Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
222. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 April 17/27
Osnabrück 1648 April 17/27
Ausf.: DG 12 fol. 723–727’.
Endgültige Redaktion des Amnestieartikels mit geringfügigen Änderungen betreffend Wittgen-
stein , Brandenstein, Jülich, Baden-Durlach und Falkenstein. Forderung des Grafen von der Lippe
auf Rückgabe von Gemen. Mecklenburgische Anliegen. Verhältnis der Schweiz zum Reich.
Punkte wegen der Reformierten, Rechte der Stände, Postbeamte, Stadt Erfurt, der Kieler Um-
schlag , Handelssachen und der Oldenburger Zoll. Befriedigung der Soldateska. Vorschläge der
Stände zur Beschleunigung der Ratifikationen des Vertragswerks. Rücksprache Johan Oxenstier-
nas mit Servien darüber. Hoffnung auf Beilegung des hessischen Sukzessionsstreites. Von Fürst-
bischof Franz Wilhelm ausgearbeitete Osnabrücker Wahlkapitulation. Briefe aus Böhmen und
Augsburg. Pässe.
Articulus amnestiae skickes nu i underdånighet här hoos under littera A, som
han uthi conferencen med de käijserlige gesandterne, den 11. huius hollin, ähr
af dem och oss collationerat och af den ene Churmaintziske gesandten, doc-
tor Mähle, effter cantzler Regensperger var sjuk, och Thumshirn underskrif-
vin vorden. Han ähr fuller vid collationerandet åter något ändrat blefven, för-
utan det som finnes uthi vårt för 8 dagar afgångne underdånige relation; doch
icke heller mehr ähn at man 1. uthi clausula generali, som den tridie articklen
ähr annecterat, hafver tillsatt post verbum „salvatoria“ „generalis vel aliae
subsequentes speciales etc.“; 2. hafver man vid den Witgensteiniske saken
restringerat restitutionen allenast på enkiegreffvinnan af Sain. Doch hafva
evangeliske ständerne begiärat, att man måtte taga ad protocolla, det exclusio
filiarum intet skall lända dem till förfång; 3. var vid § angående Brandenstein
infördt post verbum „adempta“ „nec creditoribus in vim solutionis concessa
bona et irrevocabiliter indulta iura“. Hvilket i consideration, at Mitzlaff af
Chursachssen uthi Brandensteiniske godzen ähr immiterat
ähn den skuld, som grefven på chronornes vägner hade caverat före etc., ähr
heelt utplanat; 4. ähre in § caussae Iuliacensis lichväl de orden „ordinario
processu coram Caesarea Maiestate“, som ständerne ville hafva uth, blefvne
stående. Det feelas nu intet mehra uthi heela ofvanbemälte articul, ähn att
man meddelar interessenterne, 1. Sultzbach, 2. Witgenstein belangande Va-
lendar och Frissburg, 3. Waldeck angående Piemont , 4. städerne begrepne i
§§ „Contractus etc.“, „Debita etc.“ och „Sententiae etc.“ extracter och testi-
monia uhr protocollis, at de intet skal i någon måtto praejudicera den, at de
uhr instrumento pacis ähre uthslutne.
Baden-Durlach hafver af de käijserlige och oss allaredo fått sådane extracta
uhr protocollen, som littera F hoos vårt sidste bref inneholler etc., af secreta-
riis legationum underskreffne. Vij hafver och för våre perssoner skrifvit Hans
Furstlige Nåde till på sätt och vijs, som littera B förmäler. Elljest hafve vij
budit till att giöra saken quoad formam något bettre för Hans Furstlige Nåde
marggreffven, och i synnerhet velat, beträffande Hohengerolsseck, hafft det
ordet „sufficienter“ deruth, såssom it superfluum, och sättia istället igen „ co-
ram competenti iudice“. Men det hafver intet velat gå an. „Sufficienter“,
hafva de käijserlige maintenerat, böra der vara; och det andra hafva de hafft
betänckiande at admittera, effter de elljest syntes in hoc passu giöra Österrij-
kes jurisdiction disputerlig.
