Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
290. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Juni 19/29
–/ 290 /–
Osnabrück 1648 Juni 19/29
Ausf.: DG 12 fol. 1106–1114; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Juli 6/16.
Verhandlungen über die Frage einer Übergabe der schriftlichen schwedischen Stellungnahme zum
kaiserlichen Friedensentwurf. Zähe Auseinandersetzungen mit den Ständen über die militärische
Satisfaktion. Gespräch mit Servien über den Austausch der Vertragsdokumente und die Subsidien
unter Verweis auf die unter Pfalzgraf Carl Gustav anrückenden schwedischen Verstärkungen.
Vorstellungen der Stände des Oberrheinischen Kreises über die Frankreich zu leistenden Satisfak-
tionen . Abermalige Bitte der Stände um Ermäßigung der schwedischen Geldforderungen. Diplo-
matische Nachrichten und Briefwechsel. Militärische Satisfaktionen für die kaiserliche und baye-
rische Armee. Berechnung des für die schwedische Armee notwendigen ersten Zahlungsab-
schlags .
Ständernes ordinarie deputation vore åter hoos oss den 13. huius och ville
hafva vijdere svar af oss på deres förre anbringan , nembligen om differentier-
nes extradition, som i vår sidste underdånige skrifvelsse ähr mält om; föregif-
vandes ähntå, at gref Servien intet vore deremot, uthan gjordt honom lijka
allenast det Frantzöske interesset suo loco et ordine blefve afhandlat, om hvil-
ket ständerne hade gifvit honom god försäkring, at han dermed var helt väl
tillfridz.
Emedan nu vij desemillan särskildt hade talt med Servient och funnit honom
i lijka contenence som förr, för ingen deel villjandes at vij bemälte differentier
skulle uthantvarda, förähn han hade fått satisfaction uthi sitt desiderio, om
hvilket ständerne honom hade förtröstat, vij och, förähn deputationen kom
till oss, hade låtit seija det Churmeintziske directorio, at vij icke heller kunde
deferera denne deres begieran eller engagera oss i vijdere tractat med de käij-
serlige , förähn militiepunchten hade fått sin fullige richtighet, för hvar skuld
de man måtte på det slaget komma till oss, så höllo vij dem detsjelfve förre
igen. Men de låte intet af, förähn de åter finge see samma differentier, erbju-
dandes sig deremot at, om oss, till att vinna så myckit mehra tijd, måtte be-
haga at komma med samptlige ständerne ihop på rådhuset, de då ville giöra
itt fullkomligit afftal med oss om quomodo, som vij offta tillförende hafva
skrifvit om.
Den fölljande dagen, var den 14. dito, kom greff Servient till att valedicera
oss, seijandes sig hafva most för fölljande orsaker resolvera till att giöra itt
ryckiande öfver till Munster igen, ville doch ofehlbahrt komma som idag el-
ler morgon tillbakars: 1. effter ständerne hade af honom begiärat, att han
måtte tillijka med oss uthlefverera det Frantzöske fridzinstrumentet, och han
intet hade det här vid handen, uthan nödvändigt sjelf måste hemptat. 2. till at
möta sin gemahl, den han stundlig väntade till Munster. Och på det medler-
tidh intet måtte något försuma, ville han föruth hijt skicka samma instrumen-
tum till La Cour och genom honom låtet insinuera ständerne; hoos oss på det
flitigste anhollandes, vij måtte ingalunda, förähn det skedde, uthgifva diffe-
rentierne , så att alt kunde gå pari passu, elljest skulle vederparten synas sig
vinna sin intention och kunna giöra sig hopp till yttermera separation emillan
bägge chronorne, hvilka, sålänge de blefve beständigt vid alliancen, vorde
hvarkens Keijsarens authoritet, Spagniens illsnedighet eller ständernes irreso-
lution dem skadandes; det han med mehra vidlyffteligen deducerade. Han
begierte och, at få med sig till bettre effterrettelsse vår declaration på det käij-
serlige instrumentum.
