Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
280. Johan Oxenstierna an Salvius Münster 1647 Juli 21/31
Münster 1647 Juli 21/31
Konzept oder Kopie: J. Ox. Slg. A: II, E 923.
Visite der kaiserlichen Gesandten: Interimsantwort auf das französische Friedensinstrument.
Visite bei den französischen Gesandten: Kaiserliche Interimsantwort. Visite bei den Kaiserlichen.
Reise Salvius’ nach Münster nicht erforderlich; bevorstehende Rückreise nach Osnabrück. PS: Ver-
abschiedung Contarinis; dessen Bitte, J. Oxentierna möge noch in Münster bleiben. Bevorstehende
Visite der Kaiserlichen.
Såssom jag i mit sidste monde förmäla mig medh näste legenheet villja låta
h. ambassad:n vetta huru sakerne effter hans afreesa här sig anlåta, så
hafver jag det denne gången hermed velat effterkomma och kan förthenskul
h. ambassad:n till effterrättelsse eij bärge det de käijserl. plenipot:er i förgår
vore här hoos mig och brachte med sig det de genom mediatorerne hafver
låtit tillstella dem Frantzösiske såsom ett interimssvar på deras fredzinstru-
ment , gifvandes mig derhoos vid handen at de intet kunde förklara sig
närmare deröfver förähn det vore af ständerne debatterat och deras senti-
ment inkomme. Jag merckte och af deras discourser det deruthi funnes
någre punchter öfver hvilka de intet kunne sig uthlåta förähn de finge ifrån
hofvet derom beskedh. Bem:te svar fogas sådant som det då mig öfverlef-
vererades härhoos.
Derpå besökte jag de Frantzösiske och optächte dem hvad som emillan de
käijserl. och mig var förluppit. Utaf dem förnam jag at de efven ett sådant
svar hade fått genom mediatorerne. Effter nu deraf nogsampt syntes at de
kaijserlige inthet annat dermed söchte ähn opskoff blef emillan oss afftalt at
jag immediate måtte gifva dem käijserlige till förstå, men de igenom media-
torerne , det vij, seendes af alle deras actioner att de drogo saken opå långe
bencken, vore förorsakade at och på vår sijda låta det så derhen stå, utstäl-
landes alt till tijden, som uthi det ena och andra kunde till efventyrs skaffa
brot och ändring, på hvilket fall dem inthet måtte komma nytt och frem-
mande före der vij deröfver frambdeles måtte något vijdare extendera våre
praetensioner.
Uthi desse tanckar foor jag i går till de kaijserlige grefven af Lamberg och
Crane; Volmer var uthfaren at spatzera och altså inthet tillstedes. Dem
förde jag till sinnes huru de alt bortåth, men enkannerlig vid min närvarelsse
her inpå 8:de veekan, hade handterat värcket, låtandes dem på sätt och vijs
som mält ähr vetta hvad resolution vij vid så fatta saker hafva måst fatta.
De kaijserl. bekiende fritt uth at de intet kunde gå vidare ähn som de vore
kombne vidh grefvens af Trautmansdorffz afresa. De vore öfver det inthet
beordrade, och stodo altså inthet uhti deres macht. Hvadh vij derpå gott
funne att giöra, stälte de till sin ohrt. Jag bad de ville bettre betänckia sig
och öfverläggia hvadh fahra och olägenheet väsendet på det sättet blefve
underkastat, hvilket de optogo at i dag låta oss tillkomma deras entelige
förklaring deröfver. Huru den lyder det får man snart höra.
Vid een slijk beskaffenheet, och der de käijserl. nu skulle ähn derutinnan
blifva sig lijka, håller jag intet vara af nöden at h. ambassad:en skulle
komma hijt igen, eij heller seer jag hvad med mitt blifvande här mera kan
vara att uträtta. Jag ähr derföre sinnat at innan någre dagar och så snart jag
hafver fåt förrättat her någre mine enskijlte saker begifva mig tillbakars åth
Ossnabrug igen. Men der de käijserl. annorledes skulle villja sig förklara
och man daraf kan fatta något hopp till värketz befordring och afhjelpande,
så vill jag strax advertera h. ambassad:n derom.
PS: Jag var elljest i dag hoos Contarini at valedicera honom, han tesmoig-
nerade sig och hålla derföre at henderna voro bundne på de käijserl., så at
de intet kunde gå vijdare fort med sakerne. Doch bad han lichväl att jag
ähn ytterligere ville poussera de käijserlige till at seija uth deras mening,
och hölt vara gott och tjäna till desto bettre vår justification om jag ähn
töfvade här qvar i någre dagar. Men jag hafver intet aldeles jakat dertill,
uthan remitterat mig på den förklaring jag väntade ifrån de käijserlige,
hvareffter jag ville mig skicka.
Rätt nu sände de käijserl. till mig och begierte een stund, hvilken jag dem
hafver gifvit i affton klockan 5. Hvad då förefaller berätter jag härnäst.