Vij hafver och åter velat uthi § Falckenstein insättia „cui per sententiam adiu-
dicatum est“. Men man hafver stått derpå emot oss, at om domen, som vij
anförde, vore krafftig nog, så constituerade han ius, och dermed kunde det
bäst heta „cui de iure competit“. De ville intet betaga någon sin rätt eller
movera någon quaestion om sjelfve domen, hvilken de lichväl hoc loco intet
kunde confirmera.
Desföruthan talte vij med dem på een grefves von der Lippe, som holler sig
her oppe hoos grefven af Wittgenstein, begiäran om herrskapet Gehmen, för
detta till greefskapet Schaumburg hörig, som grefven af Stirum nu hafver i
possession, och ville at des restitution skulle med ihugkommas uthi instru-
mento pacis. Ehuruväl de fuller declarerade sig emot oss, at det, när frid blif-
ver , skall restitueras, så ville de lichväl intet, som de sade, gravera oss och sig
med sakens insertion uthi instrumentet, effter, på det fallet een och annan
ähnnu skulle komma och sökia sin ambition dermed, at han allenast vil vara
nämbd deri. Såvijda hafver man nu fått amnestien richtig.
Vij vore åter den 13. dito tillhopa igen , i acht och mening att, på den Mech-
lenburgiske gesandters inständige anhollande, giöra hans herres aequivalentz-
puncht färdig, och de andre articlerne „De Helvitiis etc.“, „Reformatis etc.“,
„Iuribus statuum etc.“ och „Commerciis“ klare, efftersom vij och till den
ända exhiberade dem för Mecklenburg her hos under littera C fölljande po-
stulata , hvilke de fuller något contradicerade, men taget lichväl vid ad com-
municandum med de catholiske ständerne; och sedan loso vij bemälte ar-
ticklar så obiter igenom.
Dervid vij då mehrendeels komme öfvereens, allenast blifver Schwitzer-
punchten ad instantiam ordinum Imperii något mehr clausulerat; effter desse
elljest befahra, Schwitzerne intet skole administrera exteris, som med deres
undersåter något hafva at giöra, justitienrätt. Ständerne hafve fuller med
macht ståt derpå, at den saken intet annors här skulle ihugkommas ähn re-
missive ad comitia. Men de käijserlige lade sig myckit deremot, allegerandes
det vara billigt, at Schweitzerne blifva tillfridzstälte. De hade mehra ähn öfver
helffannathundrade åhr hafft een liberam rempublicam och fått af Imperatore
Maximiliano 2do privilegium exemptionis ifrå iudiciis Imperii, doch med
condition, att skippa hvar och een rätt. Ordines Imperii hade dertill consen-
terat , hade altså intet fog mehra at örkia derpå, at Käijsaren ikrafft af sin
wahlcapitulation skall bringa det, såssom itt abalienerat stånd, igen under Rij-
ket ; hvilket han lichväl intet annors ähr obligerat at giöra ähn medh electo-
rum assistence; om han gitter! Huru omöijeligit det vore at practicera, kunde
hvarman erkienna, och hvad underlig handell det skulle gifva uthi Imperio,
der man ville försökia, at bringa alle stycker, som tilförende hafva hördt der-
til , såssom Franckrijke, Pohlen, Italien, Holland etc. under des devotion igen.
Om de och ville här gå Schwitzernes interesse förbij, så vorde lichväl Franck-
rijke det alldrig tillåtandes.
Uthi reformatorum puncht vore de såväl som ständerne på alla sijdor med oss
helt enige om det projectet, som ähr under littera D. Ehuruväl de sade sig
häller see, att den blefve under generalclausulen compraehenderat och här
icke så specifice uthförd.
