Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
273. Johan Oxenstierna an Königin Christina Münster 1647 Juli 18/28
–/ 273 /–
Münster 1647 Juli 18/28
Ausfertigung: DG, A I 1 , Legat . [ 7 ] fol. 1218–1219; Eingangsvermerk Stockholm 1647
August 5/15.
Kaiserliche Bestrebung, einen Friedensschluß mit Frankreich von einem Frieden zwischen Frank-
reich und Spanien abhängig zu machen; die Rolle der niederländischen Gesandten hierbei. Frankreich
trotz militärischer und politischer Schwierigkeiten (Separation der Weimarer Truppen, französisch-
niederländisches Verhältnis) nicht zum Frieden geneigt. Johan Oxenstiernas Intention bei verlänger-
tem Aufenthalt in Münster.
Effterdy jagh förmeenar at h:r Salvius varder med mehra Eder Kongl:e
Maij:tt i underdånigheet refererandes hvadh som sedan vår samfälte sidste
underdånige skrifvelsse för 8 dagar sedan är här föreluppit, i synnerheet
af hvadh tillfälle och med hvadh afskeedh han är till Ossnabrugge nu förreest
och jagh här quar blifvin; så håller jagh öfverflödigt therom så synnerligen
at mentionera.
Korteligen och Eder Kongl:e Maij:tt inthet at uppehålla, beroor heela
värket therupå at the keijsl:e inthet vella uthan Spagniske friden med
Frankrijke göra någon fridh med Frantzoserne, till hvilken ända the alle-
handa upskof sökia, till dess Holländske gessandterne ankomma at poussera
Frantzoserne kraffteligen till slutet; hvilket och såvijda till värkz kommit är
at af dee Holländske een i dagh sigh instält hafver och dee andre så plåcke-
talss förväntes medh sådan instruction at dee Frantzoserne pressa och
trängia skole till conditioner som dem föga kunna behaga. Och altså äre the
keijsl:e fuller icke uthan stoor skuldh af värkets uppehållningh för then
Spagniske saken. Jagh vill nu tijga om deras stoora facit dee gjordt hafva
på Beyerske armeens debauche och andre förslagh, som nu löpa heelt emot
theras dessein, och vill allenast detta till sluuth i denne saken annectera det
dee keijsl:e hafva härtill ingen intention hafft at slutha för ofvanbem. or-
saker skuldh. Derföre är och fuller Trautmanssdorff affordrader och sin
koos reest, att denne theras intention desto bättre måtte blifva effectuerat.
Men hvad för lämpa contraparten theraf vinner, lärer tijden.
Dee Frantzöske hafva eij eller aldeles lust at gå i saken foort, ehuruväll tij-
den synes thet kunna fordra och dee at göra sine saker richtige mächta
stoore motiver hafva. Här i Tysklandh äre the nu föga considerabell, sedan
the Weijmariske göra sitt värk på thet sättet som skeer. Så see och förfara
väll ständerne i Romerske rijket at Eders Kongl:e Maij:tts höga assistence
till deeras vällståndh alt gör och uthrättar, som vidh blifva skall. Hollän-
derne komma och Frankrijke nästan at danssa effter deeras pipa. Men lick-
väll hålla Frantzoserne värket och oss så mycket och vijda uppe at man för
reflexionen på dem inthet hafver kunnat än komma till sluuth eller aftaal.
Huru nu vijdare blifva kan, måste tijden uthvijsa.
Jagh hafver vellat med denna min reesa och förblifvande här i Munster
contestera det Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste ordre till föllje, och
elljest jagh för min particulierperson, mycket gärna hade sedt och önskat
värket afholpet. Men det hafver sigh för ofvanbem. och andre orsaker
skuldh ännu inthet vella practicera låtha. Om thet kan skee, vill jagh än
försökia, är och till den ända här blifvin och skall drifva opå at thet, om
möijeligit är, kan komma till ändskap. Hvar och icke, så hoppas jagh vara
äntskyllat. Vill och sedan förmoda at jag på min underdånige begäran een
nådigh dimission uhr thetta värket bekommandes varder, hvarom jag med
nästa eller andre posten, vill Gudh, som saken fordrar min nödtorfft hoos
Eder Kongl:e Maij:tt i underdånigheet varder insinuerandes.
Hvad uthi aviser ifrå een och annan ohrt i desse dagar är inkommit fölljer
härhoos.