Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
291. Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Juni 19/29
–/ 291 /–
Osnabrück 1648 Juni 19/29
Eigh. Ausf.: DG 12 fol. 1184–1186; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Juli 6/16.
Wachsender Widerstand der Stände gegen jede Erhöhung der militärischen Satisfaktionsleistun-
gen an Schweden, die allein durch Wittgenstein unterstützt werden. Frage der Assekuration der
restlichen Raten nach der ersten Barzahlung. Salvius’ Mahnung zur Mäßigung angesichts der
ausgebluteten deutschen Länder. Verschlechterung der öffentlichen Meinung gegenüber Schwe-
den , das angesichts der moskowitischen Bedrohung Frieden brauche. Ausbleiben der französischen
Subsidien. Der von Wrangel auf Salvius gezogene Wechsel.
Huruledes ständerne hafva här äntligen medh sju sorger bevilljat tjugu tunnor
guld Rijkzdaler för soldatescan, vidh ratificationens uthvechsling och af-
danckningen at leffrera, sedan efter ett åhr halfannan million, och efter tu åhr
åter halfannan million, thet finnes i vår commun relation. Idagh hafve the
åter varit på rådhuset tilsammans, på nytt öfverlagt saken, och doch inthet
vidare thermedh kommat, såsom grefven af Wittgenstein på timan migh be-
rättade . The säija uthtryckeligen, at ther vij medh vold tvinga them at uth-
lofva mehra, så kunne the doch inthet hollat, och hafve doch denne summan
per maiora (som elljest i contributionsaker inthet gälla) uthfäst sub spe rati.
En stoor deel gå therhänn, at Römiske Rijket är myket hederligare, at sam-
mansättia sigh medh hvarannan och medh Käijsaren och ahnvända sådana
medel moot chronorne, än sålunda medh schimpf låta tvinga sigh till at köpa
friden af Sveriges chrona. Hafve the inge penningar, så hafve the doch så
myket folck, hästar, vapn och proviant, at om the äre eenhällige, meena the
sigh nogsampt vara chronorne vuchsne. Chursachsens skrifvelse är idagh
ahnkommen til hans gesandter, therhän lydande, at om Sveriges chrona icke
är medh the först ahnbudne tjugu tunnor guld Rijksgulden tillfridz, då mee-
nar han oss inthet alfvare hafva medh friden. På sådant fall kan er den Kaijser
nicht verlaßen, sowol wegen seiner pflicht, als wegen der situation seiner län-
der . Detta bref hafver han befalt sin gesandter upläsa för ständerne och them
til ein einmütich zusamensetzung zu ermahnen. Nogra gesandter hafver han
vist brefvet, men så hafver the Churbrandenburgische förhindrat, at thet är än
icke offentligen upläsat vordet.
Hvadh the Churbrandenburgische hafve idagh fått för ordre af theras herre,
thet hafver jagh af sjelfve originalet låtat afcopiera, som littera A uthvijser,
hvilket grefven af Wittgenstein migh sålenge länte. Af hvilket Eders Kungliga
Majestet allernådigst seer Churbrandenburgs intention. Under alla gesandter
är ingen krijgsförfaren mehr än Wittgenstein. Han drifver fuller soldatescans
contentament medh alfvare, i hopp att njuta nogot sjelff theraf. Täckes Eders
Kungliga Majestät allernådigst svara honom på sitt sidst insända breef nogot
trösteligh, torde sådant hafva sijn frucht på ett och annat sätt.
Anlangande försäkringen för the tvenne terminer, som ständerne föreslå, då
är taalt om hypotheca i land eller the tvenne Sachsische creissernes fidejus-
sion , men inthet thera förslaget är ahnnehmlig. The vele, at hvart stånd skal
in particulari förskrifva sigh sub hypotheca omnium bonorum; 2. at assecura-
tionsartikeln in instrumento pacis skal ther hoos vara försäkring; 3. at creiss-
öffversterne och außschreibende fursten vermöge der executionsordnung
skole i hvart creiß förrätta executionen sub poena fractae pacis et banni in eos
qui fuerint in mora solvendi; 4. at Eders Kungliga Majestät skulle strachs in-
vijsas i theres godz. 5. Men ingen vil in particulari betala för sin naborr.
