Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
278. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Juni 10/20
Stockholm 1648 Juni 10/20
Kopie: RR (sv) fol. 1067’–1071 = Druckvorlage; Konzept: Kungliga Koncepter .
Bestätigung des Berichts vom 22. Mai. Enttäuschung über die unzulänglichen Angebote der
Stände in der Frage der Satisfaktionen für die schwedische Armee. Gefährliche Machenschaften
der Reichsstände bei der Armee. Gefahren, die nach dem niederländisch-spanischen Frieden dro-
hen , da Spanien nun den Kaiser unterstützen werde. Unsichere Haltung Frankreichs. Anheimstel-
lung der Festsetzung des Satisfaktionsquantums durch die Gesandten mit Rücksicht auf die Erfor-
dernisse der Armee und die Zahlungsnöte der Stände in Übereinstimmung mit Vertretern der
Armee. Überführung der Leiche der kursächsischen Prinzession von Pommern nach Sachsen.
Edert bref, daterat Osnabrugg den 22. passato, är oss här i förgåhr på ordina-
rie posten väl vordet inlefvererat; theraf vij iblandh annat sij och förnimme,
att Romerske Rijckzens ständer icke hade till det dato velat förslå [!] till nå-
gon högre summa af vår milities contentment, ähn the för dette nyligen hafve
budet, nembligen två millioner Rheiniske gyllen, invändandes Tysklandz
oförmögenheet och förmeenades, berörde summa för then i feldt stående sol-
datescan (som the skatte på 20 000 man) skole räckia till 4 månaders soldh,
hvilket skulle vara ett anseenliget contentement; intet beståendes i så måtto
Generalstaten, guarnisonerne, Svenske nationen och thet folck, som vij be-
hålle i tjensten effter friden. Theropå I hade emot stendernes deputation låtet
falla quantum in opå 15 och sedan på 10 millioner Rijckzdaler. Men effter I
underhanden förnummo, att stenderne sin emmillan in secreto hade resolve-
rat , att vij ville strängia dem för högt, ville the träda ihoop medh the keijser-
lige , göre the resterande conditionerne så godhe the kunna och sålunda uthan
oss slute frijden, samfelt publiceran och skicka avocateria [!] till vår solda-
tesca , förtröstandes henne om godt contentement, ther then ville nidhläggia
vapnen. Ty vore I så theraff som andre considerationer förorsake, att förmå-
the Churbrandeburgiske gesandterne, att taga på sigh, till att gå emillan Eder
och stenderne i thenne materien, gifvandes them till ståndh, at gåå ifrån tijo
gradation [!] in opå sju millioner Rijckzdaler, medh annat mehra, som i Edert
bref blifver förmält.
Vij hade fuller förmodat, att stenderne skulle hafva sigh hervijdh better be-
tänkt och någorlunda förklarat sigh till ett skäligare, efftersom det intet haf-
ver varit förhögt, som vij hafve på vår soldatescans vegnar postulerat, och dee
tjenster dee hafva af henne nutidt sådane postulater vidt öfvergåå; och kom-
mer nu härtill, thet större adprehension förorsaker, at the uthan till att hafva
någon regard hervijd på oss och chronan, förknippa sigh tillhoopa och giöra
sigh det störste hopp, att kunna debouchera [!] vår militie. Desse deres consi-
lium hafve icke obilligt causserat hoos Eder then fahran, som Eder hafver
beveckt till låta fälla på seglet, remitterandes ett merkeligit aff postulato
quantum. Dertill och komme dee consequentier, som I befahre, att vår fridz-
tractat i Tysklandh lätteligen skulle kunna gå sähr medh störste hazard för
vår och chronones stat dersammastädes, nu i synnerheet sedan Spagnien för-
medelst frijden medh Hållandh hafver fådt lufft, att secundere Keijsaren i
Tysklandh, begynnandes värfva skep i Hållandh och villjandes spärre våre
undersåtares commercier i Vestersjön. Och ther vij icke ähre försäkrade om
Frankerijke, som står i full tractat medh Spangien [!] uthi Munster, starkt
pousserad till att göra fridh af Påvens nuncio, nu serdeles sedan Venetianerne
hafva haft af oväder till sjös stor olycka på sijn flotta och icke äre Turken
bastant i Medellhafvet, så råde I och sij inge andre utvägar, än att Eder måtte
gifves frije hender, att drijfva quantum satisfactionis militiae nostrae så vidt
och högt I kunne, befruchtandes, att sålenge I ähre stringerade och bundne
till ett vist quantum, skole I ingenverts komma medh stenderne, men thesse
förorsakas, at fatta dee ofvanberörde fahrlige consilier och meneer till vårt
krigzväsendes högste praeiudicium; och fördenskuldh förväntandes häröfver
vår förklaringh. Efftersom I och i förre Edert bref af den 15. passato önske,
att I måtte veeta vår meeningh, om vij och ville, att I på hvariehanda sätt
skulle sökia at komma utur dette kriget, allenast man erhölle vårt intent
medh friden och soldatescan sitt contentement, så att hon intet råkar i dis-
gusto .