In articulo de iuribus statuum blef 1. tillsatt post verba „et status Imperii“:
„compraehensa immediata Imperii nobilitate“; och i stället för „antiquis suis
iuribus“: „in antiqua sua libertate et iuribus praerogativis, privilegiis etc.“; 2.
post verba „eius publicam“: „vel hanc imprimis transactionem“; 3. plånades
post verbum „capitulatione“ det ordet „concipienda“ uth och sattes in 4. post
verba „et ordine“: „qui servari debet“; 5. ville de för deres perssoner hafva uth
§ „De postarum magistris“, hvilken lichväl, effter ständerne, till at förkomma
allehanda underslef, som fremmande postmästare torde bruka med opbry-
tande och underslåning af breffven, derpå insisterade, blef, ehuruväl de käij-
serlige tyckte, at man vid tillstundande frid intet hade sådant at befahra, och
elljest at de Tyske sjelfve ju vore så store kofvar ibland som hoos andre natio-
ner finnes, lichväl stående med den additionen „salvis etiam conventionibus
et conditionibus temporum introductis postarum cum magistratu cuiusvis
loci initis“ .
6. ville de och på ständernes anmodan helt och hollit gå specificationen om
staden Erffurth förbij, togo lichväl till sig stadens desideria, som littera E in-
neholler ; 7. blef för Kijhler omslaget skulld i lychtone på mehrbemälte artikel
post verbum „praegravetur“ tillsatt „sed haec omnia Holsatiae constitutione
salva et illaesa“.
Commerciepunchten ville de intet ändra mehra ähn att man istället för de
orden „et electoribus“, satte „de consensu electorum“. Dervid råkade vij i
discours med dem om Oldenburgiske tullen, som de städische gesandterne
här med staden Brehmen ville såssom een till tractaten intet hörig sak här
intet med någon insertion i instrumentet skole dediceres, som af staden Breh-
mens bref till ständerne här, af hvilken vij bijläggia een afskrifft under littera
F, ähr att see. För deres perssoner tesmoignerade de sig vara lijka, anten saken
här införes eller eij. Men effter hon på förledne Rijchzdagar 1, och i Munster
3 gånger ähr ventilerat vorden in collegio electorali och conclusa altid falne
för grefven af Oldenburg, vore det disreputerligit, om de skulle låta kallas det
mehra in dubium och icke maintenera grefven dervid. Vij föreslago deremot
een vänlig förlijkning i denne saken emillan grefven och staden till Käijsa-
rens , cronornes och ständernes interposition, efftersom gref Trautmansdorff
reda i Munster hade bracht det på bahnen och han fordrat på grefvens vegner
3 tunnor, men staden budit een tunna guldz Riksdaler till vederlag för cessio-
nen af tullen, förebärandes oss intet kunna assecurera grefven på alle fall till
Eders Kungliga Majestättz och chronornes praejuditz, och myckit mindre
tillstädia staden iurisdictionem öfver Wäserströmmen, hvilken hon nu sätter
pro fundamento suae defensionis; och lichväl ingen annan ähn territorii do-
mino usque ad ostium maris med rätta tillhörer. Vij förmodade grefven vorde
bemälte förlijkning intet uthslåendes, allenast det ginge med hans reputation
till. Och effter de käijserlige invände sig hafva hördt, det parterne hade nyli-
gen åter varit tillhopa derom, men staden hade nu intet mehra budit ähn
100 000 fl., hvilket vore nessligit bod för grefven, som mehra hade kostat på
rettegångz processer allena ähn den summan sig belöper; så tyckte vij vara
rådeligit, att sättia een viss förlijkningztermin med den condition, at der nå-
gon dera delen emedlertijd intet ville fort, uthan höllo sig oppe med exorbi-
tantier , uthslaget i saken då blefve hoos oss och de käijserlige, hvilket de om-
sijder och låto sig behaga och meente, grefven väl kunna låta nöija sig, der
han på det slaget finge 200 000 Rikzdaler. Doch togo de så detta som alt det
andra op till communication med de catholiske. Och i det stället de skulle
hafva bracht oss een ändtelig resolution derpå, berättade de sig äfven hafva
fått bref ifrå Käijsaren och deruthi temmelig reprimando för det de hade låtit
uthställa § „Tandem omnes etc.“ och icke hulpit den för andre saker till änd-
skap ; med förmählan at de intet kunde förklara sig eller mehra förstå till nå-
gon punchts underskrifning, förähn det var skedt, doch kunde de intet för-
mena ständerne at giörat; hvilket de lichväl intet höllo för gyldigt.