Effter då residenten Biörnklou var tillstädes med och det kom på tals om
hans commission i Munster, fans för gott, at han den näste dagen skulle föllja
dijt effter, till at såväl gifva honom, greff Servient, information derom, som
och at Servient måtte communicera med honom bemälte Frantzöske instru-
mentum , förähn det hijt sendes, så at, der man på denne sidan något hade
dervid at påminna, sådant måtte vid des inrättande tagas i acht. Uthi det öf-
rige gofve vij honom intet cathegoriskt svar, uthan lembnade lijkasom inter
spem et metum, underrättandes honom, at det vij ämbnade utgifva, var alle-
nast een declaration, der han lichväl ville uthlefverera hela instrumentum,
hvilken olijkheet vij något urgerade, så at vij intet aldeles kunde med extradi-
tionen bijda effter honom. Höllo lichväl vara gott, at han till samma extradi-
tion hade resolverat. Ea occasione recommenderade vij lichväl honom subsi-
diernes förderlige erläggiande, och det så myckit mehra, effter man så månge
gånger hade pröfvat, at der icke vederparten igenom vapnen blefve forcerat,
vorde han allrig någonsin förståendes till billige fridzconditioner; uthan som
nu vore sked med den Frantzöske saken, med formaliteter hollandes värket
oppe, hafvandes uthan tvifvel sitt ögnemärkie på den Hollendske fridens ef-
fect . I hvilketz regard och Eders Kungliga Majestätt till att näst Gudz bijstånd
holla honom, såvidt möijeligit vore, i sichtet hade, villjandes giöra sitt till
saken åter hijt uth till Tyskland destinerat een så anseenlig des vapns för-
stärckning till häst och foot under Hans Furstlige Nådes hertig Carll Gu-
staffz , som af Eders Kungliga Majestätt och chronan var declarerat till gene-
ralissimum öfver hela des armee här i Tyskland conduicte. Hans Furstliga
Nåde väntades alle dagar inpå Tyske botn. Deels af bemälte secours var reda
ankommen, deels förde Hans Furstlige Nåde sjelf med sig. Densamma kunde
intet träda i action, förähn dem blefve med penninge mehra secunderat. Vij
bore altså den tillförsicht till honom, Servient, at icke allenast den nu förhan-
den varande subsidieterminen praecise motte genom hans välförmögne befor-
dran blifva hollin, uthan och det öfrige per anticipationem föllja.
Hvarpå han intet egenteligen sig emot oss förklarade, men lät sig märkia, at
det stod till hans befordran. Dermed önskade vij honom lycka till reesan, och
foor han så samma dagen sin koos, men herr Biörnklou dagen dereffter.
Sedan hafve vij intet hördt något af honom. Intet heller hafver La Cour ähn
fått instrumentum till sig. Så nart Servient var borto, hade de Öfverreiniske
creitz ständernes gesandter någre deputerade hoos oss till att repraesentera,
huruledes greffven af Trautmansdorff och de andre käijserlige hade inconsul-
tis Imperii ordinibus i förledne åhr tillaccorderat chronan Franckrijke een så
ansehnlig satisfaction til Romerske Rijket, effter då samma satisfaction var i
somblige stycker alt för general fattat, och ständerne, i synnerhet de 10
Rijkzstääder, som lågo i Elsas, märckeligen interesserade deruthi, att sådant
måtte blifva tydeligere satt. Dy ehuruväl det vore lätt at dijudicera, at huus
Österrijke kunde i det, som chronan Franckrijke var cedera[t], intet mehra
gifva bohrt ähn det ius, som det tillförende hade hafft deruthi, och de ville
förmoda, at man det in praeiudicium tertii intet achtade extendera; vore lich-
väl säkrast at, der det i längdan skulle vela disputeras, man itijd betogo alt det,
som sådant missförstånd och deraf vexande inconvenientier kunde förorsaka;
så hade de most taga bemälte satisfaction sin emillan före och dervid i mar-
gine notera det, som de gierna deruthi ville hafva emenderat. Hvilket de oss
tillstälte, sådant som bijlagon under littera A vijsar, med begieran vij ville
disponera greff Servient, att tillstädia den emendationen och i det öfrige, der
det så tränger, bjuda dem herutinnan handen; doch hoppades de, at det förre
vore oss lätt att giöra, emedan Servien hade alt bortåth förklarat sig, at
Franckrijke intet med ständernes dispute något ville hafva. Det kunde icke
heller på vidrigt fall i framtijden vara durabelt och hafva något bestånd. Der
hoos ändtskyllade de, at de effter förre Rijkzconclusum hade deruthi touche-
rat Lottringen, med förmälan, at der ständerne detta conclusum skulle rela-
xera , ville och de låtat så passera, dy man ville intet för Lottringen skulld
blifva in perpetuo bello.
