Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
114. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Januar 8/18
Stockholm 1648 Januar 8/18
Kopie: RR (sv) fol. 7’–9’.
Anweisung zur Überwindung der Schwierigkeiten bei der Aushandlung der Satisfaktionen für die
Soldateska als eines der Hauptziele bei den Friedensverhandlungen, die vor deren Abschluß be-
reinigt sein müssen. Weniger wichtige Erfolge bei der Festsetzung des Quantums der Satisfaktio-
nen . Anweisung zur strengen Geheimhaltung der für diese Verhandlungen erteilten Befehle.
Uthaf dee rapporter, som I till oss på någre poster hafve gjordt och serdeles
Edre siste breef, daterade Osnabrugk den 20. passato, sij vij Eder inthet ringa
vara bekymbrade om soldatescans contentement, nu besynnerligen sedan
bådhe, fienden och ständerne, vela skjuta then saken opp, och ther armeen tå
skönt icke blefve contenterade, skulle lijkväl friden för them orsaken skuldh
icke blifva förhindradt eller tillbaker.
Såsom vij nu måste beklaga oss ingen lijcknellse afsij, till att så snart kunna
komma till friden, ther vederparten söker till gå ifrån thet, som förr ähr af-
skedat , serdeles in rebus Imperii, och thertill giör oss saken medh vår solda-
tescas contentements erhollelsse, deels af sigh sjelf, deels af andres bijfall, heel
besvärligh, sökandes medh ett hugg att vinna tu slagh: Anten att trycka oss
och Sveriges chrono aldeles intill märgen, ther then lasten skulle oss blifva
påbördat. Eller och förorsaka, att armeen går från hvarannan till vår störste
disreputation, och att vij framdeles icke skole få någon respect, authoritet och
credit i värfninger och nye armeringer. Hvilket vij hålla föhre vara ett axioma
status hoos vederparten. Altså måste vij fuller ställa uthgången på desse lång-
lige tractater i Gudz handh och förventa, hvadh hans gudomelige godheet,
som thetta högha värcket alt härtill så underligen förtt hafver, theruthinnan
täckes att giöra, men lijkväl icke låte händerne vidh denne mödesamme han-
delen och bördan sjuncka, uthan arbetha therunder, så gott sigh giöra låter.
Derföre och såsom I vethe Eder väll till påminna, att vij uthi heele processen
af alle tractater, som ähre nu på trettonde åhret medh dem keijserlige drefne
vordne, hafve hafft vårt störste afseende på desse tu tingen: ständernes rätt i
Rommersche Rijket och vår soldatescas contentement. På det förre, såsom
theruthinnan vår och chronans säkerheet märckeligen består; på detta, såsom
en saak, på hvilken heela vårt krigzväsende beroor och vij fördenskuldh hafve
högh orsaak, att för all tingh, ehvem det och voro ljuft eller ledt, sökia till
hålla henne i humor och icke lopa qvitt af hennes beständige ifver, valor och
adfection. Så hålle vij och nu för en högh nödtorfft, att påminna och befalla
Eder vidh desse concurrentier af saker och besporde list och trögheet hoos
fienden, första, att I beständigt insistere och stå styfft opå det, som ähr emil-
lan Eder och grefven af Trautmansdorff slutet och förafskedat, så i Rijkzsa-
kerne som vår och chronans satisfaction, tesmoignerandes denne vara Eder
oförryckte resolution, att I vele hafva och sökia fienden, såframpt det kan
blifva vidh det, som förr ähr slutet, medh mindre och, så mycket ständernes
saker anlanger, the sjelfve vele något theraf remittere. Sedhan, att I ingaledes
slute någon fridh, medh mindre och förrähn then puncten om soldatescans
contentement ähr klar och richtig. Men huru högt I drifvat eller vidh hvadh
quanto I stanna skale, thet ähr en saak af mindre besvär, när I elljest kunne
komma henne på gångh och ständerne till contentementet vele förstå. I måste
taala för armeen, det mästa I kunne, och drifve hennes saak hoos ständerne
till det högste, hollandes soldatescan derigenom i humor och till villigheet.
Feltmarskalcken måste och i armeen disponera generalernes och öfversternes
animos till billigheet och moderation. Så att, ther alt annat tager godh laagh
vidh fridztractaterne, värcket då icke må stöta sigh på soldatescans contente-
ment . Derföre vill och vara af nödhen, som vij och för tree och fyra veckur
sedan Eder monde i våre skrifvellser befalla, att I communicera medh honom
häröfver förtroligen, brukandes thertill i synnerheet praesidenten och adsis-
tentsrådet Erskein, och I för Eder personer gåendes och drifvandes soldates-
cans contentement så högt I någonsin kunne, och han förmåendes dem, som
deri hafve till seija, till så lågt och ringa, som honom ähr möijeligit och så att
ingen strängheet förhindrade friden.
Hvarvidh vij måste Eder påminne, att I icke låte uthkomma något af thet,
som Eder är tillskrefvet om quanto i vårt breef af den 30. Octobris , besinnan-
des , huru fahrligit thet ähr, om soldatescan eller andre skulle blifva thess
varsse. Annat consilium sij vij icke vara i thenna constitutionen af fridztracta-
terne till att taga. Kan friden på ofvanbemälte vilckor icke nåås, tå ähr inthet
annat medell, ähn att vij giöre oss fast till kriget, och ther hoos förmå
Franckerijke till cooperation medh oss thet bästa kan skee. Vij hafve Eder
detta till svar på Edre sidste breef och till effterrättelse i sakerne icke velat
förhålla.