Vij hafve thette alt hoos oss väl och noga öfverlagdt, förandes oss tillsinnes, at
uthi förledet åhr för Eger i Behmen monde generalitetet för vår soldatesca
fatta een resolution uthi quanto, och det determinerat först opå een anseen-
ligh och högh summa, och sidhst oppå sju millioner Rijckzdaler. Och ehuru-
väl vår feldtmarskalk, her Carl Gustaff Wrangel, sedhan någre reesor hoos
oss hafver lätet anhålle, att vij på tractaten icke måtte låte komma remissio-
nen af quanto under tijo millioner Rijckzdaler, efftersom han och nu nyligen
thetsamme medh generalitetet hafver opreepat och committerat then saken
praesidenten Erskein, att drifva och negotiera i Ossnabrügg, så tvifle vij doch
intet, at thenne een engare instruction bådhe af feltmarskalcken såväl som
annan vår soldatescas generalitet häröfver hafver bekommet. Efftersom vij
och förnimme, att the förnemste och som något hafve till att seija i armeen,
skole sigh hafve låtet förlyda och förklarat, at the icke vele spänna theres
fordringh så högt, att man fördenskuldh behöfde bestå och förblifva i kriget.
Att vij nu här skulle praescribere och nembne ett vist quantum i millioner
och tunnor guldh, thervidh I theruthe skulle bestå och stadna, thet befinna vij
af oss icke väl kunna skee, men att gifva vårt betenkiande deröfver, som vij
uthi förleden höst monde göra genom bref till Eder, hållandes så före, att
soldatescans contentement pro extremo voro till reducera på sex, ja, förrän
friden skulle blifva tillbakar, på fem millioner Rijcksdaler. Thet hafver oss
tyckt vara bådhe skäligt i sigh sjelff och elljest mycket hafver gjort till Eder
information i thenne sakens vittre negotiation medh dem keijserlige och sten-
derne . Såsom I nu hafve hervidh på tvenne att kasta Eder ögon, vår solda-
tesca , som contenteres skall, och stenderne, som betalnigen praestere skole,
och I bägge resporter så måste temperera, att I kunne nåå fienden [!] och vij
för thenne puncten satisfactionis militiae icke nödgades att blifva i kriget,
altså stån eij heller i vår frije disposition, till ett vist quantum heller stricte att
resolvere, eller i Edert frije sköön, att allena och för Eder sjelfve ett vist deri
att determinera, thervidh I endteligen och oomgengeligen förblifva måste.
Men på det, att hvarken soldatescens rätt och praetension må blifva henne
förtagen, eij heller stenderne hafva fogh sigh besvära, som vederfahres them
emoot skiähl eller och att vij sökte genom strenge postulater att förlengia
kriget, ty befinne vij vara thet rådeligeste i thenne saken, att vij låtet komma
tillijka oppå Eder försichtige negotiation och soldatescans eget uthslagh. Vill
denne mitigere något vijdare af sin fordringh, som vij thet vele förmodha, tå
sij vij thet gerne, att stenderne må blifva medh praestationen af een så högh
summa öfversedde och lijsade, såvidt nogensin möijeligit är; allenast att sol-
datescan blifver förnögdh. Så lijtet vele vij och här decidera de differentier,
som ständerne movere om them, som contentement skole hafva till att för-
moda och åtnjuta, vidare ähn att oss synes ständerne medh föga fundament
och fogh kunne neeka generalstaten, guarnisonerne, vår nation och them vij
effter kriget behålle, deres skälige recompence för gjorde krigtjenst. Huru
doch herom mehra är på thet I må declinere alle thenne invidien, ty är bäst,
att I om determinationerne quanti handle med feltmarskalken och soldates-
can . Och efftersom Erskein är af dem fullmechtigh i saken och uthan alle
tvifvel nu alleredha hoos Eder stadd, ty vele vij och förmode, att I så myckit
bättre och snarare skole medh stenderne öfver thenne svåre saken blifva rich-
tigh . Elljest vete I nogsampt, att vår intention fult och fast går derhän, att vij
må kunne komma uthur dette kriget, doch icke på hvariehanda sätt, allenast
man ehrhölle frijden, men medh soldatescans contentement och uthan hennes
disgusto. Kunne I nu ehrhålle fienden [!] effter förre aftahl medh Keijsaren
och med soldatescans contento, thet voro som vij önskadhe måtte skee, och
vij Eder discretion, åhuga och flijt thet nådigst tilltroo. Till att poussera sten-
derne till ett högre quantum och större villigheet till euscutera [!] militien, stå
vij uthi betenkiande, om vij icke skrifve them ett bevekeliget bref till, derom
vij Eder medh näste post vijdare vele förstendiga.
Hvadh I och förmäler om Chursaxens begäran, att i stillheet utaf Pomern
afföre sin framledne systers lijck
Vgl. [ S. 483 Anm. 3. ]
bref, thet hafver sijne gode skiähl. Om thet samme hafver och höghbemält
churfurste skrifvit till her Axell Lillie.
Axel Lillie (1603–1662), schwedischer Generalmajor; biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 90 Anm. 1 ] ; ebd. II C 3 S. 13 Anm. 5.