Vij tesmoignerade till svar emot dem igen, att oss hade varit kiärt, der vij,
emedan Servient var här, hade haft någon effterrettelsse herom, der vij nu
moste sp[ara], at conferera med honom häröfver till hans tilbakarkomst. Då
vij ville lichväl giöra hvad oss anstode. Men Servien hade offta låtit sig merkia
emot oss, at han tänchte simpliciter låta bemälte satisfaction bevända vid sin
tenor och derpå sine ulla additione sluta. Med detta besked skildes de då ifrå
oss.
Den 17. dito låte stenderne till vår admonition, at de måtte fahra forht med
värket, åter anholla hoos oss, att vij måtte komma tillhopa med dem på råd-
huset . Hvilket vij då gjorde; der de proponerade at, såsom vij offte hade
gjordt hoos dem anmaning om resolution på quomodo häller våre dem
deröfver eröpnade tanckar, nembligen att det ville till första terminen vara 3
millioner af nöden och för residuo god assecuration uthi realt hypoteck, så
hade de och intet underlåtit at taga samma punctum solutionis militum i be-
rådslag . Och såsom vij viste oss påminna, huruledes de hade sub spe rati för
impossibiliteten skuld på visse betalningzterminer most bevillja de fem mil-
lioner Richzdaler. Det och vore omöijelig, at vid deres fäderneslandz när va-
rande beskaffenhet, det de oss alt bortåth bevekligen och uthförligen hade
remonstrerat och oss uthan des nogsamt var kunnigt, så kort tijd bringa nå-
got , myckit mindre de begierte 3 millioner Richzdaler, på hvilka de intet hop-
pades oss praecise villja stå, uthi bara penninger till väga; så hafva de lichväl
öfvervunnit sig och vore per maiora öfverbödige, att af bemälte hela quanto
simul cum ratificatione pacis erleggie een treding, deraf så myckit giörligit
vore uthi barskap. Doch med desse conditioner: 1. at de blifvade vid deres
hoos quaestionerne quomodo och quanto, som och quis et cui anhängde be-
tingade måste dem och här repetera och sig ytermehra och in specie vid quae-
stionen cui reservera, at man sig hvarken till den keijserlige eller Churbey-
erske (förutan det som desse begge reda ähr efftergifvit vordet) eller Hessen-
Casselske, eller någon annans milities satisfaction bekienna kunde; 2. moste
och talningen immediate af ständerne skee åth soldatescan; 3. des exauctora-
tion och platzernes restitution pari passu i värket rättas; 4. interimsförpläg-
ningen såväl för guarnisonerne som de i fält stående regementer af sådant
trediedel decourteres. Ochså 5. dem af ständerne, som med bahr betalning till
samma tertium intet mächtande opkomma, stå fritt, att itijd beskicka genera-
litetet och begiera visse troupper effter quotae debiti proportion måtte dem
assigneres, dem de ville så gott de kunne deels med penninger deels landgodz
contentera och imedlertijd underholla, sedan skola de vara obligerade ochså
at afdancka. Belangande elljest försäkringen för det öfrige, höllo de ähn före
det bäst vara, at afhjelpa med generalguarantien och hvars och eens ståndz,
som blifver in mora, particularobligation, men för ingen deel at det ena stån-
det , som hade richtigt erlagt sin quota, skulle eller kunde häffta för det andra,
ty det vore emot all raison och billighet och dem intet at anmoda.
