Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
49. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Oktober 30/November 9
Stockholm 1647 Oktober 30/November 9
Kopie: RR (sv) fol. 2961–2965’.
Wachsende Friedenshoffnung in Frankreich. Bevorstehende Überkunft Volmars aus Münster nach
Osnabrück zur Wiederaufnahme der Verhandlungen über die noch offenen Fragen des Vertrages,
besonders die Gravamina der Stände und die Amnestie. Güter des Domstifts in der Stadt Ham-
burg . Frage eines abzuschließenden Waffenstillstandes. Höhe der Abfindungssumme für die Sol-
dateska . Französische Subsidien.
Vij hafve fået Edert breef, daterat Ossnabrugh den 11. huius, och deraf sedt,
att I, her Salvi, voro kombne tillbakar från Münster
Salvius reiste am 1./11. Oktober 1647 nach Münster, angeblich um die Überkunft Volmars
nach Osnabrück zur Wiederaufnahme der kaiserlich-schwedischen Verhandlungen zu beschleu-
nigen , wahrscheinlich aber auch, um über die künftige Kriegsführung mit den Franzosen zu
beraten und deren Meinung zum Waffenstillstandsbruch durch Bayern zu erkunden. Er kehrte
am 10./20. Oktober d. J. nach Osnabrück zurück ( Meiern IV S. 772 f.).
vederparten, uthan och dee Frantzösische plenipotentierade och dee Frantzö-
sische ständerne nu giöre sigh mehra hopp ähn förr till friden, ju så vidt och,
att den innan Juhl eller kortare tijdh skall vara till förmodha. Och att Wolmar
medh någre af them catholiske ständernes deputerade vara effter 8 dagar till
Osnabrugh förväntande, att reassummera fridztractaten. Och såsom dee alle
gifva före, att hvadh emillan Eder och them keijserlige, serdeles grefven af
Trautmansdorff, hafver varit slutit och förafskedat, skulle blifva oryggeligit,
så synnes thee och villja låta komma thet, som än hänger oafhandlat af stän-
dernes interesse och gravaminibus, på dee evangeliskes decision, tå I för-
meene uthslaget läre komma på theres så kalladt guthachten, therom I för-
melte i Edertt breef af then 5. Julii i detta åhret.
Sedan begera I och, ifall I komme till tractatz medh dem keijserligom, vår
endtlige meeningh vettha om stadens Hamburgz desiderio att få kiöpa den
rätt, som vij och chronan å erfftstifftets Brehmens vägner hafva på stifftet
Hamburgh. Medh hvadh mehra vij elljest sij af the breef, som I, her Salvi,
uthur Münster hafve skrifvit, och I, greffve Johan Oxenstierna, theruppå
uthur Ossnabrugk svarat, serdeles om ett armistitio emillan oss och vederpar-
ten , och att det tales i Munster för militien om fyra eller fem millioner.
Men att Frantzösische commissarierne ingen synnerligh förhopningh gafvo
om augmento, uthan mehra om anticipatione subsidiorum, ville dock skrifva
till hofvet om bägge ehranden, icke hållandes orådeligit, att och I bådhe
skrifve therom till cardinalen Mazarini.
Nu måtte vij gerna sij och önska, att vederparten vore rätt alfvara till friden
och des hastiga sluth, och dee evangeliske ständernes, så och de Frantzösi-
sches plenipotentieradhes hopp, att nå friden innan så kortan tijdh, icke vore
förgefves. Tijden lärer vijsa thet uth och skall på vår sijdo inthet hinder ther-
till vara i vägen. Om nu anten the keijserlige sjelfve inclinere till hålla och
effterkomma, eller och Beyerfursten skall såvidt hafva sluttet medh Keijsaren,
förrän han brööt och sigh medh honom conjungeradhe, att det skulle blifva
beständigt och krafftigdt, hvadh för detta emillan Eder och Trautmansdorff
ähr slutet och förafskedet vordet, icke allenast in rebus Imperii et gravamini-
bus statuum, uthan och i dee saker, som ahngå oss och chronan, serdeles vår
satisfaction, efftersom derom skrifves ambigue och I uthi Edert siste breef
förmäle, att then Beyerske i Munster ähnnu varande gesandtz, doctor Ernst,
skall hafva berättat, thet hans herre hadhe capitulerat medh Keijsaren, att stå
före och maintenera det, som var i sommers slutet medh Eder; detta alt och
på hvadh grundh det beroor, vele vij förvänta, besynnerligen sedan Vlmer [!]
till Eder kommer och reassumerar värcket igen. Ähr vederparten sinnat att
sluta, tå låter Eder och thertill finnas heelt villjoge och begerlige. Och ther
han vill låta alt blifva vidh thet, som förr ähr aftalt och sluthet; såsom tå icke
fleere hufvudhsaker synes stå tillbaker, ähn vår milities contentement och or-
dinum gravamina, så tjenar Eder vettha vår närmare och ytterligare meningh
om thesse ehranden, och serdeles om thet förre.
