Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
299. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 August 16/26
Osnabrück 1647 August 16/26
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 7] fol. 138–141; Eingangsvermerk Stockholm 1647 Sep-
tember 2/12.
Volmar. Kollationierung der kaiserlichen und schwedischen Projekte. Anscheinend geringe Ver-
handlungsvollmacht der kaiserlichen Gesandten. Intrigen des Nuntius, der Spanier, Wartenbergs
und der Jesuiten gegen Trauttmansdorffs Friedensbestrebungen. Trauttmansdorff im kaiserlichen
Lager vor Eger eingetroffen; Aufbruch des Kaisers. Einfluß der militärischen Lage auf die Ver-
handlungsbereitschaft der Kaiserlichen. Gefahr eines Bruchs des Waffenstillstandes durch Kurköln;
Rolle Wartenbergs hierbei; Haltung der französischen Gesandten. Rückberufung Haslangs. Furcht
der evangelischen Gesandten vor französisch-spanischem Friedensschluß vor Abschluß der deutschen
Friedensverhandlungen; Gefahr einer katholischen Allianz gegen den Protestantismus. Longueville
reisefertig. La Cour als Gesandter nach Den Haag. Niederländische Gesandte in Münster erwartet;
von ihnen keine Unterstützung der protestantischen Interessen zu erhoffen; kritische Äußerungen
über die Niederlande. Satisfactio militum. Weimarer Truppen.
Eder Kongl:e Maij:tt påminner sigh allernådigst dätt vij fuller hafva effter
tijden och lägenheeterne här och i Munster tracterat medh grefverne Traut-
manssdorff och Lamberg sampt theras collega, licentiaten Crane, såssom
keijsl:e deputerade och fullmächtige att handla medh oss, jämväll och att
D:r Vollmar, een af the keijsl:e, som är committeradt at vara i Munster,
kom den 26 decembris [ 26. Dezember 1646/5. Januar 1647] nästförledne åhr
hijt, hafvandes här vidh pass i 5 månader och sedan, så länge vij vore nu
sidste gången i Munster, stundom tillijka medh ofvanbem:e sine colleger,
stundom och nästan fleere gånger allena negotieradt med oss och fördt
pennan och directionen. När vij och evangeliske ständernes gesandter skulle
reesa från Munster hijt tilbakar, hafver bem:e her Wollmar låtit sigh höra
moot een och annan det han, märkiandes at tractaten ville återkomma till
gångz, vore sinnat at förfoga sigh hijt och lijkasom förr hjelpa värker foort.
Nu är thet fuller vist at mehrbem:e Wollmar är een capabel och klook man,
som på ofvanbem:e occasion och handel med oss hafver gjordt sitt till
saken. Vij hafva och nu i förledne veeku (då jagh, Salvius, hafver tvenne
gånger varit ihoop medh Crane at läsa och collationera projecterna, för-
sökiandes om the keijsl:e hafva något ändrat i sitt) förnummit at Crane må
fuller hafva acta hoos sigh, men ännu lyter effterrättelsse om thet som här
och ther uthi conferencierne med Wollmarn är antingen uthlåtit eller in-
fördt, så at han, Wollmar, förthenskuldh synes nödvändigt fordras hijt
öfver. Hvarföre och emedan han inthet är fullmächtigh och committerat at
tractera medh oss och the keijsl:e, villjandes kanskee för hvarjehanda orsak
thet som reeda är sluttit kasta omkull, måtte effter een tijdh förebära at
Wollmar hade ingen fullmacht at handla med oss, ty hafva vij achtat vara
vår plicht at nu såssom förr in antecessum optäckia Eder Kongl:e Maij:tt
thetta och theröfver vänta dess allernådigste förklaring, huru vij i detta
fallet oss hafva at gouvernera emot Wollmar; icke at vij tänckia tractera alle-
na med honom, uthan om vij skulle fordra fullmacht af honom?