Vij hände altså bodet och begynte igen tala om militiens contentement, effter
de begge sakerne höra tillhopa. Men de käijserlige mente, att articulus am-
nestiae kunde intet vara heelt richtig, om icke bemälte § och blefve afhulpin.
Hvad soldatescan anginge, kunde väl anstå till frambettre, effter det intet ähr
pars instrumenti och någon beständig condition, ty när soldatescan vore con-
tenterat , expirerade den puncten. De ville i sin tijd hjelpa befordra honom,
om vij ville förklara oss in § „Tandem omnes etc.“ till deras nöije. De ville
och hafva satisfaction för Käijsarens militie.
Emedan evangeliske ständerne på det slaget, som uthi våre tvenne nästförre
underdånige skrifvelsser hafva mält, åter per solennem deputationem vore oss
i de käijserlige logemente an om ratificationen och begiärte, vij vele förena
oss med de käijserlige om een viss form af fullmachten, undantagandes den
som de ville sinemillan opsättia, så låte vij det och komma för de käijserlige,
men de svarade icke synnerligit derpå, uthan blefve alt faste vid § „Tandem
etc.“ Deröfver vij då skildes åth och hafva sedan intet varit tillsamman. Så
myckit vij förnimma, skole de käijserlige ähnnu alt framgent blifva vid sin
intention med merbemälte §o hvilket till efventyrs tor obligera ständerne, att
gå tillrådz om soldatescan, efftersom vij dem af detta tillfellet det på det hög-
sta hafva recommenderat, och de på annat sätt intet see sig kunna komma fort
med tractaten. Vij hafve elljest gifvit ständerne till svars om ratificationen, att
vij fuller ville behörligen deres tanckar derom öfverskrifva till Eders Kungliga
Majestätt, men tyckte lichväl, att Eders Kungliga Majestätt gierna, förähn nå-
gon ratification uthfärdes, skulle villja see slutet och hvarpå sakerne stå. Hvil-
ket uthan tvifvel andre, som vederborde och torde, ville giöra.
Vid så fatte saker hafve vij gottfunnit, att jag, Johan Oxenstierna, skulle giöra
ett ryckiande till Munster at helssa på gref Servient der (gref d’Avaux ähr den
*** huius reest derifrå åth Franckrijke) hvad oss hafver bevekt, at resolvera
till samma Munsterske reesa och der elljest ähr förefallit, berätter jag med
mehra uthi ett serskildt här hos gående breff.
Den Hessen-Casselske gesandten Schäffer hafver oss communicerat, att man
giör sig i Cassel gott hop om Darmbstatische successionstvistens bijlägning
ochså at han vänter med neste post få vetta, at det ähr richtigt.
Hvad för een capitulation bischopen Frantz Wilhelm hafver låtit opsättia
och hijt till domcapittlet skickat, som itt rettesnöre för huus Brunsvijk- Lu-
nenburg , at i deres tillstundande capitulation med detta stifftet gå effter, vijsar
bijlagen littera G.
Ifrå exulanterne uhr Behmen och Erfländerne hafve vij fått sådant bref, som
littera H med sig förer. Under littera I ähr evangeliske borgerskapetz i Augs-
purg skrifvelsse till oss. Hurudant passen churfursten af Cöln hafver skickat
oss för Kongliga Majestätt enkiedrottningen, förmähler des copia under litter
K. Åthskillige aviser finnes under littera I.
PS: Bestätigung des Eingangs der königlichen Reskripte vom 30. März/9. April,
31. März/10. April und 1./11. April 1648 sowie Dank für die Anstellung Gu-
staf Hanssons als Legationssekretär.
A: 729–736 Entwurf der Amnestieartikel. Osnabrück 1648 April o. Tag
D: [fehlt]
E: 743 Gravamina der Stadt Erfurt gegen Kurmainz. o. O. u. Tag
K: 770 Kurkölnischer Paß für die Königinwitwe von Schweden. Bonn 1648 April 21