Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
267. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Juni 3/13
[ 248 ] / 267 /–
Stockholm 1648 Juni 3/13
Kopie: RR (sv) fol. 997–999’ – Druckvorlage; Konzept: Kungliga Koncepter .
Bestätigung des Berichts vom 15. Mai. Weisung, für eine gute Satisfaktion der schwedischen Ar-
mee zu sorgen. Berechtigung der hessischen Satisfaktionsforderungen und deren Erschwerung
durch die Forderungen Kurbayerns für seine Armee.
Vij sij af Edert bref sub dato Osnabrügg den 15. passato, huru Romerske
Rijkzens ständer hafve sigh till det dato förklarat öfver vår soldatescas con-
tentement , serdeles des quanto, tilbjudandes Eder två millioner gylden, som
sigh belöpe till omtrent 13 tonnar guldh Rijksdaler; och att fru landgrefvin-
nan af Hessen-Cassell söker hoos Eder, at Hennes Kärligheetz soldatesca
motte hvar icke per expressum, dogh inclusive et tacite i vår soldatescas satis-
factions summa tillaccorderes något contentement, hvar icke högre, då på 2
tonnar guldh, som Hennes Kärligheetz gesandter emoth Eder sigh uthlåtet
hafve.
Hvadh nu thet förre anlangar, vele I effter förre våre ordrer giöre Eder möije-
ligste flijt, at arbeta för vår soldatesca, till erholla för henne een godh satisfac-
tion , förmodandes at både, dee keijserlige såväl som ständerne, sigh till ett
bättre och högre quantum förklarandes och förståendes varde, nu serdeles,
sedan Gudh hafver täckts gifva vår feltmarskalk oppå i Schwaben någon vic-
torie emoth fienden, som vij utaf the från Nürnberg i förgår på ordinarie
posten ankombne bref och adviser förspörje, och vele hernäst medh Gudz
hjelp förvänta icke allenast continuationen theraf, uthan och hugnelige tiden-
der af större progress.
Hvadh punctum satisfactionis militiae Hessiacae vidkommer, så aldenstundh
förre landgrefve och sedan fru landgrefvinnan fast heele dette Tyske kriget
igenom hafve medh vår salige och högstährade käre herfader glorvärdigst i
åminnelse, och sedan medh oss och Sveriges crono till den gemehna scopum
coopererat och iblandh alle Tyske chur-, furster och ständer varit allena och
eendeste, som medh oss hafve stådt och hulpet värcket at hålla oprätt, ty
synes oss eij heller obilligt, at samme soldatesca måtte vederfaras någon satis-
faction för gjorde tjenster. Det kan uthan tvifvel hoos ständerne gifva något
efftertänckande och förorsaka ett exempel, att Beijern skulle i lijka motto vele
stå på sin soldatescas contentement, och på den försäkring Beijerfursten skall
af Keijsaren hafva erhållet, at njuta den Beijerske, Frankiske och Schwabiske
creitzen till afbetalning för sin soldatesca. Men så kan ingen oss förtänckia, at
vij och tala för bemälte vår bundzförvante i thetta måhle, hvar icke så högt,
som anten Keijsaren låter sigh transportera och Beijern låter sigh af honom
försäkra på visse eenskildte creitzer, dogh lijkväl at fru landgrefvinnans solda-
tesca må någorlunda kunne blifva ex communi contenterad.
Om nu ständerne i dee öfvrige creitzerne och sedan den Österrijkiske och
Burgundiske i lijka motto gå af, skulle vela låta beläggia sigh allena medh vår
soldatescas satisfaction, unnandes Beijerfursten the 3 creitzerne för sigh, thet
är een saak, som them sjelfvom angår, och nepligen trolig, att dee därtill
förstå. Men det är ju praesumerligit, at såsom Österrijkiske creitzen åthmins-
tonne för Keijsaren och den Burgundiske för Spagnien afgå, så lärer och den
Beijerske creitzen nepligen komma i någon contribution eller collecta till vår
soldatescas contentement. Der hoos och går dette samptlige ständerne icke
ringa an och kan det af Eder dem väll och medh skähl remonstreras, hvadh
för een nachdeel uthi executionen af fridzslutet kan endstå och förorsakas,
ther den Hessiske soldatescan, som fahra och arbet i kriget uthståt hafver,
skulle så platt och uthan all consideration afdanckas och dee faste platzer, fru
landgrefvinnan innehafver, restitueres. Vij hafve fördenskuldh, att I må vetta
herom vår mening till Eder effterrättelse, icke kunnat förbijgå, Eder denne
saken, som är satisfactio militiae Hessiacae, therhän i nåder recommendere, at
I för omberörde och andre flere motiver göre Eder möijelige flijt, till bringa
saken såvidt, at den Hessiske soldatescan anten särskildt och à part hennes
contentement så stort, som Eder giörligit är at negotiera, varder bevilljat. El-
ler och, ther sådant för exempell och consequentie skuldh icke kan erholles
och nåås, at I då på något annat sätt, såsom at quantum för vår soldatescas
contentement på 3 eller 4 eller ju 2 tunnor guldh förhöijes, den Hessiske sol-
datescan till godo, eller och på något annan practicerligh modum (then I in
loco och vidh afseende af tractatens lopp och constitution kunne pröfva vara
bäst) thenne saken vele bearbeta till ett gott uthslagh.