Vij contesterade derpå emot dem igen, at vij hade förmodat till at få af stän-
derne een sådan resolution på det, som vij dem någre dagar tillförende hade
förestält, at man hade kunnat giöra sig närmare facit till itt förderligere uth-
slag , funne oss doch deruthi temmelig frustrerade, emedan der var så fatt, at
vij derpå intet vijdere kunde i saken progrediera, men nödgades här subsi-
stera , tilldes man sådant hade fått referera till Eders Kungliga Majestätt och
med herr feldtmarschalk Wrangell communicera. Vij låte till sin ohrt, hvad
Rijket förmåtte praestera eller eij. Tyckte vij hade uthlåtit oss emot dem, at
man väl dermed hade kunnat komma uhr värket och behöfde intet vijdere
den tijden till relationen. Vij vore icke eens instruerade på så lijten summa
som de fem millioner Riksdaler, hade lichväl tagit på oss och amore pacis
condescenderat icke allenast dertill, uthan och denne divisionen på 3 millio-
ner i bara penninger och pro residuo underpant. Man måtte sättia värket i
sådana terminis, at det kunde hafva bestånd. De nu anförde conditioner vore
fast orymligere ähn de, som i deres quaestione quomodo funnes. Desse vore
ähndå af den qualitet, at såframpt de ville behaubta dem, vij necessario måste
repraesenterat Eders Kungliga Majestätt. Vij försågo oss till dem, at de intet
förtänckte oss, det vij togo vår instruction i acht. Om vij in hoc puncto finge
een villfärigere resolution af dem, kunde man snart komma till sluth, effter-
som de vijste, at vij alt det andra lembnade uthi deres sköön. Landtgreffvin-
nans af Hessen-Cassel Furstliga Nådes milities contentements exclusion
kunde vij ingaledes promittera. Oss var åter ex illa parte itt memorial, det vij
dem tillstelte, och een copia der afsändes hoos under littera B tillkommit,
hvaruthi vij funne detta fundamentet, hvilken vij moste falla bij, at in hoc
passu militerade par ratio för Hennes Furstliga Nådes soldatesca som den
Beyerske. Det ständerne sin emillan hade gottfunnit, att lembna een heel
creitz för Beyern, hade vij låtit passera, intet tviflandes, at Eders Kungliga
Majetätz och chronans allierade och skulle få, huru icke mehr, doch åthmin-
stone så myckit, som kunde draga lijka med den portionen. Begierte, de ville
ähn bettre considerera det ena och andra och icke låta saken således komma
på långebencken .
Detta togo deputati till communication med de andre ständerne och brachte
oss till svar igen, at de hade noga öfverlagt saken och ingalunda funnit sig
kunna gå ifrå här tillförende oprepade conditioner, i synnerhet quoad quaes-
tionem cui, dy så myckit den Hessen-Casselske militiens satisfaction anginge,
mächtade de intet börda den opå sig, myckit mindre kunde de erkienna sig
dertill skyllige. Derföre ersöckte de oss, vij ville divertera Hennes Furstliga
Nåde ifrå och sjelfve afstå med detta postulato. Hisce praemissis, förklarade
them sig, ehuru svårt det och vore, at effectuera till 2 millioner Riksdaler,
effter de sågo vij ville intet låta oss nöija med den offererade treding, lichväl
ähnnu med denne moderation, at de ständer, som deres quotam intet kunde
till denne anlagan opbringa, motte, som förbemält ähr, effter deres contin-
gents proportion visse afdanckade troupper blifva anvijste, at de hoos dem
måtte deres underhold, tilldes betalningen kunde föllja, då hvar och een, som
hade sådane gäster i landet, fuller vore derhän trachtandes, huru han ju för ju
häller måtte blifva dem med maneer qvitt. Man kunde intet desiderera af dem
mehra eller sättia någon misstroo till dem om betalningen, när de sjelfve un-
derkastade sig een sådan honest execution. Mehra ähn desse 2 millioner
kunde de i förstone intet lofva. De hade ondt nog at praestera dem, fast de
ähn gierna sig det närmeste, som skee kan an. Bode vij ville considerera een så
anseenlig stor satisfaction, som Eders Kungliga Majestätt och chronan hade
för sig fått i landh och städer af Rijket, och at man, förähn friden skulle stöta
sig, derofvanpå hade effter yttersta kraffter consenterat till een nästan odräge-
lig skatt uhr Riket för soldatescan. Man måtte nu och unna dem respit, at
uthpressat af sine egne ledamoter. Hoppades vij strängde intet på dem vij-
dere . Om de ähn tillsade mehra och kunde sedan intet kommat till väga, vore
hvarken dem eller soldatescan tjent dermed, uthan skulle deröfver råka i
större difficulteter. Om assecurationen för de öfrige 3 millioner blefve de vid
deres förre mening.
