Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
135. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Februar 5/15
Stockholm 1648 Februar 5/15
Kopie: RR (sv) fol. 127’–129 = Druckvorlage; Konzept: Kungliga Koncepter .
Bestätigung der Berichte vom 3. und 10. Januar. Billigung der Widerlegung der den schwedi-
schen Gesandten gemachten Vorwürfe, sie verhinderten den Frieden. Vermutlicher Einfluß des
bevorstehenden Friedens zwischen den Generalstaaten und Spanien auf die Gemüter. Vertrauen
auf einen militärischen Erfolg zur Verbesserung der Lage. Verstärkungen für die Armee. Gegen-
besuch bei Servien.
Oss äre uthi Upsala den 28. passato tvenne Edre breef uthur Osnabrygk, den
3. och 10. eiusdem, medh deres bijlagor och tillhöriga protocoller tillhanda
kombne. Theraf vij effter lengden förnimme, hvadh I på dee näst föregående
conferencierne hafva tracterat medh dem keijserlige plenipotentieradhe, och
desse sigh förklarat öfver vår och chronans satisfaction, interessenternes
aequivalentier och fru landtgrefvinnens af Hessen-Cassell saak och interesse,
dertill medh och, hvadh för en communication emillan Eder och deputatio-
nen evangelicorum statuum uthi thesse saker var passerad och theröfver in-
bördes apertürer gjorde. Såsom och, hvadh städernes deputerade nomine
Hansae och theremot the churfurstelige gesanterne hoos Eder hafva anhållit,
deels om exclusione, deels insertione af then strijdige tollsaken emillan gref-
ven af Oldenborgh och staden Brehmen.
Såsom vij nu af Edre breef och holne protocoller sij och befinne, att vederpar-
ten beskyller Eder emot bemälte ständer, som ginge I puncta amnistiae et
gravaminum obiter igenom, icke stoort vårdandes Eder om ordinum och Im-
perii saker, men jennererandes thesto längre uthi vår och chronans particular-
satisfaction , och therigenom icke mindre än andre criminationer söker till
vrijda på Eder skulden af fridens protraction och imputera Eder, att I ingen
begärellse hafver till friden; altså hafve vij medh nåder och contento förnum-
met , Eder sådant alt emot ständerne igen medh godhe skiäl hafve förlagdt,
dem remonstrerandes, att vederparten medh sine innovationer och correctu-
rer i förre accordatis et conclusio ähr i then culpa, och the förandringer I uthi
vår och chronans satisfaction hafve urgerat, hafve theruthur sin occasion och
uhrsprung, och vara allenast någre förklaringer af förre sluth, och therigenom
förekommes månge stridigheeter framdeles. Vij holle så före, att fienden in-
thet ähr om thesse saker så stoort till giörande, som mehra therom, at emedan
han till ingen redeligh afhandlingh och fridh vill förstå, styfvadh och modigh
tilläfventyrs af then fridh och förlijkningh, som skall vara på förde och meh-
rendeels richtigh emillan Spagnien och Generalstaterne i Nederlandh, och
kan skee, förmener sigh kunna finna något expedient, till att appaisera
Franckerijke medh Spagnien och sigh, eller ju enthera, han fördenskuldh må
kunna beskönia sin obegärligheet till friden och genom en skeenligh justifica-
tion behålla lämpan hoos världen. Therföre och vij icke kunne afsij, att Eder
nogon ny instruction och ordre ähr till gifva uthi berörde saker, men att I
insistere dem gifne fast och fullt och medh oss förvänta af Gudh ett vapnens
lyckelige streck, som effter all apparence kan fortsättia vederparten i andre
vilckor och tancker. Efftersom vij vele arbeta hereffter medh största flijt opå
vår armees förstärckningh och penninge undsättningh, och vij emot Eder
detta kunne bekänna, oss hertill hafve gjordt större hopp till att få friden, än
att den uthan starkare fullfölljellse af kriget hafver varit till att nåå. Täncke
dock ingalunda, att gå ifrån våre fridbegerlige intentioner, uthan försij oss till
Eder nådeligen, att I ingen occasion låte förbijgåå, then af Eder kan adprae-
henderat , till att få en ehrligh och säker fridh igenom. Dertill vij tillijka
önska, och befalla Eder Gudh alzmechtige.
PS: Efftersom någre vickur allerede ähre förlupne, sedan I sidste reesan blefve
af then Frantzösiske plenipotentieradhe, greffve Servien, uthur Münster i Os-
nabrugh besöckte, och nu ähr redan hoos Eder, att I så den besökningh alter-
nera skole, ty vele vij Eder therom hafve påmint, att sådant icke låta uther
acht, men begifve Eder, både eller enthera, som I thet finne bäst, medh for-
derligste öfver till Münster, them Frantzösiske att besöckia och medh them
conferera om sakernes förlopp, efftersom vij och sij af förbemälte Edre breef,
att I och sjelfve achtade thet till giöra.