6. The holla säkret före, at Eders Kungliga Majestät kan thermedh väl vara
tilfridz, såframpt Eders Kungliga Majestät vil medh alfvare hafva fridh; 7. och
at soldatescan kan nogsampt medh gott contento afdanckas medh the två
millioner; 8. hälst när the få sådana försäkring för resten, 9. den the doch
meena, Eders Kungliga Majestät kunna mästedeels sjelff beholla. 10. Ther ock
nogot mehr till afdankningen skulle behöfvas, så moste officererna nödhven-
digt låta contentera sigh deels medh landgodz, deels medh hypotheca, deels
medh andra mobilier, som åstadbringas kunna. Omöijeligit elljest vara, at i en
sådana hast opbringa mehr i bara peningar. The kunne uthi ingen historia
finna, at nogon armée hafver i 200 åhr fått så myket i reeda peningar til af-
dankningh .
Sanningen til säija, så see vij lijkväl, at inthet stoort feelas på theras villja, men
anmoden är visserligen stoor hoos them. Landmannen hafver nu snart i 30
åhr contribuerat bort alt thet the åga. Hästar och säder och sådh vanckar än
här och ther, men thet är ingen som kan köpa them, serdeles i offvercreis-
serne . Fransösche guarnisonerne sufva them ock uth i offvercreisserne. In
summa, sågo Eders Kungliga Majestät nogot af desse förslagen tildrägeligh,
synes thet vara högh tidh at göra fridh. Alla stater äre häruthe högt besvärade.
Crediten vil inthet mehra tillräckia, och ju länger thet vahrar, ju värre blifver
thet, så at the är icke aldeles uthan fahra, at desperata consilia äntligen
fattas!
Feltmarskalkens progress i Beiern gör icke allenast ständerne, uthan ock
Eders Kungliga Majestäts naborr mehr och mehr jalouses. Thet Västersjön nu
är osäker, meenes inthet vara uthan Holländernes conniventz. Gudh för-
bjuda , at Muschovitern skulle vara infallen uthi Ingermanland, såsom ännu
skrifves från åtskillige örter, så ville vara tidh, at här icke för högt spänna
värket.
Rosenhane skrifver af den 9. Junii, at ännu ingen ordre var gifvit vid thet
Fransösche hoffvet om subsidierne. Oenigheeten och peninge fehlet i Frank-
rijke hafver ock sitt betänkiande. Hans Furstliga Nåde hertig Carl Gustaff
begärer, at jagh skal uphandla anticipation på sommarsubsidierne i Hamburg.
Jagh hafver therpå arbetat och gör thet ännu medh flijt, men hafver än ingen
förtröstning, sålenge vechselen i Frankrijke och Eders Kungliga Majestäts
qvittens icke ahnkomma. Eders Kungliga Majestät täckes besinna, at heela
Sveriges chrona kan icke i en hast till väga bringa een tunna guld eller två!
Huru skal här en arm creiss, som hafver i 30 åhr varit plågat medh krijgh,
inqvartering och contributioner och ligger ännu under den lasten, och doch
föga näring ther hoos haft, kunna i så kortan tidh opbringa så monga tunnor
guldh? Jagh önskar fördenschuld högeligen, at Eders Kungliga Majestät aller-
nådigst gott funne, at moderera desse postulata. Her Erskein meenar afdank-
ningen kunna förrättas medh 24 tunnor guld och försäkring tagas på thet
öfrige, såsom i vårt commun postscripto förmälas. Men annan försäkring, än
ofvanbemälte är, synes inthet kunna erhollas. Servien och La Cour råda oss
starkt till moderation, efter the sjelfve see och moste bekänna, difficulteten
elljest icke vara superabel!