Vij betygade oss, ehuru gierne vij och för våre perssoner villet, lichväl intet
ähndå kunne acqviescera, med denne förklaring, uthan effter vij märckte, at
ständerne intet vore på det slaget som vij instruerade, så at man elljest kunde
komma uhr värket, så vore intet annat på ähn, att vij på alla sijdor moste låtat
ankomma på relationer och hvar för sig vänta besked. Emedlertijd kunde vij
intet giöra något till de andre sakerne, uthan moste så låta det in suspenso
med. Hennes Furstliga Nåde landtgrefvinnan kunde vij härmed intet eller
förlåta. Hennes soldatesca motte och vara betalt, förähn den kunde af-
danckas . At hon skulle sine medell employera dertill, kunde man intet mehr
vänta af henne ähn Beyern, icke heller Eders Kungliga Majestätt tillstädia, at
hon, som Eders Kungliga Majestätz allierad och den der så troligen ähnnu
med sine vapnen coopererat till friden, skulle hjelpa contentera Eders Kung-
liga Majestätz militie.
De vore fuller oss vijdere an, att vij motte deres anbod acceptera och släppa
den praetensionen, att ordines Imperii qui sunt solvendo pro nonsolvendis
skulle häffta. Såssom och at de, som hade betalt sitt contingent, måtte blifva
strax deres faste platzer restituerade, der man skulle hafva betänckiande at
låta dem andra det vederfares. Men vij declarerade dem rotunde, at vij intet
kunde förstå till andre förslag, uthan moste pure och simpliciter blifva vid
vårt förrige postulato. Annors kunde ingen afdanckning föllja, icke heller låte
den förmente repartitionen af visse troupper ibland de oförmögne ständer sig
practicera. Post ratificatam pacem kunde man intet längre stå in armis eller
låta deels af soldatescan således gå armerad i qvarteren och, förähn hon blefve
contenterat, låte hon intet disarmera ja näpligen tränna eller effter ständernes
tanckar disbandera sig ifrån hvarannan, den ena trouppen kanskee uthi Cas-
suben inmot Polen, den andra uthi Holstein inmot Dannemarck och så con-
sequenter , somblige uthi den qvarteren, som veta, inmot Nederlanden, som-
blige emot Schweitzerland och Italien, och somblige annorvärts, efftersom vij
hafva räcknat effter och funnit i de sju creitzer, som Eders Kungliga Majestätt
och chronan i denne måtto vore destinerade, öfver treehundrade ständer.
Hvilke af demsom vore förmögne eller oförmögne, kunde vij intet vetta. På
det sättet kunde och icke afdanckningen hoos alle krigande partherne simul
och tillijka skee. Vij gofvo dem fördenskull heem at betänckia, om det icke
vore een sak, at de ständer, som strax kunde erläggia sin andeel för hela
quanto af de 5 millioner, ville det giöra, så at de 3 förste millioner dermed
blefve opfyllt. På det fallet kunde de een gång för alle blifva denne sorgen frij
och de andre oförmögnare få mehra tijd och rådrum. Hvad een eller annars
particularrestitution anginge, late det vid denne universaltractaten intet så
giöra sig. Det moste alla, när friden blifver ratificerat vore, lijka näre till att få
sitt igen.