Vij äre sedan Nr. 293 afgick inthet vijdare komne, än at man hafver, som
förr är mält, collationerat projecterne alt intill punctum gravaminum.
The keijsl:e synes nu hafva bundne händer och ingen macht att ingå något
förän grefven af Trautmanssdorff kan få göra relation om sin förrättning
här på tractaten. Trautmanssdorff hafver här lembna[t] thet nampnet at
han skall hafva hafft lust och alfvar till at slutha friden. Men nuncius, legati
Hispanici, både the som äre i Munster och then som nu vistas och mycket
förmår vidh thet keijsl:e hoffvet, sampt biskop Frantz Wilhelm, hvilken nu
förer största rösten blandh the catholiskes deliberationer, jämväl Jesuiterne
i Munster , som både i predickningar och genom publica scripta (theraf 2
lägges härhoos under lit. A) tadla på tractatum gravaminum, skola hvar med
sina remonstrationer hafva lijkasom drifvit honom, gref[fven] af Traut-
manssdorff, från Munster. Tillförende och hoos förre breff hafva Eder
Kongl:e Maij:tt vij i underdånigheet respective sändt och berättadt 1) cae-
sareanorum proposition och föredragande hoos them catholiske i näst-
förledne junio; 2) om the catholiskes deliberation om tractatu gravaminum,
theraf vij nu nyligen hafva fåt itt extract, nu fogat under lit. B; 3) copiam
af the catholiskes breff till Bavarum ; 4) Jesuitens Mullmans breeff
Vgl. Meiern IV S. 703f. ; zu Mulmann vgl. Steinberger S. 55 (P. Johann Mulmann,
Beichtvater des ksl. Gesandten Gf. Nassau; Mulmann stand Chigi und Saavedra nahe).
Zu dem genannten Briefwechsel vgl. Steinberger S. 86 mit Anm. 7.
Keijsarens skrifftefader , 5) grefvens af Trautmanssdorffs ägit till Keijssaren
och 6) hvadh Contarini berättade oss den 7 passato [ 7./17. Juli] om Peig-
nerandas protestation och remonstrationer till at befördra Trautmanssdorffs
reesa uhr Munster. Then Nurnbergiske och Frankfurtiske deputerade
vetta säija at grefven aff Trautmanssdorff skall på sin reesa genom Frankfurt
och Nurnberg hafva talt med borgemästare och rådh och emoot them sigh
mycket besvärat öfver the catholiske. Churfursten af Maintz
rådt och bedit at han ville beordra sine gessandter at moderera catholicorum
consilia till friden, alldenstundh thesse beskyllas therföre at the regeras alt
för mycket af Spagnien. Huru grefvens aff Trautmanssdorffs munck hafver
discurrerat, thet vijsar 〈Nuschens〉 breeff under lit. C.
Crane berättade att mehrbem:e grefve skall den 28 passato [ 28. Juli/7. Au-
gust ] vara kommen till Keijssaren i lägret för Eger, och den 29 [ 29. Juli/
8. August] om natten hafver Keijssaren bruttit op. Hvadh nu therpå fölljer
och hvadh consilia the keijsl:e häreffter fatta, thet står till tijden.
Keijssaren och the som på hans sijda hafva varit emot sluthet af friden i
Munster synes hafva hafft sine ögon på Bavari macht, at Keijssaren skulle få
then och sjelf gå thermed i fält. Effter nu thet förre medh Bavari folk slogh
feelt och Keijssarens praesentz icke allenast inthet skrämer, uthan animerar
fastmehra Eders Kongl:e Maij:tts soldatensca att göra sin devoir, hafvandes
thenne varit Keijssaren temmeligen när vidh hans huffvudhqvarteer och
elljest tillfogat then keijsl:e armeen allehanda skada, så at the hafva måst
med temmeligh förlust marchera aff, och som talet går Keijssaren sjelf
söndrar sigh ifrå armeen, så synes vara lijkt at the häreffter bättre beqväma
sigh än the gjorde för 2 månar sedan, hälst effter feldtmarskalken är i itt gott
postur och står så at han nu kan draga general Königzmark till sigh eller och
pro re nata låtan gå op i Schwaben emot Eckefort , och han allena agera moot
Keijssaren.
