Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
283. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1647 Juli 27/August 6
–/ 283 / [ 296 ]
Ausfertigung: DG, A I Legat . [ 6 ] fol. 1274–1276; Eingangsvermerk Stockholm 1647
August 12/22.
Satisfactio militum. Keine Fortschritte bei kaiserlich-französischen Verhandlungen: Differenzen
betr. Verhältnis des Kaisers zu Spanien; Immediatstände in den Bmm. Metz, Toul, Verdun
sowie im Elsaß; Titel des Landgrafen vom Elsaß; Hg. von Lothringen; Savoyen; Mantua. Schwe-
dische Versuche, Frankreich zur Mäßigung zu veranlassen; Rücksichtnahme wegen Subsidien.
Hessen-Kassel; Baden-Durlach; causa Palatina; Normaljahr 1634. Einfluß des Problems der
satisfactio militum auf die Verhandlungen. Abreise aus Münster. Satisfactio militum. Privata.
Verweis auf Nr. 282. Ich habe nun l’Aigner nach Stockholm abgefertigt; er wird
bei Euer Majestät vorsprechen. Für die Verhandlungen in Münster verweise ich auf
die vorhergehenden Schreiben. Eder Kongl:e Maij:tt varden sigh allernådigst
väll påminnandes at vij een rum tijdh för vår afreesa därhän allenast väntade
på herr Ersheins ankompst ifrå Eder Kongl:e Maij:tt och dät beskeedh han
oss medbringa skulle om soldatescans contentement
Vgl. z. B. [ Nr. 216 ] , [ 231 ] , [ 236 ] .
saken vij inthet kunde eller måtte något göra uhti förän vij deröfver om
Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste villje vore rätt informerade. Huru-
vijda vij på herr Ersheins brachte beskeedh kunde gå, och hvadh vij i den
saken hafva sedan kunnat göra, det är Eder Kongl:e Maij:tt effter handen
med alle poster vordet deels af oss samptligen, deels separatim refererat
Vgl. z. B. [ Nr. 250f. ] , [ 257 ] , [ 275 ] , [ 282f. ]
Man hafver för feel af beskeedh på then punchten från armeen måst in effec-
tu hålla värket uppe och inthet kunnat komma till fulkomligit sluuth. Doch
hafver min oförgripeligh meeningh städes varit man skulle göra alle the
andre sakerne klara och så laga at thet måtte allenast hafva kommit uppå
den punchten. Men man hafver funnit sådane difficulteter vidh theras af-
handling at man icke eller hafver kunnat fogeligen komma till sluth, uthan
måst lembna them nästan i thet lagh som den vore när vij hädan reeste. Ty
först hafver man medh freden emellan Frankrijke och Keijssaren ingenvärts
kunnat komma för Frankrijkes postulato uppå renunciationen af all assi-
stence in futurum till Spagnien, drifvandes Frankrijke therunder någre andre
saker som mächta svåre äre at erhålla, som är at dee immediat Römiske
rikssens ständer som i thet Metsche-, Tull- och Verdunische item Elssasiske
gebieth äre och nu Frankrijke till satisfaction in perpetuum cederas här-
effter skole såssom mediat in omnibus resortera under Frankrijke, och der-
hoos at Keijssaren skall afstå med titlen af landtgravio Alsatiae. Sedan at
hertigens af Lothringen amnestia och restitution skall pure dependera af
Frankrijkes arbitrio; hvilket dee keijsl:e och Spagniske ingalunda villja
förstå till. Dee veckla och een hooper om Savoyen, Mantua och slijke saker
inn, som inthet annat äre än till at hålla värket oppe medh. Vij hafva varit
med dee Frantzöska plenipotentiarier starkt tilhopa och dem sökt at dis-
ponera till någon moderation. Men dee äre i alle sine saker blefne stående
med deras postulatis, hållandes oss före oss ratione foederis vara förbundne
att stå medh dem i alt thet dee desiderera. Dätt är dem fuller nogsampt
remonstrerat hvad man vi foederis är skyllig på både sijdor at göra och at
på vår sijda foedus i alla sine stycker är punctualmente observerat; men
at dee det lijthet nu i acht taga. Doch ehuru derom är, hafver den reflexionen
man hafft hafver på subsidierne så mycket opererat at man icke så strängt
eller skarpt hafver dem vellat ansträngia och altså det värket måst therhän
stå.
Med landtgrefvinnans aff Hessen Cassell desideriis hafver man eij heller
kunnat till ändskap komma, deels för hennes ägen opiniastritet, deels för
Frankrijkes styfvande, deels de interesserades geensagor skuldh.
Sammaledes är med marggrefvens af Baden postulatis afluppet.
Den Pfaltziske saken är fuller i thet närmaste afhandlat, doch står hon ännu
så at man kan ändran om man vill.
I synnerheet är fast besvärligit förekommit att dee catholiske vältlige sigh
inthet villja bequäma ratione exercitii religionis et bonorum ecclesiasticorum
till åhr 1624; hvilken lickväll är een afhandlat och belofvat terminus af
allom. Och detta är rätt een hufvudhpuncht som hafver stöt värket thenne
gången, så at vij inthet hafva kunnat fortkomma.
Och desse äre the förnämste stycken hvarpå saken hafver stannat. Doch
hade desse alle snart förmodeligen varit at afhjelpa der man icke hade måst
hafva afseendet på soldatescans contentement. Effterdy nu därmed drögdes
ifrå den eena tijden till then andre, man och sågh at thet ville än något anlöpa
föruthan att krigzactionerne sigh så temmeligen anläte, hafver man tyckt
bäst vara att draga hijt tilbakars at afsee hvad vijdare stodo till göra. I syn-
nerheet hafver jagh icke vellat mig längre i Munster oppehålla, effter h:r
Salvius var hijt dragen, dee evangeliske ständerne sammaledes mäst hijt
förreste, och altså ingen apparentie till något vijdare sluuth der var; hvilket
är nu så korteligen om vår onyttige reesas till Munster uthslagh. Önska
ville jag att Eder Kongl:e Maij:tt alt rätt måtte vetta eller at man thet måtte
kunna förtroo pennan. Men det måste sampt stå till mundteligh rapport.
I dagh hafve vij fåt ifrå Ershein Nr. 274 mit den dazugehörigen Beilagen angå-
ende militiens contentement. Jag tviflar inthet uppå att han derom hafver
Eder Kongl:e Maij:tt strax förståndigat, så at det synes öfverflödigt at
skicka [copier] härifrå. Deras postulata lära fuller gifva här temmelig
upsicht, och varder man, så snart Ershein ankommer, inthet underlåtandes
at incaminera värket på behörligit och bästa sättet, som det sigh vill practi-
cera låtha. Vij varde dee andre punchterne nu låtandes stå och allenast denne
drifvandes thet högsta och bästa vij kunna. Och hoppas jagh vist att alt skall,
näst Gudz hjelp, aflöpa till Eders Kongl:e Maij:tts nöije och fäderness-
landssens bästa.
Bitte um günstige Resolution in privaten Angelegenheiten.
1287 1291’ Bericht aus Münster. 1647 Juli 6
1292–1295’ Bericht aus Münster. 1647 Juli 9
1296–1306’ Avise