliga Koncepter .
Bestätigung des Berichts vom 5. Juni. Weisung, mit den Ständen über die Zahlungsweise der von
diesen bewilligten 5 Millionen Rtl. an die schwedische Armee zu verhandeln und die schwedi-
schen Truppen möglichst lange in Oberdeutschland stehen zu lassen, um damit die zahlenden
Reichskreise zu entlasten. Ablehnung der von den Ständen erhobenen Bedingung, keine Verstär-
kungen mehr nach Deutschland zu schicken. Belohnung Graf Wittgensteins für seine guten
Dienste.
Vij hafve i förgår på ordinarie posten öfver Hamburgh fådt Edert bref, daterat
Osnabrügg den 5. huius, och deraf sedt, att Romerske Rijckzens ständer haf-
ver endtligen bevilljat fem millioner Rijckzdaler till contentement för vår sol-
datesca , men hafve therhoos then offerten och bevillningen velat conditionera
medh någre förbehåldh, särdeles att herifrån i detta åhret ingen succurs motte
öfversendas till Tysklandh.
Såsom vij nu vele förmodha, att vår soldatesca skall sigh thenne bevillnigen
beqväma och icke strängia och stå på nogon högre summa, then ständerne
voro heelt odrägeligh, altså lefve vij uthi den godhe förhoppningen, att the
grijpa sigh något ahn och praestere, hvadh uthlofvat är, fast thet skall falla
dem nogot besvärliget, och att remittere något synnerligit theraf, kunne vij
icke väl giöra i een saak, som soldatescan fast allena och så merkeligen ahn-
gåår . Derföre vill vara af nödhen, att man om modo, huru lefvereringen är till
giöra, väl och försichtigt afhandlar medh stenderne och kunne väl härvijdh
finnes någre giörlige förslagh af förstreckningar emoot nöijachtige försäkrin-
gar . Dertill medh och tvifle vij intet, att I ju giöre Eder möijeligste flijt, thet
vår armee nu, imedlertijdh betallningen skeer, blifva logerat och liggiandhe,
thet längste hon kan, opp i fiendens landh och hälst öfver Donauströmen, på
det, att dhe sju creitzerne, som satisfactionen praestera skole, må så myckit
bättre kunna den åstadh komme.
Men hvadh i synnerheet ahnlanger den conditionen om vår succurses uth-
skickande i detta åhret, dertill vele vij icke vara förbundne, holla eij heller
rådeliget, att låta den, som ähn är här inne i Rijket, att blifva tillbakar, mindre
revocere then theruthe allareedo ähr ankommen; effterdij vij skatte frijdens
execution och försäkringh vara af then vichtigheet, att den icke lärer föllja
eller låter sigh giöra uthan een stark efftertryck.
Elljest, att grefven af Vitgenstein söker till bekomma och njuta recompence
för gjorde tjenster i kriget tillijcka medh vår soldatesca, så emedan han och
hafver vidh thesse frijdztractater gjordt gode officia och vij honom dessför-
uthan een recompence gärna unne, ty synes oss ingen obilligh saak vara, att
honom uthi thette hans desiderio motte blifva defererat.