Thet skrifves ifrå Cöln at churfursten thersammastädes vara sinnat at återgå
i vapnen, aldenstundh hans landh inthet faar bättre och njuther nu mehra
lindringh af contributionen än thet gjorde under kriget
Vgl. Meiern V S. 39ff. ; vgl. auch [Nr. 297] .
Br〈uu〉n , nu constituerat commendant i Vechte, skrifver till Erskein om
the Churcollniskes comportement ther i negden, thet finnes under lit. D.
Residenten La Cour, som i förgår kom hijt ifrå Munster, berättar at biskopen
Frantz Wilhelm skall råda och poussera Churcöln till at bryta, äggiandes
cleriseijen i churfurstens stiffter at drifva och urgera samma saak. Nu såsom
plenipotentiarii Gallici vore för hans skuldh illa med bem:e Frantz Wilhelm
till fridz och vinlade sigh på alla görliga sätt och tjenlige ohrter at hindra
och studssa hans consilier. I synnerheet hafva the sändt S:t Romain till
Cöln at dehortera churfursten ifrå slijka consiliis och Bauregard
fursten aff Brandenburg at förekomma det ertzhertigen inthet får the Bran-
denburgiske troupparne, altså ville han nästan försäkra oss at thet inthet
hade på sigh med Churcöln. Thet låter nu snart see sigh, effter Bavarus
hafver reeda fåt Eders Kongl:e Maij:tts ratification af tractatu armistitii.
Bavarus hafver fordrat sin principalgessandter, baron Haselang
Haslang, Georg Christoph; vgl. [Anm. 4 S. 22] .
har fått pass af oss. La Cour meente at han komo hijt at tacka oss för thet
som är gjordt i Bavari saak.
Vid thenne apparantien som här är, at Keijssaren, förlåten af andre, måste
disponera sigh till friden, äre evangelici bekymrade att then Spagniske fri-
den kommer förr till sluuth än then Tyska, och altså arma Hispanica hijt
in i Tysklandh på Eders Kongl:e Maij:tts armee, theraf vår tractat, och
eenkannerlig thet evangeliske väsendet, skulle lijda stoort meen. Catholici,
märkiandes at the inthet kunne trängia igenom med vapnen, måtte till äfven-
tyrs vinläggia sigh at befordra slutet mellan bägge catholiske chronorne,
på thet the sedan kunna bruka alla catholicorum, eenkannerlig Frankrijkes,
hjelp och understödh at handhafva ecclesiae Romanae interesse, hvilket
såssom Frankrijke inthet skulle onödigt see, altså är troligit at dess pleni-
potentiarii skole secundera them på alla sätt at komma thertill.
Duc de Longueville hafver nu tagit afskeedh i Munster och varit in pro-
cinctu at reesa. Men the hafva förmåt honom at töfva qvar, föregifvandes
at tractaten kunde sluthas så snart Generalstaternes plenipotentiarii komme.
Monsieur La Cour är destinerat till Haag och förthenskuldh reeda i Munster
tracterat som een ambassadeur af the andre Frantzöske. Och ehuruväll
han tänckte reesa åstadh, hafver han lickväll nu instält sin reesa och blifver
här än på een tijdh i sin förre qualitet.
Generalstaternes plenipotentiarii, som nu väntes alla dagar till Munster och
skola hafva ordre och vella contribuera alla officia till sluthet, bära inthet
stoor respect på evangeliske väsendet. Then despit the hafva fattat emot
Frankrijke och Portugal sampt theras jalousie på Eders Kongl:e Maij:tts
staat, jämväll then inbillade smaak the reeda hafva fåt af directione rerum
synes vara starka argumenta på theras sijda at hjelpa under then Spagniske
friden, på thet dee effter dess sluth må få händer i thenne tractaten och theri
desto bätre taga sitt interesse i acht.