Det förslagh, som ähr i Osnabrugk för någre veker sedhan gjordt, om tjugu
millioner Rijksdaler för vår soldatesque, ähr fuller i sigh sjelfft inthet för högt
eller disproportioneradt vår milities tapre meriter och langlige så och besvar-
lige tjenster. Serdeles när man ville jembnföra churfurstens af Beyerns medh
Keijsaren förde stoore räkningh och praetension på trettan millioner för ett
tagh allena. Men effter vij hafve till giöra medh så månge, ständerna ähre
trotte af kriget och landen uthmärgladhe, ther hoos till befahra underlige
conspirationer och sammanknippellser emot oss och thet mäst ähr uthtydess
oss alt till det värsta, hvarföra holle vij för rådhsampt, att I låte komma thetta
postulatum om militiens satisfaction till en moderation i des quanto, gåendes
uthföre såsom visse trappor och fölljandes af förre gjorda förslagh i förstunne
fyra eller fem och sedhan låtandes komma på tolff och tijo millioner Riksda-
ler . Och förrähn vij ville hafva skulden på oss, som vore vij uthi thetta måhle
orsaak till fridens protraction och skulle förthenskulldh blasmeras af verlden,
så vetther detta till Eder effterrättellse i thenne saken, att sedhan I icke hafve
kunnat erholla tijo millioner, må I gå bättre uthföra och successive låte falla
af summan och quanto satisfactionis militum alt intill sex, ja förrän friden
sigh theropå stöta skulle, fem millioner Rijksdaler, hvilket ähr det extremum,
som I hafve till att stadna vedh. Men kunne I giöra den puncten och condi-
tionen bättre och drifva summan högre, thet skatte och deputere vij in loco;
allenast optäcke Eder vår yttersta meningh härom, tilltroendes icke desto
mindre Eder godhe discretion och försichtigheet, att negotiere theruthi på
bästa sättet, som I in loco pröfve kunna skee. Och ehuruväl vij förledne vår
uthi praesidentens Erskeins commission månde låte uthslaget och determina-
tionen af quanto mehrendeels komma på feltmarskalckens gottfinnande, lijk-
väl effter han ähr frånvande, och vij för ofvanbemälte orsaker icke finne råde-
liget , att låta heela värckedt på en högh fordringh, som skedd ähr, studza, ty
kunne I vidh lägenheet sådant optäckia Erskein, anten han tå giör ett rycki-
ande till feltmarskalcken, och medh honom heröfver communicerer, eller och
blifver ther hoos Eder qvarr och icke stränger högre på quantumet, ähn I
inthet finne gott och rådeliget.
Belangande res Imperii indecisas, ther I kunde på förra sätt medh them kaij-
serlige blifva theröfver eenige och richtige, tå giöre theri Eder flijt, att stän-
dernas gravamina varde effter all möijeligheet afhulpna såsom och att restitu-
tio proscriptorum i Tysklandh och Erflanden, så och autonomien thersam-
mastädes rättadt på en tilldrägeligh foot; men när I icke vijdere kunne gåå,
uthan samme saker falle Eder alt försvåre, tå lämbnar statibus sjelfvom,
samma oafhandlade Tyske (och ther möijeligit våre the Erflandiske) sakens
decision. Efftersom dee och låte sigh förlyda, å lijchtonne att kunna komma
medh Germanicis rebus tillrätta, vigilerades I, att ständerne icke få Rijkssa-
kerne forst aftaalte och sedan vele hafva arbitrium determinandi quanti satis-
factionis militum, men heller contrarium eller ju åthminstonne, att bådhe
deelarne blifve tillijka aftaalte. Denne ähr sålunda vår förklaringh om thesse
saker och af vederparten praetenderade hinder i friden. Hvadh elljest dee an-
dre sakerne, them I beröre i Edert breef och 2 vexleskriffter, vidkommer, och
serdeles stadens Hamburgh desiderium, så ändoch vij ähnnu icke hafve fåedt
all fullkombligh och pertinent underrättellse om Hamburger stifftet, så
myckit vij lijkväl af andres berättellse förnimme, ähr dess beskaffenheet icke
så ringa, som then elljest af staden giörs. Och serdeles finne vij icke giörligit,
att abalienera emot en lijten penningh thenne högheeten och regalierne, som
oss formedellst ertzstifftets Brehmens cession på stifftet Hamburgh accressera
och tillflyte. Derföre och synes oss vara rådeligst, att I, så mycket thenna
saken ahngår, låte förblifva vidh thet, som förr ähr afhandlat och slutet. Finne
vij framdeles gott och giörligit, att försällja och uplåta staden thetta ius, tå
kan thet bättre skee effter sluten fridh.
Ett stilleståndh af vapnen på visse vilckor emillan oss och fienden tjenar oss
och våre saker inthet. Therföra måste I och på Eder orth sådane förslagh
declinera.
Att the Frantzösische plenipotentieradhe gifva ringa hopp till augmentum
subsidiorum, men hafve doch therom skrifvit till hofvet, kunde vij väll troo,
att dee för deres personer och såsom ministri sigh icke annorledes kunne för-
klara och I fördenskulldh hafve till förvanta, hvadh svar thädan kommer till-
baker . Och hålle vij icke rådeligit vara, att och I therom skrifve till her cardi-
nalen Mazarini, efftersom vij och om samma yärff vedh nästa post täncke till
giöra thetsamma, icke allenast till cardinalen, uthan och till konungen och
drottningen regentinnen sjelf, tagandes occasion af Beyerske rupturen och
theropå fölljande närvarande sakens chrisi. Hvadh vij nu elljest och i gemeen
om Beyersche rupturen föruth skrifve till Franckerijke, that sij I här af hoos
gående copier.
Vij hafve Eder detta till svar på Edert breef och för nödigh annan Eder under-
rättellse icke velat förhålla.