För all ting beder Eders Kungliga Majestät jagh allerunderdånigst, at felt-
marskalkens 80 000 Riksdaler vechslar må af subsidierna decurteras. Elljest
blifva the oundvijkelig protesterade. Migh är, rebus sic stantibus, omöijeligit
at betala them. Ther militiae puncten kan få sijn richtigheet, är för oss inthet
öfrigit, som kan hindra friden. Fransoserne och ständerne tvifle ock intet se-
dan om den Fransösche friden medh Käijsaren tillijka.
Eders Kungliga Majestät beder jagh allerunderdånigst, medh nåde uptaga, at
jagh således skrifver mina tanckar. Jagh är sjelf under een stoor last och seer
elljest slätt ingen lijknelse till nogon förbättring, uthan at alt blifver ju länger
ju besvärligare, och moste äntligen bogan brista, ther icke itidh skaffas böter.
Andra böter än friden kan jagh eij heller afsee! Soldatescan suckar och längtar
sjelff therefter!
1187–1194’ Markgraf Albrecht von Brandenburg-Ansbach
Albrecht Markgraf von Brandenburg-Ansbach, * 28. September 1620, † 1. November 1667;
Hinweise: APW [ II C 3 S. 183 Anm. 1. ]
burgischen Gesandten. Ansbach 1648 Mai 13/23
1195–1196’ Markgraf Christian von Brandenburg-Bayreuth an den Kurfürsten von Bran-
denburg . Bayreuth 1648 Mai ***
1197–1200 Avisen
1201–1210’ Berichte über die Verhandlungen der Reichsstände mit den Schweden und den
Kaiserlichen. Osnabrück 1648 Mai 9/19 – Mai 28/Juni 7
1211–1212’ Vereinbarung der Gesandten beider Konfessionen betr. den Punctum execu-
tionis . o. O. u. Tag
1213–1214 Protokoll der Ständeversammlung. 1648 Mai 27/Juni 6
1215–1216 Conclusum des Städterats betr. die Militärsatisfaktion. Osnabrück 1648 Mai
18/28
1217–1218 Protokoll über den Besuch der ständischen bei den schwedischen Gesandten.
Osnabrück 1648 Mai 20/30
1219–1219’ Desgl. 1648 Mai 17/27
1220 Reichsconclusum. 1648 Mai 23/Juni 2
1221–1222 Protokoll über die Eröffnung der ständischen Beschlüsse an Johan Oxenstierna.
1648 Mai 24/Juni 3
1223–1224’ Berichte aus Osnabrück 1648 Mai 24/Juni 3
1225–1226’Protokoll der Verhandlungen über die Militärsatisfaktion. 1648 Mai 28/Juni 7
1227–1229 Desgl. 1648 Mai 29/Juni 8
1230–1230’ Bericht aus Osnabrück. 1648 Juni 1/11
1231–1232 Conclusum. Münster 1648 [Mai 29]/Juni 8
1233–1235 Desgl. des Städterats. Dict. Osnabrück 1648 Mai 30/Juni 9
1236–1237’ Protestation des Fürstenrats. Münster 1648 [Mai 25]/Juni 4
1238–1241 Memorial der hessen-kasselschen Gesandten betr. die Militärsatisfaktion. Osna-
brück 1648 Mai 25/Juni 4
1242–1244’ Conclusum des Fürstenrats. Münster 1648 Mai 29/Juni 8
1245–1247 Protokoll über die Konferenz des Fürstenrats mit den Schweden. Osnabrück
1648 Mai 28/Juni 7
1248–1252’ Protokoll. Osnabrück 1648 Mai 25/Juni 4
1253–1253’ Conclusum des Städterats. Osnabrück 1648 Mai 29/Juni 8
1254–1255 Resolution der schwedischen Gesandten wegen der Militärsatisfaktion. Osna-
brück 1648 Mai 19/29
1256–1260 Liste der schwedischen Regimenter in Deutschland. o. O. u. Tag