Men detta behagade dem icke rätt väll. De beklagade sig, at allt det de härtill
hade gjordt, ja för friden skulld såvidt någonsin menniskelig hafver varit gri-
pit sig an, skulle vara så förgäfves och värket nu allena studssa på denne mi-
litiepunchten , hvilken man spänte för dem alt för högt. Det vore ingen af
ständerne, som ähn viste något bahre medell härtill at tillgå, uthan moste
sökia at oplähna och borga för underpant, hvar de kunde något finna. Det
fölle dem derföre alt för besvärligit. De hoppades vij beqväma oss ähnnu,
efftersom de intet ville underlåta, at komma häröfver med oss oförtöfvat vij-
dere tillsamman. Anhollandes ähn ytterligere, at vij ville extradera dem käij-
serlige de länge omtalte differentier, hvilket vij som för uthslogo, rådandes
dem till närmare förklaring uthi militiepunchten. Sidst begierte vij och, at få
desse ofvanberörde conditioner af dem skriffteligen, hvilket de oss tillsade.
Hafva lichväl ähnnu intet effterkommit.
Emedan detta varade, fohro greffven af Lamberg och Volmar, lembnandes
Crane her effter sig, bort till Munster, som oss berättes, att önska greff Pem-
randa [!], för hvilken de låte begiera vårt pass, lycka till sin afreesa. De väntas
var icke både, doch greffven af Lamberg vist tillbakars igen idag eller sidst
morgon. Den Churmeintziske cantzleren Reigersberger ähr och per posta
rycht dijt öfver. Dervid beroer nu altså denne tractaten för denne gången.
De Hollendske gesandterne seijes och vara avocerade och reda sin koos ifrå
Munster. Om nu Brun och Servient något skola kunna i den Spagniske trac-
taten uthrätta, står derhän.
Hvad Churpfaltz skrifver oss till uhr landen, teckes Eders Kungliga Majestätt
med mera at see af littera C. Under D ähre åtskillige aviser, som repraesentera
krigzväsendet. Eders Kungliga Majestätz allernådigste breff af den 3. Junii få
vij rätt nu på tijman. Hvad oss deruthi befalles om för- och högbemälte landt-
grefvinnans Furstliga Nådes interesse ähr allaredo och skall ähn ytterligere,
såvidt möijeligit ähr, tagas af oss hörsambligen i acht.
PS: Vij förnimme elljest at de käijserlige hafva i desse dagar låtit fordra een
deputation af ständerne till sig, och dem anmodat om så stor satisfaction för
den käijserlige militien, som de för Eders Kungliga Majestätt och chronan
hafva bevilljat, och tredingen så myckit för Beyern. Emot oss hafver een och
annan af dem in particulari låtit sig såvijda uth, at de intet ähre onägne till at
contentera Käijsaren heruthi. Men effter dem ähr omöijeligit, at lofva eller
praestera något nu strax, förmoda de at få dilation till näste Richsdag, då de
villja skjuta och något ihop för honom. Men Beyern villja de intet vetta mehr
till villjes ähn den Beyerske creitzen. Det som vij, äfven idet detta brefvet
afgår, få uhr Munster ifrå residenten Biörnklou, ligger under littera E. Det
keijserlige instrumentum ähr under littera F.
PS: Praesidenten herr Ershein hafver sidermehra bätre öfverslagit thet, som
vill vara af nöden strax uthi reeda penningor till soldatescans afdanck- och
betallning, och förmeenar han, som bijfogade papeer under littera G med
mehra vijsar, at man skall kunna hinna uth med 2 408 750 Riksdaler på första
terminen, efftersom han hafver dividerat heela quantumet på tvenne terminer.
Nu äre vij inthet instruerade therpå, och åstundade förthenskuldh ju för ju
hällre vetta Eders Kongliga Mayestäts allernådigste behag häröfver, efftersom
man måste stå i tvijk, om skall äntå kunna disponera ständerne härtill.
B: 1129 Memorial betr. die hessen-kasselsche Militärsatisfaktion. o. O. u. Tag
1130–1130’ Leuber an die Reichsstände. Osnabrück 1648 Juni 14/24
1131–1131’ Erklärung Pagenstechers
Andreas Christian Pagenstecher (1612–1677); Hinweise: APW [ II C 2 S. 431 Anm. 3. ]
D: 1132–1132’ Avise
E: 1134–1136’ Biörenklou an die schwedischen Gesandten. Münster 1648 Juni 18/28
F: Kaiserliches Instrumentum pacis [fehlt]