Vij kunne nu här ingenvärts komma 1) för the keijsl:es skuldh, som ofvan-
till är anfördt, och 2) för satisfactione militiae. Vårt memorial är kommit ad
dictaturam. Men ingen deliberation är, så mycket vij vetta, theröfver hållen.
Hvar och een hafver skrifvit till sine principaler och töfva effter ordre.
Therpå måste vij och Erskein här vänta.
Hvadh generalmajeur Rabenhaubt skrifver till landtgrefvinnans Furstl:e
Nåde om general Königzmarks marche, thet är under lit. E.
Vij ämnade skrifva till legationem Gallicam om Weijmariske troupparne
ungefär på thet slaget som feldtmarskalken herr Wrangell hafver skrifvit
till Königzmark. Men duc de Longueville hafver begärat aff Vultejo det
han ville förmå sin collegam, her Schäffer, att divertera oss therifrå, effter
the inthet kunde svara oss annars än in generalibus terminis. La Cour
meente i går at thet vore bättre at the Weijmariske kommo till Königzmark,
än at the skulle slå sigh till fienden, allena at regimenterne skingrades och
the stöttes här och ther under andre.
Hvadh Roses fru skrifver hijt till oss om sin man och thet väsendet, thet
innehåller copian under lit. F.
Nr. 286 hafva vij i dagh med underdånigst ährevyrdningh handfåt.
B: 144–149 Antwort des Kaisers an den Kf. von Bayern auf dessen Schreiben vom 6. Juli 1647
Vgl. Meiern V S. 31.
Pilsen 1647 Juli 14; vgl. Meiern V, S. 32–35
C: 150–151 Oßnabrück im fürstenrhath am sambstag den 17. August st. n. anno 1647
D: 152 Oberst Braun an Erskein [Ausfertigung]. Vechta 1647 August 13/23
F: 155–158 Anna Margareta von Rose an die schwedischen Gesandten. Straßburg 1647 Juli 28
159–160 Wicquefort
Johann Vultejus, Resident Hessen-Kassels in Münster; vgl. APW [III D 1 S. 351] .
161–161’ Avise
162–162’ Frh. von Kniphausen
Möglicherweise Dodo Frhr. von Knyphausen, brandenburgischer Staatsmann, † 1698; vgl. ADB
XVI S. 339–341 .
163 Avise
164 Oberstleutnant Mey an Sixtinum. Feldlager bei Eger 1647 Juli 30/Aug. 9
165 Bericht aus Münster. 1647 Juli 26
166 Avise
167 Designation derer exulanten, so der Koniglichen Mayestät zu Schweden und
dero alliirten mit krigzdiensten wisentlich zugethan gewesen, wie auch derer, so
annoch würcklich darin begriffen alß in wurcklichen diensten
168–168’ G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. [ Nürnberg] 1647 August 6/16
169–172 Avise
173 C. G. Wrangel an A. Lilie. Feldlager bei Eger 1647 August 2/12
174–175 Avise
176–177’ Schwedisches Patent zue spärrung der statt Preßlaw ab- und zufuhren.
Holfeld 1647 Juni 8/18
178–179 Schreiben aus Münster [ Auszug]. 1647 Juli 23/August 2
180–181’, 195–196’ Relatio Münster vom 20ten Julii anno 1647
182–183’ Avise
184–185 Etliche motiven, so den friedenschluß noch zur zeith auffhalten
186–186’ Avise
187–188 Schreiben Wolff Haffners. Weißenburg am Nordgau 1647 Juli 21
189–191 Avise
192–193 Schreiben Kaiser Ferdinand III. Klattau 1647 Juli 12
194–194’ Wolff Haffner an den Ritterort Altmühl. Weißenburg am Nordgau 1647 Juli 26
197–197’ Schreiben E. Steinficks. Neuß 1647 Juli 12